En dryg månad med en ny telefon och ett nytt abbonemang.

Jag var tvungen att lägga till det här här uppe så att det blir lite positivt också. Det här är The National (som kommer till Way Out West, yay) och låten Terrible Love från kommande skivan High Violet. En singel, Bloodbuzz Ohio, kan du ladda ner på deras sida.

Huja! Det är allt jag kan säga om det här. Jag var lite nere i januari/februari och tänkte att jag ska konsumera mig ur det svarta i tiden, så jag gick och köpte mig en iPhone. Jag kollade frenetiskt olika jämförelser etc. Av Prisjakts “billigaste-abbonemang”-jämförelse framgick att Telenors 299-kronorspaket skulle vara det som blev billigaste (och som inte innebar att man skulle behöva köpa monster-telefonen olåst till runt sju-åtta tusen. Sådana stora pengar lägger man ju bara på böter! Hur som haver, jag gick till Telenor-butiken och köpte luren, trots att jag hade bindningstid kvar på min gamla telefon. Snubben i butiken som bor precis vid en 3G-mast på Johanneberg lyckades spela på mitt ha-begär och jag fixade inte bindningstids-grejen först utan det blev en oändligt lång process av ombildande av gammalt abbonemang till kontantkort och därefter ett SIM-kort skickat till Ljungskile (!). Så mitt råd är att stå emot ert ha-begär tills ni kollat med er gamla operatör så att det går att portera om det gamla numret. Därav hade jag ett temporärt nummer i nära nog en månad, som de flesta här nog vet. Nu kommer vi då till användat av telefonen i Telenors nät, vilket är fullkomligt bedrövligt. Varje dag jag kommer hem poppar det upp “Nätverket förlorat” ty nätet klarar inte mina betongväggar åt alla håll i hallen. Var det inte tio år sedan Comviq kom med en reklam om världens bästa inomhustäckning? Dit verkar fan inte Telenor ha kommit än. Vidare funkar det hjälpligt med den så kallade Turbo-3G-pissnätet. Det är sällan det funkar att visa en kollega Göran Perssons utlägg om Helmut Kohl och dennes fabläss för smör på Youtube. För att inte tala om SVT Play som bara laggar hela tiden. Idag fick jag första räkningen som blev rätt rejäl då de väljer att ta betalt för dels perioden fram till idag och dessutom för nästa period, alltså till slutet av april. Det leder till en jävligt fet räkning. En räkning jag kollar upp och inser att jag borde skaffa “fritt sms” så att jag kan messa oändligt för en hundring i månaden, en tjänst jag sett på deras hemsida tidigare, men som nu inte fanns längre. Jag ringer upp kundtjänst och tänkte undra var fan den tagit vägen nu när jag visat mig behöva den (kostnaden för mina sms har ju gått upp med 315%!), men där i den automatiska tjänsten går det faktiskt att beställa tjänsten jag vill ha. Inkonsekvens.

Så här har ni ett råd av rang: HÅLL ER BORTA FRÅN TELENOR. Och att byta abbonemang från Tele2 var fan inte lätt det heller, det där jävla kontantkortet var jag tvungen att tanka på och ringa några samtal för att de skulle kunna bekräfta att det var jag som använde det – de hade ju för fan skickat det till mig (eller iofs till far min…) Ett till råd är att inte uppdatera programvaran, då går det nämligen inte att highjacka skiten.

Sista Sovjet-staten vill inkassera.

Tricky – Singin’ the Blues.

The bills are gonna rob me.

