Allt & Inget

SKRIVET AV: plurre
8 September, 2009, klockan 4:26
24 kommentarer

Det har nämnts tidigare, men jag arbetar ej med min för utbildning relevanta uppgifter. Missförstå mig rätt, jag trivs bra. Jag har riktigt vassa kollegor på IMU och lär mig mycket. Framförallt vid de tillfällen då vi lyft större projekt är det jäkligt lärorikt och kul. Videoredigering på professionell nivå och hemsidesbyggande (Gateway & Summit) var enormt underhållande. Senast jag penetrerade html-kod var på mitten av 1990-talet. På den tiden kunde en hyfsat modern hemsida se ut så här. Avsmak för layout och MoDo, men minnen, kan inte annat än att tänka på PJ när jag ser den. Ett av mina två större pågående projekt är Twitter. I fredagsnatt vid två på morgonen så skickade jag ett mejl som bar frukt idag. Chefen väckte mig i morse (ledigt pga av Labour Day…) och var så extatisk du kan vara via länk över att vi fått mer än 500 nya prenumeranter på bara några timmar. Oavsett detta saknar jag utredandet och statsvetenskapen allt mer.

Dessutom börjar den enorma ineffektiviteten och oviljan att arbeta gå mig på nerverna. Min andra kontinuerligt större arbetsuppgift är att ta emot beställningar av alla våra publikationer, samt skicka dessa till lagret. Allt som kan gå snett där, går snett, utan undantag. I den mån idioterna på lagret över huvud taget jobbar så gör de alla möjliga och omöjliga misstag. Senast skickade de fel publikationer. Fyra Informations Centres blev stående inför inbjudna politiker, intresseorganisationer och företag utan material. Snyggt. Detta fortgår eftersom de tillhör en annan avdelning, så vi kan inte avskeda, bara klaga. Vi ser nu över att följa några andra departements exempel och helt enkelt hyra in egen arbetskraft. Var tror du att de kommer jobba? Givetvis på exakt samma ställe som de vi redan betalar lön för att göra exakt samma sak.

Argumenten ovan har, trots lön och hyfsad chans att bli kvar, fått mig att lura på något annat. New York känns också plötsligt väldigt litet. Njuter av stan, särskilt, som pengarna gör att jag kan dra nytta av mycket som jag tidigare varit exkluderat från. Men det saknas något. Det kan dyka upp snart. Jag har något som jag initialt tror väldigt mycket på, på gång. För tidigt att läcka några detaljer, men det känns spännande!

Archos 5

På tal om arbete och lön, så har jag de senaste två veckorna snittat omkring 12-14 arbetstimmar per dag, då vi hade en väldigt kort deadline för hemsidorna. I lördags drog jag exempelvis direkt till krogen när jag slutade vid 22.30. Bestämde mig direkt för att lägga halva min övertidslön på nöjen. Det resulterade i följande:

14 sept: Kings of Leon, Glasvegas (Nassau Colisseum)
17 sept: The Sounds
19 sept: Juliette Lewis
20 sept: Herrfinalen i US Open (samt damernas dubbelfinal)
08 okt: Mars Volta
12 okt: Hope Sandoval & the warm intentions (chanslös, med en kollega…)
21 nov: Sonic Youth
Samt mp3-spelaren, Archos 5, ovan…

Med undantag av Mars Volta missade jag egentligen de spelningar jag var mest sugen på i Mew, Yeah Yeah Yeahs och The Fall of Troy. Men vad gör det när jag imorgon får min US Open biljett levererad. Skall bli vansinnigt hett att trilla in på världens största tennisarena tillsammans med 23 000 för en grand slam final. Ett sann mastercard händelse…

Annars är jag mycket pepp över att NHL snart drar igång igen. Hockeysäsong lockade till finbesök, Herr Gerdrup, löste flygbiljetter till november. Skall bli hett att få över en hockeyentusiast igen. Själv kommer jag vid något tillfälle definitivt att ta mig till Washington igen för att se Bäckström, Ovechkin, Semin, Green och de andra på hemmaplan i Verizon. Joe Louis Arena lockar också svårt, men Detroit som stad känns ganska lam. Kanske satsar på Chicago istället…? Boston är egentligen närmast, men Bruins har aldrig charmat mig.

