Olyckan var framme. Här går jag o städar i godan ro, och efter ett tags famlande bland gamla tidningar o dammtussar går jag ut på balkongen för att försöka dra loss pizzakartongen som legat under snö o is i två månader, och mitt framför mig på lundbyleden har det skett en olycka. En person bärs in på bår i en ambulans och brandbilar står standby. Jag har inte hört ett jota. Om det beror på mitt tregalsfönster (som fungerar ytterst bra) el Nina Simone på högsta volym är svårt att säga.
Ingen kommentar än.
Oh, spanarna. Oh, Jonas Hallberg, som gör en lovsång till dokumentären, och dokumentärens utomordentliga förmåga att visa hur det är att vara människa, och med denna växande insikt kommer också resurserna växa för filmarna. Må detta bli en sanning!
Ingen kommentar än.
Varför är det så evinnerligt tråkigt att damma bokhyllan, och tvätta toaletten, och diska? Detsamma gäller betalning av räkningar. I första hand handlar inte det tråkiga att bli av med massa pengar utan själva göromålet. Raka sig är tråkigt. Borsta tänderna är tråkig, och ändå måste jag borsta dom så väldans länge och noga (jag har nån slags knäpp när det kommer till tandborstningen). Men när allt väl är gjort känns det som en storvinst. Man är värd något. Som tex att slappa framför soffan och vräka i sig en chipspåse, för att sedan må dåligt över överfylld mage. F.ö. känner jag en svag känsla av ånger inför mitt svar på Chrilles inlägg här nedan. Det här är ju ytterst privat egentligen, och vem gläder det? Är det skillnad på vad som skrivs här på heylisa jämfört med Fejsbok?
Visa kommentarer (10) »
Fin konkretisering!!
Christian: Nu ska jag försöka konkretisera det här. Mitt utfall mot den övergästa privatsfären gällde inte dig, utan snarare människor (i mega plural) som jag halvkänner, som viker ut sina liv på Fejsbok i miniformat. Vad det gäller dina inlägg så uppskattar jag öppenheten och det ärliga uppsåtet, vilken orsaken nu än må vara, vilket kan förklaras med att jag känner dig (och alla andra här på heylisa) bra mycket bättre än majoriteten av fejsbokfolket, vilket också gör att jag bryr mig mer om vad som skrivs här. När man har nåt viktigt att säga här på heylisa så slänger man inte ur sig det likt statusrad i två meningar (för det mesta. och obs, jag är inte emot kortinläggen – på heylisa). Grejen med FB (o twitter) är känslan av masspsykos. Denna massa som hela tiden är uppkopplad och uppdaterad. Det är som om vi fångat in oss i ett eget kontrollorgan. Det är vi själva som övervakar. Det är en enorm tjänst till Storebror. Jag hörde nåt om nån forskning om fejsbok där man hade räknat ut hur mkt tid som förloras i o med FB, o synnerhet i arbetsgivarpersoktiv. Det lät som mkt förlorad tid, främst pga att man hela tiden måste starta om med det pågående jobbprojektet efter avslutad FB-session, och det tar tydligen mkt tid o energi.. jaja. Varför denna ständiga vardagsrapportering? Minut per minut. Jag förstår inte. Och undra när de första fallen gällande FB o tvitterabstinens kommer? Men däremot när det kommer till Iran tex, där kommunuikationen utåt är stängd, är twitter ett väldigt nödvändigt verktyg mot just Storebror. Det finns två sidor av allt, och det är väl det man hela tiden bör tänka på.
haha, det tycker inte jag.
Jag är en idiot.
jag tror ju inte de där stålarsarna existerar, om folk går med i en grupp på facebook genererar väl inga pengar?
och jag antar att de flashbackansvariga vare sig köpte eller kopulerade de döda for real; så vad hände med stålarna? underlättar flashbacks fortlevnad?
det är det jag hört
Var det Flashback (!?) som skapade facebookgrupp som avsåg att skänka pengar till Haiti men därefter investerade i döda kroppar för nekrofilisk aktivitet?
