Här är man då, i Utah. Här har jag aldrig varit tidigare. Vad jag gör här är inte särskilt hemligt. Igår var jag dock på mitt första AA-möte.
Lite observationer och reflektioner:
Nu ska jag sova. Imorn blir det Grand Canyon och kanske plockar vi upp en kinesiska på vägen till L.A.
Bob: Glömde att du är “in the family”. Vem har bäst ursäkt att missa Paperboy? Tävling!
haha, ett semesterfyllo gör entre på aa.
Så går det när man bangar Eli ‘Paperboy’ Reed! Bob får reda på pyramidresor!
Utlovat! Men hur i hela Hisingen visste du om den resan? Vi åker i morgon hursomhelst.
Snubben jag hanger med ar med i aa och saledes blir min resa med honom ganska sa ren. Inte en droppe an sa lange. Sa, nej, jag ar inte sa alkad. Haha. Folj nu vad Marcus precis sa. Jag vill se David i en egyptisk sang t ex!
Trenden är satt, numer får du bara skriva inlägg där du fotar dig själv i hotellsängen…
AA-möte?! Utveckla. Ja om du vill alltså.
Hahahaha, så jävla bra! Jag uppmanar fler att kopiera bob. Det blir som en statusrapport rätt genom heylisa…
Så var man i London igen då, var ett par år sedan sist. Nu är dock förutsättningarna lite andra. Kan inte gå in för mycket på vad jag gör här eftersom det är hemligt. (som F.B.I)
Ett par observationer och reflektioner har jag dock:
Nu ska jag snart ut på stan och ta några kort kanske. Det finns kort från Kläppen och Trysil här.
Jag tyckte forst att din dator var nat annat…
Bob: Läser?
Kat: tackar, dock fick jag ju inte tårta och presenter som vissa får…
Christian: Jamen, allt jag tjänade första veckan valde jag att investera i ett par Uggs
Jag gillar verkligen den där bilden. Vad läser herrn?
gött stäm i london tycks det. bra sätt att fira sin namnsdag även. grattis!
har du köpt uggs?
I like. Girls on bikes. Royce – Girls on Bikes. But now it’s time for a road-trip. Jag jobbar på ett nytt gigantinlägg i vanlig ordning. Jag tycker ni ska lyssna på den här corny låten medan ni läser Frasses inlägg!
Det här är faktiskt första gången i mitt liv som jag är ordentligt pank, och även skuldsatt. När jag var ute och reste, och tänkte på den kommande tiden i Sverige, kunde jag ibland känna en känsla av nyhetens behag – “någon gång ska man väl krisa, och det ska bli intressant att gå in i en ny fas” – typ. Jag kan nu mitt i detta krisandet säga att det inte alls är speciellt intressant. Jag kan bara konstatera att man inte går under (något jag allt som oftast försöker intala mig vid mörkare stunder). Men visst, situationen ger på ett vis perspektiv på tillvaron. För att förstå själva utsattheten i att inte ha några pengar och vara skuldsatt (något som naturligtvis är olika från situation till situation, gradvis från person till person) måste man ju vara där själv. Fångad är ett ord som ganska bra beskriver känslan. Både mentalt och kroppsligt. Man blir hela tiden påmind om situationen, vilket påverkar ens sätt att vara, ens sätt att tänka, ens humör, och man är hela tiden begränsad i vad man kan och inte kan göra. Kort sagt pengar styr. Och pengar betyder mer när man inte har dem! Till den mentala biten hör att baksmällan från resan har gjort det hela värre. En total tomhet kan ibland ta över. Ångest (som på bakfyllan fast utan alkohol). Jag antar att detta beror just på dessa två komponenter. En stor förändring av ens tillvaro, från lyxvardag i Sydamerika till arbetslöshet i Sverige. Att gå från hundratjugo till minus sjutton (på en skala jag inte vet ett dyft om) gör att man inte hänger med (även om man är förberedd). Häromdan på radion sa en kvinna, som forskade om människor med svåra sjukdomar, att vi inte är vana vid för stora förändringar. Vi är alltså sengångare som måste låta saker och ting sjunka in innan vi godkänner förändringen. Inga konstigheter egentligen. Bara ett konstaterande av sakernas natur. Nu ska jag gå ut i vårsolen och läsa Konsekvenser av Björn Runge.
