Like sands through the hourglass

SKRIVET AV: jenny
15 November, 2011, klockan 18:30
7 kommentarer

So are the days of my life.

Efter 10 år säger jag nu tack och adjö till Malmö.

Jag ska flytta till Göteborg.

Till min käre kärlek på seminariegatan.

Åherregudvadärdetsomhänder känns det allt som oftast. Att lämna vänner, jobb, lägenhet, stad, gynekolog och ett relativt ordnat liv.

Det kan bli hur knas som helst.

Och hur bra som helst.

Jag satsar på det senare, för jag får vara med Gab. Det är det värt. Är så fruktansvärt trött på ensamheten, den är tärande. Det är fint att vara två.

Ser fram emot ny stad och gamla bekanta.

Om 4,5 veckor är det dags. Ses där och då.

Visa kommentarer (7) »

  • jenny

    Ditt minne är fantastiskt, tyvärr inte mitt. Måste varit över 10 år sedan.. RAAAAP

  • bob

    Varmt välkommen! Namnbricka behövs ej, vi har bara varma minnen av Jenny här i Götet! Kommer du ihåg när vi åt mackor vid gamla televerket till exempel? Det var första (men inte sista gången) jag hörde dig rapa. Så gör man här i Götet, gööööött!!

  • jenny

    @christian: ja visst fan! Men på något sätt känns det mycket bättre med en främling nära heligheten. Dock fortfarande en kvinnlig främling.
    @Lars: kommer saknar er allihop!
    @ David: Gracias!

  • Christian

    Jo är gynekolog, glöm inte det!

  • Lars

    Malmö kommer kännas tomt utan dig Jenny. Tråkigt för oss att du skall flytta men det kommer garanterat bli toppen för dig. Göteborg är ju trots allt inte så långt borta heller, på 3h är du här nere igen eller vi uppe hos dig.

    Tror dom har gynekologer i GBG oxå, annars kanske Hallstrims kan ta en till. Finns en te’ oxå, kryllar ju av dom när jag tänker på det

  • david

    Sköj! Särbo suger. Praise the love. Bienvenidos!

  • Christian

    Coolt. Kul. Willkommen!

  • Kungälv crossing.

    I torsdags satte jag Wolf Peoples 70-talsdoftande platta Steeple i lurarna och styrde kosan norrut. Jag cyklade via Tjörn och Orust upp till min systers sommarställe på Vindön vid Norra Orust. Det gick smidigt och fint, även om 160:an, som är enda vägen som går igenom hela Orust Söder-Norr, skulle behöva sig en refug. En och annan idiot tutade på mig när jag cyklade på det enda stället man kunde. Efter ett toabesök i Henån tänkte jag att det ju bara är en backe upp och ner, eller kanske två till Vindön. Det var nåt i stil med sex. Jävligt tärt. Hur som haver, väl framme var jag tvungen att svalka mig i det varma vattnet, få öl och mat och åka ring efter min svågers båt. Det hade jag inte gjort förr och visst fan var det kul! Det åts och dracks och åt och dracks och nere vid hamnen kokades levande kräftor inför den stundande kräftskivan. Det var en fin kväll, som avslutades på syrrans soffa, bredvid hennes tvååriga dotter som några gånger under natten tappade nappen. Agerade helt enkelt morbror även nattetid.

    Nästa dag kom regnet. Jag satt och löste korsord medan min syster stickade Pippitröjor. Hennes söner satt och kollade på film hos grannungen och jag blev framåt eftermiddagen lite uttråkad och kände att det var dags att dra vidare. Sagt och gjort, till tonerna av playlisten Dansa, Fastän (som även innehåller Fuck Buttons Bright Tomorrow i min originaltappning) gick det fort över till Rotan, Lanesund och runt Herrestad, men backen upp till Blåkulla var riktigt seg, sedan rullade det på igen, tog en macka på den fiiina Strandpromenaden som snart bara är en massa sletna bräder? Backen vid Landbadet är nog den brantaste på hela färden. Huja! Och i Forshälla kom ett hällregn från Hank, fi fan! Men väl i Ljungskile fick man varmt kaffe och en macka. Både jag och farsan somnade i varsin fåtölj när det var fem minuter kvar på westernrullen Wild Rovers. Jag tittar mer på tv hos mina föräldrar än vad jag gör hemma. Men det fina är att vi numera ofta kollar på TCM hos far. Yay! För några veckor sedan började jag söndagen med en dos Casablanca. It’s the beginning of a (kinda) new friendship.

