Gå in och se dokumentären Jobbcoacherna på svt-play. En mkt bra skildring av en reform som kostat 3 miljarder. Att se metoderna för hur arbetsökande ska hitta sig själva och hur de uppmanas att sälja in sig själva är genant. Allt från märkliga avslappningsövningar till kriget om de arbetssökande är närmast fysiskt jobbigt att se på. Allt är till salu, inte minst de arbetslösa. SE!!!
http://svtplay.se/v/2116412/dokumentarfilm/jobbcoacherna?sb,p115254,4,f,-1
Ingen kommentar än.
Ja, det här valet kommer gå till historien, mycket pga att Sverige inte längre är var det var. Ny vindar blåser från höger och högers höger. På lokalplanet i Gbg ser det intressant ut (om man inte gillar invandrare och biltuppar, eller biltullar). För att citera Chrille - ”fucking jävla sätt inte-upp-trafikbetalstationer-i-city-för-då-kan-jag inte-soloköra-min-feta-bilröv-till-och-från-jobbet-utan-att-betala-50-spänn-om-dan-och-det-har-jag-inte-råd-med-partiet fick fem (5!) mandat.
Men inte nog med det. Miljöpartiet, som gick upp två mandat i Gbg, säger sig nu vara villiga att förhandla med båda blocken. Undra exakt hur nöjda deras väljare är för det beskedet. Tveksamt om MP hade fått samma resultat om man vetat att Kia Skit Andreasson skulle föra kohandel efter valet!!! Politik handlar om förtroende, och om hon fortsätter på det spåret så har hon satt sin sista kravpotatis!
Heppåre.
Visa kommentarer (6) »
Figge: Att det blåser höger är det väl ingen tvekan om! och att Sverige är förändrat i grunden är det väl heller ingen som betvivlar? eller? Men visst, jag kan väl hålla med om att meningen om sverige, som syftar på vad som förlorats, är bombastisk, bakåtsträvande och okonstruktiv. Men så är det ibland. Man kan inte alltid vara på topp.. varken själsligt eller retoriskt:)
O vesst är de gröna mer höger än många tror, men jag tror ändå att många har röstat på dom med förhoppning om att de röstat på de rödgröna! vilket inte är så konstigt med tanke på att de kört den alliansen i två år… (oavsett hur den politiska scenen ser ut i gbg).
för det första: de har alltid varit mer av mitten/höger (de cirkulerar som i en ring kring mitten, men vill egentligen själva utgöra en alternativ dimension till vä-höskalan) än av vänster på vänster-högerskalan. för det andra: deras politik är ju inte direkt ‘vänsterpolitik’ direkt, snarare politik för samhällspolitiskt medvetna och förhållandevis samhällslyckade trettionåntingåringar. inget nytt under solen.
tror då rakt inte det var rödgrön röra som grundlade valresultatet. alternativet hade la varit att såssarna körde ett enmansrace, och det hade varit än värre (och än mer uråldrigt gammalmodigt och ur led med tiden).
Miljöpartiet har ju tidigare inte velat stå på höger-vänster-skalan, ännu en anledning till att ett rödgrönt samarbete bara var idioti. De är ju redan höger i Götet, i januari röstade de med borgarna till ekonomiska frizoner. Bergsjön är först ut. Frågan är väl bara när. http://www.goteborgsfria.nu/artikel/85036
Yay!
Ja. Det är utlänningarnas fel. Jävla skåningar.
En annan rolig sak. Lars Ohly vevar ju för fullt nu om vems felet var att SD kom in. Syndabocken nummer ett hos V-ledaren är badabim badabam – högervindarna som blåser in från Europa.
Kort analys: det är alltså utlänningarnas fel att vi har fått in ett parti i Sveriges riksdag som tycker det är fel med utlänningar i Sverige.
Där ser man.
“Sverige inte längre är var det var. ” Humpf! Det där låter ju som Jimmie själv!
Vi behöver en playlist. Det här är så jag känner just nu (.zip)
1. Doris Duke – I Don’t Care Any More.
2. Smog – The Morning Paper.
3. Radio Dept. – The New Improved Hypocrisy.
4. bob hund – Förträngda problem.
