JVM i mellandagarna

SKRIVET AV: plurre
17 December, 2009, klockan 6:08
4 kommentarer

För oss som älskar hockey hägrar JVM som uppladdning inför OS i Vancouver. För att inte tråka ut de utan sportintresse bjuder jag på en straff från William Wallén, 18 år, ett klipp som torde uppskattas av alla!

Visa kommentarer (4) »

  • Mathias

    David har inte helt fel har. I Kanada anses det osportsligt att gora malgester. Darfor ar trycket pa spelarna att vara just samlade efter malen. Jag haller med om att det ar trakigt och det var faktiskt uppe pa debatt sa sent som i forra veckan pa nagon kanal jag tittade pa.

    Jag hoppas att ni inte missade den underbare kommentatorn!

  • david

    Haha. En variant på min best-gest, fast med svansen mellan benen. I rest my case — det går inte att fira ett hockeymål med hedern i behåll.

  • figge

    David, till finns dock spelare som insett detta och vill ta hockeyns målgester in i en ny era. Kolla klippet. http://www.youtube.com/watch?v=nOBoI_C3Ly4&feature=PlayList&p=C9D530E56B78DDDC&playnext=1&playnext_from=PL&index=32

  • david

    Jag gillar hockey, i alla fall NHL, men hela sporten som sådan lider av en kris vad gäller målgester och -firande. Det går inte att få samma explosionsartade känslosvall som i exempelvis fotboll. Visst, man kan hoppa in i sargen och släppa lös besten i sig i en kort sekund. Eller gå ner på knä och låtsas att klubban är ett tufft svärd. Men det blir mest mesigt. Antagligen nöjer man sig med att låta lagkamraterna åka fram till en så att de kan klämma på ens hjälm och sedan sätter man sig i båset.

    Detta är en åsikt som grundar sig på flera hockeymatcher jag sett på TV.

  • In the Windy City’s rain

    SKRIVET AV: plurre
    27 October, 2009, klockan 7:32
    4 kommentarer

    Jag börjar i kronologiskt slut. Generalförsamlingsinlägget vilar vidare i tidsbristens sparsamt inredda himmel. Efter utbegärd ledighet intogs JFK och flight mot Chicago i torsdagsgryningen. Landade i en stad som kanske på grund av världens tyngst trafikerade flygplats insett att dra spårvagnen rätt in i flygplatsen. Lokaltaxa till innerstan på 40 minuter. Klass rakt igenom. Gediget eller rekorderligt som andra heylisor skulle säga.

    Chcago03

    Jag steg av på hållplats som såg direkt nedlagd ut. Utsikten bestod av byggnadsarbeten och övergivna fabriker. Det var allt jag kunde se genom regnet och den piskande vinden. Windy City? Check. Efter att först gått fel och fått hjälp av Iphone GPS uppdagades nästa fel. Väl på grekiskt hostel fanns inte mitt namn att finna över de som skulle checka in. Idioter, tänkte undertecknad lagom högt. Innan anklagad idiot uppdagade riktig idiot. Jag hade bokat rätt dagar, men fel månad.

    Millennium Park

    Millennium Park

    Det hela löste sig smärtfritt då jag i väntan på mitt singelrum fick dela rum med en tysk första natten. Vi delade senare även på en kanna öl och snackade om Shalkes arena i Gelsenkirchen, gamla Bayern München och New York som han egentligen åkt för att besöka men sparat pengar på flighten genom att stanna en natt i Chicago. Innan dess hade jag vandrat Chicagos gator och fastnat särskilt hårt för Millennium Park mellan stadens shoppinggata, Michigan Avenue, och Lake Michigan. Chicago är späckat av ny intressant arkitektur och coola små promenadstråk. En vass kombination som höjdes av annan vass kombination, mp3-spelare och pigga ben.

    The Bean, Millennium Park

    The Bean, Millennium Park

    Mina skor var dock mindre pigga. Som direkt följd av att jag var mindre pigg på torsdagsmorgonen. Jag lyckades ta på mig det enda par som absolut inte klarar av vatten. Regniga Chicago gjorde processen kort. Trots desperat försök under andra dagen med plastpåsar över sockorna var hoppet ute. Tricket höll tassande tossar torra i drygt fem timmar och omkring tre mil, klart överstigande de golfrundor som en gång i tiden fick mig att komma på idén. Ett par svarta puma inhandlade av föräldrar från fulhandlare i Bulgarien lämnades på grekiskt hostel. Utgådda, gick de ut så som skor alltid borde gås ut.

