Jag hade ju inte tänkt göra nån kvartalrapport för slutet av 2010, men men, här kommer den ändå. Och ni, mina kära heylisor som inte fattar varför jag gör dem, det finns folk som addar mig på last.fm för att de gillar dessa tips. Jää jää, det är som vi kommit överens om: skriv vad fan du vill!
Jag sitter för övrigt i ett hotellrum i Nha Trang och missar solen idag. Så är det när man är internetförtappad. Jää jää. Torrentfilen finner ni här. Hjälp mig gärna att seeda då jag inte har möjlighet att göra det hela tiden.
Na-na-na-na!
Vete fan om den här verkligen platsar som en fyra, men men. Originalet är inte värt mer än en tvåa.
Jag gjorde ett blandband (ja, ett C-90) till Camila när hon fyllde år. Hon är ju född 1986 så det blev ett band med bara låtar från detta lågvattenmärke till musikår. Egentligen borde det bara vara hela The Queen is Dead och Bigmouth Strikes Again som utfyllnad. Men det är ju inget blandband. Det var en rolig utflykt i musikhistorien där jag bland annat lärde mig att Radiohead tog sitt namn från en låt av Talking Heads. Så så.
Se Scott Pilgrim vs. The World! Bra skit och jävligt bra musik!
Och nu har hela skivan kommit. Yay!
Hittade en turné-cd med Fruit Bats där den här fina fanns.
Ni ska väl till Barcelona och Primavera i år?
Jag gillade verkligen den nya Håkan-skivan. Bästa sedan debuten, som för övrigt är 2000-talets bästa svenska skiva, eller? De däremellan brukar ha några bra spår, men inget har ännu kommit i närheten av första skivan i mitt tycke.
Sjukt duktiga Hajen har bytt namn. Efter en go gammal Dylan-låt. Fint så.
Finns det nån porrigare låt?
Från en samlingsskiva (“Tradi-Mods vs. Rockers – Alternative Takes On Congotronics, Vol. 1″) där folk som inspirerats av afrikansk musik (som alla indiemusiker gjort det senaste åren ger nåt tillbaka. Typ.
Gamle Arab Strap multiintrumentalisten sköter sig även i Schweiz.
Hittade en “expanded edition” av High Violet där denna fina fanns med. Spelar också på Primavera. Kom kom!
Denna fina har jag lyssnat på många gånger, men jag hade faktiskt aldrig lyssnat på Down Colorful Hill, som Olof S hade som favorit bland RHPs verk.
Mys. Jag har fallit för Sufjan till slut.
En av Tindersticks allra bästa låtar!
C: Spela filmen? Hm, måste jag förgöra dig då? ^_^
Se Scott Pilgrim vs. The World?! Spela säger jag. Sjukt svårt fast roligt tv-spel.
Och då hade jag inte sett Bobmedbarniknätbilden.. Makalöst Bob!!
räddade den här morgonen
Nu kan du gott dra dig tillbaka och leva på den kommentaren resten av Internet-livet, Marcus.
Hahahaha. Kan vara den roligaste kommentaren på heylisa någonsin.
kanske den mest stötande bilden någonsin på heylisa och då räknar jag in den där du stod naken med sylt i håret. Det ser ju för fan precis ut som du köpt ett thai barn av en mycket nöjd far…
Det blev en lite sen kvartalsrapport här. Och i livet händer följande: Jag åker till Kuala Lumpur den 14 december, borta till slutet av mars. Förhoppningsvis bor Martins syster Nanna här under tiden, hon ska komma och kolla i veckan. Om inte kanske du har koll på nån som vill hyra en snorbillig lägenhet i Götet? (drygt tretusen med el och internet). För att finansiera det hela måste jag göra massa hemsidor, så vet du någon, vem som helst som behöver en sida, be dem kolla på petal.se och ni får gärna gå in och facebook-gilla den. Nu får jag väl en kommentar av Figge, men då kan jag skicka räkningen på heylisa till honom istället. Och det här med Asien, jag försöker få ryskt visum för att ta trans-sibiriska tillbaka, men de jävlarna vill inte ge visum mer än 90 dagar innan man åker in i landet så vi får se hur det går med den saken. Ok. Ladda ner lite musik nu. Jag har förresten gjort två nya blandband de senaste dagarna och uppdaterat den här gamla sidan.