5. Bob Dylan – Idiot Wind.
6. Thom Yorke – The Eraser.
7. Tindersticks – Dying Slowly (live in London, 2010).
8. Tunng – Hustle
9. TV on the Radio – Dreams
10. The Bear Quartet – What I Hate.
11. Psapp – Sad Song.
12. Hefner – The Day When Thatcher Dies
13. Tom Waits – Closing Time
14. Beck – Lost Cause
15. Bill Withers – Lean on Me.
Ingen kommentar än.
För några dagarsen kom jag o Elin hem från Kroatien. Sen fick jag en dags återhämtning för att sen dra vidare till Stockholm o Finland. Nu är jag här i Finland. Har satt upp tältet på en camping utanför Helsinki, och ska snart dra ut på tangojakt. Den här resan går nämligen i den finska tangons, och den finländska naturens tecken. Imon ska jag gå på Helsinki Pavo. En legendarisk dansbana utanför stan. Känner mig upprymd och mycket förväntansfull inför den första tangokvällen. På måndag kommer brorsan o då drar vi vidare in mot insjöområdet, där det blir vandring och kanotering.
För lite mer än en vecka sedan fick jag ett sms från Fassan som meddelade att Lanthandeln skulle gå på svt (dagen efter). Det kändes lite buttert att svt inte kunde förmå sig att meddela detta själva i tid. Men men. Nu har den sänts och den kan fortfarande ses på svt play:
http://svtplay.se/v/2104387/dokumentarfilm/lanthandeln?sb,p115254,2,f,-1
Nu är det dags för upptäcktsfärd i Helsinki.
Heppåre/F
Ingen kommentar än.
Hur många videoinlägg i rad klarar Heylisa? Let’s find out! “Words” av Everynone är ju bara för smart för att låta bli.
Ingen kommentar än.
Hedersknyffel Anders och födelsedagsbarn Marcus var igår på plats vid undertecknads föräldrahem, tillika sommarresidens, för att hjälpa mig med produktionen av den film som jag egentligen skulle ha fått gjort i höstas. Koncentrationen räckte precis lagom länge innan det obligatoriska urartandet i trams var ett faktum. Här ovan: trams.
Visa kommentarer (5) »
“She was going with a cinematographer, everybody knew he was really a pornographer…”
Olé!
“Vi får göra mer spontanfilm i framtiden dock. Det är alla överens om. Det impulsiva blir alltid bäst.”, sa porrfilmsregissören och slickade sig runt munnen.
Tänk “Music For One Apartment and Six Drummers” möter “Clueless”. Nej, men något ljud-/videosamplingsuppbyggande med en förnimmelse av story. You know me, tekniskt överambitiös ambition som man får se hur långt det räcker.
Vi får göra mer spontanfilm i framtiden dock. Det är alla överens om. Det impulsiva blir alltid bäst.
Spännande! Vad är det för film du skulle göra?
Hej vänner. Jag har precis sett den bästa film jag kommer se i år och jag tror att de flesta av er kommer älska den lika mycket. Det är en ganska enkel historia om en man som ligger på sjukhus och börjar berätta en saga för en flicka som springer omkring med bruten arm. Men ack så fint. PS. Jag tycker inte ni ska se hela trailern. Jag tycker den säger lite för mycket.
Visa kommentarer (3) »
Jonas: “We want our film to be beautiful, not realistic”, som Kevin Barnes brukar sjunga. ^_^
Ser rätt overklig ut.
Jävlar, vilket genuint mästerverk. Har precis lett, skrattat och grinat mig genom denna visuella fontänorgasm (cue Figge). Bob sa till mig: “Se den på så stor bildvisare som möjligt, din idiot” (fri tolkning). I second that, och tillägger ett HD-krav.
Never wear a helmet when I’m riding my bike…
27 July, 2010, klockan 22:25
Etiketter: Arcade Fire, båt, Cykel, köpenhamn, of stor båt.., reseredogörelse, yo la tengo
3 kommentarer
Yo La Tengo – Periodically Triple or Double.