    Du minns väl Polk High? Al Bundy's high school!

    Du minns väl Polk High? Al Bundy's high school!

    Lördagen stod för resans höjdpunkt. Nashville Predators gästade Blackhawks i United Center. Vansinnigt fräsch arena fylld till bredden av fanatiska fans. Rangers och MSG utklassat. Jag satt högst upp i hela arenan och såg perfekt. Klass. Högst upp i NHL har jag lärt mig att du sitter omgiven av säsongskortsinnehavare. Det är underbart. Sammansvetsade av gemensam kärlek är de en enda stor familj. Chicago vann till en ruggig ljudkuliss trots en relativt meningslös match i en 82 matcher lång grundserie. Imponerande. Gåshud.

    En slutsignal senare gick jag tillsammans med folkhavet till en av alla de pubar med Blackhawks tröjor i fönsterna som kantar Madison Avenue från United Center hela vägen in till centrum cirka 45 minuters apostlahäst travande bort. Trycket på krogen var som på matchen. Alla jag träffade var enormt trevliga, Chicago kan definitivt rekommenderas.

    Chicago06

    Chicago är oerhört vackert beläget vid Lake Michigan. En stor flod rinner genom stad som länkas samman av ett omfattande bronätverk. Resultatet är vackert och lugnande. Kaffe intogs och skyskrapor åktes upp i. Från Hancock Centers 94 våning 333 meter upp i luften var Chicago om möjligt ännu vackrare. Obefläckad milslång kust skedar Lake Michigan. Fint. Inbjudande.

    Lake Michigan och Navy Pier från Hancock Center

    Lake Michigan och Navy Pier från Hancock Center

    Deprimerande var annars uteliggarna som i antal tycktes vida överstiga New Yorks motsvarighet. Många var dessutom yngre. En vräkt kvinna i tjugofemårsåldern satt med sin katt i knät och grät mitt på Michigan Avenue. En påminnelse om hur varmt USA är på insidan, men också hur oerhört kallt det är på utsidan. Ett jobb senare kan nästan vem som helst bo under en bro, i en trappuppgång eller tunnelbanenedgång.

    Visa kommentarer (4) »

  • Snygga bilder. Ha det så bra på din golgata genom NHL. Kul att följa genom din blogg. Vi ses till jul. / Patrik

  • david

    Visst känns det förjävligt. Jag blev förskräckt av hur kall och rationell jag snabbt blev inför konfrontationen med de utslagna i Kalifornien. Usch.

    Dock syftade jag mer att Oprah/Harpo bor i Chicago och utgick från att ingen vettig människa lämnar staden utan att ha varit publik till programmet.

  • Antar att du syftar på sista stycket. Trots att jag ser uteliggare dagligen känns det fortfarande förjävligt varje gång. Ju yngre desto sämre. Oprah eller inte.

  • david

    OMG! Vad var dagens give-away på Oprah?!

  • http://orangecounty.craigslist.org/clo/1408111463.html

    Visa kommentar (1) »

  • bob

    Snyggt.

  • Ledighet utbegärd, papper påskrivna. Resande till hälften omsatt från planer till biljetter. Laddningen enorm.

    Torsdagen den 22 oktober bordas Jet Blue plan med destination Chicago. Hemresa satt till söndag. En av många mycket omtyckt stad som jag ser fram mot att stifta bekantskap med. Under lördagen föräras Union Center med min närvaro. Chicagos Svarthökar mot Nashvilles Rovdjur för ynka 22 dollar. 22 dollar! Ett pris som kan få svagsinnade att bli religiösa. Åtminstone sådär jag-tror-på-nåt religiösa. Vad f-n innebär det? Jag-tror-på-nåt!? Den sortens människor skall bemötas med genuint förakt. Står inte ens för sin idioti. Hualigen. Som att tycka illa om glass. Som att i oförsiktighet råka sikta på vänner med laddat vapen. Som att för skojs skull mörda kattungar.

