För dig som gillar Mario på Nintendo! http://bit.ly/10zkqj
Fotoblixtar, dessa fotoblixtar. Min eviga nemesis. Jag elaborer via tunga segrar här: http://bit.ly/ucxCZ
Fotoblixtar, dessa fotoblixtar. Min eviga nemesis. Jag elaborer via tunga segrar här: http://bit.ly/ucxCZ
Visa kommentarer (5) »
Tackar, tror tom. att Chuck Norris är lite avis! Figge: kinesisk skolpojke: http://bit.ly/7wGbb
Riktigt bra. Mathias+Blixt=Kinesisk skolpojke.
Ja, det var faktiskt bland det roligaste jag läst på länge. “FLASH! Ah-aaaah, master of the universe!”
det var lysande
Just det glömde. Detta är Ranelidinlägg, så Marcus, passa på och njut.
Besök till ambassad i Stockholm är uppbackad av FN ej nödvändigt. Två dagars postgång fram och tillbaka gäller. Vidare behövs minst fem dagar för att studera papper och klistra lapp. Till detta måste strulbuffert på minst två dagar tillfogas. Addition leder till två arbetsveckor. Tidsomfattande att studera papper och klistra lapp. Därför vi tränas redan på dagis? Att erbjuda sig att närvara på ambassad för att spara postens dyrbara tid visade sig omöjligt och påföljande förklaring fumlande. Att förklara skillnad på att presentera exakt likadana papper på plats eller via brev tycks sannerligen omöjligt att förklara.
Ny idé nådde yta. Kan pass postas och tillfälligt pass införskaffas? Återresa på provisoriskt pass för upphämtande av färdigt pass tycktes briljant, men visade sig omöjligt och påföljande förklaring fumlande. Att förklara för en medborgare av ett land med enastående internationellt rykte, som inte varit i krig på tvåhundra år, som inte ens har en vitesbot på sitt samvete och som dessutom backas av en världssorganisation, att USA, är ett av få länder som inte accepterar provisoriska pass därför att dessa kan förfalskas och utnyttjas av terrorister tycks sannerligen omöjligt att förklara.
Destination Sverige är härmed inställt. Öl som ställts på kylning degraderas till grav öl. Tyvärr. Det föll på pappersexercis. Ambassad i Stockholm nödgar två veckor för insats ambassader i Ottawa och Nassau (Bahamas) utför under ett par timmar. Besynnerligt. Förvånande. Alltjämt faktum. Men så är visum också ett besynnerligt förvånande fenomen.
Kanada, detta fantastiska land i norr där alla tycks trevliga och hockey, rättmätigt, är religion har jag länge velat besöka. Studie av flygbiljetter berättar att resa till kanadensisk huvudstad kostar mer än resa över Atlant, omkring 6000. Besynnerligt. Förvånande. Alltjämt faktum. Men så är distans och bränslepriser också besynnerligt förvånande fenomen.
Nästa vecka får Bahamas, öriket mellan Florida och Kuba, åtnjuta svensk terrorist. Terroristen avlyssnades förtälja att flyg för mindre än 2000 lallaler satt som en självmordsbomb på en fullknökad marknad. Svenska terrorister lever ett hårt liv när ränker på paradisstränder smids.
Visa kommentarer (3) »
Det var ju tråkigt att det inte blev något Sverigebesök.
Annars håller jag med Figge om dina andra planer.
Skicka lite coola kort.
Hade det varit NHL-sasong hade jag tagit mig till Ottawa, oavsett pris!
Kolla in Malaysian Air samt luftgrop.se de ar de tva billigaste vad det verkar.
Kanada mot Bahamas. Du måste gråta blod. Under NHL-säsong hade det kanske varit andra tongångar.
Har förresten kikat lite på biljetter till NYC. Under första veckan i oktober ligger en round trip på 4600 kronor. Klart acceptabelt.
Korgen uti vilka synder och ovanor samlas har fått påökning. Särskilt en ovana har tillfogats den digra samlingen. Undertecknad har mästrat förmågan att somna i tunnelbanan. Förundransvärt kvickt lämnade flitig elev slumpmässigt och oväntat insomnade för regelbundet och väntat. Var och varannan dag rycks sovande kropp ur sömndrucket töcken för snarkommande försiktig insikt om att utsikten som siktas inte suktas.
Dryckesgemenskap under varm sommarnatthimmel uppfattas av somliga som synd och ovana. Er pennförare när dock mycken kärlek för nyss nämnda himmelska gemenskap. Då kärlek kombineras med motiv, vapen och långhelg, njuts storstilat. Barer, krogar, pubar och klubbar avverkas urskiljningslöst ivrigt till toner av försiktig insikt om att utsikten som siktas suktas.