    När jag vaknade efter nio-tio timmars välbehövlig sömn dagen därpå var vädret fortfarande trist, men vi bestämde oss ändå att åka ut på sjön, jag och Ulven, som skulle komma upp från Götet. Medan vi väntade på henne gav far mig en genomgång av båten och sa att den ibland började koka. Han sa inte vad jag skulle göra om det skedde och inte heller frågade jag. Mañana, mañana… När väl Ulrika kom tog vi en färd ut i det grå vädret, tuffade bort i fem knop till Slussen där vi tog varsin burgare. Top notch. På vägen tillbaka kändes det som om vi åkte söderut precis före det fina vädret. Det kom ikapp oss när vi badade vid Dirhuvud, där jag och Fedda en gång i tiden spelade in en film där vi lekte nakna grottmänniskor. När vi skulle åka därifrån började strulet. Jag glömde fullkomligt bort aktertampen och medan Ulrika, som tog om hand om den främre, ropade på mig att dra upp den hörde jag ju bara motorn som snurrade på bra, bra, och inte alls. Tampjäveln satt i propellern och vi kom givetvis ingenstans. Jag bytte om från blöta jeansshorts (efter hällregn dagen därpå lät far mig leka Tobias hela helgen) till blöta badshorts och stack ner och försökte styra ur tampen ur propellern. Den jäveln hade satt sig mellan propellern och den som driver runt den, efter att ha rådslagit med far via lur skar jag loss skiten, kallt som fan var det att mecka där nere. Men tack och lov kom motorn igång och vi kunde ta oss tillbaka till slut. Alltid är det nåt. Vi fick massa mat och sov bort misären.

    Idag regnade det hela förmiddagen och jag såg med glädje framemot att cykla hem de sju milen till Götet. Huja. Det kommer bli kallt. Ulrika åkte tåg och jag tippade på att det skulle ta fyra timmar om det inte regnar alltför mycket. Och dra på trissor, det kom faktiskt bara några droppar i Backa, men däremot var det motvind hela jävla vägen. Men nu är jag hemma och har varit värd både kebabpizza och choklad, javisst.

    Det var denna helg det, hur blir nästa? Vilka ska på WOW? Mitt schema ser ut så här.

    Visa kommentarer (6) »

  • david

    Haha. Rolikt!

  • bob

    Vet du att de där blå ringarna på maneter inte är några ögon utan deras könsorgan? Si moleste? http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=HwqPeVkiDR4

  • david

    Vindön är flott! Där på badplatsen under bron har jag entusiastisk lassat upp många blåmaneter på stranden som knodd.

    Jag och Majsan skulle gå på WOW för andra året i rad, men misslyckades också för andra året i rad med att köpa biljetter innan de tog slut. For fuck’s sake!

    http://i.imgur.com/EJjBQ.png

  • Gal’t mye cyggel! Vackert!

  • bob

    I was saved by the buoyancy of citrus! Förresten Marcus, Curb har börjat igen och det har hittills behandlat både smileys och palestinakonflikten fantastiskt!

  • marcus

    dra åt helvete vilken tur! hade du med dig en lime?

  • Flytt och lite annat

    SKRIVET AV: frasse
    18 July, 2011, klockan 0:38
    Ingen kommentar

    Heylisarapporterna har duggat otätt det senaste, så nu är det dags för ett återupplivande av vardagsskriverierna (hoppas det inte blir som mina tänkta joggingrundor).

    Mitt hem är upp och ned, och även sinnet, i viss mån. Har gått runt och nojat en stor del av sommaren över höstens omvälvningar. Efter åtta år i Göteborg hägrar Stockholm med utbildning och nya vyer. Jag kommer plugga en sväng på DI (som nu dumt nog har bytt namn till nåt annat). På schemat står “dokumentärfilmens dramaturgi”, 30 masterpoäng. Men det är inte här nojandet kommer in, för själva studierna och bytet av miljön känns riktigt rätt och riktigt bra (filmens byggnation ska penetreras in i minsta detalj). Det är lägenhetsmakeriet som föder oro. Att skaffa boende i huvfudstan är nämligen inte så lätt. I samma veva håller jag på att flytta. Ska ta över min mosters lägenhet i majorna samtidigt som jag måste hyra ut densamma det första jag gör, och lägenheten här på hisingen ska tömmas och sägas upp, o nån måste flytta in i den övergivna lägenheten så jag slipper betala dubbelt (alex ska träffa min hyresvärd imorgon bitti, om han nu minns det..), och lite så.