När jag och Alex jobbade i Norge för tre och ett halvt år gjorde vi inte så mycket annat än att sa till Kjartan att starta om modemet så vi kunde fortsätta konversera med några damer på nätet. Till slut tröttnade vi på att vara där uppe och åkte hem och fick träffa dessa damer istället. Vi var väl rätt ivriga att träffa dessa damer och jag körde för fort utanför Oslo. När jag i 92 km/h körde om på en 80-väg blixtrade det givetvis till och väl hemma fick jag efter kanske ett halvår ett papper där jag uppmanades erkänna mitt brott. Fan, heller, jag vill se fotot innan jag erkänner nåt. Sagt och gjort, några månader senare stegade jag in hos Trafikpolisen på Sankt Sigfridsgatan, satte mina lurar runt halsen och fick titta på en lite pixlig bild där jag sitter med mina lurar – denna gången i på huvudet. Jag kunde inte säga mycket annat än att det där trots allt var jag och beredde mig på att få betala de 4900 NOK i böter. Jag kollade även om man eventuellt kunde få sitta i finkan en vecka istället, detta hade jag hört skulle gå. Det kunde man – om man inte hade några som helst ägodelar som kronofogden kunde ta hand om. Så jag gick och väntade på den där räkningen, tiden gick och jag trodde den hade preskriberats, men idag kom den som ett brev på posten, bokstavligt talat. 4900 norska slantar vill de ha innan den 22:e mars! Tack för den!

Så nu undrar jag:

1. Borde det här inte varit preskriberat nu?
2. Är inte det orimligt kort tid innan de vill ha pröjs?
3. Kan jag överklaga på nåt vis?
4. Hur mycket får man för ett större parti god-given ass på Rosenlundsgatan?

Släpp flugorna loss, det är vår! Igår eftermiddag surrade en fluga runt i mitt lilla kök då jag tillredde en lasagne till Frans. Vi kollade på den vackra dokumentären Searching for the Wrong-eyed Jesus. Tidigare av dagen bjöd på årets första cykeltur till Cinematek och schackvinst på Hagabion. Lördagen bjöd på en härlig promenad från andra lång till Frans och senare en schackförlust. Våren har kommit och den kommer visst i svartvit kulör.

Oops, they’re gonna do it again!

Snart kommer Volume 2, Zooey Dechanels och M. Wards andra som She & Him. Den ser jag varmt fram emot. Annat trevligt just nu är Caribous Swim som växer just nu. Likaså är det med Sigur Rós sångare Jónsis platta Go. Han kommer ju till Way Out West. Sedan ser jag fram emot Dr. Dogs Shame, Shame. Dr. Dog är årets hittills bästa upptäckt från Primavera Sounds lineup. Deras Fate från 2008 är helt klart bästa skivan jag missat de senaste tre åren. Ladda ner den här. Bästa gubbrocken sedan, erm, Felice Brothers, kanske. Jag missade Felice på Primavera för några år sedan, det grämer mig lite. Jää jää, just det, jag tänkte krypa lite till korset och här ge er min årsbästa-lista från förra året, som den såg ut då jag var på Rockcirkel-mötet, Crapify-länkar och allt:

1. Bill Callahan – Sometimes I wish we were an Eagle. (Drag City finns inte på Crapify)
2. M. Ward – Hold Time.
3. Animal Collective – Merriweather Post Pavillion.
4. Aidan Moffat & The Bestofs – How to get to Heaven from Scotland.
5. The Xx – Xx.
6. The Wave Pictures – If You Leave it Alone.
7. Cass McCombs – Catacombs.
8. The Bear Quartet – 89.
9. Eels – Hombre Lobo.
10. PJ Harvey & John Parish – A Woman a Man Walked By.

9/10! Inte illa, Spotify!

Jag tycker Nanna är väldigt rolig. Och vi kan väl alla stämma in i allsången kring Comic Sans? http://fembilder.blogspot.com/2010/03/fem-youtube-framtradanden-torsdag.html

Jag tycker Nanna är väldigt rolig. Och vi kan väl alla stämma in i allsången kring Comic Sans? http://fembilder.blogspot.com/2010/03/fem-youtube-framtradanden-torsdag.html

It’s Valentine’s day and I’m catatonic.

Will Oldham – Valentine’s Day.

