Min morfar gick bort strax innan jul. Begravningen var för några veckor sen. Morfar Heino blev 87 år och han växte upp i norra Finland, någonstans mellan Tornio och Rovaniemi. Morfar fick leva ett långt och händelserikt liv, men det som slagit mig är att det jag identifierar morfar mest med är kriget. Heino ryckte in som 17-åring till fronten under fortsättningskriget. I ca tre år var han inkallad. En tid som naturligtvis präglat hans liv. Men även om morfar, som person, representerade mer än ett krig, så var kriget det som gjorde att jag fick lära känna honom som vuxen.
Inte förrän mamma dog började han prata om sina upplevelser under kriget, och det var i bastun det började. Bastubadandet var en institution hos morfar, och varje besök var inbegripet med ett bastubesök, nästan som en rit. När vi satt där började minnena krypa fram, mer och mer för varje besök. Man fick en inblick i det helvette som krig innebär, och det som stannat kvar hos mig är det tillfälle då Heino och hans förband var placerade ute i skogen i en stuga, och morfar hade fått kaffebönor skickat till sig från sin mor. En av hans kamrater, kalla honom Kalle, ville smaka på kaffet. Vid tidpunkten hade det störtat ett ryskt jaktplan i närheten av stugan, vilket sågs som ett stort hot med tanke på vad de överlevande kunde ställa till med. Morfar förklarade att han inte tänkte hämta något vatten, så om det skulle bli något kaffe så fick Kalle själv hämta vatten. Men Kalle vägrade och försökte få med sig morfar. Morfar vägrade tillbaka, och till slut drar Kalle upp morfar ur stolen. I samma ögonblick kommer ett skott genom stolsryggen. Alla klarade sig den gången, och efter kriget fick morfar tre döttrar. Att i det här hänseendet prata om de små marginalerna och livets skörhet blir nästan banalt.
Det är klart att min bild av morfar har präglats av de här samtalen, men också av att han faktiskt öppnade sig. På senare tid kom även hans kvinnohistorier fram, ett välkommet avbrott från krigets hemskheter. Så i bastun pratade vi alltså om krig och om kvinnor. Rätt komiskt i efterhand. Det var som om det verbala kom igång i bastun, och det var här som jag på sätt och vis lärde känna honom. Under de sista åren satt han mest i sin fåtölj framför TV´n. TV och bastu. Två olika personligheter. Vid TV´n var det svårare att prata med honom. Det hummades mest, och nickades. Men såklart så var ju Heinogroggen ett verktyg för närmare kontakt, men det handlade mest om en skål män emellan, och inte så mycket mer. Heinogroggen var stark, minst fifty fifty. Ibland kunde det bli för många Heinogroggar. Jag har ett vagt minne av en kräftskiva där jag ligger i sängen med nedkräkta lakan, och en hink bredvid mig.
Trots att min bild av morfar inskränker sig till något som enbart är en liten del av helheten så är jag tacksam. Tacksam för att han tog steget och delade med sig av sina minnen. Tacksam för att han lyckades ta sig igenom fortsättningskriget med livet i behåll. Tacksam för det liv han sen gav, och för min släkt som heter Huhta.
Heino får en baddare i Vättern. Plåtbåten har han byggt själv.
Visa kommentarer (5) »
Ok, vad trevligt. Jag bor själv i Göteborg (fast bara några dagar till, sen bär det av till Stockholm). På vilken sida är du kusin. På Heinos eller Ainos?
Va trevligt att se Heinos bild.Han var alltid så vänlig när jag var barn.Det är närmare 20 år sen jag träffade honom sist.jag är din mammas Marja-Liisas kusin och bor i göteborg.
Ok. Vart då? Min morfars hemby heter Tervola.
Intressant…Har själv rötter i dom trakterna via min mamma..
Fint, Frans!
Det blir ingen kvartalsrapport denna gång, däremot en klassisk “2010 års bästa skivor”. Som en del i Rockcirkeln är jag “skyldig” att göra en, så jag tänkte att jag likväl kan dela den även med er.