    Mellan den 5-8 november upplevs närliggande Boston via ledighet skapad långhelg. Välrenommerad lekplats som lockar. I likhet med de andra resmålen kommer mer specifika planer att dras när spektakel närmar sig. En sak är dock hemma. Undertecknad sitter i Garden när Bostons Björnar tar sig an Buffalos Bufflar. Boston blir mitt fjärde “Original Six” lag. Det femte avverkas i slutet av november. Innan dess avbryts resandet för finfrämmat.

    Otto släntrar in och förgyller ett då antagligen kylslaget New York. Skall bli enormt kul att se ett bekant ansikte igen. Vad Otton har på schemat vet jag i skrivande stund inte, förutom hockey när Washingtons Huvudstadspojkar besöker MSG. Kan bli något glas…

    I slutet av november infaller Thanksgiving. Det känns så amerikanskt så jag flyr landet och landar den 26 november i Montreal. Det resmål som jag ser överlägset mest fram mot. Montreal är Kanada. Kanada är en liten dröm. Kommer kännas speciellt. Får tre dagar i staden som toppas med – wait for it – hockey naturligtvis! Bell Centre för Montreals Kanadicker mot Washingtons Huvudstadspojkar. Hade fler semesterdagar funnits hade resan förlängts över den 1 december, då Torontos Lönnlöv besöker Montreal. Får suga på det sista Original Six laget lite till. Resan avslutas aningen annorlunda då jag valde att hugga ett tåg tillbaka. En dryg 11 timmar lång resa. Hoppas på vackra motiv från tågfönster samtidigt som jag ser mig själv med en kopp kaffe och en grönrutig filt i knät. Mer oväntad än transportalternativet känns filten. Kaffe och filt, brukar det vara kallt på tåg?

    Sista resan innan hemresan till Sverige över jul och nyår går till Washington. 11 december möter min sätesmuskulatur bussäte för kärt återseende. Då jag avverkat huvudstaden en gång tidigare siktar jag nu in mig på museum, samt Verizon Center. Huvudstadspojkarna, mitt favoritlag just nu om inte det framgått, intar tillsammans med Carolinas Orkaner ladan för en garanterat fartfylld drabbning.

    Heltidsjobb, fyra städer, fem konserter och minst sju hockeymatcher på två månader. Himmelskt hektiskt!

    Visa kommentarer (2) »

  • Lycklig är i underkant. Jag är så jävla laddad. Skall bli så coolt. Framförallt Habs i hemmaladan!

  • Fidde

    Svin. Grävt i mitt inre efter ett annat ord men svin är det enda jag får fram. Dock fantastiskt kul för dig.

  • Get Some!

    SKRIVET AV: plurre
    1 October, 2009, klockan 10:03
    3 kommentarer

    Pearl Jam – Got Some

    Visa kommentarer (3) »

  • marcus

    bäsch låt btw

  • marcus

    Admin bob ftw!

  • bob

    Din länk hade blivit galen så jag uppdaterade den.

  • Bliss

    SKRIVET AV: plurre
    26 September, 2009, klockan 7:30
    3 kommentarer

    Extrem trötthet. Förkyld. 12-14 timmars pass. Imorgon inget undantag. Min senaste månad lämnar mig undrandes, vad fan hände med att slita ut en generation i taget?

    Generalförsamlingen anno 2009 är enorm för undertecknad. Bevakar alla tal. Springer i alla korridorer. Rosa är mitt tillgång till allt pass. Det som inte ses och upplevs i person återberättas från insatt. Nära är närheten. Krävande är kreativiteten. Glädjen i tröttheten är absolut.

    Niva skrev i en krönika att det inte finns något större än att befinna sig på just den plats i världen du helst av allt vill vara på just då. Det är där jag är. Det är inga 90 minuter plus tillägg. Det är mer än en vecka. Det är bliss.

    Visa kommentarer (3) »

  • bob

    Ehm, det var torsdagens eller onsdagens avsnitt. Samantha bee gjorde inslaget. Sök på dailyshow.com eller ladda ner från tvtorrents.

  • Nix, du får gärna hala över en länk… Fick och fick. Han körde på helt enkelt. Var hyfsat tomt i salen på slutet. Delegaterna blev helt enkelt förbannade och drog… Chavez kommer in som tvåa med en dryg timme.