Jag är för tillfället helt otroligt jävla trött på cyklar. Båt är vad det ska vara! Cykel-Stefan har gjort bort sig en gång för mycket nu. Jag lämnade in Sofies 70 år gamla, oerhört vackra cykel, kallad »Renen«, så skulle han kolla om det finns nåt att göra åt de icke-existerande bromsarna. Det slutade med att han snodde kedjeskyddet, han sade att han slängt det. My ass, att han gjort det. Han har vurmat de vackra gamla kedjeskydden både till mig och Frans. Vidare har han pajat två av Christians tre växlar och sagt att man ändå bara behöver en växel i stan. Sic.
I tisdags kändes det konstigt med luft i min “vanliga” cykel, den fina Rex jag köpte häromåret, jag pumpade den hos den fina handlaren i Bräcke och cyklade vidare, det kändes knasigt och i backen ner mot Vågmästareplatsen brast ett pistolskott och när jag ändå tänkte lämna in den på Cykelringen. När de sedan “lagat” den får jag tillbaka den med ett helsvart däck (den har väldigt snygga däck med vita däcksidor) och en växel som fastnat på sjuan. Och de tar de fyrahundra pix för. Jag klagar hann inte klaga förrän i måndags och nu får vi väl se hur mycket notan hamnar på denna gång.
Till på det har jag fått två cyklar donerade till mig, eller till BikeSurfing, som är en vidareutveckling av CouchSurfing, att man ska kunna låna en cykel när man är i en ny stad – det är ju det i särklass bästa sättet att se en ny stad. Problemet var att det Nya Zeeländska paret som gav mig cyklarna inte kunde ta med dem på tåget från Köpenhamn så för några veckor sedan tog jag ett billigt Tradera-tåg ner och började cykla den ena norrut. Jag försökte soffsurfa och enda värden jag hittade bodde i en liten hydda, två gånger två meter, med sin man två mil öster om Ängelholm. Det blev en fin cykeltur med överskattat Louisiana i läkande bara fötter och totalt elva mil innan jag fick ta mig ett dopp i deras lilla, lilla sjö. Hippieparet jag hamnat hos höll på att bygga ett hus bredvid sin hydda, men nu när de bott där i ett år ville de inte flytta därifrån. Jag fick sova i huset, ett loft där jag somnade väldigt snabbt. Dagen därpå var det trögt, jag hade fått ett random samtal av Jonathan som undrat om billigt boende i Köpenhamn och annonserat att han ämnade att åka hem under denna söndag. Med det i bakhuvudet och den sega Hallandsåsen gick det jävligt trött. Jag cyklade till Mellbystrand och lade mig och sov och åkte sedan hem med J och Erica. Den cykeln blev stulen förra helgen. Härligt. Så nu planerar jag att hämta den andra, som en amerikanska lånade att cykla till Fredrikshamn med. Om den var lika snabb som den jag cyklade från Köpenhamn säljer jag nog av min “vanliga” (till våren när folk vill köpa’n naturligtvis) och fixar en annan som får vara CS-cykel.
Jää jää, nog ordat om dessa satans cyklar, de senaste två helgerna har det åkts båt. Förrförra åkte jag, Frans och Chrille ut med Frans far Lennarts snipa och hade det otroligt lugnt, sansat och trevligt. Gött och komma ifrån lite och äta lite gött, vettni. Den senaste helgen var vi ute en snabbis med fars båt, jag, far och Rolf. Rolf är fars sambos före detta. Det var en lite märklig konstellation, men vad skönt det var att än en gång puttra ut runt Ulvön och Oxholmen. Jag funderar på om man borde styra upp nån liten tillställning på den där lilla dansbanan som är på Ulvön. Bara låta några artister spela akustisk och så tältar man ikring. Någon som är pepp på idén? Jag tänker ASS, kanske Sofia (Casal Ventoso) och vem som helst som är pepp. Det vore nåt nu när man missade den där Clandestino på landet-grejen.
Jää jää, i min sjuka hjärna (just nu med feber) gillar jag just nu att Arcade Fires The Suburbs läckt.