Kvartalsrapporten laddar ni ner här.
Hon är fin, Anna.
Jag var lite besviken på The Suburbs först, men sedan har den bara växt och växt och kommer helt klart komma på årets topp tio.
Trevlig surfpunk. Egentligen är jag rätt trött på sån här musik, men är jag på rätt humör är Beach Fossils rätt fina.
Någon laddade upp Mats Olssons New York-samling från när han, Lokko och Gradvall hade den fenomenala sidan feber för många år sedan nu. Den börjar med den här underbara soulklassikern.
The Books är äntligen tillbaka med deras fina samplingar över cello och dubbelbas och alla knasiga instrument de bygger själva.
Anna T gjorde en lista på skivor på fejjan och jag återupptäckte Music for Airports – och somnade.
Den här låten användes som opening credits till den suveräna tv-serien Human Giant. Bandet har numera lagt ner. Och de hette 1979 på slutet för att James Murphys (LCD Soundsystem) bolag DFA hotade med stämning. Wanker.
Jag har inte lyssnat så mycket på Halcyon Digest egentligen. Men jag borde nog.
Aidan Moffat gjorde en a capella cover på den här och tipsade om den som världens bästa soul-låt. Det är den inte, men sorglig som få.
Herr Collins spelar på Primavera Club, som jag tänkte åka på, men de pengarna får sparas till sydostasien. Jag laddade ner några album, men han har aldrig toppat det här mästerverket tyvärr.
Nej, inte jag heller, Elliott.
Arcade Fire-komplexet är kanske kvar, men skit i det, det låter ju alldeles underbart!
Jag fick en live-spelning av Zacharias. Den är fylld med guld, men jag har inte betygsatt allt, med andra ord som vanligt.
Ännnu ett band jag sett om jag skulle åkt till Primavera Club.
Det tog mig länge att inse Girls storhet. Det tog mig en spelning på WOW där vi passade upp dem med oerhört många Coronas.
Jag frågade Jens om han ville spela i Slottskogen som en CS-event, men Luger hade ju bokat en “exklusiv spelning” med honom på WOW. Klockan ett på dagen. Jävla wankers. Han spelade i vart fall en liten spelning solo på Kontiki innan han flög hem till Melbourne. Den var finfin.
Jag trodde det var en David Holmes-cover, men även hans låt var visst en cover, jää jää, bra skit i vart fall.
Skulle varit en av höjdpunkterna på Primavera Club, Sebadohs gamle man.
Kan vara världens bästa hiphop-skiva. Den jag har lyssnat på i åratal hade dock lite jobbiga promo-grejen inbakat. Det tog mig många år att få tummen ur att uppdatera filerna…
Jag vet inte om den här är så bra som en fyra egentligen. Men den kanske kan bli? ^_^
Lokkos fru Lisa Millberg gjorde en < href="http://www.letsmix.com/mix/47492/these_salty_days_are_yours_and_mine" target=_blank>mix där denna var med. Jag borde lyssna mer på hennes nya skiva med Concretes nu.
Tänk Stina Nordenstam. Mys.
Igår såg jag Blue Velvet. Den här duon har tagit sitt namn från klubben där Izabella Rosselini sjunger på. Bergis.
Undra vad det är Mark Kozelek gillar med den där hålan jag och Alex spenderade två märkliga månader i för fyra år sedan… Vem ska med och se honom på Park Lane (av alla ställen) den 26:e oktober? Jag och Olof S ska gå.
Jag är säker på att det kommer komma fler höga betyg från denna om jag tar mig tid att betygsätta!
Klart som fan att Mats Olsson hade med Velvet på sin New York-samling. Velvet ÄR New York.
Jag skämtar aldrig. Jag är världens näst yngsta gubbe. Världens yngsta gubbe är finnpajsaren som för några år sedan kandiderade till finska Riksdagen för det finska Pensionistpartiet vid den aktningsvärda åldern av tjugotvå år.
Åh, en stor människa som förstår sig på humor. Eller så är det Christian som också skämtar och således är det jag som står med fåntratten, men då har han väl vunnit, oavsett vilket spel det gäller.
Jag känner mig sårad. Men jag tryckte ändå på “like”-knappen. Det visar vilken stor människa jag är.