Har det senaste lurat en hel del på vad jag skall göra med min semester. Om jag skall resa lutar det åt rundresa i USA och/eller Kanada. Men jag kanske lika gärna bestämmer mig för att hålla på lallet för att försöka lösa en biljett till OS i Vancouver till våren. VM i Sydafrika känns faktiskt inte så hett. Kanske mest därför att jag fortfarande tvivlar på att vi tar oss dit…

Hade inte Gevalia hemma, så jag bjöd på lite från flaskan med alla roliga varningsikoner…

Gevalia

Visa kommentarer (24) »

  • @David: Projektor och TvTorrents ar en forbannat bra kombination!!!

    1kr/gb kan du bara fa for en riktigt javla billig extern harddisk. Mp3-spelaren ar ju som en liten dator, sa den kostar mer. Med skatt och frakt omkring 2000 kr…

    @Markus: Maste varit en retorisk fraga gallande iTunes… Winamp och Foobar ar ju klasser battre. Dessutom har jag ett principiellt hat mot alla produkter som per definition tvingar mig att anvanda nagon annan.

  • marcus

    smart

  • david

    Marcus: tvtorrents. Du kan ju dra ner det därifrån också, vettja.

  • marcus

    jag förlorade. äh, iphone är bra skit, itunes… vad är bättre då?

    david: jag har ingen minnessticka på 40GB, damn! Vad är din källa?

  • david

    Marcus: Delar mer än gärna med mig av gospeln. Men det är ju så förbannat stort, så jag vet inte hur. Har du en USB-pinne på 40 GB får du gärna skicka upp den.

    Plurre: På din mamma eller på en projektor, beroende på vilket humör jag är på. Menar du för övrigt att hela mp3-spelaret kostade 1 kr/GB? Då måste den vara ganska stor eller väldigt billig. SVARA NU!

  • david

    Det är sån jävla press att det låser sig. Jag kan inte svara!

  • Vad besådar du de underbara 720p filerna på? Vad har du för anläggning dårå?

    Matchen i matchen, kan Markus länka innan David svarar? Späningen är ooooolidlig!

  • Halva priset pa amazon just nu… 1 dollar / gb, bra skit! Dessutom leksaker sasom internet och GPS pa kopet…

    Jag gillar ocksa att jag kan ladda via USB, samt inte behover nagot CP-program for att synca eller koppla upp mot datorn (har tre lagen, jag kor den som extern harddisk)… For korstag mot allt sant. Det forklarar ocksa varfor jag tycker sa illa om alla ipots… Jag hatar iTunes, darfor hatar jag alla monopolprodukter som tvingar mig att anvanda den skiten!

  • marcus

    david jag vill också ha tamefan!

  • 720p ar fantastiskt! Vad beskadas dessa underbara kvalitetsfiler pa? Projektor? Plasma?

    SJalv dunkade jag over sasongerna pa den nya mp3-spelaren, sa nu blir det kvalitetspendling framover!

  • david

    Jag har fått tag i alla säsongerna i 720p, så nu måste jag givetvis se allt igen.

  • marcus
  • david

    Huzzah!

  • bob

    Jag ändrade så Plurre nu är redaktör. Märkligt nog funkar det då…

  • Redaktorn tackar sina lojala och hart arbetande undersatar.

  • sagt och gjort. Nu ar allt borta… Inklusive koden. Scriptet vaporiseras sa fort jag valjer spara/publicera… Detsamma galler ljudklipp, det enda jag kan lagga in ar bilder…

  • david

    Kan du inte göra det, så får jag se om koden försvinner? Isf handlar det om att WordPress parsear bort den av någon anledning. Finns koden där, men den fallerar i renderingen av den är det min mall som strular.