Jag har för övrigt skittråkigt på ett fik i Semporna. Så går det när man sover bort förmiddagen. Here goes:
1. Beach House – Teen Dream
2. She & Him – Volume Two
3. Broken Social Scene – Forgiveness Rock Record
4. Säkert! – Facit
5. The Radio Dept. – Clinging to a Scheme
6. The National – High Violet
7. Ratatat – LP4
8. Arcade Fire – The Suburbs
9. Tindersticks – Falling down a mountain
10. Born Ruffians – Say It
Bubblare:
The Books – The Way Out
Gigi – Maintentant
Scout Niblett – The Calcination of Scout Niblett
Sleepy Sun – Fever
Babian – Hälften dör av fetma
Deerhunter – Halcyon Digest
Håkan Hellström – 2 Steg från Paradise
Jónsi – Go
Magnetic Fields – Realism
Dr. Dog – Shame, Shame
Four Tet – There is Love in You
Clogs – The Creatures in the Garden of Lady Walton
Caribou – Swim
Silje Nes – Opticks
Sun Kil Moon – Admiral Fell Promises
Ingen kommentar än.
Drömde att vi spelade Gothia cupfinal i natt. “Vi” antar jag var Ljungskile sk (jag minns Figge o Alex). Några minuter före matchstart inser jag att kisset måste ut. Min drömlogik sa att jag måste högst upp i arenan för att hitta en toalett, men icke. Det gick inte att hitta en enda porslinsgud. Vid det här laget är jag mycket frustrerad och stressad. Min kusin Malin dyker upp till undsättning, tror jag. Vi åker hiss ner, o hoppar in i en taxi. I min förvirring och frustration är det helt logiskt. Efter ett tag vaknar jag ur förvirringen. Skäller ut den kvinnliga taxichauffören, o skriker att jag ska ju för fan till Ullevi (där vi kom ifrån). Vi hoppar ur o springer tillbaka. 20 min försenad, o åter på Ullevi (efter att springandes ha kastat vatten). Vi spelar mot något slags afrikanskt lag, o spelet är uruselt. Jag blir inbytt, o börjar spela som back för att sen flytta upp på mitten (helt ologiskt). Det usla spelet fortsätter, men tillslut lyckas motståndarna peta in ett mål, varpå en av afrikanerna gör en konstig grej, som jag nu inte kan komma ihåg. Domaren går på hans linje, och jag blir vansinnig för andra gången i drömmen, o går fram till den orättfärdige, o biter honom i kindbenet. Ansiktet är av plast. Vi kvitterar minuten innan slutsignalen.
Ingen kommentar än.
Det är en ny giv nu må jag lova, RIM som gör Blackberrys gick och köpte hela TAT. Så nu har jag precis tagit mig över atlanten för andra gången på två veckor. Jetlag och 12 timmarsdagar får mig att längta till jul, men förändringen är välkommen. Nytt är kul.
Förra gången jag var här var det Ottawa nu är det Toronto och Waterloo och det är så jävla kallt. Idag tog det 3 timmar istället för 1 att ta sig till kontoret pga snöstorm, trevligt värre. Men flighten gick bra, hoppas att snöstormen inte påverkar onsdagens flyg him.
Nu ska jag snart presentera så det är dags att avsluta detta inlägget. Efter det hoppas jag få se en älg och äta maple syrup. Kolla på hockey är redan avklarat.
cheerio
Visa kommentarer (7) »
Hockey i Kanada, jaklar vad fint!
david: jag vågar inte säga nåt på internet om playbook. Men skägget är fortfarande på.
boeing
Vilken flygplanstyp åker du?
ottawa sharks
Vad såg du för match?
Åhå. Sicka fasoner. Ska du bygga Playbook-gränssnitt då, eh? Lycka till och raka inte av dig rödskägget helt och hållet.
Det bästa klottret är inte alltid det mest estetiska eller uttrycksfulla.
Har menat att skriva har i ett bra tag nu, men inte funnit sinnesro. Sa jag mjukstartar med Hans Roslings senaste bidrag till varldshistorien. Kan lata lite kraftigt med bidrag till varldshistorien, men denne man opererar pa den nivan. Jag har ratt och slatt en svar man-crush. Hans driv, passion och inte minst underbara engelska ar himmelsk. Fick aran att uppleva honom live forra aret nar han pratade om HIV. Det var karlek vid forsta ogonkastet.
