I Köpenhamn.

I Köpenhamn.

Dags för ny kvartalsrapport! Jag sitter här med mitt försök till att kolsyra kaffe, det funkar dåligt ty kokandet gör att kolsyran försvinner. Egentligen skulle jag nu bege mig ut på en tvådagarspromenad med Slangen och Frans, men jag är idag Bangare Bob och har träningsvärk från en torsdag som bjöd på mycket kul, men gjorde mig ack så trött. I trötthetens hemmavarande namn tänker jag i vart fall göra nåt kreativt från min lilla stuga, skriva lite om årets första kvartal och dess bästa låtar. Ladda ner torrent-filen här.

Babian – Skaka Röv

Babian är ett roligt band med smarta texter och lyssnar man på denna låt vill man helt klart följa dess titel.

Badly Drawn boy – The Shining

Jag tittade på nån film så hade de en låt med Badly Drawn Boy i soundtracket och det fick mig att ladda ner hans fina gamla skiva The Hour of Bewilderbeast igen och öppningsspåret är nog allra finast.

Basia Bulat – Before I Knew

En söt kanadensiska som kommer till Norden i början av maj, men hoppar tyvärr över Götet. Way Out West har dock haft den goda smaken att boka henne (till en klubbspelningen vi inte kommer komma in på och således gör de sig skyldiga till en sorts felaktig marknadsföring i mitt tycke). Denna låt är från hennes förra skiva, Oh, My Darling. Nya Heart of My Own är fin den med.

Beck – Debra och MTV Makes Me Wanna Smoke Crack

Kommer ni ihåg på 90-talet när det var populärt att ha ett låååångt mellanrum mellan sista låten på en skiva och ett “gömt” spår? Debra är en sådan låt. Jag har försökt att dela upp låten (så att den inte tar upp så jävla mycket utrymme på hårddiskar, iPods och iPhones), men har inte lyckats att skapa en “[Hidden track] som låten därefter. Jag ger härmed upp. Dessutom dök en skiva som kallas Original Glue Sniffer Episode One! upp på what.cd, det är en skiva där Beck och några vänner sägs sniffa liv och sedan spela in de här låtarna. MTV.. är en klassiker, resten av skivan var väl sådär. Beck är dock ganska rolig nuförtiden, han har ett projekt han kallar Record Club, där han spelar in hela skivor med lite kända vänner i en tagning. Feist, Wilco och Jamie Lidell var med och gjorde Skip Spences Oar till exempel. Jag är måttligt imponerad och tja, ännu har ingen fått en fyra och kommit upp här. Nu när jag förfriskar mitt minne med att lyssna på Weighted Down är dock fyran inte långt bort. Det är för övrigt en låt som Cat Power blandade ihop med Sonic Youths Schizophrenia och gav titeln Schizophrenia’s Bringing Me Down. Undra vad hon har för sig nuförtiden? Madeleine – har du hört nåt?

Bill Callahan – Taken

Bill Callahan släppte sin första live-skiva, Rough Travel for a Rare Thing där han sånär som Diamond Dancer kör uteslutande gamla Smog-låtar. Lite tråkigt då jag ju som bekant tyckte förra årets Sometimes I Wish We Were an Eagle var årets bästa. Men Smog var ju minst lika bra, speciellt när Jim O’Rourke var med och producerade – Red Apple Falls och Knock Knock är två favoritskivor. Även A River Aint’ Too Much to Love är ett mästerverk. Go hunt!

Black Sabbath – N.I.B. från självbetitlade skivan samt Sweet Leaf samt Solitude från Master of Reality

Rockcirkeln (ni vet, gubbarna jag träffar och snackar musik med) ska ha möte snart där vi ska bestämma 1970 års bästa skivor. Deras självbetitlade debut släpptes då, men kommer nog inte platsa. Hur det är med Paranoid, som kom samma år, får vi se…

Broken Social Scene – World Sick

BBS har fattat hur man använder internet för att marknadsföra sig genom att först släppa denna gratis och sedan släppa en “Double A-Side Single” som givetvis hittade ut på nätet fortare än kvickt. Skivan har nu läckt och Texico Bitches är just nu min favorit. Den kommer dyka upp vid nästa kvartalsrapport. Nextopiskt!

Caribou – Odessa

Caribous skiva Swim borde jag lyssna mer på. här hittar ni en mix han gjorde häromdagen.

