Jenny i Färgelanda och dess stora sortiment av attiraljer.
Dags för kvartalsrapport! Här har ni årets andra kvartalsrapport.

Arcade Fire – The Suburbs

Förrförra veckan satt jag och funderade på om man skulle ta en road-trip till Dalhalla, ni vet det stora kalkstensbrottet i Dalarna som den gamla operasångerskan Margareta Dellefors lade grunden till genom vad sägen säger, att de testade akustiken med att släppa en tändsticksask. Det låter lite väl skrockfullt, men men. Jag satt i vart fall här vid datorn och kollade, samtidigt fick jag ett mail med att en soffsurfare från Götet, Christian, skulle åka upp med en vän och hade platser kvar i bilen. Sicken flyt! Så vi trängde in oss, jag, Sofie och Josiah, som soffsurfade hos mig vid tillfället och drog iväg i den gula bilen, fick man slåss konstant i den då? Spelningen var suverän, bandet var dock lite obekväma med vallgraven till publiken så de hade byggt en provisorisk bro där sångaren kunde gå fram till publiken, en av de andra i bandet hoppade helt sonika i vallgraven. Jag tyckte de spelade lite väl högt för att akustiken skulle komma till sin fulla rätt, men som de själva sa “this is a rock concert”. Tja, jag hade hellre sett lite lägre volym, men när jag kom över det var det bara att luta sig tillbaka och njuta. De håller fortfarande klass och titelspåret från nya skivan växer. Resten av skivan borde läcka snart.

Atlas Sound – Walkabout (w/Noah Lennox)

Jag är inte så mycket för Atlas Sound, tycker det är väl tråkigt. Sånär som denna klockrena låt som David hade med på en spellista till sin syster, där Animal Collectives Panda Bear hjälper till.

Beach House – Play the Game (Queen cover) & The Arrangement

Beach House fortsätter att vara favoriten i Bobs hus. Här med en fin Queen cover och en b-sida från Zebra-singeln. Bör ej missas på WOW, Victoria Legrand head-bangar gärna med till sin musik. Det är fint.

Bob Dylan – Maggie’s Farm, It’s All over Baby Blue, If Not for You & Wigwam

Jag laddade ner lite mer Dylan. Wigwam är den där fina vi alla kommer ihåg från Royal Tenenbaums-soundtracket.

bob hund – Festen är över

bob hund är tillbaka med en fin ep där andra låten är allra finast. Fin video också.

Born Ruffians – What to Say

Kanadickerna i Born Ruffians är tillbaka med en ny platta, jag tycker de är mycket underskattade och det här är nog kvartalets allra bästa låt som i vart fall jag kan känna igen mig i. When I wake up I’m speaking slow, when I get drunk I’m speaking more, get to drunk and I don’t speak at all, get to close to you and I don’t know what to say…

Broken Social Scene – World Sick, Texico Bitches, Art House Director & Water in Hell

BSS är tillbaka med bravur, helt klart ett av årets album. De var dessutom skitbra på Primavera. Lite kasst var det dock att man fick välja bort bandets producent, John McEntires egna band Tortoise för att se BSS, men de förstnämnda har blivit för jävla tråkiga ändå…

The Chemical Brothers – Let Forever Be

Kommer ni ihåg den här suveräna låten där Liam Gallagher gästar ack så fint. Ah, svunna tider…

The Doors – Love Me Two Times & People are Strange

När jag jobbade på fiket i England gick jag alltid och sjöng på People are Strange när jag diskplockade.

Dosh – Airlift

Finfina beats.

Fol Chen – Cable TV

Jag laddade ner en skitbra spelning som Liars gjorde i Williamsburg och nånstans där tackar Andrew förbandet med att kalla dem för det bästa bandet just nu. Tja, jag håller inte riktigt med, men den här låten var riktigt skön.

Gregory & The Hawk – Oats We Sow

Ni har väl inte missat den här übersöta tjejen och hennes underbara röst?

Koop – Strange Love

Koop släppte en samlingsskiva där den här nya låten var med. Me like.

LCD Soundsystem – Drunk Girls

Vissa dagar gillar jag honom inte alls, vissa kan jag inte sluta dansa. Men nån New York, I Love You bjöd inte skivan på.

Magnolia Electric Co. – Leave the City

“Broke my heart to leave the city, I mean it broke what wasn’t broken in there already.”

