En gång för länge sedan inleddes en liten pojkes musikodysée. Trevandes och staplandes på darrande knän medens bergsprängaren konvulserade Mora Träsk och Tomtens Julvisa. Den senare på repeat. Nyss nämnda incidenter förklarar i backspegeln närståendes frustration. Rinnande näsor och torkhjälp är dock bara avledningsmanövrar som de små bakteriehärdarna använder för att spinna sina nät. Barn är smartare än vi tror. Allt var ett spel för kulisserna.
När barn blir flickor lär de sig grundläggande hygien. I den processen försvinner tjejbacillerna. I ett trollslag förvandlas barn till pojkar. Skeendet synes i symbios med högre makter, luktlöst men långt från smaklöst. Fenix stiger ur hemlighetens skimmer. Så uppstår och återuppstår det fenomen vi benämner kärlek. Nya världar tornar och pojkar faller platt. Kärleken till första skivan, ACDCs Blow Up Your Video från 1988, var passionerad men kortvarig. De växte snart från varandra. Pojken glömde aldrig sin första kärlek.
Kyssar kommer oftast före kärlek, det visste dock inte den lille pojken om. När han var liten fanns inte den information eller utbud som finns idag. Pojken inverterade förlopppet. Han kärade ner sig före den första kyssen. Väntan förhöjde upplevelsen. Sweet Child O’ Mine (1987) vilken kyss. Blodad tand trånade och 1991 evolverade kyss till långtradare. Smäktande ballader och rivig attityd i Use Your Illusion möttes med öppna armar. Vapen och rosor kan ha den effekten på en liten pojke. Morrismänniskor i rosa eller gröna cykelbyxor förbryllar ett oerfaret sinne. Höga hattar, Jack Daniels flaskor och cigaretter likaså. Gitarrer och pianon däremot spelade rakt i famnen. Pojken glömde aldrig sin första kyss.
Kärlek och kyssar öppnar dörrar till tyngre livsdroger. Nevermind (1991) tänkte pojken förförd av Seattlevågen. Disarm (1993) tänkte en blek och skallig man, men Billys intentioner blev aldrig realiserade. Pojken var redan försatt i ett tillstånd av extas och proklamerade sin vilja för världen. Här står jag stark och stolt, redo för allt vad livet bär i sitt sköte, Let Me Drown (1994). Pojken dök i och förkovrade sig. Med en kallsup var oskulden förlorad. Ovetandes till vem, men euforisk. Pojken glömde aldrig sin första penetration.
Hej, Google!
Haha. Hur härligt vi förpestar detta inlägg med kommentarer som håller sig till ämnet. Tre tror jag inte på. Dessutom funderar jag på hur det funkar med juckandet… Det måste vara ett gäng tror jag. Eller blir det nån sorts varannangrej. Alltså om en kille penetrerar borde ju den som penetrerar honom “åka ut” (vad fan är motsats till penetration då?), jag vet inte riktigt hur jag tänker här, men det verkar skumt, jag tror det skulle funka bättre med fler bögar.
3 borde väl fungera. Om snablarna är långa som tusan. En rimlig cirkel vet jag dock inte, 3 borde ju kunna göra halvcirkel så 6?
Hm. Jag har tänkt på det där. Var det 25 män med snoppen i varandra? Hur många måste man vara för att kunna göra en bögcirkel? Några frivilliga? Pix pax för att vara fotograf…
Förväxling kan fortfarande ske Lotta. Jag skulle ladda ner Brokeback Mountain och fick mig en dos kvalitetsbögporr.
Scenario:
-Ah, vilken dålig kvalitet på denna rippen. (porr-vhs kvalitet)
-Det är nog bäst jag spolar fram lite (trycker 15 minuter in i filmen)
(på tv ser man då 25 män som sätter på varandra bakifrån, engagerar sig i oral, står på händer, bildar formationer och ormgropar)
-Amen va i helvete!? Hjälp! Hjälp! Pause! … … … hahaha så jävla mycket jobb för ett så litet skämt. jaja.
Bob: “Fat of the land” och “Mrs. Doubtfire” är alltså dina kulturella högtider från tonåren.
Femte elementet som i hiphopens fyra element plus en, menade jag.
jag skulle köpa olle ljungströms det stora kalaset skivan på cd specialisten i uddevalla, men när jag kom hem låg en sisters of mercy skiva i fodralet, tokigt. så här i dagens läge är ju sannolikheten inte lika stor att förväxling skulle ske. om jag laddar ner olle ljungström börjar knappast sisters of mercy spelas.
Femte elementet? Enda skiva jag hängt på nåt lås på var Prodigys The Fat of the Land som jag körde moppe in till Uddevalla för att köpa vid midnatt.
Det är roligt att jag, David “Femte elementet” Hede, faktiskt hängde på låset för att köpa Superunknown. Om vi pratar om Soundgarden. Annars vet jag inget om något.
Jag lanade massor med skivor av brorsan och min kusin. Jag tyckte inte att det var lage att ta upp allas, vore svart att fa nagot flyt i texten da. I samband med Guns var det mycket Scorpions och Magnum som jag lanade av brorsan. Fran min kusin lanade jag, forutom de tre namnda Seattlebandens skivor ocksa Soul Asylums Grave Dancers Union som jag spelade stenhart. Till detta kommer Ugly Kid Joe (an annan kusins skiva), Off spring, Ebba Gron (syrrans skiva) och massa annat gott. Mer i del tva…
Sa for att svara pa din fraga. Ja, jag lyssnade pa skivorna nar de kom ut. Inte slaviskt pa datumet, vilket Sweet Child O’ Mine illustrerar. Meningen om information och utbud syftar bland annat till att visa pa hur svart det var pa den tiden att vara uppdaterad. Gick det inte pa radion sa fanns det ju inte…
jag prenumererade på OKEJ väldigt länge slog det mig just i denna läsande stund.
Lyssnade du på skivorna när de kom ut? Själv lyssnade jag på Sha-Boom under Guns storhetstid. Pandora och Dj Bobo när Superunknown kom ut. Respekt om du följde dem i realtid. Nirvana började jag inte lyssna på förrän i nian, tror jag, det var i vart fall på högstadiet och nån hade en t-shirt med Kurt RIP och så åkte vi till Norrland. Jag lånade Sugar Rays Lemonade and Brownies (titeln syftar på vad en callgirls annons i en porrtidning erbjöd, alltså kiss och bajs) av Jonathan. Den gick på repeat hela vägen upp till Sveriges norra delar. På en ICA-butik fick jag köpa en skiva, jag stod och valde mellan Metallicas (ett band jag inte heller lyssnat på) Load och Nirvanas Unplugged in New York. Det blev den senare naturligtvis. Då föll jag pladask. Köpte alla plattor. Häromveckan hörde jag förresten originalversionen av Jesus don’t want me for a sunbeam för första gången. Vaselines spelade på Primavera. Den var mycket bra även i deras tappning.