Mattias Alkberg
Tillfreds. Finns en mer härlig känsla? Det var länge sedan jag kände den, men idag, efter systersonspassning med Upp!, en liten slumrig titt på Badlands på Cinemateket och en trevlig promenad då jag dessutom stötte på Frans gick jag Vasagatan ner och bara njöt av stan och dess härliga doft. Mycket handlar om att ha nåt att se fram emot. Nu ser jag fram emot en liten weekend i Tyskland då Shelley ska göra thanksgiving-käk, Primavera Club i Madrid i början av december, Raw Power med Olers i London i början av maj och Pavement på Primavera Sound i slutet av samma månad. Yeah!
Ingen kommentar än.
Jag börjar i kronologiskt slut. Generalförsamlingsinlägget vilar vidare i tidsbristens sparsamt inredda himmel. Efter utbegärd ledighet intogs JFK och flight mot Chicago i torsdagsgryningen. Landade i en stad som kanske på grund av världens tyngst trafikerade flygplats insett att dra spårvagnen rätt in i flygplatsen. Lokaltaxa till innerstan på 40 minuter. Klass rakt igenom. Gediget eller rekorderligt som andra heylisor skulle säga.
Jag steg av på hållplats som såg direkt nedlagd ut. Utsikten bestod av byggnadsarbeten och övergivna fabriker. Det var allt jag kunde se genom regnet och den piskande vinden. Windy City? Check. Efter att först gått fel och fått hjälp av Iphone GPS uppdagades nästa fel. Väl på grekiskt hostel fanns inte mitt namn att finna över de som skulle checka in. Idioter, tänkte undertecknad lagom högt. Innan anklagad idiot uppdagade riktig idiot. Jag hade bokat rätt dagar, men fel månad.
Millennium Park
Det hela löste sig smärtfritt då jag i väntan på mitt singelrum fick dela rum med en tysk första natten. Vi delade senare även på en kanna öl och snackade om Shalkes arena i Gelsenkirchen, gamla Bayern München och New York som han egentligen åkt för att besöka men sparat pengar på flighten genom att stanna en natt i Chicago. Innan dess hade jag vandrat Chicagos gator och fastnat särskilt hårt för Millennium Park mellan stadens shoppinggata, Michigan Avenue, och Lake Michigan. Chicago är späckat av ny intressant arkitektur och coola små promenadstråk. En vass kombination som höjdes av annan vass kombination, mp3-spelare och pigga ben.
The Bean, Millennium Park
Mina skor var dock mindre pigga. Som direkt följd av att jag var mindre pigg på torsdagsmorgonen. Jag lyckades ta på mig det enda par som absolut inte klarar av vatten. Regniga Chicago gjorde processen kort. Trots desperat försök under andra dagen med plastpåsar över sockorna var hoppet ute. Tricket höll tassande tossar torra i drygt fem timmar och omkring tre mil, klart överstigande de golfrundor som en gång i tiden fick mig att komma på idén. Ett par svarta puma inhandlade av föräldrar från fulhandlare i Bulgarien lämnades på grekiskt hostel. Utgådda, gick de ut så som skor alltid borde gås ut.
Du minns väl Polk High? Al Bundy's high school!
Lördagen stod för resans höjdpunkt. Nashville Predators gästade Blackhawks i United Center. Vansinnigt fräsch arena fylld till bredden av fanatiska fans. Rangers och MSG utklassat. Jag satt högst upp i hela arenan och såg perfekt. Klass. Högst upp i NHL har jag lärt mig att du sitter omgiven av säsongskortsinnehavare. Det är underbart. Sammansvetsade av gemensam kärlek är de en enda stor familj. Chicago vann till en ruggig ljudkuliss trots en relativt meningslös match i en 82 matcher lång grundserie. Imponerande. Gåshud.
En slutsignal senare gick jag tillsammans med folkhavet till en av alla de pubar med Blackhawks tröjor i fönsterna som kantar Madison Avenue från United Center hela vägen in till centrum cirka 45 minuters apostlahäst travande bort. Trycket på krogen var som på matchen. Alla jag träffade var enormt trevliga, Chicago kan definitivt rekommenderas.
Chicago är oerhört vackert beläget vid Lake Michigan. En stor flod rinner genom stad som länkas samman av ett omfattande bronätverk. Resultatet är vackert och lugnande. Kaffe intogs och skyskrapor åktes upp i. Från Hancock Centers 94 våning 333 meter upp i luften var Chicago om möjligt ännu vackrare. Obefläckad milslång kust skedar Lake Michigan. Fint. Inbjudande.
Lake Michigan och Navy Pier från Hancock Center
Deprimerande var annars uteliggarna som i antal tycktes vida överstiga New Yorks motsvarighet. Många var dessutom yngre. En vräkt kvinna i tjugofemårsåldern satt med sin katt i knät och grät mitt på Michigan Avenue. En påminnelse om hur varmt USA är på insidan, men också hur oerhört kallt det är på utsidan. Ett jobb senare kan nästan vem som helst bo under en bro, i en trappuppgång eller tunnelbanenedgång.