    Båda ligger dock i lä. Tidiernas klara rekordhållare är allas vpr favoritkuban, Fidel, med över tre timmar…

  • bob

    Såg du The Daily Shows spoof på att Khadaffi fick prata i en och en halv timme? Mycket roligt.

  • Ode, följetongsode

    SKRIVET AV: plurre
    15 September, 2009, klockan 6:59
    3 kommentarer
    Curly McCurl intar US Open

    Curly McCurl intar US Open

    Juan Martin Del Potro, en 20-årig argentinsk följetong, tillika grand slam debutant intar planen. På andra sidan väntar de senaste fem årens mästare, världens genom tiderna bästa, Roger “the Fed” Federer. Fredagens regn flyttade matchen från söndag till måndag varför Arthur Ashe Stadium blottar några blåa stolar. Matchstart vid 16.00 underlättade naturligtvis inte. Själv blev jag tvungen att ta eftermiddagen ledig. Tungt…

    Matchen börjar som väntat, en tveksam följetong blir bruten omgående och Roger tar första set utan att vara hotad i sin egen serve. Klasskillnad, femton breakbollar för Roger mot noll för följetongen (om jag minns rätt). Sjätterankade Del Potro inleder med att tappa sitt första game i andra set och matchen följer manualen tills Federer har 5-4. Roger har i grand slam turneringarna 148 raka vinster efter att ha tagit hem de första två seten. Servar han hem andra setet kan vi lika gärna gå hem. På väg från tunnelbanan till arenan möttes vi alla av en bild på Federer dragandes en kärra överfylld med pokaler som han skall packa in i sin flight hem. Matchen flyger fram som på räls…

    Arthur Ashe Stadium, byggt 1997, tar omkring 23 500

    Arthur Ashe Stadium, byggt 1997, tar omkring 23 500

    Den debuterande följetongen verkar inte ha sett bilden, eller så fattar han inte. Han breakar tillbaka. Av bara farten tar han hem tiebreaket också. Publiken går bananas. Underbart, coolt, nu får vi minst två set till innan Roger knallar hem med sin sjätte raka vinst.

    Del Potro inledde tredje set som han avslutade andra, glimrande. Världsettan håller alltjämt sin serve fram till 3-2. Sedan vet jag inte mer för jag gick och köpte mat. Klockan var runt 19 och senaste matintaget var vid 13-snåret. Så illa tvungen. Servicen var under all kritik, personalen berättade hellre skämt för varandra än serverade folk. Detta fram tills en herre fullständigt lackade ur. Polis tillkallades varpå samtliga av oss i kön backade upp den Wall Street klädde herren. Till allas förvåning lät polisen herren vara och talade istället med ägaren som tillkallat polisen. Resultatet blev en service-mindedness jag aldrig innan skådat på amerikansk jord, vilket motsvarar ungefär vilken svensk sylta som helst. Undrar just om den blåbröstade folksnapparen föranade och agerade för att undvika ett klassiskt amerikansk riot. I tumultet missades hur som helst upplösningen av tredje set. Manualen följdes dock, Federer vann.

    Federer (tv) mot Del Potro (th)

    Federer (tv) och Del Potro (th)

    Fjärde och femte set är helt otroliga. Följetongen servar, som om det ens vore möjligt, bättre och bättre. Den argentinska forehanden matchar eller till och med överträffar Gonzalez motsvarighet. Urladdningarna lämnar fartränder i luften och bränner hål i harcourten i höjd med baslinjekryssen. Klinisk och konsekvent. Roger får jaga, blir trött och tappar, sin sedan innan redan svaga serve, totalt. I avgörande lägen, där vi vant oss vid att se Roger ta fram essen får vi idag dubbelfel. Följetongens oförstånd, dennes fullkomliga ignorans av vett och sans, i kombination med adrenalin och självförtroende förlöser oss i publiken mot extas. När han breakar Roger tidigt i femte set så börjar vi alla tro det som följetongen i sin lama slackerhållning inte har vett att tänka. Den 20-årige debutanten kan slå de senaste fem årens US Open vinnare, Roger som nått semifinal i de senaste 22 raka grand slam turneringarna, Roger som vunnit 15 grand slam, världens genom tiderna bäste tennispelare.