Nu drar jag till Ljungskile. Hepåer.

rensa upp lite hårddiskutrymme, för drygt en vecka sedan ville jag göra en revival av blandbandet, i digital form, idag kallas det väl en mix. det är ett gäng låtar, de får plats på ett c-90 band och om man slutar lyssna kommer filen ihåg var man slutade lyssna (i vart fall i itunes). enda lyssnaren än så länge har gett följande uttalande: “That mix is utterly incredible. I have been listening to it non-stop for the past week.” http://petal.se/temp/100124robinsmix.mp3 (150 Mb)

rensa upp lite hårddiskutrymme, för drygt en vecka sedan ville jag göra en revival av blandbandet, i digital form, idag kallas det väl en mix. det är ett gäng låtar, de får plats på ett c-90 band och om man slutar lyssna kommer filen ihåg var man slutade lyssna (i vart fall i itunes). enda lyssnaren än så länge har gett följande uttalande: “That mix is utterly incredible. I have been listening to it non-stop for the past week.” http://petal.se/temp/100124robinsmix.mp3 (150 Mb)

Tyckande och smak / Vinst-maximering i konsertvärlden.

Jag är lite lullig, har precis kommit tillbaka från en spelning med Local Natives på Sticky. Jag tänkte dela upp den här essän i två delar:

1. Identifikation ger dig din musiksmak?

Jag gillar Local Natives, de är riktigt duktiga på att bygga bra melodier och de har tagit det bästa av flera av de senaste årens indiesucéer såsom Fleet Foxes stämsång och The Dodos “trumma på kanten av trumman”. Att de sedan har lyssnat en hel del på Animal Collective går uppför mig nu när jag sitter här och lyssnar på original-versionen av deras fantastiska Purple Bottle (Purple Bottle (Stevie Wonder version)). I detta original så finns en vers där de sjunger “I just called to say I like you” likt Stevie Wonders “I just called to say I love you”. De skickade låten till Stevies manager, som hatade den, och vägrade att låta dem ha med den versen, så den fick strykas. Låten är suverän oavsett om den versen är med eller ej. Nu fick jag för mig att jag inte faller för Infödingarna för att de känns daterade, men det stämmer ju inte riktigt, de har ju bara kramat ut essensen ur de senaste årens musik. En annan anledning till att jag inte omfamnar dem totalt tror jag har lite med vad man kan identifiera sig med. De är helt enkelt för coola, de har sina flanellskjortor, mustascher och essens-musik. Det blir för mig rätt ointressant i längden för en ytligt ointressant herre som undertecknad. Samma sak är det med Vampire Weekend, de gör förträfflig musik, men är för coola för att det ska tilltala mig till fullo.

Jag tittar på min lista över vad jag lyssnar mest på och finner flera band som Shelley kallar Sad Bastard Music (hon kallade mig för övrigt en romantiker ty jag vill att de låttexterna nån gång ska vara sanningen) och det är deras texter jag känner igen mig i. Jag menar, jag tyckte inte musiken på Eels skiva från förra året, Hombre Lobo, var så värst fantastisk, men med de texterna gick den rakt in i mig. Sån är jag.