Micah P. Hinson – Beneath the Rose

Jag vet inte varför det tog mig så lång tid att kolla upp den här killen. Riktigt duktig.

Miles Kurosky – An Apple for an Apple

Han kom med än en gång nu när även albumet släpptes. Beulah, älskade Beulah, jag måste än en gång tipsa er om The Coast is Never Clear. Skaffa nu innan sommaren tar slut, en skiva jag ofta spelar i värmen!

The National – England & Sorrow

Helt klart de låtarna som jag älskade mest på nya plattan. Ingen Boxer, men den är ju mer eller mindre omöjlig att toppa.

Nina Simone – Since I Fell for You

Nina hade världens bästa röst. Men det visste ni redan.

Phantogram – Mouthful of Diamonds

Mmm, beats…

Pugh Rogefeldt – Love, Love, Love & Dä ä Bra, dä ä fint

Ja, dä ä dä! Jag respekterar Janne ‘Loffe’ Carlsson mer och mer ju längre tillbaka i tiden man går. Tänk resonemanget Jack Black har i High Fidelity om Stevie Wonder…

Ratatat – Neckbrace & Bob Gandhi

Helt klart årets bästa cykelplatta.

Youth and Student Travel – Summertime

Jag läste i Madeleines blogg om den här underbara, Girls-doftande dängan som några Stockholmare gjort. De var dessutom så snälla att de skickade mig en mp3a när jag mailade dem. Fint så. Man blir dessutom glad av videon.

Dessutom kan jag tipsa om att jag gjorde en lista med vika dagar band på Way Out West spelar här. Ses där!

Ingen kommentar än.

Snart kommer Volume 2, Zooey Dechanels och M. Wards andra som She & Him. Den ser jag varmt fram emot. Annat trevligt just nu är Caribous Swim som växer just nu. Likaså är det med Sigur Rós sångare Jónsis platta Go. Han kommer ju till Way Out West. Sedan ser jag fram emot Dr. Dogs Shame, Shame. Dr. Dog är årets hittills bästa upptäckt från Primavera Sounds lineup. Deras Fate från 2008 är helt klart bästa skivan jag missat de senaste tre åren. Ladda ner den här. Bästa gubbrocken sedan, erm, Felice Brothers, kanske. Jag missade Felice på Primavera för några år sedan, det grämer mig lite. Jää jää, just det, jag tänkte krypa lite till korset och här ge er min årsbästa-lista från förra året, som den såg ut då jag var på Rockcirkel-mötet, Crapify-länkar och allt:

1. Bill Callahan – Sometimes I wish we were an Eagle. (Drag City finns inte på Crapify)
2. M. Ward – Hold Time.
3. Animal Collective – Merriweather Post Pavillion.
4. Aidan Moffat & The Bestofs – How to get to Heaven from Scotland.
5. The Xx – Xx.
6. The Wave Pictures – If You Leave it Alone.
7. Cass McCombs – Catacombs.
8. The Bear Quartet – 89.
9. Eels – Hombre Lobo.
10. PJ Harvey & John Parish – A Woman a Man Walked By.

9/10! Inte illa, Spotify!

Visa kommentarer (5) »

  • bob

    Och nu kan man streama hela Volume 2 på underbara NPR (USAs SR): http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=124615798&sc=nl&cc=asc-20100315#playlist

  • Bob

    Caribous plattor växer alltid. Denna inte så mycket än, men den får ta sin tid. Jag har tilltro till matematikern, men det känns dock lite väl abstrakt än så länge. Apan! Härligt! Den får jag plocka strax!

  • david

    Och idag kom Bonobos nya. Whoopie!

  • david

    Håller med dig om “Swim”. Inte alls så katastrofal som befarat! Alltid ett bra betyg.