Jag tycker inte att man skall få diskutera huruvida man bör tillåtas att författa vad man önskar att göra, eller inte.
Vi kom väl fram till att man fick säga vad fan man ville. Och det här var då ett skämt då jag gjorde reklam.
Att du ska skicka räkningen till Figge: är innebörden av det att du betalar för sidan och därmed gör/säger vad du vill?
Dags för ny kvartalsrapport! Jag sitter här med mitt försök till att kolsyra kaffe, det funkar dåligt ty kokandet gör att kolsyran försvinner. Egentligen skulle jag nu bege mig ut på en tvådagarspromenad med Slangen och Frans, men jag är idag Bangare Bob och har träningsvärk från en torsdag som bjöd på mycket kul, men gjorde mig ack så trött. I trötthetens hemmavarande namn tänker jag i vart fall göra nåt kreativt från min lilla stuga, skriva lite om årets första kvartal och dess bästa låtar. Ladda ner torrent-filen här.
Babian är ett roligt band med smarta texter och lyssnar man på denna låt vill man helt klart följa dess titel.
Jag tittade på nån film så hade de en låt med Badly Drawn Boy i soundtracket och det fick mig att ladda ner hans fina gamla skiva The Hour of Bewilderbeast igen och öppningsspåret är nog allra finast.
En söt kanadensiska som kommer till Norden i början av maj, men hoppar tyvärr över Götet. Way Out West har dock haft den goda smaken att boka henne (till en klubbspelningen vi inte kommer komma in på och således gör de sig skyldiga till en sorts felaktig marknadsföring i mitt tycke). Denna låt är från hennes förra skiva, Oh, My Darling. Nya Heart of My Own är fin den med.
Kommer ni ihåg på 90-talet när det var populärt att ha ett låååångt mellanrum mellan sista låten på en skiva och ett “gömt” spår? Debra är en sådan låt. Jag har försökt att dela upp låten (så att den inte tar upp så jävla mycket utrymme på hårddiskar, iPods och iPhones), men har inte lyckats att skapa en “[Hidden track] som låten därefter. Jag ger härmed upp. Dessutom dök en skiva som kallas Original Glue Sniffer Episode One! upp på what.cd, det är en skiva där Beck och några vänner sägs sniffa liv och sedan spela in de här låtarna. MTV.. är en klassiker, resten av skivan var väl sådär. Beck är dock ganska rolig nuförtiden, han har ett projekt han kallar Record Club, där han spelar in hela skivor med lite kända vänner i en tagning. Feist, Wilco och Jamie Lidell var med och gjorde Skip Spences Oar till exempel. Jag är måttligt imponerad och tja, ännu har ingen fått en fyra och kommit upp här. Nu när jag förfriskar mitt minne med att lyssna på Weighted Down är dock fyran inte långt bort. Det är för övrigt en låt som Cat Power blandade ihop med Sonic Youths Schizophrenia och gav titeln Schizophrenia’s Bringing Me Down. Undra vad hon har för sig nuförtiden? Madeleine – har du hört nåt?
Bill Callahan släppte sin första live-skiva, Rough Travel for a Rare Thing där han sånär som Diamond Dancer kör uteslutande gamla Smog-låtar. Lite tråkigt då jag ju som bekant tyckte förra årets Sometimes I Wish We Were an Eagle var årets bästa. Men Smog var ju minst lika bra, speciellt när Jim O’Rourke var med och producerade – Red Apple Falls och Knock Knock är två favoritskivor. Även A River Aint’ Too Much to Love är ett mästerverk. Go hunt!
Rockcirkeln (ni vet, gubbarna jag träffar och snackar musik med) ska ha möte snart där vi ska bestämma 1970 års bästa skivor. Deras självbetitlade debut släpptes då, men kommer nog inte platsa. Hur det är med Paranoid, som kom samma år, får vi se…
BBS har fattat hur man använder internet för att marknadsföra sig genom att först släppa denna gratis och sedan släppa en “Double A-Side Single” som givetvis hittade ut på nätet fortare än kvickt. Skivan har nu läckt och Texico Bitches är just nu min favorit. Den kommer dyka upp vid nästa kvartalsrapport. Nextopiskt!
Caribous skiva Swim borde jag lyssna mer på. här hittar ni en mix han gjorde häromdagen.