2. Vinst-maximering i konsertlivet.

Jag gillar verkligen inte utvecklingen i konsertlokalsvärlden, ikväll var jag som tidigare påpekats, på Local Natives konsert på Sticky. Enligt uppgift av bland annat den ohövlige vakten som slängde ut oss från soundchecket (så tidiga var vi) skulle bandet börjar 21.30. Det är tiden som getts innan kvällen i ära lika så, 21.30 står de lokala infödingarna på scen. Vi är där strax efter åtta och möter upp med några kortare vänner, som är där tidigt för att få tag på det eftertraktade stolarna på andra våning, där man ser perfekt oavsett kroppslängd. Det spelas musik, mycket bra musik, två Beach House-låtar och ett störande moment när jag inte kommer på att det är en Born Ruffians-låt. Problemet att det är på en fantasiskt hög nivå, så att jag hamnar mitt emellan Mullis och Sara. Den höga volymen gör det mer eller mindre omöjligt för Sara till höger om mig att höra Mullis på min vänstra sida. Jag trivs jävligt dåligt i sitsen där jag måste välja mitt umgänge istället för att försöka skapa nån sorts samkväm. För att inte tala om Saras kompis Elin, som sitter där borta, på andra sidan bordet! Det är lönlöst. Det är så jävla stark volym att man helt enkelt inte kan föra en vettig konversation, man får ta till skrik om man alls vill konversera. Tanken är givetvis att man ska “hålla käften och dricka”. Konsumera mera! 21.30 skulle de börja sades det. Strax innan tio kommer killen som ska sköta ljuset (vi står precis bredvid ljusbordet) varpå vi givetvis frågar när de ska börja spela och får då svaret “om fem minuter, vid tio”. Gött stäm. Jag tror de börjar tio över, alltså är det halv tio man säger till folket, tio till personalen, och sedan kanske bandet vill dricka upp sista pilsnern innan de går på. Där fick Sticky en halvtimme till av bärs-försäljning. Och nu, det här med att de ska börja halv tio, det har det ju sags i många år, kanske du tänker nu, men egentligen så har det funnits en oskriven regel om att förbandet kanske kan börja vid halv tio och huvudakten runt halv elva. Så har det ju alltid varit, varför ändra på det? Jo, för några månader sedan var jag på en spelning med Fuck Buttons på Parken, jag och en vän släntrade in vid tio i tio-tiden och förväntade oss inte att ha kommit mitt i spelning, men det hade vi. Vi fick förvisso komma in till halva priset, men att starta en spelning halv tio är fan inte ok. Det är ju på gränsen till Konserthuset. Det här är en klubb-spelning. Hur vinst-maximeras då en klubb-spelning? Jo, det hela är mycket enkelt, vi lägger den så tidigt att vi kan starta en klubb efter spelningen. Så var fallet denna kväll då communityn Nattstad skulle ha nån klubb efter Fuck Buttons gett oss, en helt annan publik, en timme underbart dunkande noise.

En underbar Göteborgsk dag innehåller att man kör en dam som, nyss hemkommen från Kuba, klagar på slasket, en annan som har åkt Danmarksfärjan för att spela bingo och när arbetsdagen är slut slinker man in på Capitol där de firar Åker Söderbloms hundraårsdag med att visa Vi Masthuggspojkar där Kålle och Ada avslöjar en rysk spion, som efter en flykt genom stan till häst och vagn, med exploderande Prippsflaskor lyckas hitta odågan i en motorbåt där han inser sig omringad och gör en Hitler. När de röda gardinerna signalerar att det är slut för i afton väljer iPoden ur spellistan “Perfekt 00-tal” både Silverbullits I Love You och The Knifes Parade medan man går utefter en istäckt kanal. Väl hemma blir det korv me’ brö’ samt Filmfestivalprogramsläsande tills man somnar. God natt.

En underbar Göteborgsk dag innehåller att man kör en dam som, nyss hemkommen från Kuba, klagar på slasket, en annan som har åkt Danmarksfärjan för att spela bingo och när arbetsdagen är slut slinker man in på Capitol där de firar Åker Söderbloms hundraårsdag med att visa Vi Masthuggspojkar där Kålle och Ada avslöjar en rysk spion, som efter en flykt genom stan till häst och vagn, med exploderande Prippsflaskor lyckas hitta odågan i en motorbåt där han inser sig omringad och gör en Hitler. När de röda gardinerna signalerar att det är slut för i afton väljer iPoden ur spellistan “Perfekt 00-tal” både Silverbullits I Love You och The Knifes Parade medan man går utefter en istäckt kanal. Väl hemma blir det korv me’ brö’ samt Filmfestivalprogramsläsande tills man somnar. God natt.

Fjärde kvartalsrapporten 2009.