  • Minns inte, mer an att det inte fungerar. Gor jag det igen nu sa kommer laten att forsvinna nar jag uppdaterar inlagget…

    Detta ar naturligtvis inte jatteviktigt, men det ar trakigt att mitt konto begransar mitt satt att anvanda bloggen…

  • david

    Om du klistrar in inbäddningskoden från Youtube i inlägget, i HTML-läge — försvinner koden då eller finns den kvar även efter att inlägget sparats?

  • Nej den fanns där hela tiden och jag har kört utan den 90% av tiden. Hjälper tyvärr inte, trots att halva internets FAQs på ärendet föreslår detsamma… = (

  • david

    Har du provat nu igen? Jag hittade nämligen en skum inställning att inte visa den visuella redigeraren på just ditt konto. Har Bob ändrat det?

  • Det funkar alltså inte. Har redan gått igenom det med Bob…. Jag tog till exempel bort Tom Selleck genom att helt enkelt uppdatera inlägget…

    Måste som sagt vara någon vajsing med mitt konto… Hur som, lust att lägga in rätt video istället för första stycket text? Tack, men nej tack till vår älskade Magnum… = )

  • david

    Testa nu, pretty boy!

  • david

    La in “TOM SELLECK SHIRTLESS” längt ner i ditt inlägg, genom att redigera ditt inlägg, klicka på HTML-tabben och klistra in hela koden från “Bädda in”-fältet på Youtubeklippets sida där. Funkar inte detta för dig alltså?

    Jag vet att vissa har problem med att komma åt HTML-tabben öht, men det har jag _aldrig_ sett på en PC, bara Safari 2 och 3 på Mac.

  • Ny karriärbana bestående av twitter, facebook, videoredigering och hemsidesbyggande har avlat nya barn: http://bit.ly/4xsNU & http://bit.ly/WBBuo

    Ingen kommentar än.

    Det här är ju inte direkt den första artikeln på ämnet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3397071.svd Ni som bor i Malmö, vad är det som händer egentligen? Hur mycket är hype och hur mycket är sant?

    SKRIVET AV: plurre
    23 August, 2009, klockan 18:32
    Ingen kommentar

    Det här är ju inte direkt den första artikeln på ämnet: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3397071.svd Ni som bor i Malmö, vad är det som händer egentligen? Hur mycket är hype och hur mycket är sant?

    Ingen kommentar än.

    Begrav tabu, förlös framtid!

    SKRIVET AV: plurre
    18 August, 2009, klockan 7:41
    2 kommentarer

    Oskyldigt nyväckt ur slummer. Litet barn skyldigt. Flinar åt okvädningsljud innan ögon åter sluts. Ögon öppnas för sparkar mot ben, för att möta blick av litet skyldigt barn. Nytt barn. Ler åt såväl ettåring som dennes ledsagare, tillika mamma. Mamma förstår varför, men förstår inte att flytta barnvagnen så att barnet slutar sparka på ben. En akrobatisk halvsittande snurr senare är ben utom räckhåll för nyfiken blå. Snart uppenbarar sig herr Blund för tredje gången. Säg den lycka som varar.

    Kavalleriet intar vagnen. Gendarmeriet hade anat onåd och flytt. De har varit med förr. De vet att flytta på sig. Alla utav oss, såsom bokläsare, gör inte det. Drygt trettioåriga föräldrar med fyra små i åldrar två till sju. Mamma bär på halvbakad femte. Normalt sett barnbefriad resa bekräftar, i överväldigande antal, undantag. Pappa inleder grekisk tragedi med att titta stint på de platser han skall ha. Två vänliga, om än något förvirrade, själar flyttar på sig. En ung kvinna blir kvar i tresätet, ty hon läste bok och uppfattade aldrig olyckan som snart skulle drabba henne. Pappa tar genast av sig till bar överkropp. Tröjan placeras på golvet. Familjen intar sin plats i djungelriket. Bokläsaren, nu uppklämd mellan snuvig tre-fyraårig pojke och vägg, uppfattar situationen. Hon tittar vädjande runt i vagnen. Placerad i allas blickfång möts hennes vädjan utan bifall av samtliga “medresenärer”. Likt Serengetis svagaste gasell omringad av hyenor förlikar hon sig med sitt öde.