Tyvarr funkar inte embed koden. Men misstrosta inte, denna lank fungerar alldeles utmarkt: http://www.ted.com/talks/hans_rosling_the_good_news_of_the_decade.html
Ingen kommentar än.
Chaise. Jag sitter med översättningen av Lanthandeln. Hjälp mig med titeln: 1 Childhood memories and meatballs. 2 The last delivery. 3 The utopian dream. Igår var jag på det säkra men nu när jag frågar runt blir jag allt mer förvirrad. Måste få iväg den idag!
Visa kommentarer (7) »
Jag kan avslöja att det blev förslag nr1. Jag tänker som så att the last delivery känns klassiskt och aningen uttjatat… men det kan bero på att det är för sent att dra sig ur o byta titel.. o att jag ville ha bekräftelse på den titel som legat sen några dagar, vilket inte blev fallet. Så nu får jag bita i det sura och älta detta tills det känns bra.
Marcus: Mannen på Grönland låter som en annan kortfilm. Jag vill läsa resten..
Ja, ni tillhör en majorietet… inte bra för mitt ambivalenta sinne:)
“The last delivery”, absolut.
Alternativ två tycker jag bäst om.
Alternativ två tycker jag bäst om.
min take: childhood memories får mig att tänka på julafton och det är inge kul, meatballs får mig att tänka på paolo roberto så den går bort. The utopian dream får mig att tänka på robotar som förvisso är coolt men kanske inte bullseye. The last delivery har en dystopisk klang som får mig att associera med en ensam man på grönland som nu inte kommer få sin kexchoklad utan istället kommer börja få äta snö. Där har du min hjärna i arbete i 2 minuter, take it or leave it.
Tredje Kvartalsrapporten 2010.
17 October, 2010, klockan 16:31
Etiketter: Anna von Hausswolff, Arcade Fire, Beach Fossils, beach house, Bill Withers, Brian Eno, Death from Above 1979, Deerhunter, Doris Duke, Edwyn Collins, elliott smith, Fanfarlo, Gang of Four, Ganglians, girls, Jens Lekman, John Legend, kvartalsrapport, Lou Barlow, Madvillain, musik, Neil Young, Paul McCartney, Pink Floyd, Rye Rye, Säkert!, Silje Nes, Slow Club, sun kil moon, The Books, the roots, Velvet Underground
7 kommentarer
Det blev en lite sen kvartalsrapport här. Och i livet händer följande: Jag åker till Kuala Lumpur den 14 december, borta till slutet av mars. Förhoppningsvis bor Martins syster Nanna här under tiden, hon ska komma och kolla i veckan. Om inte kanske du har koll på nån som vill hyra en snorbillig lägenhet i Götet? (drygt tretusen med el och internet). För att finansiera det hela måste jag göra massa hemsidor, så vet du någon, vem som helst som behöver en sida, be dem kolla på petal.se och ni får gärna gå in och facebook-gilla den. Nu får jag väl en kommentar av Figge, men då kan jag skicka räkningen på heylisa till honom istället. Och det här med Asien, jag försöker få ryskt visum för att ta trans-sibiriska tillbaka, men de jävlarna vill inte ge visum mer än 90 dagar innan man åker in i landet så vi får se hur det går med den saken. Ok. Ladda ner lite musik nu. Jag har förresten gjort två nya blandband de senaste dagarna och uppdaterat den här gamla sidan.
Kvartalsrapporten laddar ni ner här.
Anna von Hausswolff – Track of Time
Hon är fin, Anna.
Arcade Fire – The Suburbs, Ready to Start, City with no Children & Suburban War
Jag var lite besviken på The Suburbs först, men sedan har den bara växt och växt och kommer helt klart komma på årets topp tio.
Beach Fossils – The Horse
Trevlig surfpunk. Egentligen är jag rätt trött på sån här musik, men är jag på rätt humör är Beach Fossils rätt fina.
Bill Withers – Harlem
Någon laddade upp Mats Olssons New York-samling från när han, Lokko och Gradvall hade den fenomenala sidan feber för många år sedan nu. Den börjar med den här underbara soulklassikern.
The Books – A Cold Freezin’ Night, The Story of Hip-Hop & Free Translator.
The Books är äntligen tillbaka med deras fina samplingar över cello och dubbelbas och alla knasiga instrument de bygger själva.