Clogs är ett band med medlemmar från The National (en ny låt från den finns här. Vad jag har förstått var The National är sidoprojekt till Clogs först och sedan har de slagit igenom med buller och numera större än brak. Bästa låten på skivan är helt klart Last Song där The Nationals sångare Matt Berninger gästsjunger “if this was our last song what we do then?”. Förresten hittade jag precis den där Vincent Moon-filmade dokumentären om The National, A Skin, A Night på Karagarga. Yay!
Jag är lite grinig på Efterklang ty de inte kommer låta Heather Woods Broderick spela förband när de spelar här i Götet. Mer om henne senare. Modern Drift är fortfarande hejdlöst bra och resten av Magic Chairs är inte dum den heller.
Jag uppdaterade mina album med vår tids Nick Drake. Har du inte hört den här mannen är det dags nu. Tyvärr kommer jag starkt ihåg när vi bodde i det hemska svensk-kollektivet på Edgware Road i London och Cindy Lee kom på besök och mer eller mindre det första hon sa var att Elliott Smith hade tagit livet av sig, huggit sig själv i hjärtat. Då hatar man verkligen sig själv. Det är för jävla synd, för mig är just From a Basement-skivan starkt förknippad med en promenad jag gjorde allena i ett höstigt San Martín de Los Andes när vi var och luffade runt i Sydamerika för fem (!) år sedan.
Four Tets nya borde jag lyssna än mer på! Som David sa; det låter som gamla Four Tet – och det är då sannerligen inte dåligt, det inte!
Så här kan jag upptäcka musik: Jag får en RSS-feed med nya torrents där någon av alla artister jag lyssnat på på last.fm dyker upp. Gigis skiva hittade jag genom att Owen Pallett (gamla Final Fantasy vars senaste skiva var en riktig besvikelse) gästsjunger på en låt. Gigi är ett kanadensiskt band som fortsätter det man kan säga She & Him började med Volume 1, att göra musik som låter så där härligt 50-talspoppigt. Det finns mycket bra saker som låter gammalt nuförtiden. The Marquee på denna plattan är hittills årets näst bästa låt, efter Beach Houses Walk in the Park. Men det är ganska jämnt skägg. Sjunger på den gör en Brooklyn-tös som heter Katie Eastburn som annars sjunger i Young People. Jag har för mig att jag testat nån av deras skivor för några år sedan, men har för mig att det inte var så bra. Men det var några år sedan också…
Jo, Heather Woods Broderick, ja. Jag upptäckte henne när jag såg att hon skulle agera förband till Efterklang. Då det vid tillfället inte var bestämt vem som skulle öppna för dem här i Götet försökte jag genom Facebook få henne att spela här, men de valde nåt annat band just här. Bu! Heather är för övrigt Peter Brodericks syster och är aktiv i Portlands musikliv där hon bland annat satt ihop skivorna Music and Migration samt Portland Stories. De samt hennes egen platta From the Ground rekommenderas varmt för en ljuv våreftermiddag.
Den här fyran kom nog lite väl hastigt, men helt dumt är då inte alls Göteborgsbandet Ikons, som senast syntes på Pecha Kucha-Jespers t-shirt. Krautigt, monotomt och är man på det humöret riktigt gött.
En trippel-cd säger du, Jo? Come on! Så mycket harpuner orkar vi inte med! Men i måttlig dos är den givetvis alldeles underbar. Om ni gillar harpor och söta indieflickor tycker jag ni ska slänga ett getöga på Gregory & The Hawks video till nåt de kallar Geysir Nationale.
Medan GATH-videon laddas kanske ni vill lyssna på Judee Sill, en dam som 70-talet gjorde två vackra singer-songwriter-skivor innan hon tog en överdos. Min husgud, Jim O’Rourke producerade outgivet material som gavs ut som plattan Dreams Come True för fem år sedan. Denna låt är från den plattan.
Oh oh oh, I believe in waking up together.
Realism är en av årets hittills bästa skivor. Med andra ord dags att lyssna lite mer på Distortion, skivan de gjorde innan. Come and take our personality quizzzzz.
Jävla snyggt beat.