Visa kommentarer (3) »
Nåt gott blev det av det hela i vart fall: http://www.ihateyoubikethief.com/2010/08/hey-again-everyone-here-we-are-end-of.html
Och jag har fortfarande inte fått tillbaka cykeln från ringen. Jävla växel att aldrig dyka upp. Just det, jag har lyckats få punka på Olers cykel också (jag ska fixa, broder, jag ska).
/Alfons.
Hälsar Chrille på en av alla tyska segelbåtar som rör sig på västkusten vid denna tid på året?
jag har två trasiga cyklar för tillfället, en i göteborg och en i stugan. den icke existerande cykel tillfredsställelsen känns igen.
Igår var jag hemma hos Johan och Soraya. De ska göra en liten film om Jori, och jag var där och lånade ut lite utrustning. Vi pratade en del, vilket kändes bra. Varje dag är ett steg bort från overkligheten, och att bara få vara hos Joris nära och kära känns upplyftande. Johan föreslog att jag också skulle göra en film, om Jori och mig, vilket i nuläget känns som en bra idé. Inte för att förstå utan för att minnas. Annars använder jag ganska mycket tankeresurser till att förstå sakernas tillstånd, dess sammanhang, men det känns lönnlöst. Samtidigt vet jag inte om jag vill förstå. Idag skulle de ta ett sista farväl av Jori på bårhuset, och Johan frågade om jag ville följa med. Jag kände mig osäker. Kluven. Vilken bild vill man ha av honom i framtiden? Men jag tror ändå att det är en god idé att säga adjö, men det blev ändå inte så. Jag stannade hemma.
Efter besöket hos Johan gick jag hem genom ett åskladdat Göteborg. Tog en öl på 7ans och tittade på rodeo-VM. Det är en konstig sport, som är till bredden fylld av adrenalinspäckad manlighet präglad av ett machoideal s0m få når upp till, och på det en fanatisk kristenhet. Kanske ingen ovanlig mix i västerns och söderns USA, men i Sverige. Jag försöker frammana bilden av Ljungskile-ekumenerna med fradgma i mungiporna sittandes på frustande tjurar. Vilken syn!
På vägen hem över bron märker jag hur jag slänger blickar bakåt ideligen. Försöker intala mig själv att rädslan är obefogad. Världen har inte blivit full av knivmördare över en natt. Efter ett tag närmar jag mig två killar som går ca 20 meter framför mig. Vid gamla Backa teatern viker den ena av, och jag förtsätter i hälarna på den återstående. Plötsligt tittar han sig nervöst bakåt, som om han undrar varför jag följer efter just honom. Och jag är säker på att han känner samma rädsla som jag. Där gick vi och blängde bakåt båda två, sammanlänkade av rädslan. Hettan och åskan tryckte på från alla håll, och det kändes absurt, nästan filmiskt. Samtidigt som rädslans kraft skrämde upplevde jag något annat. Rädslan förband oss. Vi var en del av något större. Tillvaron kändes återigen greppbar. Ibalnd är vi lite rädda, och ibland är vi ledsna. Ibland arga, och ibland lyckliga.
/F
Ingen kommentar än.
Jag och Elin har spenderat helgen i Fiskebäckskil där vi fick låna Karins sommarställe. Koskär är ett paradis på jorden där tankarna får plats. För en gångs skull har vi bara varit. Ätit. badat. druckit vin. Grillat. Badat, osv.
Vad det beträffar Jori så har allt gått upp och ner. Ena stunden rinner tårarna, andra stunden känner man enbart tomhet, och kyla. Plötsligt känns allt som vanligt, och man skräms över att man distanserar sig såpass lätt. Sen minns man något och man börjar nysta, och är tillbaka på ruta ett. Har tänkt mycket på Johan och Gritt, och har svårt att föreställa mig deras situation. Var på platsen idag igen, och träffade där Joris kompis Jashou, och senare Gritt som satt och fikade med Donald och Joris kompis Christian, och några andra bekanta. Det var väldigt känslosamt, men det kändes samtidigt väldigt skönt att få träffa henne. Vi pratade gamla minnen för en stund innan jag var tvungen att rusa.