Brian Eno – 1/1
Anna T gjorde en lista på skivor på fejjan och jag återupptäckte Music for Airports – och somnade.
Death from Above 1979 – Romantic Rights
Den här låten användes som opening credits till den suveräna tv-serien Human Giant. Bandet har numera lagt ner. Och de hette 1979 på slutet för att James Murphys (LCD Soundsystem) bolag DFA hotade med stämning. Wanker.
Deerhunter – Revival
Jag har inte lyssnat så mycket på Halcyon Digest egentligen. Men jag borde nog.
Doris Duke – I Don’t Care Anymore
Aidan Moffat gjorde en a capella cover på den här och tipsade om den som världens bästa soul-låt. Det är den inte, men sorglig som få.
Edwyn Collins – Girl Like You
Herr Collins spelar på Primavera Club, som jag tänkte åka på, men de pengarna får sparas till sydostasien. Jag laddade ner några album, men han har aldrig toppat det här mästerverket tyvärr.
Elliott Smith – I Don’t Think I’m Ever Gonna Figure it Out
Nej, inte jag heller, Elliott.
Fanfarlo – Atlas
Arcade Fire-komplexet är kanske kvar, men skit i det, det låter ju alldeles underbart!
Gang of Four – I Found that Essence Rare (live)
Jag fick en live-spelning av Zacharias. Den är fylld med guld, men jag har inte betygsatt allt, med andra ord som vanligt.
Ganglians – 100 Years
Ännnu ett band jag sett om jag skulle åkt till Primavera Club.
Girls – Hellhole Ratrace
Det tog mig länge att inse Girls storhet. Det tog mig en spelning på WOW där vi passade upp dem med oerhört många Coronas.
Jens Lekman – The End of the World is Bigger than Love
Jag frågade Jens om han ville spela i Slottskogen som en CS-event, men Luger hade ju bokat en “exklusiv spelning” med honom på WOW. Klockan ett på dagen. Jävla wankers. Han spelade i vart fall en liten spelning solo på Kontiki innan han flög hem till Melbourne. Den var finfin.
John Legend & The Roots – Compared to What
Jag trodde det var en David Holmes-cover, men även hans låt var visst en cover, jää jää, bra skit i vart fall.
Lou Barlow – Too Much Freedom & The One I Call
Skulle varit en av höjdpunkterna på Primavera Club, Sebadohs gamle man.
Madvillain – Accordion, Figaro, Strange Ways & All Caps
Kan vara världens bästa hiphop-skiva. Den jag har lyssnat på i åratal hade dock lite jobbiga promo-grejen inbakat. Det tog mig många år att få tummen ur att uppdatera filerna…
Neil Young – Walk with Me
Jag vet inte om den här är så bra som en fyra egentligen. Men den kanske kan bli? ^_^
Paul McCartney – Uncle Albert-Admiral Halsey
Lokkos fru Lisa Millberg gjorde en < href="http://www.letsmix.com/mix/47492/these_salty_days_are_yours_and_mine" target=_blank>mix där denna var med. Jag borde lyssna mer på hennes nya skiva med Concretes nu.
Pink Floyd – See Emily Play
Laddade ner The Piper at the Gates of Dawn igen. Floyd var helt klart bäst när Barrett fortfarande var med. Efter det tycker jag det är världens mest överskattade band.
Rye Rye – Bang (feat M.I.A.)
Kan någon förklara för mig varför jag satt och drack ljummen folköl vid Linnéplatsen när M.I.A. spelade? Rye Rye krockade med nåt annat har jag för mig. Årets bästa danslåt.
Silje Nes – Crystals
Rye Rye – Bang (feat M.I.A.)
Kan någon förklara för mig varför jag satt och drack ljummen folköl vid Linnéplatsen när M.I.A. spelade? Rye Rye krockade med nåt annat har jag för mig. Årets bästa danslåt.
Silje Nes – Crystals
Tänk Stina Nordenstam. Mys.
Slow Club – Me & You
Igår såg jag Blue Velvet. Den här duon har tagit sitt namn från klubben där Izabella Rosselini sjunger på. Bergis.