Ibland möts två synder och ovanor. Då riskeras bryska och upprepade besök till Coney Island plattformen såväl kväll, natt som morgon. Matematikens och fysikens lagar upphävs. Två minus korsas och föder ej längre plus. Fem utgångar på en långhelg som torde bjuda på maximala tre blir via försiktig insikt om utsikten ett plus.
Felaktigt är antagandet att er bokstavsförrättare missat fjärde juli fyrverkeriet då denne inte såg det. Felaktigt därför att när långhelg förvandlas till festival föds fyrverkeri. Spritpennsframlekta mästerverk på oblyg hud gjorde den färgsprakande och lekfull. Sällskapet gjorde den hänryckande samt vacker. Krutröken låg tät och dimman omfamnades och insöps glupskt. Det själsliga fyrverkeriet förtar det värdsliga.
Plussad fyrverkerilycka förärades vår gemensama medverkan ända in i varsam måndagsnatt. Inget ångras, men försiktig insikt om vardande vardagsutsikt suktas inte. Reträtt följs av återtåg, destination ambition. Måndagsnatt förvandlas till morgon, Coney Island till flit, hunger och vetgirighet. Motivationens kraft är stark. Den själsliga viljan förtar den kroppsliga.
En New York svensks motivation driven av dennes ambition bar frukt. Ironiskt nog leder frukten till snar reträtt. Återtåg, destination Sverige. Hemvändandet sker med största sannolikhet inom redan ett par veckors tid. Praktiken tog slut i förtid. Min tid i New York är kommen till ända. Bakom krön lurar försiktig insikt om att nygammal utsikt suktas.
Krönet som passeras är den obetalda praktik som på nästa kulle föder löneutbetalning. Förutsättning för lön är nytt visum och för nytt visum måste stad och land lämnas. En förhoppningsvis veckolång Eriksresa genom långsmalt hemland tar vid. Stockholm för visum och efterlängtad åsyn av gift par med divergerande efternamn. Göteborg för stor fest hos den av er som öppnar dörren för dryckesslag, samt second longstreet. Ljungskile i familjepliktens anda. Till detta smygrunda på golfbana och förhoppning om segeltur på bölja blå.
Inläggsavsked görs vackert och väldoftande. Två månaders läckande badkar slits loss från vägg och golv där det fogats samman från topp till tå för att lämnas med vattnet avslaget. Inget dricksvatten i dryg trettiogradig hetta. Ingen duschmöjlighet i fuktig omgivning. Inga rena kläder förrän kineserna ger tillbaka min tvätthög med x antal förstörda plagg till hutlöst pris. Vetskapen om att gräset är grönt på båda sidor värmer när du skriver cowboy i lägenhet tillhörande komplett idiot. Särskilt när du inser att vattnet är avslaget först efter att du har skyndat dig hem och släppt femdagars festivalfyllefyrverkeri i toaletten.
Visa kommentarer (4) »
@David Glömde titeln… Tack, det blir fyra månader i utgångsläge, men chefen tror på mer. Går dock inte att säga i dagsläget…
@Figge Förstår vad du menar, inlägget blev längre än vad jag tänkt…
@Patrik Alla fastighetsägare är ökända här borta och allt sker svart, så jag orkar inte mecka med lägenhet nu. Blir det mer efter dessa fyra månader så flyttar jag garanterat, dock mer för att jag är trött på F-tåget än lägenheten. Vi har för övrigt vatten igen…
Hur löste du det sistnämnda??
Kommer du att behålla lägenhetskontraktet?
Trevligt med jobb. Trevligt med hemresa (väl?). Nu ska jag gå och lägga in min hjärna i frysen på grund av synonym-overload.
Lika välformulerat som obetitlat! Grattis till beknegningen av praktiken, blir det långvarigt?
Har det senaste varit sjukt underhållen av nya interner och konstanta utgångar… För att citera den gode Turesson “det är både nyttigt och gott”…
Ingen kommentar än.
Stanley Cup. Joe Louis Arena. Rödvingar mot Pingviner. Match sju. Sudden death från pucksläpp. Förnimmelse av sextio antågande vansinnesminuter. Malkin, Crosby, Gonchar och Orpik mot Zäta, Datsyuk, Lidas och Kron Wall of Pain. Stjärnornas krig i livetappning. Sjukliga förhoppningar på spelande av Journeys Don’t Stop Believin’. Skräpet omstruktureras av inlevelsens metamorfos. Rödvingarnas vinstlåt bjuder på taklyft när 20 000 vrålar “born and raised in South Detroit”. Rysningar inför rysare.
Årets stora sportbegivelse nödgar två ting. Fysisk och mental laddning. Det handlar om överlevnad. All-in på båda fronter. Mat, chips och sexpack inhandlas. Artiklar i timmar tre inläses. Kunskap för att tolka ansiktsuttryck utifrån antalet avverkade tandpetare sen tisdag besitts. Kunskap för att tolka minsta skär utifrån antalet trappsteg som vandrats sen tisdag besitts. Kunskap för att studera varje tusendel, varje atom besitts. TV slås på. Tänder skallrar av förväntan. Rysningar inför rysare. Då uppdagas den. Missförstånds-insikten. Tusen ting sönderstuderade för att falera på en futtig detalj. Fel på dag.