  • marcus

    tack

  • Jag är lite lullig, har precis kommit tillbaka från en spelning med Local Natives på Sticky. Jag tänkte dela upp den här essän i två delar:

    1. Identifikation ger dig din musiksmak?

    Jag gillar Local Natives, de är riktigt duktiga på att bygga bra melodier och de har tagit det bästa av flera av de senaste årens indiesucéer såsom Fleet Foxes stämsång och The Dodos “trumma på kanten av trumman”. Att de sedan har lyssnat en hel del på Animal Collective går uppför mig nu när jag sitter här och lyssnar på original-versionen av deras fantastiska Purple Bottle (Purple Bottle (Stevie Wonder version)). I detta original så finns en vers där de sjunger “I just called to say I like you” likt Stevie Wonders “I just called to say I love you”. De skickade låten till Stevies manager, som hatade den, och vägrade att låta dem ha med den versen, så den fick strykas. Låten är suverän oavsett om den versen är med eller ej. Nu fick jag för mig att jag inte faller för Infödingarna för att de känns daterade, men det stämmer ju inte riktigt, de har ju bara kramat ut essensen ur de senaste årens musik. En annan anledning till att jag inte omfamnar dem totalt tror jag har lite med vad man kan identifiera sig med. De är helt enkelt för coola, de har sina flanellskjortor, mustascher och essens-musik. Det blir för mig rätt ointressant i längden för en ytligt ointressant herre som undertecknad. Samma sak är det med Vampire Weekend, de gör förträfflig musik, men är för coola för att det ska tilltala mig till fullo.

    Jag tittar på min lista över vad jag lyssnar mest på och finner flera band som Shelley kallar Sad Bastard Music (hon kallade mig för övrigt en romantiker ty jag vill att de låttexterna nån gång ska vara sanningen) och det är deras texter jag känner igen mig i. Jag menar, jag tyckte inte musiken på Eels skiva från förra året, Hombre Lobo, var så värst fantastisk, men med de texterna gick den rakt in i mig. Sån är jag.

    2. Vinst-maximering i konsertlivet.

    Jag gillar verkligen inte utvecklingen i konsertlokalsvärlden, ikväll var jag som tidigare påpekats, på Local Natives konsert på Sticky. Enligt uppgift av bland annat den ohövlige vakten som slängde ut oss från soundchecket (så tidiga var vi) skulle bandet börjar 21.30. Det är tiden som getts innan kvällen i ära lika så, 21.30 står de lokala infödingarna på scen. Vi är där strax efter åtta och möter upp med några kortare vänner, som är där tidigt för att få tag på det eftertraktade stolarna på andra våning, där man ser perfekt oavsett kroppslängd. Det spelas musik, mycket bra musik, två Beach House-låtar och ett störande moment när jag inte kommer på att det är en Born Ruffians-låt. Problemet att det är på en fantasiskt hög nivå, så att jag hamnar mitt emellan Mullis och Sara. Den höga volymen gör det mer eller mindre omöjligt för Sara till höger om mig att höra Mullis på min vänstra sida. Jag trivs jävligt dåligt i sitsen där jag måste välja mitt umgänge istället för att försöka skapa nån sorts samkväm. För att inte tala om Saras kompis Elin, som sitter där borta, på andra sidan bordet! Det är lönlöst. Det är så jävla stark volym att man helt enkelt inte kan föra en vettig konversation, man får ta till skrik om man alls vill konversera. Tanken är givetvis att man ska “hålla käften och dricka”. Konsumera mera! 21.30 skulle de börja sades det. Strax innan tio kommer killen som ska sköta ljuset (vi står precis bredvid ljusbordet) varpå vi givetvis frågar när de ska börja spela och får då svaret “om fem minuter, vid tio”. Gött stäm. Jag tror de börjar tio över, alltså är det halv tio man säger till folket, tio till personalen, och sedan kanske bandet vill dricka upp sista pilsnern innan de går på. Där fick Sticky en halvtimme till av bärs-försäljning. Och nu, det här med att de ska börja halv tio, det har det ju sags i många år, kanske du tänker nu, men egentligen så har det funnits en oskriven regel om att förbandet kanske kan börja vid halv tio och huvudakten runt halv elva. Så har det ju alltid varit, varför ändra på det? Jo, för några månader sedan var jag på en spelning med Fuck Buttons på Parken, jag och en vän släntrade in vid tio i tio-tiden och förväntade oss inte att ha kommit mitt i spelning, men det hade vi. Vi fick förvisso komma in till halva priset, men att starta en spelning halv tio är fan inte ok. Det är ju på gränsen till Konserthuset. Det här är en klubb-spelning. Hur vinst-maximeras då en klubb-spelning? Jo, det hela är mycket enkelt, vi lägger den så tidigt att vi kan starta en klubb efter spelningen. Så var fallet denna kväll då communityn Nattstad skulle ha nån klubb efter Fuck Buttons gett oss, en helt annan publik, en timme underbart dunkande noise.