    När argentinaren som är längre än en följetong faller till marken efter vunnen matchboll är vi alla helt tagna. Roger, den excellente gentlemannen, är den förste att gratulera. Federer cementerar sin status samtidigt som han förhöjer det oförhöjbara. Underdogen vann. Världssexa i teorin, men i praktiken har David slagit Goliat. Vi var där. Vi såg det. Jag älskar det, amerikanerna avgudar det.

    Del Potro sekunder efter vunnen matchboll

    Del Potro sekunder efter vunnen matchboll

    När jag knallar förbi bilden på Federer baxandes grand slam pokaler på väg tillbaka mot tunnelbanan slår det mig att det var lite drygt 24 timmar sedan följetongen slog ut Nadal. Spanjoren var visserligen begränsad av sin skadade magmuskel, men herregud! En tjugoårig följetong har på lite drygt ett dygn slagit sportens två stora giganter. Den förste utklassades i tre raka set. Schweizaren och spanjoren som sedan Roger vann sin första Wimbledon 2003 mer eller mindre prenumererat på de fyra grand slam bucklorna får svassa hem med svansen mellan benen. Messi må vara kung i Argentina, särskilt då Maradonas flagga snabbt närmar sig halv stång, men just nu, idag och tills nästa Barca match, är Juan Martin Del Potro gud. Bara framtiden kan utvisa om följetongen blir en följetong.

    Fler bilder…

    Del Potros makalösa forehand och Federers kontrovers med domaren i rörliga bilder:

    Visa kommentarer (3) »

  • Du har naturligtvis helt ratt angaende stavningen, jag brukar inte gora sadana misstag, lite forbannad pa mig sjalv just nu… Tack for tipset!

    Upprepar Federers vinstsviter avsiktligt. Kanske blir det for mycket, men det ar just hans sjuka meriter som gor honom unik och darmed skrallvinsten an storre,,, Dessutom vet jag att langt ifran alla som laser detta foljer tennis, sa jag forsokte formedla hur stor Federer faktiskt ar…

    Vet vad du tycker om sportinlagg, och detta var verkligen ett sadant, sa jag tar det faktum att du plojde igenom hela som mycket god kritik… = )

  • bob

    Ursäkta dig mer till Jocke för att hans 5 gb/dag kanske blir överskriden. ^_^ Som redigerare kan jag dock inte hålla mig från att påpeka att det stavas följetong. Och jag läste faktiskt hela, trots att det handlade om sport. Lite väl mycket “han har vunnit ditten och datten”, men bra driv.

  • Bob & David, ber om ursäkt för bilderna. Lovar att beskära i framtiden. Brandräven får dessutom problem med pixlarna när det förminskas så här mycket.

  • NHL & Resor

    SKRIVET AV: plurre
    13 September, 2009, klockan 2:11
    25 kommentarer

    Kyuss – Space Cadet

    Sommarens tryckande hetta ackompanjerad av extrem luftfuktighet har lämnat plats för höstregn. Med undantag av flyttade US Openfinaler medför regn metaforiskt solsken. Hösten, inte sommaren, är ironiskt nog idrottens tid. Ligapremiärernas tidsålder. Fotbollssäsongerna runt om i Europa har redan inletts och den ende som de svenska tidningarna numer skriver om har gjort mål för sin nyfunna flamma. På den här sidan bassängen inleds snart den mest underbara av alla serier, NHL.

    Rangers släppte idag sina biljetter. Efter shoppingrunda från horisontalt sängläge kommer Ottos aviserade besök krönas med Rangers hemmamatch mot Bäckströms och Ovechkins Washington Capitals. Jag passade dessutom på att nypa till mig några andra guldkorn. Besök i MSG är nu daterade till:

    21 sept: Detroit Red Wings (träningsmatch)
    17 nov: Washington Capitals (med Otto)
    30 nov: Pittsburgh Penguins
    6 dec: Detroit Red Wings

    I tidigare inlägg opererade undertecknad tangentbordet för undrande meningsbyggnad kring semesterplaner. Planer kring miniutflykter är nu klubbat. Beslut om hockeyresor till närliggande Washington och Boston mentalt fattade. Viadre kan Philadelphia bli aktuellt. Bussresor gör nyss nämnda utflykter relativt ekonomiska. Till detta skall minst en, gärna två, längre resor tillfogas. Resor som nödgar flygmaskin. Till detta tränger jag er expertis, ty jag har inte rest mycket i Nordamerika. Var borde jag ta mig, vilken stad får inte missas?