Men backlashen du pratar om Bob är ju bara en mekanism av kommunikation. Man kan ju även använda den till gott, tänker på nr flashback skulle skänka pengar till Haiti offren, det lärde förhoppningsvis en å annan att man behöver vara lite källkritisk ibland 
Skillnaden är att google hittar hit och tar den där informationen och lägger den i mappen Frans H K. Facebook har sitt egna katalogsystem vars lösenord inte Google har – än. Det blir lite svårt att hålla isär de här inläggen nu, men jag väljer att svara här. Jag har en idé om att tid är det mest värdefulla hos folket. Om man upptar folks tid med trams har de inte tid att göra nåt konstruktivt och progressivt. Förr var tvn det givna medlet för att hålla folk lugna, nu har sociala medier gått om. Enda backlashen är att man kan starta grupper och om man lobbar väl, lobba sig hela vägen in i riksdagen (hur går det för den där Abele egentligen?)
För tio timmar sen satt jag fast på i en iskall buss vid Ödsmålsbron mellan Ljungskile och Stenungsund. Nu jobbar jag morgonpass, och jag känner mig hyffsat pigg ändå. Bussen som jag stressat till som en tok (jag kunde tagit det lugnt o väntat på tåget som skulle gått en halvtimme senare) stannade vid Ödsmålsbron pga att kylarslangen brustit. Chauffören hade aldrig varit med om nåt liknande. Det blev en kall väntan på ny buss. Ljungskilevisstelsen gick i filmens tecken. Jag hade visning av “Livsmedel” på bybion där jag en gång fick mina första filmupplevelser för en sådär 20 årsen. Det kändes bra. I onsdags blev det fullsatt, vilket gjorde att vi körde en extravisning igår. Man brukar säga att man inte blir profet i sin egen stad. Det stämmer inte! Jag var från början rädd för att folk skulle vara extra kritiska pga deras nära relationen till lanthandeln och Gert och till Lars. Men det hela gick hem. Men det kanske inte är så konstigt. Att som Ulvesundsbo och hemmapatriot få en film serverad om ens hemort är välkommet. Det kom tanter och farbröder, som var urgamla redan när jag var liten, och som jag inte visste att de var vid liv. Maja, som var gift med Evert, som hade hand om varvet, var där. Hennes hy var vit eller typ genomskinlig. Jag och Jori pallade världens största äpplen hos dom när vi var små. Sen blev vi jagade hem av grannen Folke, som också han var på visningen. Inger, min gamla lärare var där och Figges båda päron kom. Bobs mamma såg jag smita på toaletten i pausen. På Lungskile bybio är det alltid fikapaus eftersom man bara har en projektor, som bara kan köra en halv film. Maskinisten måste alltså byta rulle i mitten. Denna fikapaus är sen det startade för 40 årsen en instution, som är lika viktig som själva filmen.
Kort o gott, besöket i Ljungskile var fullkomligt (förutom bussfadäsen). Nu ska jag äta frukost o dricka kaffe.
Heppåre
Visa kommentarer (8) »
Hej – detta är en kopia av en kommentar den 11 Feb jag gjorde efter att ha läst om Livsmedel i BH – ja alltså läs Bohusläningen. Och frågan nedan kvarstår.
Intressant och spännande att få se hur vi har utvecklats. Inköp av mat berör. Förr var det, det sociala mötet med andra människor i byn som gav shoppingen stimulans. Nu är det smakupplevelser från den globala processindustrin som lockar våra sinnen. Var finns denna kulturfilm – Livsmedel – om lanthandeln i Ulvesund?
Min hemsida fair-trade.se handlar bl a om att grossisterna själva finansierar egna stormarknader. Detta sker med de vinster grossisterna gjort på sin försäljning till små butiker. De som inte åker bil får med andra ord betala 2 gånger.
Frans: Vadå, direkt från kameran?
Olers: De jävlarna ska ju skejta och spela tennis, så det blir inget riktigt Spår. Jag är besviken, ditt engagemang är saknat. Vi lever i kaos, märker du inte det?!
Hej Frans, gratulerar till en lyckad filmvisning. Det låter oerhört småstadsmyspysigt. Nu har du kanske en gång för alla befäst din position som kejsare av Ljungsskile, i hård konkurrens med Sure Mjölk.