Gjorde för en dryg vecka sedan FNs inträdesprov. Får del två av sex. Då uppdagas den. Missförståndsinsikten. Detaljmissen. Kinesisk kollega styrde orienterande pluggare mot exekutionspatrull. Trettio uppgifter. Hundraåttio sekunder. Sex sekunder per uppgift. Inte hundra. Misslyckande, i prov utformat för uppgiftslösande under stress, innebar stress. Sådär. Kvar, fyra delar med stigande svårighetsgrad. Sådär. Aldrig missat en tenta varför smaken vid salavsked betecknas fadd. Tre försök ges innan dörr stängs. För alltid. Aldrig missat en tenta och nu-av-alla-gånger-skjuter-jag-blankt-känslan omfamnar. Två dagar senare kommer besked i virtuell brevlåda. Förlorade slaget, vann kriget.
Imorgon dras sockar upp. Skor knyts. Trend skall slutas upp i. Fotbollsplan intas. Fysisk form sämre än Brolins. Arrested Development Busters självförtroende. Jag intar motsatt stans än föregående skribent, men förväntar mig samma resultat. Jag förstår nämligen ironi. Vissa kan läsa mellan rader, andra inte. Undertecknad förtydligar att föregående mening var ironi. Det är, tyvärr, inte nästa. Imorgon föds ingen världsstjärna. New Yorks spanska minoritet får istället träningsvärk i armar av oöverskådligt antal utförda korstecken.
Därefter Stanley Cup. Match sju. Sudden death från pucksläpp. Rödvingar mot pingviner.
Visa kommentarer (15) »
Jag vill, som självutnämnd upphovsman till Arrestedträsket, be om ursäkt å alla insjuknade Heylisa-medlemmars vägnar. Vi är tröttsamma. Men vi ber också om förståelse och empati för de mödor det innebär att ha drabbats av denna blixt från klar himmel. Likt stigmatiker och alien obductees är vi dömda att vandra denna värld i utanförskap och med samhällets salta blickar ständigt fuktandes våra öppna sår.
Vilken annan serie som helst och jag kanske hade förstått. Men du har valt fel serie att få fördomsspel på. Jag menar detta av en anledning, du missar att se den!
jag kan inte se en arrestedreferens eftersom jag inte känner till arrested. enligt logik. notera att jag inte känner ilska inför ert arrested droppande. jag finner enbart inre tillfredsställelse av att elda upp mig inför samma faktum. jag är ond.
Haha. Tja, vi väljer ju vad man läser.. Ser du en Arrested-referens kanske du slutar, ser jag en som handlar om sport läser jag oftast inte. Överväger dock att läsa ditt inlägg trots allt, då kommentarerna talar för det. Men nu blir det sömn. Adios.
ert förbannade arrested. det tar aldrig slut. jag skall aldrig se ett avsnitt. numera på pinaste pin kiv.
Jag är hellre Robin i vilket fall. Bob Loblaw kan vinna det slaget. Vidare tycker jag att man inte bör läsa Heylisa om man inte sett Arrested. Ni har väl inte missat världens snuskigaste sketch med Gob aka Will Arnett? http://www.funnyordie.com/videos/4f551b0252/will-arnett-human-giant-sex-tape-from-human-giant-and-will-arnett
Jag som var sa nojd med den meningen… Jag menade att jag misslyckades med att uppfylla mina egna forvantningar pa mig sjalv = forlorade slaget. Men samtidigt klarade jag provet = vann kriget.
Undrade också över “förlorade slaget…” Vad var det du förlorade? Inte tron på dig själv hoppas jag! Du är ju grym! Kram och grattis!
Attaboy!
Marcus: Jag haller med, men vissa lasare ar (sjukt nog) inte bekanta med varldens genom tiderna roligaste TV-serie.
David: Det betyder att jag klarade provet…
“Förlorade slaget, vann kriget” betyder att du fick någon form av jobb trots allt?
Jo, Robin-Bob och Bob Loblaw. Men nu är det ju förstört. För alltid.
Jag förstår inte twisten, om du inte menar twisten mellan Heylisa-Bob och Bob?
Haha. Frågan vem som vinner tvisten Bob/Bob Loblaw?
Jag gillar texten, men jag tycker det är överflödigt att ge han namnet Arrested Development Buster… i min värld pratar man bara om en Buster, en George Michael, en Tobias. Menar man någon annan får man precisera. Precis som med kungen, man säger ju inte Kungen Carl, skulle man mena nån annan kung preciserar man.
Detta kan anses lustigt då jag nuförtiden förpassat min lillebror till Lillebror Tobias, han har förlorat rätten till Tobias.
