Igår kväll trillade jag in på Kunskapskanalen, en film av Rainer Hartleb gick. Det var Hildburghausen. En film om en familj på den östtyska vischan, som Hartleb följt under ett decennium, både för och efter murens fall. Den är ganska dåligt filmad, och på kvalitén att döma ser det ut som VHS, men den är satan så fascinerande. På gränsen till genialt. Det var länge sen jag hajade till inför en dokumentär, som jag gjorde igår kväll. Dels får vi se rörliga bilder från ett förflutet i Östtyskland. Vardag blandas med lyckliga semesterögonblick. Även Hartlebs egna dokumentation följer en väldigt anspråkslös vardag, och det är först och främst den jag fastnar för. Vardagsbilder som inte handlar om någonting, samtidigt som de faktiskt skildrar en av vår tids mest avgörande omvälvningar, murens fall. Denna dubbelhet blir magisk. Och jag känner att jag verkligen gillar Rainer Hartleb. Det var uppfriskande att se den här filmen, i synnerhet i paritet till hur människor framställs på tv idag. Svt, som är en public servicekanal, går längre o längre mot att ta över de kommersiella kanalernas motton. Desto högljuddare desto bättre. Hildburghausen kändes som en motvikt till det hysteriska, ospontana och konstruerade tv-landskapet. Jag bugar och bockar!
Heppåre
4 kommentarer »
Jag skall analysera kommande trender återkommer inom kort med prediktion.
Kul analys föresten. Känns som att du kan bli en av aspiranterna till nästa programdirektör på svt. Frågan är då vilken som är nästa trend?
Nej. Det é klart. Vi kan ju ta o lägga ner. Men nånstans tror jag på vikten av att ha en stark public service – radio/tv. Därför känns det trist att se svt sakta men säkert balla ur.. men men. Kunskapskanalen finns ju alltid.
Jag när känslan av att TV-tablån följer följande mönster:
1. titta på ett program som visar hur några människor har det dåligt;
2. titta på ett program som visar hur några människor har det bra;
3. titta på ett program som visar hur några människor hjälper några andra människor som har det dåligt att få det bra.
Så rullar det på mån-tis-ons-torsdag och på fredag blir det musikunderhållning så att man får lite feeling inför lördag då det bjuder sig att visa mer härlig underhållning (gärna av sådant slag att man känner sig lite delaktig på köpet!). På söndag blir det sport för hela slanten.
Nu kommer min poäng med att författa detta svar: Om man nu tycker att det är så förbannat dålig TV i tid och otid (som jag och du menar), varför då inte kort och gott sluta att se på TV? Om det är eftertänksamhet och kvalitet man vill åt genom informationsförmedling så finns det ju 100 andra kommunikationskanaler och uttrycksformer som står till buds. Jag förstår inte fullt ut detta kramande om SVT som den ultimata bastionen för kommunikationsförmedling.