På spåret kväll, era djävlar.
Ha ha. Ja, han sa inget om nån mun igår iallafall.. men han berättade när han förfrös händerna nån gång för en trettio årsen. Sådär norlländskt manligt! Och sen kan jag tillägga att filmen inte visades på dvd utan på dv. En helt annan sag och format. Sen så är det så att i vanliga fall så är det paus mitt i filmen pga rull-byte. I onsdags var det lite annorlunda pga min förfilm.
Jag tror dock inte han gillar kopplingen till Eddie, Frans… Haha. Fast iofs, en av de roligaste grejerna som hänt med Stefan var när jag och han tittade på TV och Ana Barata presenterade nåt program och jag påpekade att hon hade stor mun, “ja, en riktig kuksugar-mun”, replikerade då Stefan till min bestörtning och stora glädje. Han hade aldrig sagt nåt liknande. Så kopplingen till Eddie kanske finns där trots allt…
Jag skojade. Jag åsyftade att ni skulle ha behövt bytt rulle för ett uppehåll i din film, som ju var på DVD. Men jag vet ju att det blev ett byte mellan din och Provence-filmen. Nevermind. Jag hälsar Stefan.
“menar du”? vad menar du? Kanske att det blir på spåret, fler alternativ hägrar. Hälsa mannen från vidderna.
Har du en film-kopia på Livsmedel, menar du? ^_^ Låter som en härlig vistelse, jag tar över Ljungskile om några timmar. Får se om Stefan fått ordning på bilen. Annars, På Spåret-kväll imorn, eller?
I fredags var det invigning av filmfestivalen, och Lillmangan hade styrt upp en miniramp i Trädgårn där spektaklet ägde rum. Vi var inbjudna för att representera “street” och ungdom, vilket vi (skejtarna) givetvis gick med på. Gratis inträde, gratis öl och miniramp är ett säkert koncept. Och det hela föll väl ut (jag själv föll dock många gånger i rampen, vilket höfter och rygg fortfarande känner av), även om street-temat kändes lite väl krystat. Själva rampen hade satts upp bredvid scenen med en nät runt omkring. Vi skejtade således som i en bur, och hela upplevelsen var rätt absurd, men kul.
Annars då? Jo, jag o Elin gick o såg dokumentären om Jose Gonzales. Kort o gott, en mycket bra film. Gå och se den!
Avslutningsvis kan januari sammanfattas med att det var den kallaste månaden i mannaminne. Nu jobbar jag morgon och tittar ut över älven och jag konstaterar att vi har fått mer snö (men kylan har faktiskt avtagit något vilket jag välkomnar. Mina tår är konstant kalla). Jo, en nyhet. David är precis färdig med affischen till Livsmedel (jag är dig evigt tacksam David). Ett släpp av affischen kommer här inom kort för nyfikna och hungrande heylisor. Vidare så är det nu klart att Livsmedel ska visas på Doclounge i Götet, och ev också i andra doclounge-städer, men det återstår att se.
Heppåre
Visa kommentarer (7) »
For the win i Malmö!
ftw är “for the win”. Trodde också först att det var fuck the world efter att ha hört Turbonegro, men det blev knas på så många ställen att jag var tvungen att kolla upp det. Därför tycker jag nu att det är roligt att använda mig av det.
För övrigt tror jag du inkasserar en gubbpoäng figge genom att ställa frågan till riktiga människor och inte google. IT poäng till Chrille…
jag googlade FTW. hade inte heller en susning. såndäringa chat- och smssvenska för tekniker och barn, inte för gubbar som oss.
Skönt att man inte är ensam om att vara okunnig på detta område. Tänkte nämligen precis fråga detsamma. Är totalt rudis på chatt-tugget.. DRIK (gissa vad det står för då). Jo det vore skitkul om Malmö ville ha den, men det beror på om nu Malmögänget vill visa den. Emrik (som har hand om det i gbg) gillade filmen och skickade den vidare till förhoppningsvis Malmö.
Ja visa den i Malmö tack!