När begrepp direkt associerat till verkligheten representerar såväl vän som fiende uppstår konflikt. Detta snart förklarade scenario är gemensamt för oss alla. Där kvotering skapar oenighet och debatt skall jag nu konfrontera dig med två frågor kring anställning som vi är överens om svaren på. Nu skall paradox byggas.
- Tycker du att jobb skall fördelas efter kompetens?
- Tycker du om att hjälpa dina vänner få jobb?
Om du inte svarar instämmande på den första frågan anser du att vi lika gärna kan tillsätta Bingo Rimér som statsminister eller Viktoria Silvstedt som maktgranskande journalist. Overkligt. Orimligt. Omöjligt.
Om du inte svarar instämmande på den andra frågan saknas empati och du tycks missförstått konceptet vänskap. Ovänligt. Obekvämt. Otrevligt.
Nu skall vi se hur en paradox uppstår. Jag skall koncentrera mig på offentliga skattefinansierade organisationer. Det kan också gälla frivillig- och hjälporganisationer eller andra upptänkbara arbetsgivare vars ekonomiska bas kommer från skattemedel, gåvor och donationer. Kort sagt samtliga löneutbetalare utan försäljning och vinstintresse. Dessa organisationer har ansvar mot skattebetalare att prestera och är samtidigt maktutövare vars myndighetsutövning legitimeras i lag. De anses också allmänt ha ett vidare etiskt ansvar. Det faller sig självklart att dessa skall anställa kompetentast personal möjlig, samt följa rådande lagstiftning. Allt annat vore korrupt. Därför har vi anställningsprocesser och lagar. Det får inte diskrimeras på grund av kön, etnicitet, ålder etcetera. Så långt allt väl. Nu till pudelns kärna, har du hört talas om modeordet nätverk?
Att nätverka anses idag lika centralt som självklart. Det ger dig och din organisation fördelar. Extensiv kohandel bedrivs. Tjänster och gentjänster kors och tvärs. Inget konstigt med det, så har och kommer alltid utbyte att fungera. Det är när utövandet transcenderar från tjänster till tjänster det blir problem. Du läste rätt. Det är skillnad på tjänster och tjänster. Tjänster i form av tips, råd och hjälp är normalt. Tjänster i form av anställningar tyvärr det också. Idag tillsätts få nya tjänster där den nyanställde inte redan var vän med arbetsgivaren eller arbetsgivaren blivit tipsad av någon från den nyanställdes nätverk. Den nyanställde har nätverkat. Det anses fint, modernt och smart. Nätverkandet är inget annat än nepotism. Blåögt ser vi den nätverkande tungans makt skapa nytt blåblodssamhälle. Varmt och lättflytande på insidan, men kallt och klibbigt på utsidan.
Du kan hävda att nätverkandet ökar sannolikheten att den nyanställde kan ingå i teamet, samtidigt som arbetsgivaren redan innan eller via den nyanställdes nätverk förvissat sig om dennes kompetens. Du kan hävda att en god nätverkare besitter den sociala förmåga som krävs för att bemöta omvärldens krav. Du kan säkert hävda massa fler saker. Faktum kvarstår. En av skattebetalare finansierad organisation med en lagstiftad anställningsprocess skall basera sina nyanställingar därefter. I min breda definition av nepotism är därför nätverkande nepotism. Du frångår lagstiftningen för att hjälpa en vän. Du bedrar möjligtvis också skattebetalarna genom att inte anställa den potentiellt mest kompetente sökanden. Framförallt bedras den som står utanför och vill in. Den som lämnar in tjogvis med ansökningar och sedan undrar varför telefonen aldrig ringer. Vars självkänsla borttvinar för varje rejektion. Det är för att undvika den maktlösheten som vi har lagstiftning. Som vi hävdar allas likhet inför lagen. Men skall du bli anställd i kommun, landsting, stat, EU och FN idag krävs oftast nätverk. Nepotimsens lag reglerar kontouppgifterna på löneutbetalningen.
Så där har du paradoxen. Du kan inte svara jakande på båda frågeställningarna utan att riskera att bryta mot allas likhet inför lagen. Jag skriver riskera för din vän kan ju faktiskt vara den mest lämpade. Jag uppmärksammar paradoxen därför att jag under en period stått mitt i densamma. För ett par veckor sedan uppenbarade sig möjligheten att erbjuda en vän jobb utan fullfjädrad anställningsprocess, bara en intervju. Jag agerade självklart. Den gången betackade sig den uppringde snällt och vänligt. Idag kan samma förfarande burit frukt. I mitt agerande har jag återigen brustit mot min grundprincip på annonsering, granskning och intervju för tjänstetillsättning. Fastän jag enligt ovanstående logik och min egen etik borde skämmas mår jag fantastiskt bra. Ytterligare en paradox.