    Visa kommentarer (11) »

  • Christian

    du minns mycket väl! tom uttalsproblematiken återger du korrekt:

    - vooluuum (jag)
    - vålljum (lärare)
    - våliym
    - vålljum
    - vooluum
    hahahahahahaha (bakgrundsljud)
    - vålljum

    unt so weiter.

  • marcus

    jag har inget minne av situationen och blånekar. kan dock höra/se humorn när du föröker uttala “volum”

  • bob

    Tja, jag är väl äldst, inte bara rent tekniskt utan nu kanske också i sinnet. Men det är väl det vår interna strid handlar om nuförtiden, vem som är mest/minst gubbe. Fast så kanske det alltid varit.

  • Christian

    Oh, det var jag.

  • figge

    Blir man per automatik gubbe när man flyttar till Göteborg? Denna diskussionen hade jag väntat mig på ett PRO-möte.

  • Marcus

    Vem va mobbaren? Kommer ihåg att nån anklagat mig för nåt liknande, var det du?

  • Christian

    Vem var det som var en av Hisingens yngsta gubbar, jag !? Ok, det var öppet mål. Jag gillar faktiskt inte heller voluminösa ljudmattor.

    För övrigt tänker jag alltid (ALLTID!) på den gång under den inledande gymnasietiden då läraren insisterade 5-6 gånger i rad på att jag skulle uttala volume korrekt inför hela klassen, trots uppenbara nervositetstecken, då jag säger, tänker på eller skriver volym. En situation som traumatiserade min fortsatta engelskspråkliga undervisning under hela gymnasietiden. Mobbare!

  • frasse

    Jag ska gå på Dagurfilmen idag. Ska vi gå tillsammen?

  • Ol

    Instämmer, var på ett gött ställe igår där det lirades Blur och var allmänt trevligt och snygga folk. Men tvingades vräka i mig ölen (vilket jag i och för sig gillar) och evakuera p.g.a. just volymhelvetet.

  • Magnus

    Wel put! Hatar verkligen det där med volymen. Precis som du säger blir det ju ofta 2-3 kommunikations-bubblor vid ett bord oavsett hur litet det är.
    Utmärkta förutsättningar för känslan av att partyt rasar en meter bort medan man själv sitter och, typ tittar på partyt och omar sig för att försöka se ut som om man på något sätt är delaktig och inte bara sitter där och blänger som en idiot.

    Istället för att bara luta sig tillbaka och ha trevligt måste man ju anstränga sig i de där fallen. Förmågan att hålla igång konversationen med den enda människa som hör vad man skriker är avhängigt personen i fråga men också den egna sinnesstämningen. Helst skall båda två vara närmast uppvarvade och dela intressen. Blir ofta att man bara rättar sig i leden, håller käften och börjar fundera på en ursäkt att gå hem.

  • david

    För det första, väl formulerade tankar! Det var Hanna som tipsade mig om LN, med just blandningen AC/Fleet Foxes som motiv. Och det är en fin blandning.

    För det andra, Fuck Buttons och sedan Nattstadfest = stor komik!

  • Beach House

    Beach House


    God jul alla vänner. Jag tänkte att jag skulle ge er 2010 års bästa skiva redan nu. Likt årets bästa, Animal Collectives Merriweather Post Pavillion, hann den läcka innan årsskiftet. Den heter Teen Dream av underbart psykadelisk-popiga Beach House. Bästa låten, Walk in the park, har redan fått sig en femma (det är inget jag slänger ur mig hur som helst!) i mitt iTunes och de stod för den mysigaste konserten på Primavera Club i Madrid häromveckan. De kommer till Pustervik den 2:e mars. Missa för allt i världen inte det.

    Imorn, juldagen, vad händer? Holler!

    Visa kommentarer (6) »

  • bob

    Det kommer några ryssar på onsdag, de gör nån film om svensk fordonsindustri och/eller färdtjänst. Det lät flummigt och kul. Join us! Annars är jag ledig även på torsdag. Eller så stannar du ända till på lördag då jag tänkte se Avatar. Vem som helst som läser det här får givetvis också hänga på, kolla här för detaljer: http://www.couchsurfing.org/group_read.html?gid=1368&post=4641134#post4654107

  • david

    Umma, jag är lite i limbo tack vare ett förestående möte i Götet preliminärt men obekräftat 6:e. När jag får det bekräftat dyker jag ner och näckar gladeligen samma dag, dagen innan eller dagen efter. Fast med kläderna på helst.