    De två äldsta barnen tilldelas varsin öronsnäcka. Allsång inleds. Svårt att höra vad. Det begränsade antalet hörsnäckor hindrar inte tre-fyraåringen från att stämma in. Vi smygtittar inte längre, vi glor. Inte en hållplats passerad. Det måste vara ett socialt experiment. Var är kamerorna? Inga syns till. Minstingen börjar gråta. Äldste sonen erbjuder minstingen sin hörsnäcka. Pappa ingriper, det är hans tur. Ordning och reda. Pappa rycker med imponerande knyck hörsnäcka ur dotters öra. Behövde visst båda. Dottern frågar varför, pappan svarar därför. Sonen frågar varför, pappan svarar med hot om hurring. Flertalet passagerarhalsar rycker till. Mamma anar oråd och skipar rättvisa. Pappa och äldste son får dela. Helt sonika blir minsting och dotter utan. Dottern följer minstingen in i gråten. De överröstas snart av pappa som lär äldste sonen texten till vad han vid flera tillfällen upprepar vara deras sång. Det är en komplex text full av intrikata detaljer. Yeah, yeah, motherfucker. Yeah, yeah, motherfucker. Mamma ler. Pappa triumferar stolt när äldste sonen stämmer in. Tre-fyraåringen slår bokläsaren på axeln, om och om igen. Dottern och minstingen gråter.

    Vid det här laget är min gräns nådd. En snabb glans avslöjar att jag inte är den ende. Likväl håller vi alla tyst. Civil kurage i inre tyst strid mot tabun. Jag har sällan några problem i att säga till folk att bete sig som, just det, folk. Men detta är större än så. Detta handlar om att berätta för folk hur de skall uppfostra sina barn. Denna dödssynder av dödssynder. Så självskriven att katolska kyrkan lämnade den utanför infamös lista. Berikad med familjs närvaro i fyra hållplatser lämnades vagn för matinhandling. Med kassar i hand var tabustriden en avgjord affär.

    Insikten lika uppenbar som instinkten varit stark. Visst borde ord yttrats. Föräldrar, barn, uppmärksammas på oacceptabelt, sjukligt beteende. Om vi alla hade lite civil kurage, lite kruppstahl, lite råg i ryggen, så skulle aldrig situationer såsom denna uppkomma. Stridsberett gendarmeri. Patrull i varje hörn. Istället sitter vi fångar i tabun. Uteblivet motstånd är tyst godkännande. Barns framtid förlorad. Det senare kan tyckas överdrift, men ärligt talat, det är ytterst osannolikt att vi här talar om morgondagens samhällspelare. Vi talar om barn som aldrig kommer ges chansen att nå sin fulla potential. Fyra, snart fem, barns framtid offrades för rädsla. Vi lät pappa, visserligen med gängmössa, vinna. Vi lät pappa som på offentlig plats inte tvekar hota barn om stryk, vinna. Genom risk för våld vann en man mot fullbesatt tågvagn.

    Framtida agerande utifrån erfarenhet tillgagnad via misstag skiljer dum från smart. Delgivande av erfarenhet förbereder omgivning. Låt min erfarenhet och nyss inmundigat delgivande förbereda dig. Nästa gång kan det vara du. Utmana dödssyndernas dödssynd. Begrav tabu, förlös framtid!

    Visa kommentarer (2) »

  • Jag hoppas att det framkom att det var precis darfor jag skrev detta inlagg, for att vi inte skall bli overraskade eller chockade i denna sitaution, utan faktiskt saga ifran.

  • bob

    Mycket snack, liten verkstad alltså. Folk, är, och kommer nog säkerligen alltid förbli idioter. Men vi är väl nästan lika idiotiska själva som sitter där och irriterar oss, men håller käften tills vi kan skriva ett blogg-inlägg…

  • Räknar med en recension av dagsfesten här inom kort, givetvis med bilder och krocketstatistik!