Jag gissar att jag mår bra därför att det inte är mitt beslut. Jag agerar efter spelreglerna medan löneutbetalaren brister mot lagen. Det ledsamma är att det sker jämnt och hela tiden. Frånvaro av korruption är en av Sveriges och de nordiska ländernas specialgrenar. Att sitta ner i båten och med sandlådeargumentation hävda att alla andra gör detsamma är fegt och bakåtsträvande. Men det är ju samtidigt legitimiteten från “alla” andras agerande som ironiskt nog legitimerar agerandet.
Nu när jag för tredje gången i rad skall knyta ihop ett inlägg skrivet om något helt annat än jag från början tänkt skriva om så har jag klargjort två paradoxer bara för att avsluta med en tredje. Lösningen är som med de flesta problem som rättfärdigas med simpel logik och har stöd i rådande lagstiftning som bygger på något så grundläggande som allas likhet inför lagen. Ställ dig upp i båten, spotta och fräs, argumentera och upplys. Över tid kommer du att vinna. Men med insikten att den som bryter mot spelreglerna, denne dissident, denne etiker i frivillighetstjänstgörande, lägger huvudet på stupstocken och ber om yxan så ryggar jag tillbaka. Jag kommer på ny förfrågan att bära med mig insikten och paradoxalt agera tvärtemot. Det är en kamp för en annan tid, från en annan position.
Visa kommentarer (15) »
Herregud vad det kommenteras. Nu måste man börja kolla gamla kommentarer för att fatta nya kortinlägg. Jisses… Nu går jag tillbaka till Facebook och diskuterar bajs=kaka.
Men hur länge klarar vi av att ha det så Ranelidskt? Marcus had better see it soon.
Brunt, Ranelids och ironins farg.
Marcus: Fixat!
hur kommer det sig att vi jämt hamnar i ironi loopar? så jävla dumt, slutade man inte med det typ 97? jag tror de senaste 5, nu 6 inlägget grävt sig djupare i ironins kvicksand.
Förslag: Kan vi inte börja ha en mer Ranelidsk ton på heylisa? Helt befriad från ironi (även om man ibland tror att han är den största ironiker sverige haft)
Den gode Lindstrand har vid flertal tillfallen papekat det svara, ja nast intill omojliga, i att vara ironisk i text. Jag kan inte annat an att skriva under.
Marcus det var alltsa ingen pik eller kritik. Allena ett forsok till lustighet. Det kommer komma fler… ; )
Amen va i helvete ska man säga om ett sånt inlägg? Det enda jag har att komma med skulle vara “word” eller då ORD!
Skulle jag svara ambitiöst på detta inlägg skulle det kräva fokus av mig och det är omöjligt.Senast jag fokuserade på något i textformat var mitt ex-jobb och den känslan är jag inte pigg på att återuppleva. Internet är inte till för intelligens och har aldrig varit.
Vä!? Indeed.
Samtidigt betydligt rumsrenare an senast. Fran dagis till lagstadie? Ett par inlagg till sa tar ni snart studenten… =)
Någon: –Plurre, någon har skrivit en relevant kommentar till ditt ambitiösa inlägg.
Plurre: –Vä?!
jag kom precis på ett nytt uttryck tror jag.
VA!!! NÄ!?!?!?!
blir
Vä!?
Den andra tjänsten gäller mig (meddelas för att tona ner eventuell spekulation), dock inom ett annat arbetsforum, långt från FN-världen. Ansvarig person har emellertid ej hört av sig, så jag betvivlar att det går i lås. Men jag hoppas fortfarande.
Avelsam har ju dessutom en erotisk underton — dobbelt opp! Jag ska försöka vara lite mer avelsam själv här på Hej Lisa.
Har du snubblat på en till tjänst? En del av mig ångrar givetvis att jag inte nappade på den där nepotismen. Men men, livet är rätt gött här borta också. Säg till om du vill börja köra färdtjänst, jag kan fixa in dig.
jag tycker inte om när du svänger dig med ord som det finns fullgoda svenska översättningar på David, vad sägs om att använda avelsam i framtiden? Eller ska vi ta upp detta för diskussion med vilket språkbruk vi har på heylisa också? nej, jag trodde inte det, så i framtiden vill jag höra avelsam och tjatter.
Jisses! Jag hinner inte läsa just nu, men du är duktigt prolific!
När stavelser föds och tangentbord mästras sker underliga ting. Föregående inlägg kan utifrån längd betecknas lyckosamt olycksfall. Ur syftet att introducera steg fenix. Till vad som ämnades introduceras återkommer vi snart. Först skall saga nå vägs ände.