Vad betyder förresten FTW? Jag har alltid trott att det betydde Fuck The World (finns en Turbonegro-låt som heter FTW där de sjunger just så), men att döma av det Marcus skriver har jag nog fått det hela om bakfoten.
Doclounge malmö FTW!
Gött med doc:en. Hörde av en annan källa (mor heter hon i min mun) att du skulle visa den på folkhögskolan snart. Nu ska jag kila iväg på en visning av Svenska Dokumentära bilder. Ses på The Good Heart.
Ok, 2009 var ett skitår i en del bemärkelser, men helt suveränt i många andra. Året inläddes i Uruguay i det alldeles underbara Cabo Polonio. Världens vackraste ende. Resan i Sydamerika blev en hit kan man säga. Men det som kom därefter var allt annat än en hit. I början av april kommer vi hem. Jag anländer till ett svinkallt och snöigt Stockholm, och börjar genast söka jobb. Minns synen på tjejen i receptionen på tv3 när jag kom med hela packningen – en uteliggare, här… Men det var en surrealistisk känsla att åka till arbetsförmedlingen direkt från flygplatsen (o sen upptäcka att tv3 ligger i samma byggnad, vilket sporrade mig till ett hastigt besök). Men som tur var blev det inga jobb i Sthlm. Istället en arbetslös skittillvaro i Götet. Men det vände! Det absurda i att svt rekryterar genom bemanningsföretag har nu gett med sig en provanställning på det nyss nämnda. Jag tackar och tar emot, och känner mig lyckligt lottad (samtidigt slår det en att denna trygghet kanske bara är en schimär). Men som sagt jag suger ur musten och njuter så länge det än må vara.
Året avrundades med ett litet besök i Barcelona. Jag och Elin tog en weekend och njöt i fulla drag av den spanska solen, de magnifika bargaterna och tapaserna. – Gott o komma bort en sväng o äta o dricka lite gott o så…” Inom kort kommer “gissa djuret” från denna stad i rörlig bildform.
Heppåre/F
“Youtubefilmare får Hollywoodkontrakt”. En snubbe från Uruguay fick Hollywoodkontrakt för en kortfilm på Youtube. Imponerande film med så lite medel! http://www.youtube.com/watch?v=-dadPWhEhVk
“Youtubefilmare får Hollywoodkontrakt”. En snubbe från Uruguay fick Hollywoodkontrakt för en kortfilm på Youtube. Imponerande film med så lite medel! http://www.youtube.com/watch?v=-dadPWhEhVk
Visa kommentar (1) »
Roland Emmerich II! Jag hade en sån där robot, som killen leker med i första scenen, när jag var liten. Men jorden gick inte under för det.
Igår köpte jag en ny radioapparat på Clas Ohlson. Det mesta av det nyhetsflöde jag tar in kommer från radion, vilket ioförsig beror på att jag inte har GP för tillfället, men jag gillar radion som informationsbärare. När jag cyklar, vilket jag gör dagligen, så är det radion som skvalar i lurarna. På senaste tiden har det nästan övergått i en slags mani. Minsta lilla stund jag får till övers, kortaste transportsträcka där jag är för mig själv sätter jag i lurarna och matar mig själv med senaste nytt eller halvlyssnar på nåt tråkigt matprogram. Jag är ganska bra på att halvlyssna. När man cyklar försvinner ofta långa partier då man måste gira för bilar och hålla koll på röljus, men det stör mig inte. Ibland kan det vara trivsamt att bara lyssna på rösten, inte på vad som sägs, utan bara på tonläget. Ett ljudande sällskap.
Uppdraget slutfört!
Visa kommentarer (14) »
Karlavagnen är the shit. Seriöst. Men bara på fredagar.
Karlavagnen!
Well done, Dave. Hade du dem redan?
Utan att titta: DOOM och Massive Attack!
David: de ligger i petal.se/temp. Oväntad gäst och Delad atom.
“Människor och tro” säger jag bara. Ett mycket hörbart program. Idag handlade det bla om broderskapet (sossarnas kristna organisation) och det indiska kastsystemet.
Vad har jag gjort för att förtjäna alla dessa presenter? Eller vad är det jag borde göra? Radio! Jobba på distans är bra, bara vårt material kretsar kring Frank Andersson. Det tror jag är framtiden.