Heppåre!
/F.
På Slangens soffa för kanske två år sedan. Ett talande foto!
Nyklippt i Alexandria i Egypten. Jag var väl kanske inte fullt så nöjd som jag ser ut att vara! Men vad kan man begära för en tia?
Gossen (barnet till frisören) tyckte tydligen jag såg lustig ut. Förstår inte var han fick det ifrån, men han lättade iallafall upp stämningen!
alltså den där frisyrbilden-jag skrattar ihjäl mig!!!!!!!!!!!!!! ps.jag kan bjuda dig på frulle nån dag om du vill, fattig o allt!
Precis, munklife is the shit. Får ta tillbaka frillan också!
Davis: Jo jag gick dit. En helt ok rulle! Jag hör av mig igen om jag hittar nåt.
Är det bara jag som får Dum & Dummare-associationer?
Fräns! Sorry, jag glömde att ringa tillbaka häromdagen. Jag satt fången på jobbet. Gick du på filmen?
Jonathan brukade citera Göran när jag lånade stålar av honom: Den som är satt i skuld är inte fri. Men lever du som en munk klarar du nog av våren. Up and at ‘em!
Jag är just nu inne i en rekryteringsperiod. 3 skall bli 5. Jag har något form av ansvar för denna process och antalet mail i inboxen har ökat lavinartat.
För er som inte vet så jobbar jag på för en leverantör av diverse kommunikationsprodukter till företag.
Intressant mix av människor som söker tjänsten. Vi har haft allt från Gogo-dansare till män på 40+. I dessa sk finanskristider så känns det väl som att man skall ta vara chans man får till ett anständigt (nåja) jobb som dyker upp. Det kanske inte är så lätt att utmärka sig på arbetsmarknaden, speciellt efter alla varsel som drabbat västsverige. Kul, men samtidigt svårt tycker rekryterarna. Många att välja på, hur väljer man rätt?
En gemensam sak som slog mig imorse var att ALLA har så förbannat svårt att tala för sig själva. Nästan som om de väntar på att någon annan skall tala gott om dem. Ja menar, inte tusan hade Blossaflaskorna invaderat hemmen kring jul om det inte vore för reklamen. Reklam, reklam, reklam. Det är vad vi människor köper. Vissa ställer sig tveksamma till detta och säger att reklamkostnader, ja det är som att kasta pengarna i sjön. Men är det så? Skulle det finnas någon reklam om företagen inte kan se någon vinning i det? Knappast!
På den så fatalt enkla frågan om varför ska vi anställa just dig får jag svar som. “Jag är glad.” “Jag är morgonpigg.” “Jag tror att jobbet skulle passa mig som person.” “Jag kommer göra mitt bästa.”
Tänk er själva: “VIA, vi gör allt vi kan för att dina kläder ska bli rena.” Ja, men blir de rena? Är det säljande reklam? Knappast!
Vart i ligger felet i att promota sig själv på ett säljande sätt? Övertyga mig! Är du morgonpigg? Bli bagare!
Känns ju som världens chans att skaffa sig ett bra jobb för framtiden nu. Det finns företag som vågar satsa även i dessa tider. Hur kommer det då se ut när denna finanskris är över? Vilka möjligheter det finns.
Nu har jag även haft förmånen att fått intervjua personer med utländsk härkomst. De kan fanimej sälja in sig själva. “Jag kommer sälja si & så mycket” “Min målsättning är att bli bäst.” osv osv.
Är vi svenskar (utan utländsk härkomst) så jävla rädda för att trissa upp förväntningarna på oss själva? Det verkar iaf inte bättre än att det är sanningen.