    Inom USA ligger just nu Chicago bäst till. De andra städerna som har hockeylag intresserar inte alls lika mycket. Total ambivalens inför städer såsom Raleigh, Dallas, Phoenix, Tampa Bay, Nashville och Minnesota. Omfattande ointresse för biltrafikens Los Angeles. I skrivande stund faller andrahandsvalet på Detroit.

    Jag lovade mig själv i samband med att praktikplatsen blev kvar i januari att jag skulle försöka ta mig till Kanada, hockeyns förlovade land. Montreal och Ottawa känns som de enda riktiga alternativen. Toronto, Vancouver och Calgary har inga lag som tilltalar mig. Edmonton var intressant under sin storhetstid, men känns nu enormt svalt. Jag utgår från att Montreal är den intressantare staden. Det kan falla på biljettillgängligheten.

    Beresta vänner, bada mig i er kunskap och låt era goda råd belysa och guida min framtid!

    Visa kommentarer (25) »

  • Jag vet att Öhlund lämnat! Men han har väl ändå varit där de senaste typ 10 åren!? Åtminstone sedan Bure lämnade…

  • Fidde

    Öhlund? I Vancouver? Vafan, vakna nu Plurre.
    Tampa is the place to be :)

  • Jag tappade intresset för Vancouver när Bure lämnade… Har aldrig varit något större fan av bröderna Sedin… Svårt att hålla på ett lag för Öhlund… Nej, Vancouver får det bli i februari (eller när nu OS är) om jag fortfarande är kvar på den här sidan när det smäller!

    Montreal är helt sjukt, samtliga helger var slutsålda sex timmar efter biljettsläpp. Dessutom ungefär hälften av alla andra matcher. Kvar var biljetter till Florida, Atlanta och den typen av lag…

    Kan nog bli att jag gör Montreal för staden snarare än hockeyn. Kan ju alltid spana på hockeyn i någon go bar… Varför var Montreal så bra? Vad är det i staden som lyfter den? Känslan eller finns det några coola ställen/saker att se?

  • Fidde

    Nästan tråkigt näa, men Boston skall vara en bra sportstad iaf. Oavsett vad man tycker om Bruins’ 3:e ställ :)
    San Diego är nice. Caspar har ju en Chargeratröja. Frågan är om det inte står Merriman på ryggen?? Får kolla upp det.
    Spontant så känns ju annars Mon, Tor, Det, Van (om du kan matcha in OS), Chi som lämpliga alternativ.

  • bob

    För övrigt var ju det där gänget från, erm, Toronto. So, nevermind…

  • bob

    Haha, Joni Mitchell! Snyggt Figge. Tog mig en minut av koncentrerad tankeverksamhet! Bah! Shins är amerikansk blaha. Montreals musikscen däremot bjuder på fantastiska Broken Social Scene (med allas vår Feist) och Do Make Say Think – som för övrigt spelar i Stockholm, Malmö och… Linköping. Tack Luger, för att jag får en fot i röven till att åka och hälsa på David… Men nästa gång, då jävlar.

  • Jisses, tack för alla tips och allt engagemang!

    Kuröd, f’låt, LA är avfört. Chicago och Montreal i topp. Montreal uppbackat av Toronto. Chicago av, Las Vegas, Seattle, San Diego och Minnesota.

    Angående släktforskning så åkte min gammelmorfar över och knega som rallare, fan vet vad som ränner omkring… Känns lite som Pandoras ask…

    Huruvida idrottsintresse är rimligt känns i sig orimligt, precis som på något sätt konstateras i inlägget… MSG långt från någon katedral. Den är snarare som Scandinavium, gammal och sleten, men lite fin pga sin tradition och innebörd för lokalbefolkningen. Dessutom har jag ju ställt mig positiv till Las Vegas, Seattle och San Diego…

    Hur som… Återkommer när planer cementerats!