    Ingen kommentar än.

    Fick idag reda på att kontraktsförlängningen gäller tom 18 December, vilket snart firas med Mews nya skiva!

    Visa kommentar (1) »

  • figge

    Stora gratulationer! Riktigt hett.

  • Bob Dylan – The time they are a-changin’.

    Kalender hävdar två veckor passerade sedan inlägg senast skrevs. I stad som aldrig sover tycks det ett par dagar. Händelserika dagar. Veckor med avskedsfester för hemvändande praktikanter. Intensiva, vemodiga avslutningsfester och tillsynes utan slut i såväl antal som tid. I det senare återfinns illusionen. De händelserika dagarna, som kalendern hävdar två veckor, har varit en tid av uppbrott och brutna sviter.

    Under hela mitt liv har jag slarvat bort eller haft sönder tre saker. Förutsatt att vi exkluderar mössor som jag har en naturlig fallenhet för att förirra. Eller cyklar där jag fått sex utav fem bestulna. Meningen innan är korrekt, på så vis att det sjätte vidundret med sitt fantastiska bockstyre, endast var lånat från kusin då det stals. En tröja som jag inte längre minns hur den såg ut eller hur den försvann. En drygt femårig Nokia 3310 som jag lämnade på Bodele hållplats efter att ha simmat in en soppatorskad segelbåt en vindstilla dag för att därpå från Rödö resident låna en cykel till nämnd hållplats för resa mot fotbollsträning. Som tredje attiralj åsyftas ett par ljusa jeans som uppbars i Stockholmsk TV4 studio då Göran P fick bekänna färg inför valet 2002. De slutade sitt jordeliv abrupt en kort tid därpå då god vän bestämde sig för att tömma mage på mina ben. Via uppbrott med god vana har svit brutits.

    Telefon försvann för omkring tre veckor sedan. Helg därpå mötte sexårig Mp3-spelare sin skapare. I lördags blev jag bestulen på min väska i tunnelbanan och i ett trollslag var förutom nämnd väska även favoritkostym, solglasögon, slips, skjorta, kreditkort, CSN-kort, FN legitimation, samt mitt av Posten utfärdade och sedan fem år tillbaka utgångna (!) ID-kort på vift.

    I materialistiskt manfall återfinns tröst i ny god vana. Sedan den 27 juli rakas Förenta Nationernas lall in på Chaseiskt lönekonto. Kontraktsförlängning a tre månader sker på fredag. Oförtjänt låg lön som blir bra via FN anställdas frånvaro av skattebetalande. Vän av skatt vänslas med skattebefriandet. Via anställning terminerades svensk Kammarkollegiansk studentförsäkring. Däri finns mycken ironi. Svenska medborgare (i Sverige) har bättre sjukförsäkring än FN-anställda. Personlig ironi favorit är dock att väska stals vid unikt tillfälle. För första gången någonsin stod jag utan försäkring.

    Vad som sker då kalendern hävdar mitten av november passerat återstår att se. Din gissning lika god som min. Enda vetskap består i gränslande av mammon. Materialistiskt manfall skall ersättas. Skattebefriat lönekonto åtfaras. Förhoppat sparande skjuts på framtiden. Fördold framtid känns intressant och spännande. Vetskapen i att inte veta lockande. Ostronet världen, Sverige reservplanen. Via känsla att förlust är lika mycket vinst som en seger, finner oförsäkrad trygghet och framtidstro.

    Ingen kommentar än.

    Sörplade gratis vin och åt gratismat när jag sprang på Ban Ki Moon, det första är underbar vardag, det andra unikt. Rimligt?

    Ingen kommentar än.