Jag tänkte populistiskt ge er det ni vill ha. De av mina inlägg som mest brukar uppskattas här på Heylisa är när jag ger er musiktips (även om peppen inte alltid kommer i form av kommentarer här på sidan). Därför tänkte jag börja med en kvartalsrapport där jag skriver lite om de låtar jag lagt till under det senaste kvartalet och gett fyra eller fem i betyg. Hoppas ni tycker det är kul, här kommer kvartalsrapporten för fjärde kvartalet 2009. Torrent-filen finner ni här. I och med att det är en sådan fil kan man plocka russinen ur kakan eller ladda ner alltihop och göra en spellista som kanske kan kallas Bobs kvartalsrapport eller vad ni nu behagar.

Aidan Moffat & The Best-Ofs – Plastic Mistletoe

Aidan Moffat sjöng tidigare i ljuvliga Arab Strap där han nästan alltid sjöng om att supa och ha fyllesex, på ett tidigare en skådat vis. Under det här kvartalet köpte jag faktiskt en skiva, och den var av just Aidan, ett poesialbum där albumet bestod av andra delen i en historia, första delen fanns i text-form i boklet:en. Smart. Skivan med The Best-Ofs, How to get to Heaven from Scotland, finns även i en begränsad utgåva där det även ingår ett brädspel. Jag älskar Aidan. Läs gärna hans sex-upplysningsspalt på The Quietus.

Alan Vega – Jukebox Babe & Speedway

LCD Soundsystem släppte en cover på Alan Vegas Bye Bye Bayou så jag laddade ner dennes debut-album. Bra sit, Jukebox Babe är underbar no-wave rockabilly. Känn på den genre-clashen! Alan Vega var även sångare i Suicide, som ju ska öppna för The Stooges när jag och Johan ska se dem framför Raw Power. Suicide i sin tur spelar sin självbetitlade debut, den har sina stunder den med!

Alfie – People

Alfie är ett av 00-talets mest förbisedda engelska popband, denna låt hade Flaming Lips med på sin LateNightTales-blandning och jag insåg först nu att den ju låg på en skiva jag helt missat!

Animal Collective – Graze

Kollektivet följde upp underbara Merriweather Post Paviliion med en fin liten ep, Fall Be Kind. Jag älskar när flöjten hittar in i den här galna låten!

The Antlers – Two

Jag hade egentligen aldrig kollat upp Antlers och har ärligt talat ännu inte lyssnat på dem tillräckligt för att komma fram till om de verkligen platsar på allas årsbästa-listor.

Beach House – Master of None (från deras självbetitlade album), Heart of Chambers (från Devotion) samt Zebra, Norway, Walk in the Park och Better Times (från kommande Teen Dream).

Jag gav er Walk in the Park i julklapp, själv fick jag detta underbara band tillsammans med deras tre skivor och fina spelning av de som står bakom Primavera Sound/Club. Snart kommer de till Götet. Missa för guds skull inte!

The Black Heart Procession – Tropics of Love

BHP stod för en av de bästa spelningarna på Primavera Club, och innan den laddade jag än en gång ner deras underbara Amore del Tropico där denna låt är en höjdpunkt.

Blitzen Trapper – Black River Killer

Tills Blitzen får ur sig ett nytt album har de släppt en ep runt Black River Killer, fast tyvärr är den full med låtar från tidigare EPs. Bu för sånt, ge oss en ny Furr!

The Bobby Fuller Four – Let Her Dance

Fantastic Mr. Fox, Wes Andersons kommande film, har givetvis ett underbart soundtrack signerat alltid lika skicklige musikövervakaren Randall Poster, som alltid ger oss musik som gör även dåliga filmer bra. Ser mycket fram emot det här äventyret.

Built to Spill – Aisle 13, Hindsight

Jag gillar Built to Spill. Jag kommer ihåg på gymnasiet, då gillade folk dem, jag hade ingen aning om vad det där Byggd att spilla betyder. Jag har ännu ej lyckats se dem live, det är störande. Snart släpper Primavera lite fler band, jag håller tummarna.