  • figge

    Jo jag sa visst så om LA. Men för att inte göra Olers helt knäckt nu (Motor City i åtanke) syftade jag ju givetvis på Kuröds allra vackraste delar.

    Chicago känns ju bra, helt klart. Finns ju mer än hockey där också ja. Cubs i baseball exempelvis.
    Montreal har jag bara sett från fågelperspektiv och det såg trevligt ut. Har hört mycket gott om den staden, ett rikt musikliv ska den erbjuda bland annat (är inte Shins plus en drös andra band därifrån?). Känns som att Montreal är nu vad Toronto var för Nisse Ung och Jonna Mittgelé (förlåt, den känns långt borta) i mitten av sextitärt.

    Skulle dock vilja slänga in en joker i utflyktsleken: Minnesota/St Paul. Staden är fullkomligt galen i sin hockey, och det finns kanske utrymme för lite släktforskning i periodpaus?

  • Christian

    en kort fundering: jag är medveten om ditt hockeyintresse, men är det rimligt att det styr hela reserutter, i synnerhet om du har MSG som måttstock?

    Iof, jag skulle, om jag hade johnny dollars, överväga att åka till Istanbul enbart för att någon gång bevittna ett Fener-derby på Sükru Saracoglu. Så jag skall kanske inte kasta sten i glashus. Å andra sidan är GAIS på GU emellertid inte Rangers i MSG.

  • bob

    Ja, jag avskyr också LA. Jävla bilism (ska jag säga som ju tog mig runt med just ett sådant fordon på hela resan, men ja, ni fattar grejen). Kör på Montreal eller Chicago. För övrigt är det bara två veckor kvar till Californication börjar igen. Men redan nästa helg kommer nya avsnitt av allra bästa Peep Show. Yay!

  • Christian

    Myntade inte du, Figge, följande bevingade ord: “LA är ett gigantiskt Kuröd”. Say no more. Eller jo, jag har varit där ett par gånger ty mina mostrar bor där. Verkligen inget för världen i mitt tycke.

    En av två mostrar bodde under förhållandevis lång tid i Pittsburg. Jag minns bara ett omdöme: “En tråkig stad”.

    I övrigt vet jag ingenting, förutom att du skall hålla dig ifrån Greensboro & Charlotte/NC. För där har jag bott en längre tid back in the days. Där hängde sydstatsflaggorna på ytterdörrarna och avlossades revolvrar på lokal mot utbölingar. Och detta är till dags dato sanning.

  • david

    Jag ska försöka få ut vår Kalifornien-redogörelse från i somras så att du får ytterligare data att väga in. Kortfattat: Tummen upp för SF och SD, tummen ner för LA.

  • Men Mr Moody vill ju flytta hem till NY hela tiden… = )

    Är väl som med allt hat (även om det är ett för starkt ord, ditt ordval med motstånd ligger närmare till hands…) att det är ytterst ologiskt och meningslöst. Får väl fördjupa mig lite i LA. Men det känns mest som att det är enorma avstånd och Hollywood som den stora turistmagneten. Jag är totalt ointresserad av Hollywood och stjärnor i marken längs med någon boulevard… Finns det någon kultur i stan? Som sagt får fördjupa mig, jag kan inte komma på något, och det finns garanterat något…

  • figge

    Chicago tror jag annars kan vara ett hett alternativ. Har inte så mkt att säga om staden, har bara mellanlandat där en gång.
    Förstår inte riktigt ditt LA-motstånd dock. Du har två lag som spelar i området, plus jävligt kvalitativ basket. Ja också allt annat förstås som LA erbjuder, och det är fan inte lite. Bli Hank Moody för en dag, vettja!

  • Denver kan vara ett alternativ. Borde inte vara så svårt att få biljetter till Pepsiburken… Samtidigt har ju alla stjärnor lämnat. Så det måste nog vara mot rätt motstånd… Om inte Foppa kommer “hem”… = )

  • figge

    Morsan och farsan var i Denver förra året och de hade bara gott att säga om staden, vackert belägen vid the Rockies. Om budget finns så är det ju dessutom sjukt nära till Aspen och annan bra skidåkning.

  • Tack för alla tips! SF, Seattle, Las Vegas och Montreal sticker ju ut här.