    kvitto

    Men att flytta är inte enbart till förtret. Man hittar små spår, minnen och fragment från det förflutna, som är rätt kul, och ibland vemodigt. Ett kvitto från sydamerika. Ett foto från en tidigare tid. En hel bunt med bensinkvitton för redovisningen av inspelningen i Mellerud, för det blev många resor till Dalsland under dom där åren. En period som började med att jag träffade Bob på Vågmästareplatsen (där man vipps fann en ljudtekniker, och en vän, och sen ännu fler vänner). När man tänker på tiden efter gymnasiet då det så kallade vuxenlivet började känns allt väldigt svårsammanfattat och aningen snurrigt. Den enda sammanfattningen jag kan komma fram till är att det gått väldigt fort. Förvisso är det ett tagsen man hade champagnefrukost i parken (som jag glömt namnet på) på examensdagen, och det är ett tagsen man flyttade hemifrån. Men det är svårt att stå emot det faktum att tillvaron rullar på med en ganska hög fart. Det finns som en osynlig regel om det spännande, lyckliga och givande livet. Men inget om hur man ska uppnå det där. Jag tror det var Beate Grimsrud, som häromdan sa på radion att man ska ha kul, nu, och inte investera allt i framtiden. Det låter ju vettigt, men samtidigt sitter det en liten Lutter på axeln och knacker hårt och bestämt på örat. “Tänk nu rationellt, och framförallt ekonomiskt”. Men det är ju så trist! Kul, låter både bättre och sundare, och roligare. Gonatt.

    Ingen kommentar än.

    Fadern, Saade, är nya för mig, de är några jag vill lära känna, men känns otillgängliga och svåra att komma tätt inpå. Trots det tycker jag hemskt mycket om dem. 

    Sonen, Russian Circles, är nästan en reinkarnation av mig själv, instrumentell, hård postrock med löjligt bra trummor. Bästa spelningen sedan Primavera.  

    Den helige anden, Boris. Det finns så många vackra passager i denna heliga skrift, men jag väljer att förbli agnostiker. Men ack vad vackert det vore att ha tron i sitt hjärta. 

    Tuppsåsindränkta falafel är mitt oblat, valfri öl mitt vin och Truckstop Alaska min kyrka. Tack gode gud för kvällens psalmer. Amen. 

    Ingen kommentar än.

    Hur funkar nu det här…

    SKRIVET AV: lars
    13 July, 2011, klockan 18:44
    4 kommentarer

    testing 1 testing 2 gokart

    ha'men

    ha'men

    Visa kommentarer (4) »

  • JO

    Du är by far snyggast, Lars.

  • Bob

    Vilka vackra euronauter! Välkommen, nu vill vi ha sinuskurvor! ^_^

  • david

    Löften och förhoppningar om modeblogg: halvt uppfyllda. Välkommen!

  • Lars

    oskulden förlorad. gör enkelt och funka gjorde det

  • Jag är vuxen nu

    SKRIVET AV: david
    5 July, 2011, klockan 15:46
    Etiketter:
    5 kommentarer

    Som sagt…

    Visa kommentarer (5) »

  • frasse

    Ja. Det får jag säga. Av snabbtänktheten.

  • david

    Ja, det är jag och Anders som gör en lika spontan som mogen reaktion på att Google-bilen åkte förbi förra sommaren. Är du väldigt imponerad?

  • frasse

    Är det du som trixar David?

  • Bob

    Reddest house on the block!

  • marcus

    Episkast!

  • State of the union

    SKRIVET AV: david
    5 July, 2011, klockan 10:08
    11 kommentarer

    Hej, Heylisa. Jag har gjort en sak i hemlighet. Lite extra mycket i hemlighet. För de senaste åren har jag knappt delat med mig av något alls till dig. Har hållt det inne. Kört på. Dålig kommunikation från min sida. Men jag tänkte försöka förklara varför.