När pojkar blir sexuellt aktiva och aktiverade byter världen färg. Framskrider gör särskilda attribut. Attributen må vara attraherande på individnivå, men de är alltid framträdande. Ibland i sin frånvaro. Föregående mening föräras en av våra läsares förkärlek till anorexistinna flickor som egentligen endast borde släppa in intravenös härlighet. Du vet vem du är. Framskrider gör ock åtrå. Ibland underbar, ibland obekväm. Omgivningen blir omgående svårbemästrad och komplex. Sagan om vår pojke som undertecknad förtäljer den var inget undantag. Betagen av nya sprakande kreationer förkovrade han sig djupt. Allt som oftast i sin egen ensamhet. Men ibland, som under försyn av högre makter, kastades pojken ett ben. Dukat till fest är det svårt att inte bjuda till. Hur lust och frosseri blev ledstjärnor förstod pojken först efter retroperspektiv reflektion och sagans läsare först i och med efterföljande stycke.
Strid ström skulle snart bli flod. Seattlevågen följdes av engelsk era. Urban Hymns ackompanjerade Manchesterundret. Oasis storhetsperiod varar för evigt i hjärtat på därefter hjärtsjuk pojke. I apatisk eufori rämnade dammen och sinnesintrycken blev lika många som njutningen stor. Nymuckat internet förbarmade sig över pojkens skivsamling. Ljuv dans uppstod då utbudet bjöd upp efterfrågan. Ond bråd död ingalunda nödvändigt för förtärning av himmelrikets frukter. Lust och frosseri marcherade taktfast från hornbeprytt treuddsmonster för omedelbar omlokalisering till pojkes själ. Det är i våra laster vi lever ut. Livet till de levande.
För obesvärad läsning nämns milstolpar allena. Foo Fighters och Queens of the Stone Age åtföljde Oasis. Treenigheten helade hjärtsjuk pojke. Förmåga att förföra. Kraft att förlösa. Empati för att skona. Treenigheten besitter recept för alla kval. Konvulserande bergsprängare passerade till dåtid. Genom färgnyanser av rock, via lust och frosseri, lämnade pojke barndom.
När stavelser föds och tangentbord mästras sker underliga ting. Inlägget ovan kan utifrån längd betecknas lyckosamt olycksfall. Ur syftet att introducera gavs livet till de levande. Till vad som ämnades introduceras återkommer vi nu. Vi skall via självförklarande lista nå vägs ände. Här kastas ett ben. Du, min vinprovare, erbjuds årgångsvin från mig, din sommelier. Frossa om du har lust.
| Bäst då | Bäst idag* | ||
| 1994 | Offspring – Self-Esteem | Soundgarden – Let me drown | |
| 1995 | Smashing Pumkpins – Bullet with Butterfly Wings | Oasis – Cast no Shadow | |
| 1996 | Weezer – The Good Life | T.S.O.O.L – Instant Repeater ’99 | |
| 1997 | Oasis – All Around the World | Foo Fighters – Everlong | |
| 1998 | Smashing Pumkpins – Ava Adore | QOTSA – Avon | |
| 1999 | Oasis – The Masterplan | Oasis – The Masterplan | |
| 2000 | Hellacopters – Toys & Flavors | QOTSA – In the Fade | |
| 2001 | Foo Fighters – M.I.A | Broder Daniel – Shoreline** | |
| 2002 | Oasis – Little by Little | Foo Fighters – Come Back | |
| 2003 | Strokes – 12.51 | Brand New – Okay I Believe You, But My Tommy Gun Don’t | |
| 2004 | Franz Ferdinand – Take me out | Interpol – Slow Hands | |
| 2005 | Bloc Party – Pioneers | T.S.O.O.L – It Ain’t Free (Living in a Bubble) | |
| 2006 | Pearl Jam – Life Wasted | Wolfmother – Joker & the Thief | |
| 2007 | QOTSA – 3′s & 7′s | Bloc Party – Uniform | |
| 2008 | Hellacopters – In the Sign of the Octopus | T.S.O.O.L – Lost Prophets in Vain |
.
* Bäst idag är som vi alla vet starkt beroende av dagsform…
** Släpptes först 2003, men lirades på sen kväll med Luuk 2001…
Ingen kommentar än.
En gång för länge sedan inleddes en liten pojkes musikodysée. Trevandes och staplandes på darrande knän medens bergsprängaren konvulserade Mora Träsk och Tomtens Julvisa. Den senare på repeat. Nyss nämnda incidenter förklarar i backspegeln närståendes frustration. Rinnande näsor och torkhjälp är dock bara avledningsmanövrar som de små bakteriehärdarna använder för att spinna sina nät. Barn är smartare än vi tror. Allt var ett spel för kulisserna.
När barn blir flickor lär de sig grundläggande hygien. I den processen försvinner tjejbacillerna. I ett trollslag förvandlas barn till pojkar. Skeendet synes i symbios med högre makter, luktlöst men långt från smaklöst. Fenix stiger ur hemlighetens skimmer. Så uppstår och återuppstår det fenomen vi benämner kärlek. Nya världar tornar och pojkar faller platt. Kärleken till första skivan, ACDCs Blow Up Your Video från 1988, var passionerad men kortvarig. De växte snart från varandra. Pojken glömde aldrig sin första kärlek.