Miles var hjärnan bakom Beulah, kanske 2000-talets mest förbisedda band. De spelade i Sverige en gång. Då bodde jag i England och när de skulle spela där blev de stoppade i tullen av nån outgrundlig anledning. Buhu. Det finns ingen skiva jag spelar oftare än The Coast is Never Clear när solen skiner och jag vill ha sommar, sommar, sommar. Nu såg jag att visst även albumet hittat ut på nätet. Och här överraskar några Miles med att låta resten av Beulah backa upp honom när han ska promota sin nya skiva.
Jag laddade ner nåt som hette Chess Soul Sisters, där den här härliga gamla dängan stack ut. Nån som grävt i Chess Records och som vill ge mig fler tips?
New Buffalo går numera under sitt riktiga namn, Sally Seltmann, och ligger på Broken Social Scenes bolag Art & Crafts. Den här fina lilla melodin ligger på hennes skiva Somewhere, Anywhere från 2007.
När jag var kanske femton åkte jag med mor och Stefan till Norrland. I min Discman hade jag bara en skiva som jag lånat av Jonathan. Det var Sugar Rays Lemonade & Brownies med en naken tös på konvolutet. Titeln var tydligen vad en annons erbjöd långt bak i en porrtidning, alltså kiss och bajs. Moget. Den lyssnade jag i vart fall sönder och i en ICA-butik någonstans i Sverige fick jag en skiva av mamma. Jag stod i valet mellan Metallicas Load och Nirvanas Unplugged in New York. Jag valde det sistnämnda och fick därmed ett musikintresse. Jag lyssnade på den konstant i flera veckor och tycker än idag att deras version av The Man Who Sold the World slår Bowies original.
Jag peppar inför Pavements spelning på Primavera (och med största sannolikhet blir det en till titt på Way Out West) med att ladda ner några av deras gamla album. Dags för en liten anekdot till: när jag var nitton tyckte jag väldigt mycket om Stephen Malkmus första solo-skiva och blev väldigt sur när jag fick reda på att man kunde komma in på Pustervik även om man inte var de tjugo år man hade varit tvungen att vara. Jag kommer ihåg när jag läste recensionen i GP om att han hade strechat på scen. Jag har för mig att han även den gången lät Träd, Gräs och Stenar vara förband. De spelade förresten på Primavera häromåret när även Malkmus var där.
Jag gillar nya skivan.
Ni vet att jag älskar M. Ward och Zooey Deschanel, men har dock inte betygsatt fler låtar på deras fina Volume 2.
Jag hade råkat radera den här fantastiska Mark Kozelek-skivan. Antagligen topp 50 någonsin på den skivan.
Jag hade The Blues när jag fick 6000 i böter från Norge, ja. För övrigt är det Martina Topley-Bird som sjunger här. Hennes sologrejer är inte dumma de heller.
I want to Hustle, hustle, hustle!
Coolt – och ibland gillar jag det.
Ingen vill säga något, Bob. Men nu känns det bra att vi rensat luften.
Märk väl att när jag skriver om nåt som händer i ett engelskspråkigt land skriver jag också särskrivna ord som Road Trip och använder engelsk versalisering.
Ok, David. Du kan lyssna på Beach House vettja! När vi var på Road Trip och hade med oss den Österrikiska tjejen sade vi att vi bara skulle välja en låt till på Ipoden innan hon fick välja. Vi valde Debra och hon suckade rejält. Haha.
“I said lady, step inside my Hyundai”! Debra är en gammal goding. Tack för påminnelsen!
Vad gäller “There Is Love In You” borde vi göra ett utbyte, då jag borde lyssna mindre på den. Det är min go-to-skiva när jag behöver koncentrera mig.
Jag tänkte populistiskt ge er det ni vill ha. De av mina inlägg som mest brukar uppskattas här på Heylisa är när jag ger er musiktips (även om peppen inte alltid kommer i form av kommentarer här på sidan). Därför tänkte jag börja med en kvartalsrapport där jag skriver lite om de låtar jag lagt till under det senaste kvartalet och gett fyra eller fem i betyg. Hoppas ni tycker det är kul, här kommer kvartalsrapporten för fjärde kvartalet 2009. Torrent-filen finner ni här. I och med att det är en sådan fil kan man plocka russinen ur kakan eller ladda ner alltihop och göra en spellista som kanske kan kallas Bobs kvartalsrapport eller vad ni nu behagar.