Visa kommentarer (4) »
Snygga bilder. Ha det så bra på din golgata genom NHL. Kul att följa genom din blogg. Vi ses till jul. / Patrik
Visst känns det förjävligt. Jag blev förskräckt av hur kall och rationell jag snabbt blev inför konfrontationen med de utslagna i Kalifornien. Usch.
Dock syftade jag mer att Oprah/Harpo bor i Chicago och utgick från att ingen vettig människa lämnar staden utan att ha varit publik till programmet.
Antar att du syftar på sista stycket. Trots att jag ser uteliggare dagligen känns det fortfarande förjävligt varje gång. Ju yngre desto sämre. Oprah eller inte.
OMG! Vad var dagens give-away på Oprah?!
Dizzee Rascal “Dirtee Cash”
25 October, 2009, klockan 22:04
Etiketter: Dizzee Rascal, snillen spekulerar
Ingen kommentar
Jag kan tycka väldigt synd om mediala aktörer som faller offer för hypens guldrusch. Dizzee Rascal är inte 18 år och grime längre. Det har gått både en, två och tre skivor sedan han var het. Jag har själv inte ägnat honom så mycket uppmärksamhet sedan dammet lagt sig efter “I Luv U” och “Fix Up, Look Sharp”. Problemet med hype och unga/fattiga artister är ju oundvikligt: Akten rycks obarmhärtigt bort från den sitation/kontext som födde hypen, tack vare populärkulturens jakt på sin egna svans på bakgatan utanför den hetaste svartklubben. När debuten ska följas upp — nu sönder-PR:ad, med miljoner på kontot — är förväntningarna lika höga som streetcredden borta. Extra svårt blir det när ens person byggts runt skitungen i hörnet med händerna formade till djävulshorn i pannan. Det krävs att både rampljus och villkorslös framgång försvinner innan stackaren ens har en fair chance att göra ett värdigt nästa avtryck i kulturleran. Men det blir aldrig lika lätt igen. Just därför kan man höra Dizzee göra sin egna vassa version av Stevie V:s “Dirty Cash (Money Talks)” för att, på albumet, följa upp den med “Money Money Money” (“Money money money / Girls girls, cash cash / I like money money money / Girls girls, cash cash”).
Kanske är det vacklandet mellan den nya livssituationen och den där ursprungliga, frustrerade politiska rösten som gör att det krävs ett hjälpande medium för att förtydliga de där konturerna av ursprunget som finns kvar. De Dizzee-spår jag fastnat för sedan debuten är nästan uteslutande de begåvade med de briljanta musikvideor som skitungen har en förmåga att få fram. Jag tänker givetvis framför allt på suveräna “Sirens”-videon:
Eller så beror det på att de låtar som får videor är singlar och det av en anledning. Ridå!
Ingen kommentar än.
Start being more productive.
22 October, 2009, klockan 22:51
Etiketter: lättja, mediocracy rules, toothpaste for dinner
6 kommentarer
Toothpaste for dinner.com
Idag har jag mest fördrivit tid. Till exempel genom att titta på flera månaders Toothpaste for dinner samt skrivit lite filmkommentarer samt lagt typ en timme på att försöka få in Anders och Harri på IMDb. Passa på att kolla den fina lilla kortfilmen som får mig att tänka på Plötsligt i Vinslöv med sin musik och sitt upplägg. Finns på SVT Play t.o.m. 28 Oktober. Getå, Getå, Getå!
Visa kommentarer (6) »
Heylisa stalker får man vara
Jag använder faktiskt inte RSS:en alls, dumt nog. Jag har bara tur. Kollar filmen i morgon, cross my heart!
jag gör det faktiskt. med risk för att verka som en heylisa-stalker.
För övrigt är det nog bara du och jag som använder RSS:en? Eller så är vi de enda som alltid sitter online… ^_^
Ja, se nu till att kolla filmen! Den är underbar.
AHAHAHAHA! Det där är ju PRECIS MITT LIV!
Tänk att ett ord kan göra så mycket, “gediget”… När man jobbar som designer, och säkerligen i många andra yrken, kan man ibland hamna i en sorts professionell livskris. Man kan börja undra vad man egentligen håller på med och om man faktiskt tillför något förutom klirr i kassan hos sig, sina kunder och sitt företag. Men så kom ordet “gediget”, eller ja “Authentic” eftersom det var en utländsk kund, och jag föll pladask.
Det är ju det jag vill göra, det är det som är mitt mål, grejer jag vart inblandad i ska fan va gedigna. Ibland blir det sånt fokus på att saker ska vara “fräcka” att man känner att man säljer sin själ, men nu ska jag stå upp för gediget.
Eftersom mitt förra stunt med Eddie Meduzas “Runke ball” föll er så i smaken som kommer snart ett nytt. Jag kan inte berätta om det än och det är inte lika in-your-face som när jag spelade för en ovetande miljardär men ett litet påskägg från mig på kontoret till er här på heylisa.
Visa kommentarer (4) »
Tänkte bara gediget glatt tillrop för kommande påskägg! VITZ!