Priset tog dock en försynt kille på 23 år. Hoppas vid gudarna att han inte läser detta. Hans starka egenskaper som säljare var att han sålt en bil på Blocket och att han tyckte att det var kul…
Skönt att få vara lite bitter ett tag =)
Ah, tusen tack!
Figge: Och 90 procent kropp.
http://www.tellint.se skall det vara
Mistlurar, brandsäkra täcken (för röksignaler) och burkar med snören i. Har jag hört. Bäckman har gått old school.
Det funkade inte så bra. Men tanken uppskattas!
David: http://www.telint.se
Haha! Darriga fingrar? Det var dagens roligaste.
Vad säljer ni för “kommunikationsprodukter”?
Jag tycker han hade sån jävla skön verklighetsuppfattning. Hans svaghet var att jobba med små saker, då han hade ganska darriga fingrar =)
Haha. Du måste ju anställa Blocket-mannen! Han verkar ju helt distanslös, perfekt.
Min favorit för veckan. Vem ger mig en Red One i födelsedagspresent?
jag förstår funktionen med mössa och hjälm, keps och kockmössa. tomte luva ja- stjärngossestrut nej. luciakrona- ja,och nej, kungakrona, tiara- tveksamt, badmössa- ja. Jag förstår oftast funktionen och kan se anledningen till att man ur estetisk vinkel valt en huvudbonad. men en sak kan jag verkligen inte förstå och det är varför väktarna som går runt på stan ska ha en grå fleecefilt aktig basker liknande sak på huvudet, som ligger som en pannkaka o halkar ner på ena sidan vad e grejen. ska det vara något på huvudet bara för att?känns väldigt förlegat, eller????jag fattar väl att det ingår i väktaroutfitten, men vem har bestämt det kan man ju undra..
Var uppe i Ljungskile & Uddevalla i helgen. Dagarna bjöd på fint väder och en lokal grillpremiär.
Igår (söndags) gjorde jag, pappa och Caspar en blixtvisit i Uddevalla. Träffade min farmor och farfar för första gången på typ 4 år. Man inser ganska snabbt att tiden påverkar människan mer än vad vi kanske vill erkänna. Tiden då farfar jagade fjärilar till mig och brorsan bärandes en stor hatt likt Mick Dundee är sedan länge förbi.
Farmor blev glad och väldigt rörd när hon höll C. Fyra generationer på pappas sida just nu, fem på mammas. Segt jävla släkt man har.
Efter ca 30 minuters beundrande av C slänger farmor ur sig frågan: “Vems är hunden?” Det är en reminder om att hon är äldst på pappas sida.
Åldern medför en annan slags referensram än den man själv kanske befinner sig i. “C, ja han är ju så rund och go, men han ser inte alls ut som tjockisen Rudolf Hess. Han var mycket tjockare!” VAA??!! Menar farmor den gamle SS-Obergruppenführern? Här fick jag arbeta för att inte brista ut i vansinnesskratt. Det var så något av det mest oväntade och märkliga jag upplevt.
Sedan fortsatte de gamla historierna man hört hundratals gånger. Från hur de jävla tyskarna tog mina sista bananer till vargen uppe vid sommarstugan i Dalsland, och om hur jag och brorsan såg ett björnhuvud när vi va små. Och när de berättar varje historia så ser man hur ögonen bara skiner upp på dem på ett sätt som gör det omöjligt för mig att säga: Ja, det har du berättat tidigare.
Kanske är det inte bara de som lyser upp? Kanske mår jag (vid 27 års ålder) minst lika bra av att höra det nu som jag gjorde när jag var 7. Det är iaf med den känslan jag lämnade Uddevalla. Känslan av att få vara deras fascinerade barnbarn som inte kan sluta lyssna på dem.
Hej, vilket jättefint inlägg! Vår morfar är likadan, drar samma historer när man ses. Men det är lika roligt varje gång och så härligt att höra dem! Gillar dina reflektioner och känner igen mig i dem
24 tim har gått sedan jag började Twittra. Har huvudsakligen använt tjänsten via min iPhone. Känns som FB fast mindre.