Cat Power – Metal Heart, Minnie Riperton – Lovin’ You samt Elliott Smith – Let’s Get Lost

Alla dessa underbara låtar har Air med på sin LateNightTales. Tyvärr har jag glömt att betygsätta fler och således kommer varken Sabbath eller Cure med här. Riktigt spretande och rolig blandning. Ladda ner den vettja! Själv har jag starka relationer med dessa tre, Cat Power är ju som ni vet min musa, Minnies låt hade jag med på nåt blandband jag gjorde till Jessica för många år sedan (kanske det jag gömde under en båt?). Elliotts postuma skiva From a Basement on a Hill är för alltid starkt förknippat med en regnig kväll i San Martin de los Andes, enda kvällen den hösten då det kändes som höst, jag gick på en vacker kvällspromenad själv och Elliott, käre Elliott, jag hade gärna haft dig i handen, men du fick omfamna mina öron istället.

Chic – Everybody Dance

Jag såg Last Days of Disco, och man vill ju bara dansa!

Creedence Clearwater Revival – Bad Moon Rising

-Not much hope for the tape deck, though. -Or the Creedence.

Cut Chemist and Hymnal – What’s the Attitude?

Drew Barrymore är smart. Hur gör man en kult-indiefilm? Jo, man sätter nyligen nämnda Randall Poster på Soundtrack-uppgiften, Ellen Page i rollbesättningen och ha ett manus med nördar. Trots avsaknaden av Devo gillade jag soundtracket till Whip It, ikväll tror jag bestämt jag ska se filmen också!

Cymbals Eat Guitars – Wind Phoenix (Proper Name)

Cymbals Eat Guitars är en av de få bokningar Way Out West släppt än så länge. Jag såg dem i Madrid för några veckor sedan och jag tyckte att de var sådär live, på skiva skiner de dock upp ibland.

Delphic – Counterpoint

Fransk electro, från England. Me like, tack Luger för tipset (de spelar med andra ord här snart, men tyärr bara i Stockholm).

Do Make Say Think – Fredericia & Horns of a Rabbit

Jag hade en dålig version av DMSTs platta Winter Hymn Country Hymn Secret Hymn så jag laddade ner en ny, då dyker den upp här på listan och jag kan passa på att tipsa om att ett av mina favoritmoment i hela postrock-scenen är när basen mullrar 8.18 in i låten (effekten kommer dock inte om du snabbspolar dit). David skickade den fina skärmdumpen ovan när jag funderade på att hälsa på honom och titta på dem, men bangade och såg Alkberg istället. Do Midget have night vision?

Dr. Dog – Hang On, The Old Days & My Friend

Dr. Dog är ett ruskigt dåligt bandnamn, men ett ruskigt bra band. De kommer till Primavera i vår och jag kollade upp dem på grund av det, helt klart största peppen av de band som jag inte hört talas om som kommer till Sound ’10. Bästa gubbrocken sedan, tja, Fleet Foxes?

Faithless feat. Cat Power – A Kind of Peace

Faithless är jag inte mycket för, men till och med den här rätt enkla klinkelilåten lyfter med världens vackraste stämma.

The Flaming Lips – The Ego’s Last Stand & Watching the Planets (feat. Karen O)

Jag mailade David en skärmdump med rätt mediokra betyg för Flaming Lips senaste verk Embryonic, men jag kände på mig att den skulle växa, det gör deras skivor alltid. För övrigt kan jag säga att deras The Soft Bulletin, som Johan Hallström lånade mig på gymnasiet nån gång. Den är en av anledningarna att jag är den musiknörd jag är idag, tack som fan, Johan. För det var du, väl? Eller var det Magnus? Förlåt som fan att jag inte kommer ihåg. Jag lånade även Travis, varpå jag gick på en spelning med dem på Kåren med Hanna Norlin, hon var en av de få som fyllt arton med mig, jag köpte en t-shirt. Den hade jag på mig första gången jag hånglade, det var med en schackmästarinna. Eller hur var det med det egentligen?

Harold Melvin & The Blue Notes – Don’t Leave Me This Way

Ah, den här gamle godingen, som Lambchop satte på under en spelning nån gång, antagligen den i Malmö, där jag lyckades somna stående!