Ser gediget fram emot ditt nya upptåg!
aha så det var därför du sa “det känns som en gedigen sportbar” om sir toby’s när jag ringde dig förut i enkätärenden.
kan förövrigt meddela att enkäten ströks av redigeringen.
Rekorderligt!
2 veckor i Kalifonien verkar nu utbytt mot 2 dagar i NYC. Mindre tid och närmre är ju bra, hoppas jag kan lägga en ledig dag till resan så det inte bara blir flygplatser och kontor…
Visa kommentarer (3) »
Lennarts blandband
Jag försov mig till jobbet idag. Lennart kom och hämtade mig så jag tänkte jag skulle göra en blandskiva till honom som tack. Vi har länge pratat om att byta blandskivor, han, jag och Hasse. De andra vet dock inte riktigt hur de ska göra skivor. Rätt som det är kanske man får ett riktigt blandband! Jag tänkte att jag skulle dela med mig av dessa underbara låtar även med er (de flesta har ni kanske fått av mig redan, men ja, det här är ju en skiva till Lennart).
Clichés.zip
Det tar ett tag att ladda upp så om du läser det här kort efter jag publicerat det, vänta till imorn.
Visa kommentarer (3) »
Magnolia Electric var fina. Hör av dig om du måhända har en invite över till what cd.
Haha, syftar du på George Jackson måhända? Samlingen är kunglig, men ja, det är ju mest nutida klassiker för mig. Lennart är bättre på gammal musik och det här var tänkt att vara lite saker jag älskar som är säg max femton år gamla. Har ett nytt fint blandband på g. Det förra gav nämligen fin respons (även om den inte gavs direkt här på sidan) så jag blev pepp på att göra fler. Så kan det va. Nu ska jag sova, damn it.
Proper English Title Capitalization, man! Fin samling.
http://orangecounty.craigslist.org/clo/1408111463.html
Läser Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Fina vardagsbetraktelser i dagboksformat av en städerskas liv. Boken ingår i kursen “med romanen som historiskt verktyg”, en halvfartskurs som passar mig alldeles perfekt. Det är jag och sju pensionärer som tragglar skön och facklitteratur ur ett svenskt moderniseringsperspektiv en gång i veckan. Mycket upplyftande. Det känns mer som en studiecirkel än en universitetskurs, vilket jag inte har nåt emot. Sen att mina kurskamrater tagit del av den svenska moderniseringen ger ju extra perspektiv på kursen.
Dagbok är något jag funderar på att skriva mer regelbundet. Det kanske kan hjälpa mig att strukturera upp mitt liv. Idag tex gick jag upp halv tio. Hade ställt klockan på åtta, ställde om klockan till halv nio, snoozade en timma till! Det är en morgon i mängden. På kvällen när jag ska sätta klockan ser jag framför mig den kommande dagen som en öppen äng. En hel dag full av göromål. Det ska pluggas, det ska klippas och ibland ska det jobbas. På nåt märkligt sätt glider alltid dagen mig ur händerna. Tiden lever sitt egna liv. Vardagen blir fluffig och oåtkomlig. Var hittar jag tiden och strukturen. Jag vill vara en A-människa, men är onekligen en B-människe. Jag tänker, imon ska det ske. Då blir jag A-människan. Men det slår sällan eller aldrig in. Men på måndag då..
Veckans musiktipps är New tango orquesta. Fantastisk tango (från Göteborg).
Heppåre/F
Ingen kommentar än.
Höstens svåra val: nåra veckor i Kalifornien, Japan/Korea resa var 6e vecka eller Malmö. Helst skulle jag nog ta nåra veckor på USAs västkust, men det krockar med mitt schema. Jag tror nog det blir Malmö när allt kommer kring.
Visa kommentarer (6) »
Jenny> Schemat för eventuella krockar är mitt vanliga schema på jubb. Vadå Kalifonien? Trodde du att det stavades så? Har du sagt Kalifånien hela ditt liv?
Figge> Det kommer bara handla om sporadiskt resande, självklart hanterar jag detta med min andra arbetsgivare så mitt främsta fokus, fotbollen, inte kommer i kläm.
BOB> San Fran vore grymt. Dit kan jag mycket väl tänka mig att semestra även om möjlighet till jobb lär finnas iom Silicon Valley närhet.
Vad är det för schema som Kalifornien krockar med? Och har aldrig tänkt på att Kalifornien stavas med ett r mitt uppe i allt., se där.
Var 6:e vecka för hur länge? Men det var egentligen inte det jag ville få fram. Tänkte mest förmedla vikten i att du ansöker om tillåtelse till bortresa på Citylagets kansli. Vi accepterar ingen jävla frånvaro. Ja såvida det inte gäller middagar med en vän, besök av svärföräldrar, flickvännens kusin eller tvätt av din mammas bil.
Globetrottern vill stanna hemma. Det är du och Chrille. F ö blir det inget Malmö för mig i helgen. Dock funderar jag på att åka till San Francisco och kanske ta nån slökurs på college i vår. Senarelägg din höstresa vettja.