Nedan följer mitt dygn på Twitter:
Rosa piss.
Okej, nu kommer ett inlägg i en debatt som är flera månader gammalt. Men så är också klockan 3.30…
Är det bara jag som tänker Gazzetan, där 6 är godkänt och allt under sex divergerande nivåer av piss?
Betyget på er betygsdiskussion är en solklar 8 av 10.
Jag satte betyg på helheten. Funktion, upplevelse, tillgänglighet. Därav betyget 4/10.
Funktion: Gör sitt jobb, känns dock meningslöst. Ladda upp foton och att kunna geo-tagga sig ger den knappt godkänt.
Upplevelse: Underkänt! Känner ingenting! Saknar inte Twitter, tänker inte på Twitter.
Tillgänglighet: Utmärkt. På datorn men framförallt i mobilen. Twitter lyfter med dessa x antal applikationer som finns till alla möjliga mobilmärken. Mycket väl godkänd blir betyget här.
4/10 är för mig godkänt. Inget bra, men godkänt. På en femgradig skala är för mig 1 underkänt, 2 godkänt, 3 bra, 4 mycket bra och 5 mästerligt. Sedan brukar jag bara dubbla för att kunna ha fler alternativ i stil med “bättre än bra, men inte riktigt mycket bra”. Men visst, nu har du bevisat hur oerhört meningslöst Twitter är. Förvisso kanske jag bara är en del av Konservativ Kraft och är en motvals kärring (som far brukade kalla mig som liten) och att jag en dag kommer twittra som en annan fågel. Antalet Facebook-status-uppdateringar tyder ju lite på det. Om David får in det på ett jävligt snyggt sätt är jag inte helt emot det hela. Men så där kan de då inte se ut! ^_^
Bob: “Funktionerna GPS och Foto höjer upp betyget från 2 till 4.”
Med andra ord ganska dåligt.
Syftet med inlägget var väl att på något sätt överbevisa alla dessa “har du twittermänniskor” om hur brutalt meningslöst hela paketet är.
Gött att ha “det fulaste inlägget nånsin på heylisa”. Merit bara det =)
Jag blev rädd när jag läste det här inlägget. Det var det fulaste jag någonsin sett på heylisa. Jag var oerhört glad att du satte ditt betyg till 4/10. Godkänt räcker inte för mig. Ingen jävla twitter-integration. Ni som gillar det där kan väl länka till er twitter-sida i er “about”-box (den som dyker upp om man klickar på någons namn till vänster).
Bra stavat av mig
Bättre inlägg i Twitter-debatten har jag inte sett. Spot on!
Vadan denna hysteri kring Twitter?
Hur nu slängt mig ut i denna hypade djungel. Kan inte direkt säga att jag är stormförtjust. En förklaring till detta kan kanske vara att jag inte har några vänner där.
Läste något om en tävling mellan Punk´d Kutcher, CNN och Brittney. Myggnät till Malariadagen står på spel. Först till 1.000.000 followers får pynta för näten.
***
Lyssnade på ett gammalt avsnitt av Christer idag. Moraltest med Glenn Hysén. Den gamle 3:an var positivt inställd till dödsstraff och prostitution. Christer ställer frågan om vi i väst har någon slags skyldighet till att skänka pengar/material till 3:e världen. Glenn tyckte natrligtvis detta och förklarade att han varje år deltar i jippomatcher där pngarna går till BRIS. Hmm?! =)
***
Caspar växer. Nu är det bara 1.5 mån kvar tills jag skall vara pappaledig.
Tänkte komma igång o skriva på riktigt nu!
Han ser onekligen ut som en skön snubbe. Gött att du skriver!
Grattis till sonen! Sent som tusan men jag har ju ingen koll på ditt liv… Hoppas allt är bra iaf. Vill du ha en extra vän på twitter så hittar du mig där. Kram