    Starman

    SKRIVET AV: plurre
    30 July, 2009, klockan 7:18
    2 kommentarer

    Snittsömn understigande tre timmar på 7 dagar. Bahamas, jobbstart, trasig mp3-spelare, dubbla besök och svår självald insomnia. Natten har älskat mig och jag den. Livet levt i hastighet som får tid att i känsla stå stilla, att i sanning bli relativ. Ofrånkomlig emotionell och plånboksmässig dränering. En vilja till besinning ovillkorligt underminerad av starkare ovilja. Galenskapen i fortsatt strävan efter galenskaper. Lycka påtagligare än tröttheten. Förundran över verklighetens rimlighet utmynnar i euforsikt leende från tankar på orimlig verklighet. Försök till redogörelse görs bäst i annat forum. Mellan fyra eller fler ögon. En kort sammanfattning låter sig göras, Hunter S Thompson utan bandspelare, krokodilsvans, revisor och droger.

    Visa kommentarer (2) »

  • Plurre

    Hahahaha, om sa var fallet hade jag inte skrivit detta inlagg utan en losenordsskyddad sida! Tidsperioden innefattar dessutom bara tva dagar i Bahamas… Vill fortydliga att jag faaaan inte tog nagra droger!!!

  • figge

    Alternativt inlägg: Hej. Jag har varit i Bahamas och knarkat. Det var gött men nu är pengarna slut.

  • Igår intogs delegaternas särskilda buffelunch. Hela enheten samlad för gemensam måltid frambringad av en dominikansk praktikants sista dag. Sanslösa mängder före detta havs- eller änglevande djur serverades vackert av pigg, trevlig och stolt personal. Två fulla tallrikar intogs innan kollegor uppmärksammade mig på dessertbordet, som trots placering bredvid ingången illuderat mig. Genom uppgörelse med omedvetet ignorerade gavs dessertbordet full fokus. Ett drygt dussin tårtor acckompanjerades av kakor, bakelser och en diger mängd bär. Fjärde återbesöket bjöd på glass. För första gången i mitt liv klarade jag inte av att äta upp all glass. Under efterföljande 29 timmar intogs ingen föda.

    Efter månader av segt pappersarbete och över sammanlagt två dussin påtrycknings samtal och mejl var under fredagen äntligen allt klart för min snarkommande anställning. Kändes minst sagt bra att trycka på knappen och boka resan till Bahamas. Med start tisdag inleds fyra dagars totalslapp på paradisstrand. Innan dess görs sista arbetsdagen som praktikant, samt sista arbetsdagen i FN-skrapan som skall totalrenoveras. Påföljande måndag bjuder på såväl ny lokal som lön. Ut med det gamla och in med det nya!

    Gårdagen fylld med nya erfarenheter fortsatte som den startat. Efter snabbt besök till Delegates Lounge hastades det till födelsedagskalas. Klackar slog tak under härligt lång svettig natt. DL, födelsedagskalas och takklackande är inga nya erfarenheter, min nya erfarenhet bestod i bortsupande av telefon. Aktiv krogkarriär krönt, första offret skördat. Det går att bli bitter, arg, besviken och förbannad för mindre. Istället känner jag mest att det var tvunget att hända någon gång. Du kanske tror att det ambivalenta axelrycket beror på en kombination av blykeps och bokad resa? Ack nej, bet du går.

    Efter buffelunchen bestod hela eftermiddagen av svår koma, yrsel, illamående samt tendenser till hjärtklappning. Jag borde av hälsoskäl antagligen gästspelat som bulemiker, men fattade beslutet att det vore ett misslyckande, en förlust. Istället travade jag in på toaletten och knäppte upp skjorta och av kort. Omkring 10 avbilder fann sin väg in i mobilen. Motivet utgjordes av sju till åtta månaders graviditetsmage Det är fotosessionen som förklarar min ambivalenta axelryckning över mobiltappet. Upphittaren och dennes bekantskapskrets lär garvat sig till såväl yrsel som hjärtklappning över de bilderna. Varsågoda, njut av min hedonism!

    Visa kommentar (1) »

  • marcus

    hade jag hittat den mobilen med de bilderna hade jag börjatt mms:a de till folk på kontktlistan