Aidan Moffat sjöng tidigare i ljuvliga Arab Strap där han nästan alltid sjöng om att supa och ha fyllesex, på ett tidigare en skådat vis. Under det här kvartalet köpte jag faktiskt en skiva, och den var av just Aidan, ett poesialbum där albumet bestod av andra delen i en historia, första delen fanns i text-form i boklet:en. Smart. Skivan med The Best-Ofs, How to get to Heaven from Scotland, finns även i en begränsad utgåva där det även ingår ett brädspel. Jag älskar Aidan. Läs gärna hans sex-upplysningsspalt på The Quietus.
LCD Soundsystem släppte en cover på Alan Vegas Bye Bye Bayou så jag laddade ner dennes debut-album. Bra sit, Jukebox Babe är underbar no-wave rockabilly. Känn på den genre-clashen! Alan Vega var även sångare i Suicide, som ju ska öppna för The Stooges när jag och Johan ska se dem framför Raw Power. Suicide i sin tur spelar sin självbetitlade debut, den har sina stunder den med!
Alfie är ett av 00-talets mest förbisedda engelska popband, denna låt hade Flaming Lips med på sin LateNightTales-blandning och jag insåg först nu att den ju låg på en skiva jag helt missat!
Kollektivet följde upp underbara Merriweather Post Paviliion med en fin liten ep, Fall Be Kind. Jag älskar när flöjten hittar in i den här galna låten!
Jag hade egentligen aldrig kollat upp Antlers och har ärligt talat ännu inte lyssnat på dem tillräckligt för att komma fram till om de verkligen platsar på allas årsbästa-listor.
Jag gav er Walk in the Park i julklapp, själv fick jag detta underbara band tillsammans med deras tre skivor och fina spelning av de som står bakom Primavera Sound/Club. Snart kommer de till Götet. Missa för guds skull inte!
BHP stod för en av de bästa spelningarna på Primavera Club, och innan den laddade jag än en gång ner deras underbara Amore del Tropico där denna låt är en höjdpunkt.
Tills Blitzen får ur sig ett nytt album har de släppt en ep runt Black River Killer, fast tyvärr är den full med låtar från tidigare EPs. Bu för sånt, ge oss en ny Furr!
Fantastic Mr. Fox, Wes Andersons kommande film, har givetvis ett underbart soundtrack signerat alltid lika skicklige musikövervakaren Randall Poster, som alltid ger oss musik som gör även dåliga filmer bra. Ser mycket fram emot det här äventyret.
Jag gillar Built to Spill. Jag kommer ihåg på gymnasiet, då gillade folk dem, jag hade ingen aning om vad det där Byggd att spilla betyder. Jag har ännu ej lyckats se dem live, det är störande. Snart släpper Primavera lite fler band, jag håller tummarna.
Alla dessa underbara låtar har Air med på sin LateNightTales. Tyvärr har jag glömt att betygsätta fler och således kommer varken Sabbath eller Cure med här. Riktigt spretande och rolig blandning. Ladda ner den vettja! Själv har jag starka relationer med dessa tre, Cat Power är ju som ni vet min musa, Minnies låt hade jag med på nåt blandband jag gjorde till Jessica för många år sedan (kanske det jag gömde under en båt?). Elliotts postuma skiva From a Basement on a Hill är för alltid starkt förknippat med en regnig kväll i San Martin de los Andes, enda kvällen den hösten då det kändes som höst, jag gick på en vacker kvällspromenad själv och Elliott, käre Elliott, jag hade gärna haft dig i handen, men du fick omfamna mina öron istället.
Jag såg Last Days of Disco, och man vill ju bara dansa!
-Not much hope for the tape deck, though. -Or the Creedence.
Drew Barrymore är smart. Hur gör man en kult-indiefilm? Jo, man sätter nyligen nämnda Randall Poster på Soundtrack-uppgiften, Ellen Page i rollbesättningen och ha ett manus med nördar. Trots avsaknaden av Devo gillade jag soundtracket till Whip It, ikväll tror jag bestämt jag ska se filmen också!
Cymbals Eat Guitars är en av de få bokningar Way Out West släppt än så länge. Jag såg dem i Madrid för några veckor sedan och jag tyckte att de var sådär live, på skiva skiner de dock upp ibland.