    Låt oss dissikera hela min karriär av personligt skrivande på Internet, numera känt som bloggande, och stolpa upp det på en schysst tidslinje. Likt människans existens på denna arma jord, för de senaste två–åren en tynade tillvaro bland de sista procenten i slutet av skalan. Mina yttranden har varit sälla, och ofta förknippade med nya faser i livet. Tvångsaktiga redogörelser vid stora händelser. Inte som förr, då de spyddes ut så fort det var strålande väder, jag hört en låt, ätit en falafel, sett en film, var förälskad. På den tiden lät jag min kalv beta fritt, svansa runt och växa sig knubbig på det digitala konstanta grönbetet. Dels för att informera, dela med mig, interagera, kommunicera. Men också för att hävda mig, visa upp mig, gödsla med statusreferenser. Det var belönande och härligt, men som alla yttringar av osäkerhet och ytlighet håller det inte i längden. Lite som animaliskt djurfoder. Så när detta Creutzfeldt-Jakobs-tillstånd infann sig, lagom till att jag drog igång ett ganska tidskrävande yrkesliv, blev det helt enkelt knäpptyst. Bom stopp.

    Och när det väl varit tyst ett tag, samtidigt som det riktiga livet marscherat på utan att manifesteras online, blev hoppet mellan min förra rapport och där jag befann mig där och då stort. Så stort att jag kunde skämmas för visa mig för dig, för att jag övergett en del av värderingarna och prioriteringarna som utgjorde min tidigare identitet där. Samtidigt blev jag äldre, och fann nya, större värden i livet. Någon lärde mig att leva för mig själv, i ögonblicket, släppa horisonten med blicken och fokusera mer på mina fotsteg. Vädret var fortfarande stundtals fint, bra musik fanns det gott om och jag blev förälskad – gosse, vilken förälskelse – men hade ingen som helst lust att berätta det för världen. Resultatet: än mer radioskugga.

    Nu kanske du förstår mer, Heylisa. Och jag med. För jag har inte ägnat problemet någon djupare analys, utan bara kört på. Inte för att du, eller någon annan, kräver mina publicerade or. Jag kan väl skita i att skriva ett enda ord till om jag så önskar. Men jag känner att jag vill hitta någon sorts kanal där jag kan sätta ord på tankar. Och för att jag inser att du utgör en stor del av det folk jag värdesätter utbyte av tankar, kamratskap och vanligt skitsnack med.

    För så här är det: Hej, jag heter David och när jag var yngre tvingade jag på Internet det jag tyckte var viktigt då – vilka skivor jag köpt, snygga bilder jag tagit, vilken grym dag jag haft. Idag är jag oftare glad och stolt över andra saker. Saker som för David anno 2004 skulle vara snäppet för vuxna, men som jag är så innerligt lycklig och nöjd med idag. Men jag håller nog det fortsatt mest för mig själv, eller mellan mig och de personer det berör.

    När jag har något på hjärtat som jag vill dela med dig, då ska jag försöka skriva av mig det. Inte bara redogörelser för vad som hänt. Som att jag precis gift mig med mitt livs kärlek på ett fjäll i Grövelsjön, Dalarna. Som att vi köpt vår första lägenhet på Skräcklan i Vänersborg och flyttar från Göteborg i september. Men inte fan ska jag skämmas för att mitt liv är bättre än någonsin. Det vore bara urbota dumt. Det är vuxet att vara stolt över att vara vuxen. Jag är vuxen nu.

    brollop1

    brollop2

    brollop3

    Edit: Jag glömde helt att vi vill tacka å det djupaste för bröllopets enda och i särklass mest välskaldade SMS-hälsning från Hallands skogar. Vi blev lite överraskade och väldigt glada!

    Dessutom hade vi fått en gräddfilsschock full av ris levererad till vår dörr vid vår hemkomst, signerad Bob. Much obliged!

    Visa kommentarer (11) »

  • david

    Tack och bock, Frasse! Kul att du känner dig trygg i livet. Sånt är också stort.

  • frasse

    Och STORT ska de vara. Inte nåt annat.

  • frasse

    Grattis David. Sort! På nåt konstigt sätt har jag missat detta inlägg, och istället lagt all min uppmärksamhet på googlebilden där ni står på händer.. Säger en del om min uppfattningsförmånga. Men nu börjar iallafall saker o ting falla på plats, sjunka in. Känner mig trygg. Grattis igen.

  • Christian

    ja, den kommentaren skulle ju givetvis inte vara på den här posten utan google-bilen-inlägget. jag och internet alltså.

  • Christian

    det är i synnerhet kul att ni har slängt en krycka bredvid er.

  • david

    Tack ånyo!