Clogs – Red Seas och Last Song

Clogs är ett band med medlemmar från The National (en ny låt från den finns här. Vad jag har förstått var The National är sidoprojekt till Clogs först och sedan har de slagit igenom med buller och numera större än brak. Bästa låten på skivan är helt klart Last Song där The Nationals sångare Matt Berninger gästsjunger “if this was our last song what we do then?”. Förresten hittade jag precis den där Vincent Moon-filmade dokumentären om The National, A Skin, A Night på Karagarga. Yay!

Efterklang – Modern Drift

Jag är lite grinig på Efterklang ty de inte kommer låta Heather Woods Broderick spela förband när de spelar här i Götet. Mer om henne senare. Modern Drift är fortfarande hejdlöst bra och resten av Magic Chairs är inte dum den heller.

Elliott Smith – Needle in the Hay från självbetitlade skivan samt Pretty (Ugly Before), Strung Out Again, King’s Crossing, Memory Lane och A Distorted Reality is Now a Necessity to be Free från det postuma mästerverket From a Basement on the Hill

Jag uppdaterade mina album med vår tids Nick Drake. Har du inte hört den här mannen är det dags nu. Tyvärr kommer jag starkt ihåg när vi bodde i det hemska svensk-kollektivet på Edgware Road i London och Cindy Lee kom på besök och mer eller mindre det första hon sa var att Elliott Smith hade tagit livet av sig, huggit sig själv i hjärtat. Då hatar man verkligen sig själv. Det är för jävla synd, för mig är just From a Basement-skivan starkt förknippad med en promenad jag gjorde allena i ett höstigt San Martín de Los Andes när vi var och luffade runt i Sydamerika för fem (!) år sedan.

Four Tet – This Unfolds och She Just Likes to Fight

Four Tets nya borde jag lyssna än mer på! Som David sa; det låter som gamla Four Tet – och det är då sannerligen inte dåligt, det inte!

Gigi – The Hundredth Time (with Duffy Driediger & Ryan Peters) samt årets bästa låt The Marquee (with Katie Eastburn)

Så här kan jag upptäcka musik: Jag får en RSS-feed med nya torrents där någon av alla artister jag lyssnat på på last.fm dyker upp. Gigis skiva hittade jag genom att Owen Pallett (gamla Final Fantasy vars senaste skiva var en riktig besvikelse) gästsjunger på en låt. Gigi är ett kanadensiskt band som fortsätter det man kan säga She & Him började med Volume 1, att göra musik som låter så där härligt 50-talspoppigt. Det finns mycket bra saker som låter gammalt nuförtiden. The Marquee på denna plattan är hittills årets näst bästa låt, efter Beach Houses Walk in the Park. Men det är ganska jämnt skägg. Sjunger på den gör en Brooklyn-tös som heter Katie Eastburn som annars sjunger i Young People. Jag har för mig att jag testat nån av deras skivor för några år sedan, men har för mig att det inte var så bra. Men det var några år sedan också…

Heather Woods Broderick – Something Other Than och Cottonwood Bay

Jo, Heather Woods Broderick, ja. Jag upptäckte henne när jag såg att hon skulle agera förband till Efterklang. Då det vid tillfället inte var bestämt vem som skulle öppna för dem här i Götet försökte jag genom Facebook få henne att spela här, men de valde nåt annat band just här. Bu! Heather är för övrigt Peter Brodericks syster och är aktiv i Portlands musikliv där hon bland annat satt ihop skivorna Music and Migration samt Portland Stories. De samt hennes egen platta From the Ground rekommenderas varmt för en ljuv våreftermiddag.

Ikons – The Hawk

Den här fyran kom nog lite väl hastigt, men helt dumt är då inte alls Göteborgsbandet Ikons, som senast syntes på Pecha Kucha-Jespers t-shirt. Krautigt, monotomt och är man på det humöret riktigt gött.

Joanna Newsom – Good Intentions Paving Company

En trippel-cd säger du, Jo? Come on! Så mycket harpuner orkar vi inte med! Men i måttlig dos är den givetvis alldeles underbar. Om ni gillar harpor och söta indieflickor tycker jag ni ska slänga ett getöga på Gregory & The Hawks video till nåt de kallar Geysir Nationale.

Judee Sill – Things are Lookin’ Up

Medan GATH-videon laddas kanske ni vill lyssna på Judee Sill, en dam som 70-talet gjorde två vackra singer-songwriter-skivor innan hon tog en överdos. Min husgud, Jim O’Rourke producerade outgivet material som gavs ut som plattan Dreams Come True för fem år sedan. Denna låt är från den plattan.

LCD Soundsystem – Drunk Girls

Oh oh oh, I believe in waking up together.