Fransk electro, från England. Me like, tack Luger för tipset (de spelar med andra ord här snart, men tyärr bara i Stockholm).
Jag hade en dålig version av DMSTs platta Winter Hymn Country Hymn Secret Hymn så jag laddade ner en ny, då dyker den upp här på listan och jag kan passa på att tipsa om att ett av mina favoritmoment i hela postrock-scenen är när basen mullrar 8.18 in i låten (effekten kommer dock inte om du snabbspolar dit). David skickade den fina skärmdumpen ovan när jag funderade på att hälsa på honom och titta på dem, men bangade och såg Alkberg istället. Do Midget have night vision?
Dr. Dog är ett ruskigt dåligt bandnamn, men ett ruskigt bra band. De kommer till Primavera i vår och jag kollade upp dem på grund av det, helt klart största peppen av de band som jag inte hört talas om som kommer till Sound ’10. Bästa gubbrocken sedan, tja, Fleet Foxes?
Faithless är jag inte mycket för, men till och med den här rätt enkla klinkelilåten lyfter med världens vackraste stämma.
Jag mailade David en skärmdump med rätt mediokra betyg för Flaming Lips senaste verk Embryonic, men jag kände på mig att den skulle växa, det gör deras skivor alltid. För övrigt kan jag säga att deras The Soft Bulletin, som Johan Hallström lånade mig på gymnasiet nån gång. Den är en av anledningarna att jag är den musiknörd jag är idag, tack som fan, Johan. För det var du, väl? Eller var det Magnus? Förlåt som fan att jag inte kommer ihåg. Jag lånade även Travis, varpå jag gick på en spelning med dem på Kåren med Hanna Norlin, hon var en av de få som fyllt arton med mig, jag köpte en t-shirt. Den hade jag på mig första gången jag hånglade, det var med en schackmästarinna. Eller hur var det med det egentligen?
Ah, den här gamle godingen, som Lambchop satte på under en spelning nån gång, antagligen den i Malmö, där jag lyckades somna stående!
Delar av Hefner körde Hefner-låtar på Primavera för nåt år sedan, fan att man inte var där och kollade. Snart är det väl dags att spela The Day When Thatcher Dies och låta dagen hamna i nutid?
Laddade än en gång ner John Waters blandning A Date with John Waters, där dessa två låtar är höjdpunkterna, Tina Turner sjunger om när hon ser sin kärlek gifta sig samt den okända duetten som har textrader i stil med “[he] drinks his beer like it’s oxygen” och “convict movies makes her horny”. Det är en vacker kärleksförklaring.
Slangen och Figge gav mig Jim Fords Harlan County (vem som ska ha credden vet jag inte riktigt, ni var, med all rätt, eld och lågor båda två), en skiva så bra att jag en gång körde in i en annan bil när jag lyssnade på den. Den här låten är från en av de nya skivor med outgivna låtar som de hittat nånstans. Tyvärr går inget på skivan upp mot mästerverket Harlan County.
Sigur Rós sångare Jónsi släppte en skiva tillsammans med sin kille Alex, som Riceboy Sleeps förra året, en skiva jag aldrig riktigt fastnade för. Den här godbiten från kommande soloalbumet gör mig dock pepp på framtiden! En liten rolig grej jag läste nyligen är att de skrev deras underbara Gobbledigook som en direkt följd efter att bevittnat det hemska i Eurovision Song Contest. Jag skulle nog också vilja slänga av mig alla kläder och bara springa ut i naturen om jag skulle bevittna den skiten.
Nån som är pepp att se dem om två veckor?
Nån gång ska jag göra en spellista med bra jullåtar, den här är helt klart med. “On our way from Stockholm it started to snow and you said it was like christmas, but you were wrong, wasn’t like christmas at all, by the time we got to Oslo, the snow was gone and we got lost…”
Jag hittade en fin liten ep med geniet Matt. Mums.
Malcolm hamnar lite i Aidans skugga efter Arab Strap nuförtiden, hans problem är att han släpper på tok för mycket skivor, kill your darlings, mate!
Märkligt nog har jag inte gett nån fyra till Visst vet du att jag skiter i allt eller Jag bara tänkte, liksom, att, men Ragnar han fick sig en fyra när han nu dök upp i mitt iTunes igen.