Eller så gör vi gamla “Fank” i podcastform.
Jag är absolut pepp på att göra Radio. Ska vi göra vår egen version av Postal Service, David? Att vi jobbar på avstånd på ett gemensamt program, ey? För övrigt har jag snart en eller två presenter till dig. Yay.
Vi borde GÖRA radio! Jag är skitpepp på radioproduktion. Anyone?
Jo, vi kanske borde starta en radioklubb här på heylisa…
P1 rules. Och sportradion.
Jää. Podcaster är så jävla gött. Varje måndagseftermiddag när jag hämta E som ska till Kållered och hon skrattar åt gudvetvad berättar Roger Wilson om vad som hänt i filmvärlden. Kino och NPR All Songs Considered är den bästa radio som går att få. Häromdagen gjorde jag dessutom en räd och fixade till mig Spanarna och Nya Vågen. Inte lika bra skit, men helt klart gött att ha när man tröttnat på musik (vilket förvisso händer mig på tok för sällan – kanske borde jag göra det mer sällan ty jag i morse vaknade med tinnitus och körde öronproppar de första timmarna på jobbet…
Man får lov att vänja sig…
Känner igen mig i det där som tusan. Har precis upptäckt itunes med alla podcasters – sanslös guldgruva.
Ibland händer det f.ö. att jag knäpper på TV:n bara för att ha ett bakgrundsbrus när man går omkring i sin ensamhet. Nästan som en illusion av att man håller fest och massa människor sitter hemma i ens soffa och diskuterar. Så är livet när man inga vänner har- men man vänjer sig.=) Radio är schysstare dock.
Läser Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Fina vardagsbetraktelser i dagboksformat av en städerskas liv. Boken ingår i kursen “med romanen som historiskt verktyg”, en halvfartskurs som passar mig alldeles perfekt. Det är jag och sju pensionärer som tragglar skön och facklitteratur ur ett svenskt moderniseringsperspektiv en gång i veckan. Mycket upplyftande. Det känns mer som en studiecirkel än en universitetskurs, vilket jag inte har nåt emot. Sen att mina kurskamrater tagit del av den svenska moderniseringen ger ju extra perspektiv på kursen.
Dagbok är något jag funderar på att skriva mer regelbundet. Det kanske kan hjälpa mig att strukturera upp mitt liv. Idag tex gick jag upp halv tio. Hade ställt klockan på åtta, ställde om klockan till halv nio, snoozade en timma till! Det är en morgon i mängden. På kvällen när jag ska sätta klockan ser jag framför mig den kommande dagen som en öppen äng. En hel dag full av göromål. Det ska pluggas, det ska klippas och ibland ska det jobbas. På nåt märkligt sätt glider alltid dagen mig ur händerna. Tiden lever sitt egna liv. Vardagen blir fluffig och oåtkomlig. Var hittar jag tiden och strukturen. Jag vill vara en A-människa, men är onekligen en B-människe. Jag tänker, imon ska det ske. Då blir jag A-människan. Men det slår sällan eller aldrig in. Men på måndag då..
Veckans musiktipps är New tango orquesta. Fantastisk tango (från Göteborg).
Heppåre/F
Ingen kommentar än.
Att min nystart verkligen skulle bli en riktig nystart var jag rätt osäker på, men nu står det klart att jag har jobb några månader framöver och det är förbannat gott. Nya tider innebär på svt att “problemet” med las nu är överstökat, och det med hjälp av bemanningsföretag. Att jag nu har fått jobb är ett resultat av denna omstrukturering. Det känns något märkligt att det statliga public servicebolaget har gått in på den här snirkliga vägen, men, jag säger men, jag har fått jobb och den här karusellen har öppnat upp nya dörrar. Så vad säger man? Jobb är jobb (långsiktighet och facklig kamp skjuter vi på framtiden..).
Nu ska jag på backa teatern för att se gangsters i Gbg, ska bli gött!
heppåre!
Visa kommentarer (2) »
Tackar!
Gött att du är inne i familjen igen! Du, om någon, har förtjänat det, efter allt strul.