Kyssar kommer oftast före kärlek, det visste dock inte den lille pojken om. När han var liten fanns inte den information eller utbud som finns idag. Pojken inverterade förlopppet. Han kärade ner sig före den första kyssen. Väntan förhöjde upplevelsen. Sweet Child O’ Mine (1987) vilken kyss. Blodad tand trånade och 1991 evolverade kyss till långtradare. Smäktande ballader och rivig attityd i Use Your Illusion möttes med öppna armar. Vapen och rosor kan ha den effekten på en liten pojke. Morrismänniskor i rosa eller gröna cykelbyxor förbryllar ett oerfaret sinne. Höga hattar, Jack Daniels flaskor och cigaretter likaså. Gitarrer och pianon däremot spelade rakt i famnen. Pojken glömde aldrig sin första kyss.
Kärlek och kyssar öppnar dörrar till tyngre livsdroger. Nevermind (1991) tänkte pojken förförd av Seattlevågen. Disarm (1993) tänkte en blek och skallig man, men Billys intentioner blev aldrig realiserade. Pojken var redan försatt i ett tillstånd av extas och proklamerade sin vilja för världen. Här står jag stark och stolt, redo för allt vad livet bär i sitt sköte, Let Me Drown (1994). Pojken dök i och förkovrade sig. Med en kallsup var oskulden förlorad. Ovetandes till vem, men euforisk. Pojken glömde aldrig sin första penetration.
Visa kommentarer (12) »
Hej, Google!
Haha. Hur härligt vi förpestar detta inlägg med kommentarer som håller sig till ämnet. Tre tror jag inte på. Dessutom funderar jag på hur det funkar med juckandet… Det måste vara ett gäng tror jag. Eller blir det nån sorts varannangrej. Alltså om en kille penetrerar borde ju den som penetrerar honom “åka ut” (vad fan är motsats till penetration då?), jag vet inte riktigt hur jag tänker här, men det verkar skumt, jag tror det skulle funka bättre med fler bögar.
3 borde väl fungera. Om snablarna är långa som tusan. En rimlig cirkel vet jag dock inte, 3 borde ju kunna göra halvcirkel så 6?
Hm. Jag har tänkt på det där. Var det 25 män med snoppen i varandra? Hur många måste man vara för att kunna göra en bögcirkel? Några frivilliga? Pix pax för att vara fotograf…
Förväxling kan fortfarande ske Lotta. Jag skulle ladda ner Brokeback Mountain och fick mig en dos kvalitetsbögporr.
Scenario:
-Ah, vilken dålig kvalitet på denna rippen. (porr-vhs kvalitet)
-Det är nog bäst jag spolar fram lite (trycker 15 minuter in i filmen)
(på tv ser man då 25 män som sätter på varandra bakifrån, engagerar sig i oral, står på händer, bildar formationer och ormgropar)
-Amen va i helvete!? Hjälp! Hjälp! Pause! … … … hahaha så jävla mycket jobb för ett så litet skämt. jaja.
Bob: “Fat of the land” och “Mrs. Doubtfire” är alltså dina kulturella högtider från tonåren.
Femte elementet som i hiphopens fyra element plus en, menade jag.
jag skulle köpa olle ljungströms det stora kalaset skivan på cd specialisten i uddevalla, men när jag kom hem låg en sisters of mercy skiva i fodralet, tokigt. så här i dagens läge är ju sannolikheten inte lika stor att förväxling skulle ske. om jag laddar ner olle ljungström börjar knappast sisters of mercy spelas.
Femte elementet? Enda skiva jag hängt på nåt lås på var Prodigys The Fat of the Land som jag körde moppe in till Uddevalla för att köpa vid midnatt.
Det är roligt att jag, David “Femte elementet” Hede, faktiskt hängde på låset för att köpa Superunknown. Om vi pratar om Soundgarden. Annars vet jag inget om något.
Jag lanade massor med skivor av brorsan och min kusin. Jag tyckte inte att det var lage att ta upp allas, vore svart att fa nagot flyt i texten da. I samband med Guns var det mycket Scorpions och Magnum som jag lanade av brorsan. Fran min kusin lanade jag, forutom de tre namnda Seattlebandens skivor ocksa Soul Asylums Grave Dancers Union som jag spelade stenhart. Till detta kommer Ugly Kid Joe (an annan kusins skiva), Off spring, Ebba Gron (syrrans skiva) och massa annat gott. Mer i del tva…
Sa for att svara pa din fraga. Ja, jag lyssnade pa skivorna nar de kom ut. Inte slaviskt pa datumet, vilket Sweet Child O’ Mine illustrerar. Meningen om information och utbud syftar bland annat till att visa pa hur svart det var pa den tiden att vara uppdaterad. Gick det inte pa radion sa fanns det ju inte…
jag prenumererade på OKEJ väldigt länge slog det mig just i denna läsande stund.