Ibland briljerar han, jag borde lyssna bra mycket mer på hans senaste alster, Play.
Svävande och vackert. Ett fint samarbete.
Varför gick jag inte på den där spelningen på Koloni?
När jag letade reda på allt Aidan Moffat någonsin rört vid hittade jag en samlingsskiva som den underbare konstnären David Shrigley stod bakom, Worried Noodles. På den fanns bland annat den här fina postrocken.
När var det senaste gången man såg en Wong Kar-Wai-rulle egentligen? Jag kommer väl ihåg när vi bodde i Camden och jag hade varit i den underbara videoaffären på Kentish Town Road, precis över gatan alltså, och hyrt Happy Together. Det var lite roligt när Chrille, Marcus och jag fick se första scenen, som är ett samlag mellan två män. Inte riktigt vad vi räknat med. Så kan det gå.
En skitfin akustisk version av en av 00-talets bästa låtar. Wait, they don’t love you, like I love you.
Trevligt initiativ, Marcus! Jag ogillar ju Spotify och kommer nog aldrig göra en lista där igen, mest för att som du säger, inget finns, men det är kul att det här gav upphov till att du tog dig tid att testa! För övrigt är det här låtar med fyror främst, av låtar som släpptes förra året fick bara tre låtar femmor (än så länge); Aidan Moffats Big Blonde, Bill Callahans Too Many Birds och Black Heart Processions Witching Stone. 2010 har dock börjat bra med Beach Houses Walk in the Park redan. Jag tror på det här med att låta musikskrivande grundas i ett betygsättande i iTunes. Bara nu inte datorjäveln kraschar… Bäst att backa upp iTunes Library-filen!
Bob: Damn shame. Har skaffat mig en “Don’t Leave Me This Way, Teddy Pendergrass”-tatuering i ansiktet.
för den som är mån om sitt hårddiskutrymme erbjuder jag härmed listan i spotify-format. Allt går ju inte och hitta så vissa saker har jag bytt och vissa pallade jag inte. Den som orkar kan fortsätta ändra i den för att få en korrekt version av bobs 5 stjärniga låtar, det är en kollaborativ playlist.
http://open.spotify.com/user/marcusmiljon/playlist/1FPsHulUvtUtLTffLXJDAd
Marcus & Chrille: Antagligen var alltihop ett jön, “hångla upp killen i Travis-tröjan”. Det kändes lite så när jag träffade hennes polare. Men det bjuder jag på! Till nästa kvartalsrapport kanske det kommer med nån låt med ett Album Leaf, som jag gjorde en annan premiär till, men hittills har deras nya, A Chorus of Storytellers, genererat nån fyra.
David: Du hörde att Teddy Pendergrass gick bort dagen efter jag lade upp den här listan, va? Bu.
Johan: Jag håller med till fullo om Tony Leung. Än hellre ser jag Chan Marshall (Cat Power) i Blueberry Nights. Av de gamla Wong Kar-Wai-rullarna tror jag att jag gillar den där när de letar datumstämplar bäst. Kan inte erinra mig vad den heter nu…
Mullis (kul att du hittat hit): Menar du att en av de där reserverade biljetterna är till mig?
Jag hänger på den 30:e på Sticky. Jag har redan reserverat 2 biljetter på Bengans
Hörde the soft bulletin hemma hos fråssa för första gången. Han hade i sin tur fått tipset från nån indietopplista i slitz(tror de kom på andra plats och nån belle and sebastianskiva knep förstaplatsen), så i förlängningen skulle man kunna säga att det är Slitz som ligger bakom ditt musikintresse. Förövrigt kollade jag i min ensamhet Happy Together i våras. Blev lite besviken; föredrar att titta på när tony leong röker framför när han har myspysbögsex..
konfirmerar: hon var schackmästarinna med spelplats hammersmith eller motsvarande, och det var johan som var flaming lipsare. jag vet inte om det hade gått upp för mig att det tillfället utgjorde ett premiärgnisslande med tjej. det förklarar den, i våra ögon, något överilade returnen med destination schackmästerskapet dagen därpå. vackert.
“Don’t Leave Me This Way” — jävlar vilken vurm jag hade för den dängan på gymnasiet. Världens drivigaste refräng? Might be!
Grym lista!
Det var Johan och hon var mästerlig på schack! (Jävligt skum mening)