Hefner – The Hymn for Alcohol

Delar av Hefner körde Hefner-låtar på Primavera för nåt år sedan, fan att man inte var där och kollade. Snart är det väl dags att spela The Day When Thatcher Dies och låta dagen hamna i nutid?

Ike and Tina Turner – All I Can Do is Cry samt John Prine and Iris Dement – In Spite of Ourselves

Laddade än en gång ner John Waters blandning A Date with John Waters, där dessa två låtar är höjdpunkterna, Tina Turner sjunger om när hon ser sin kärlek gifta sig samt den okända duetten som har textrader i stil med “[he] drinks his beer like it’s oxygen” och “convict movies makes her horny”. Det är en vacker kärleksförklaring.

Jim Ford – Linda Comes Running

Slangen och Figge gav mig Jim Fords Harlan County (vem som ska ha credden vet jag inte riktigt, ni var, med all rätt, eld och lågor båda två), en skiva så bra att jag en gång körde in i en annan bil när jag lyssnade på den. Den här låten är från en av de nya skivor med outgivna låtar som de hittat nånstans. Tyvärr går inget på skivan upp mot mästerverket Harlan County.

Jónsi – Boy Lilikoi

Sigur Rós sångare Jónsi släppte en skiva tillsammans med sin kille Alex, som Riceboy Sleeps förra året, en skiva jag aldrig riktigt fastnade för. Den här godbiten från kommande soloalbumet gör mig dock pepp på framtiden! En liten rolig grej jag läste nyligen är att de skrev deras underbara Gobbledigook som en direkt följd efter att bevittnat det hemska i Eurovision Song Contest. Jag skulle nog också vilja slänga av mig alla kläder och bara springa ut i naturen om jag skulle bevittna den skiten.

Local Natives – Wide Eyes

Nån som är pepp att se dem om två veckor?

Low – Just Like Christmas

Nån gång ska jag göra en spellista med bra jullåtar, den här är helt klart med. “On our way from Stockholm it started to snow and you said it was like christmas, but you were wrong, wasn’t like christmas at all, by the time we got to Oslo, the snow was gone and we got lost…”

M. Ward – Carolina

Jag hittade en fin liten ep med geniet Matt. Mums.

Malcolm Middleton – Marguerita Red

Malcolm hamnar lite i Aidans skugga efter Arab Strap nuförtiden, hans problem är att han släpper på tok för mycket skivor, kill your darlings, mate!

Mattias Alkberg BD – Ragnar

Märkligt nog har jag inte gett nån fyra till Visst vet du att jag skiter i allt eller Jag bara tänkte, liksom, att, men Ragnar han fick sig en fyra när han nu dök upp i mitt iTunes igen.

Nicolai Dunger – Can You

Ibland briljerar han, jag borde lyssna bra mycket mer på hans senaste alster, Play.

Peter Broderick & Machinefabriek – Homecoming

Svävande och vackert. Ett fint samarbete.

Samara Lubelski – Field The Mine

Varför gick jag inte på den där spelningen på Koloni?

Trans Am – The Film

När jag letade reda på allt Aidan Moffat någonsin rört vid hittade jag en samlingsskiva som den underbare konstnären David Shrigley stod bakom, Worried Noodles. På den fanns bland annat den här fina postrocken.

The Turtles – Happy Together

När var det senaste gången man såg en Wong Kar-Wai-rulle egentligen? Jag kommer väl ihåg när vi bodde i Camden och jag hade varit i den underbara videoaffären på Kentish Town Road, precis över gatan alltså, och hyrt Happy Together. Det var lite roligt när Chrille, Marcus och jag fick se första scenen, som är ett samlag mellan två män. Inte riktigt vad vi räknat med. Så kan det gå.

Yeah Yeah Yeahs – Maps (iTunes Originals Version)

En skitfin akustisk version av en av 00-talets bästa låtar. Wait, they don’t love you, like I love you.