Lyssnade du på skivorna när de kom ut? Själv lyssnade jag på Sha-Boom under Guns storhetstid. Pandora och Dj Bobo när Superunknown kom ut. Respekt om du följde dem i realtid. Nirvana började jag inte lyssna på förrän i nian, tror jag, det var i vart fall på högstadiet och nån hade en t-shirt med Kurt RIP och så åkte vi till Norrland. Jag lånade Sugar Rays Lemonade and Brownies (titeln syftar på vad en callgirls annons i en porrtidning erbjöd, alltså kiss och bajs) av Jonathan. Den gick på repeat hela vägen upp till Sveriges norra delar. På en ICA-butik fick jag köpa en skiva, jag stod och valde mellan Metallicas (ett band jag inte heller lyssnat på) Load och Nirvanas Unplugged in New York. Det blev den senare naturligtvis. Då föll jag pladask. Köpte alla plattor. Häromveckan hörde jag förresten originalversionen av Jesus don’t want me for a sunbeam för första gången. Vaselines spelade på Primavera. Den var mycket bra även i deras tappning.
De senaste veckorna har förlupit i rasande takt. Besök har den effekten. Besökarna levandegör varje sekund. Entusiasmen entusiasmerar. Restauranger, shopping, promenader, sport samt sena kvällar ger de intryck som förtrollar New York från en plats där klockan med varierande hastighet tickar mot döden till en livets lekplats. Staden sedd genom besökarens ögon återerövrar de vackra och underbara intryck som förpassats till självklarhetens dimension. Tid gör dig lat. Tillgång gör dig bortskämd. Därför uppskattas varje besök för dess egen unika dynamik. Många har besökt men inget besök är det andra besöket likt. En seger för mångfaldens och utbudets New York. En seger i styrkan att bevilja varje unik besökare med en unik besöksupplevelse.
Inom kort kommer FN utrymmas för skånskgrundat byggbolags ombyggnation. Bödelns yxa fördriver femtiotalskulissen förbi Kerberos, över Styx, till Hades famn. Gammalt skall bli nytt. Omodernt modernt. Mössen flyr sina skrymslen och vrår. Med tiden kanske de återkommer. Samma öde befaller inte Delegates Lounge. Denna plats för socialt skådespelande och dryckesinmundigande lämnar oss enligt utsago för evigt. Den oinsvurne ser endast en av hudratusentals barer runt om i världen. Läppöppnarens snara avsked har avfirats med mången besök i takt med insikten om mattans avlägsnande har infunnit sig. Även besökarna har besökt. Besökarna fick inandas den sista sucken. Anat varm andedräkt. Säkerhetsråd, Generalförsamlingar, konferensrum samt kontorslokaler kommer att återuppstå. Specialingången till Delegates Lounge via ECOSOC för att undslippa nitiska säkerhetsvakter portandes praktikanter kommer det inte. Möjligheten att glänta den tid som flytt försluts. Tiden har flytt till förmån för den obligatoriskt eviga förändring som allt utsätts för lika ohämmat som tiden alltid flyr.
Visa avsked är älskvärda. Det förmodade svininfluensautbrott och dess långsamma avlägsnande från undertecknads tempel är ett exempel på älskvärda avsked. Influensan inhystes och inhyses alltjämt ändock med avtagande styrka sedan de senaste besökarnas avsked. På dagen två veckor av svinaktiga symptom och svinaktig sletenhet har avverkats. Vårt korta sekels mest överskattade immunförsvars kombatant har kommit, blivit sedd och besegrats. Utan egentlig strid. Media skriker pustandes och frustandes om den varg som kommit. Lösnummrens kortsiktighetsprofeter basunerar i maskopi med populistiska TV-nyheter obefogad oro medan Mexicos turism blöder och fattiga mexikanare blir än fattigare. Kortsiktighetsprofeterna föder ur vår irrationella rädsla nya pengar åt den dysfunktionella läkemedelsindustrin medan penicillinet alltjämt fördelas lika fritt och obefogat som direktörsbonusar. Svininfluensan har med tiden flytt och kvar finns en känsla av ett får i ulvkläder lika påtaglig som att tiden alltid flyr.
Kvar när dimman lagt sig och klockan i varierande hastighet tickar mot döden finns minnet av besöken. Minnen värda att återbesöka. Lukten av skokartonger och kaffe från Central Park. Nya bekantskaper från besök i köttpackningsindustrins överskattade natthimmel. Förnimmelsen av skratt avfyrade i homage till en ståuppares komik. Smaken av flottig amerikansk mat serverad i oflott amerikansk diner. Kallsvetten från lallflykt ur redan tom plånbok. Segerns sötma från en övertidsvändning på nybyggda skrytbygget Yankee Stadium. Till skillnad från den tid som flyr, flyr aldrig besökarna och våra minnen undflyr tiden.