Sun Kil Moon – Ålesund
Undra vad det är Mark Kozelek gillar med den där hålan jag och Alex spenderade två märkliga månader i för fyra år sedan… Vem ska med och se honom på Park Lane (av alla ställen) den 26:e oktober? Jag och Olof S ska gå.
Säkert! – Fredrik & Dansa, fastän
Jag är säker på att det kommer komma fler höga betyg från denna om jag tar mig tid att betygsätta!
Velvet Underground – Rock & Roll
Klart som fan att Mats Olsson hade med Velvet på sin New York-samling. Velvet ÄR New York.
Visa kommentarer (7) »
Jag skämtar aldrig. Jag är världens näst yngsta gubbe. Världens yngsta gubbe är finnpajsaren som för några år sedan kandiderade till finska Riksdagen för det finska Pensionistpartiet vid den aktningsvärda åldern av tjugotvå år.
Åh, en stor människa som förstår sig på humor. Eller så är det Christian som också skämtar och således är det jag som står med fåntratten, men då har han väl vunnit, oavsett vilket spel det gäller.
Jag känner mig sårad. Men jag tryckte ändå på “like”-knappen. Det visar vilken stor människa jag är.
Jag tycker inte att man skall få diskutera huruvida man bör tillåtas att författa vad man önskar att göra, eller inte.
Vi kom väl fram till att man fick säga vad fan man ville. Och det här var då ett skämt då jag gjorde reklam.
Att du ska skicka räkningen till Figge: är innebörden av det att du betalar för sidan och därmed gör/säger vad du vill?
Antagligen inte en jävel som bryr sig, men detta är anledningen till att jag tycker att mjukvarupatent känns ganska löjligt.
Visa kommentarer (5) »
jag håller med dig i grundtanken om patent. dock är det ju så med mjukvaru patent att de oftast inte kostar så där hiskeligt mycket att utveckla. Apple har ju så fina som att dra en bild från ett ställe längs en fördefinierad bana för att låsa upp telefonen, eller att när man drar i en lista använda sig av gummibandsfysik och visa bakgrunden som kan vara svart, vit grå eller vilken annan färg som helst (det står så i patentet!?). Om du som ensam utvecklare tar ett patent så kan du ju glömma att Apple eller Google aktar sig, de kontrastämmer dig och du har inte råd att ens läsa igenom stämningen utan tvingas settla. Då har de 10.000 patent att kohandla med och du 1. Då förlorar du…
eller om jag läser en gång till: du menar att alla lär profitera mer (på lång sikt) om alla hjälper varandra (på kort sikt), dvs inte tramsar om patent hit och dit?
well, då säger jag garreth hardin och the tragedy of the commons och att hela planeten går åt hank av samma anledning om ingen gemensam styrning finnes till. men det är väl trots allt, trots att det ofta är svårt, lättare att bringa ordning i denna problematik när det gäller samarbete mellan människor i olika samhällen än vad som gäller mellan företag när det gäller hårda kulor. tror jag.
Fast vadå, för att inte bara vara tramsig: jag kan nog allt köpa det här med patent, även om det handlar om mjukvara. Rätt okul att försöka utveckla något genialt utan att få en frizon på si-och-så många år för att kunna profitera under själva skördetiden. Intäkterna är ju trots allt alltid diskonterade i samband med nyutvecklade prylar och ting. Att tinget inte består av greppbar materia är väl egentligen rätt ovidkommande.
En rätt snygg figur dock, i synnerhet de parabla pilarna. Helt i min smak. Skall kanske försöka ta patent.
Tragikomiskt och jävligt onödigt är vad det är. Kan tänka mig att det är en källa till daglig frustration för exempelvis f.d. Moses-lookalikes.
Trots att våra yrken är ack så snarlika känns det här helt främmande för mig, som hänger vid bålskålen på den eviga OpenSource-festen. Det är lätt att glömma att det finns tekniker som är licensierade och inte alls så gratis.
Jag är med Mac! Dock är graviditetstiden två till tre veckor..
Visa kommentarer (3) »
Haha. Ja hon mår väl alldeles utmärkt antar jag… Det bidde en mac book pro 17 tum (- tyngsta variant, dock utan ssd). Nu ska det bli åka av.
Hur mår den lyckliga mammon?
Sköj! Vad blev det till slut?