The Magnetic Fields – You Must Be Out of Your Mind och We are Having a Hootenanny

Realism är en av årets hittills bästa skivor. Med andra ord dags att lyssna lite mer på Distortion, skivan de gjorde innan. Come and take our personality quizzzzz.

MF Doom – That’s That

Jävla snyggt beat.

Miles Kurosky – An Apple for an Apple

Miles var hjärnan bakom Beulah, kanske 2000-talets mest förbisedda band. De spelade i Sverige en gång. Då bodde jag i England och när de skulle spela där blev de stoppade i tullen av nån outgrundlig anledning. Buhu. Det finns ingen skiva jag spelar oftare än The Coast is Never Clear när solen skiner och jag vill ha sommar, sommar, sommar. Nu såg jag att visst även albumet hittat ut på nätet. Och här överraskar några Miles med att låta resten av Beulah backa upp honom när han ska promota sin nya skiva.

Mitty Collier – Git Out

Jag laddade ner nåt som hette Chess Soul Sisters, där den här härliga gamla dängan stack ut. Nån som grävt i Chess Records och som vill ge mig fler tips?

New Buffalo – Cheer Me Up Thank You

New Buffalo går numera under sitt riktiga namn, Sally Seltmann, och ligger på Broken Social Scenes bolag Art & Crafts. Den här fina lilla melodin ligger på hennes skiva Somewhere, Anywhere från 2007.

Nirvana – About a Girl

När jag var kanske femton åkte jag med mor och Stefan till Norrland. I min Discman hade jag bara en skiva som jag lånat av Jonathan. Det var Sugar Rays Lemonade & Brownies med en naken tös på konvolutet. Titeln var tydligen vad en annons erbjöd långt bak i en porrtidning, alltså kiss och bajs. Moget. Den lyssnade jag i vart fall sönder och i en ICA-butik någonstans i Sverige fick jag en skiva av mamma. Jag stod i valet mellan Metallicas Load och Nirvanas Unplugged in New York. Jag valde det sistnämnda och fick därmed ett musikintresse. Jag lyssnade på den konstant i flera veckor och tycker än idag att deras version av The Man Who Sold the World slår Bowies original.

Pavement – Stereo

Jag peppar inför Pavements spelning på Primavera (och med största sannolikhet blir det en till titt på Way Out West) med att ladda ner några av deras gamla album. Dags för en liten anekdot till: när jag var nitton tyckte jag väldigt mycket om Stephen Malkmus första solo-skiva och blev väldigt sur när jag fick reda på att man kunde komma in på Pustervik även om man inte var de tjugo år man hade varit tvungen att vara. Jag kommer ihåg när jag läste recensionen i GP om att han hade strechat på scen. Jag har för mig att han även den gången lät Träd, Gräs och Stenar vara förband. De spelade förresten på Primavera häromåret när även Malkmus var där.

The Radio Dept. – This Time Around

Jag gillar nya skivan.

She & Him – In the Sun

Ni vet att jag älskar M. Ward och Zooey Deschanel, men har dock inte betygsatt fler låtar på deras fina Volume 2.

Sun Kil Moon – Glenn Tipton

Jag hade råkat radera den här fantastiska Mark Kozelek-skivan. Antagligen topp 50 någonsin på den skivan.

Tricky – Singin’ the Blues

Jag hade The Blues när jag fick 6000 i böter från Norge, ja. För övrigt är det Martina Topley-Bird som sjunger här. Hennes sologrejer är inte dumma de heller.

Tunng – Hustle

I want to Hustle, hustle, hustle!

Vampire Weekend – Horchata

Coolt – och ibland gillar jag det.

Visa kommentarer (4) »

  • david

    Ingen vill säga något, Bob. Men nu känns det bra att vi rensat luften.

  • bob

    Märk väl att när jag skriver om nåt som händer i ett engelskspråkigt land skriver jag också särskrivna ord som Road Trip och använder engelsk versalisering.

  • bob

    Ok, David. Du kan lyssna på Beach House vettja! När vi var på Road Trip och hade med oss den Österrikiska tjejen sade vi att vi bara skulle välja en låt till på Ipoden innan hon fick välja. Vi valde Debra och hon suckade rejält. Haha.

  • david

    “I said lady, step inside my Hyundai”! Debra är en gammal goding. Tack för påminnelsen!

    Vad gäller “There Is Love In You” borde vi göra ett utbyte, då jag borde lyssna mindre på den. Det är min go-to-skiva när jag behöver koncentrera mig.