    Jenny: Hä va Ane Brun & Madrugada “Lift Me” på vägen in i ljungen och Edward Sharpe and the Magnetic Zeros “Home” på vägen ut. Hä va fint.

  • Bob

    Vad fint att alla är på väg på korten! Och sedan två välplacerade fingrar. Bröllopstrams, yay!

  • jenny

    Grattis! Och vad spelade Anders i högtalarna?

  • david

    Stort tack, pojkar! Det var, mycket riktigt, i Sverige.

  • Sa svenskt! Sa fint! Grattis!

  • Ola

    G R A T T I S ! Och oj vad fina ni är!

  • Ikväll spelade ett bra band i Azaleadalen, numera i unga medelåldern som en annan. Det är inte ett band jag pröjsar massa stål för att se så jag tänkte reka lite om det fanns nån motsvarighet till Ullevis Snikens kulle. Jag slinker in från Slottsskogsvallen-hållet där några vilsna funktionärer är osäkra på om det var där avgränsningen var. Det var den, så jag begav mig uppför berget och in i skogen. Det är ju det som är det fina med vår Slottsskog, det är ingen park, det är en skog. Efter att ha följt en stig en bit drar jag norrut och rätt in i skogen. På sina platser har få människor gått, det är där myrorna regerar. Jag tyckte musiken överröstades av dessa myror, att deras små fötter på torra löv lät mer än basen från Conor o Co. Min mobilfilm sade annat så den får ni inte se och höra. Jag hittar en flicka som sitter och käkar macka på sin long board och njuter av att höra lite, jag ser flera par studsa ut ur skogen här och var, om de letar efter en bra spot eller bara har ägnat sig åt snusk kan jag inte veta. Jag åt årets första blåbär, det smakade inget, jag åt årets andra blåbär, det var fylligt, jag åt årets tredje blåbär, det blev jag mätt på. Jag letar mig förbi en av entréerna och upp till älgarna där ett flertal hipster med tillhörande ungar tar sig en picknick. Jag inser att det var bäst ungefär vid myrstacken och beger mig tillbaka, det är ju ändå där jag lämnat cykeln. Jag får ingen musikupplevelse mer än att jag uppskattar Lover I don’t have to love:s Do you like to hurt? I do, I do! Then hurt me!

    Istället för en konsert får jag en skitfin timme i skogen där solen sipprar ner genom löven på det fallna trädet, på blåbären och på mig. Jag cyklar hem med värme i både kropp och själ.

    Förresten har jag börjat skriva för Rockfoto för att få gå på spelningar gratis. Och för att det kan vara småkul att skriva. Det gör väl dock att man skriver än mindre här…

    Visa kommentarer (3) »

  • bob

    Tack Marcus.

    Johan: Jag tog det för vad det var direkt faktiskt. Bright Eyes var bäst på Pustervik för åtta-nio år sedan när en flicka svimmade. Om det var av den oerhörda trängseln eller av kärlek, det vet jag inte. Sjukt bra spelning i vart fall. Sedan har det slängts apelsiner och skit, jag var således måttligt intresserad i tisdags, men nya skivan har ju sina stunder och det var på vägen hem, så varför inte gå och kolla läget lite, tänkte jag.

    Vi är väl alla periodare här känns det som. Lars borde ju dock få komma med i gänget. Men David är väl på honey moon, jag kan inte riktigt få in honom i det här wordpress-temat…

  • johan

    bra skrivet, helt klart! kan tänka mig att du var rätt förbannad där ett tag, innan du insåg hur fint du haft det. tycker för övrigt det är synd att det generellt sett numera är tyst som i graven på den här sidan men kanske är nåt övergående. vad hände med lars modeblogg??

  • marcus

    hoppas du fortsätter skriva här, det var fint.

  • musikguiden i p3 kan vara det absolut sämsta programmet jag någonsin hört! Än så länge har det brutit ut ca sju raseriutbrott från diverse personer på kontoret…

    Visa kommentar (1) »

  • marcus

    jaha, det var nåt sorts samlingsprogram. det jag sa gällde tydligen det musikguiden som gick igår, inte alla…

  • Jobbar på Hallandsnytt i Varberg idag. Den halländska nyhetsmyllan innhehåller idag rubriker som de här: “Man fick lut i ansiktet”. “Hundbajs ställer till problem”. Samt “Veddigebo kom sjua i plöjnings-VM”. Allt i tidningen Hallands nyheter. http://hn.se/

    Ingen kommentar än.