  • bob

    David: Jag var själv i Oregon och näckade vid fotoplatsen i våras, så jag kan med all säkerhet avslöja att det är där det är och inte där. Inte för att jag inte näckat i Bodele också för den delen. När ska vi näcka?

  • david

    Fräscht! Bilden är väl tagen på Landbadet/Bodele där nere vid vattnet?

  • Christian

    vad anbelangar juldagen är jag rog. God Jul!

  • camila

    haha robin! bästa julklappen ju.

  • Yo La Tengo - Popular songs
    Jag gjorde en playlist med riktigt bra låtar från i år. 20 stycken blev det. Sedan tänkte jag för skojs skull kolla hur många som fanns på Crapify. Till min förvåning fanns Vivid Youth, som jag skrev om häromdagen, men varken Bonnie ‘Prince’ Billy eller Bill Callahan gick att finna. Amerikansk folk-indie är tydligen det som är svårast. Till och med Hajen fanns. Jää jää. Välj själv om ni vill ha 13 eller 20 låtar.

    Animal Collective – My girls
    Antony & the Johnsons – Another world
    Béla Fleck – Kinetsa
    Bill Callahan – Too many birds
    Bonnie ‘Prince’ Billy – You don’t love me
    The Books and José González – Cello Song (Nick Drake cover)
    Danger Mouse and Sparklehorse – Just War (with Gruff Rhys)
    Death Cab for Cutie – My mirror speaks
    Eels – Tremendous dynamite
    Fanfarlo – I’m a pilot
    The Flaming Lips with Stardeath & White Dwarfs – Borderline (Madonna cover)
    Hajen feat. Tvärvägen – Rats and Rifles
    M. Ward – For beginners
    Magnolia Electric Co. – It’s made me cry
    Michachu & The Shapes – Golden Phone
    Morrissey – That’s how people grow up
    Pastels and Tenniscoats – Vivid Youth
    Wilco feat. Feist – You and I
    Yo La Tengo – Here to Fall

    Visa kommentarer (9) »

  • bob

    Förresten gör Taken by Trees en cover på My Girls (den heter då givetvis My Boys) på nya skivan. Låter väl… sådär vid första lyssningen. Hojta om nån vill ha’n.

  • bob

    Marcus: Jag kommer nog fortsätta säga skiva ett bra tag till. Radiohead har dock slutat göra album, så vi kanske slutar med det också snart. Eller så är det så att Lennarts lobbying på jobbet om att vinyl-skivan är tillbaka för att stanna har satt sig i mitt huvud. Där kan vi snacka skiva! På domino så får man ju en nedladdningskod om man köper skivor på vinyl. Of Montreal gick ett steg längre härom året då de sålde lampor med nedladdningskod till deras Skeletal lamping…

    Jenny: Du kan få ett mail-transkript om du vill ha än mer nörderier mellan mig och David. ^_^

  • marcus

    årets skiva är så jävla bögigt. vem fan lyssnar på skivor? Årets skiva för mig är antagligen nån installations-skiva till en router eller nåt. Årets album däremot är svårare att avgöra.

  • jenny

    Ni är då för gulligt nördiga!

  • bob

    Jag var inte så förtjust i gamle lille draken, så jag skippar nog den nye än så länge. The xx har jag inte hört. Ska lyssna när jag sett klart på Hype.

  • david

    Blidde för övrigt besviken på Lille Drakens nya. 80-tal i all ära, men lite jazz får man ha kvar.

  • david

    Har du avverkat The xx?

  • bob

    Årets skiva sa jag redan när den kom. Och ja, den kommer hålla året ut. Nummer två är Bill Callahans Sometimes I wish we were an eagle och sedan M. Wards Hold Time. Har du nåt upp i skjortärmen för Robin?

  • david

    Gött att se Béla Fleck! Jag väntar fortfarande på att “Merriweather Post Pavillion” ska slitas ut, men den är tamefan oändlig i otrolighet.