    SF: Varit där, visserligen som sexåring, men jag kommer ihåg Golden Gate (GG), Redwood, Alcatraz etc. med värme. Så kanske ett återbesök senare i livet…

    Seattle: Bara hört gott om den staden från alla som varit där. Men de har inget hockeylag. Kolla Ljungberg lira soccer känns sådär. Kanske…

    Las Vegas: Går inte att utesluta. Men den resan kräver en större budget, det finns inte en chans att jag åker dit utan att kunna sitta bekvämt vid pokerborden, alltså kunna kasta iväg stålar och bara rycka på axeln om det går illa…

    Montreal: Jag är galet pepp på den här stan. Problemet är att jag kikade in på Canadiens hemsida sex timmar efter biljettsläppet och redan då var varje helgmatch för hela säsongen slutsåld. Snacka om drag. Montreal, Toronto & Ottawa har dock den fördelen att det går att ta buss/tåg från NY…

    Detroit: Har hört att det skall vara så illa, mitt hela skäl till resan är Joe Louis Arena. Samtidigt kommer jag att se Red Wings två gånger i MSG. Så Detroit är numer struket.

    Om ni orkat läsa hit, någon som har besökt/har koll på: Buffalo, Colorado, St Louis elle Pittsburgh?

    Återigen, tack för tips och länkar till den alltid lika fantastiske Izzard!

  • figge

    Jaha, det funkade inte att klistra in. Men följ länken så förstår du varför SF är det bästa valet.
    http://www.youtube.com/watch?v=aAaQVlVIXQY

  • figge

    Jag vill ju som alltid slå ett slag för San Diego. Ingen hockey men väl fotboll och Chargers, relativt framgångsrika på plan och åt helvete urflippade vid sidan om. Vi snackar dopning och misshandel av Tila Tequila, som tydligen var tillsammans med Merriman, kvartsback i SD.

    Annars stämmer jag in i San Francisco-kören. Har inte varit där men följande introduktion av Eddie Izzard räcker i sig:

  • Olers

    Va fan ! Snackar ni skit om Motor City ?

  • david

    Detroit och Sacramento är de värsta städerna i USA. Go Wings!

  • david

    San Fransisco rekommenderas varmt, på gränsen till stekhett. Sätt dig på ett Caltrain söderut och du är i San Jose inom en timme. Sedan vet jag inte vad du tycker om Sharks nu när Artus Irbe har slutat, men bortalaget kan ju charma dig. San Fransisco är så sjukt gött, så det väger upp!

  • bob

    Om du måste kolla hockey, och då har jag ju ingen koll på det mer än det du nämner, men jag tyckte bäst om Montreal av de städer jag besökte däruppe. Annars håller jag med Marcus, San Francisco är underbart. Jag gillade även Seattle. De är de tre ställen på min långa resa som jag skulle vilja återvända till. Toronto är fint också. Stort dock. Nej, Montreal och San Fran skulle jag åkt till. Och Detroit?? Ja, Jenny och Michael Moore har väl redan cementerat den idén? Om du inte skulle leva på hockeyarenan då… Chicago skulle jag vilja besöka också, mest för att de hade en väldigt intressant musikscen där, men numera har den falerat (jag menar, Jim O’Rourke bor ju i Japan!). Jag förstår fullkomligt dina planer med att sammanfoga hockeyn med resan, själv funderar jag på Madrid i december, på grund av musik i vanlig ordning. Adios!

  • jenny

    Utan någon hänsyn till sport:
    Detroit var en spökstad när jag var där för 10 år sedan. Toronto rekommenderas varmt, go känsla i den stan. Las Vegas är värt ett besök, med rätt inställning.

  • marcus

    om du kan resa till stad utan lag tror jag på san fran, har ju dock aldrig vart där, men om jag säger “Huset fullt” så tror jag det borde vara klara papper…

  • I-landsproblem: US Openfinalen är flyttad till måndag pga regn. Nu krockar det med Kings of Leons spelning… Surt!!! Hoppas nu ironiskt nog på mer regn…

    Ingen kommentar än.

    Mycket katter här nu, får mig att sakna Farfar… Får kela med honom till jul…

    Visa kommentarer (3) »

  • marcus

    yes, im a noob.

  • david

    old

  • marcus

    first