Förra veckan var det alltså musikvideoinspelning. Två dagars filmning på diverse platser med Emrik i diverse munderingar, och hans band på en pråm i älven. Mycket stress. Mycket trötthet. Sängen skrek på mig efter inspelningen. Alltså ingen extrakoll av de inspelade banden förrän de två dagarna var till enda. Det visade sig att båda banden var soprena från tidskod, och soprena från rörlig bild: Stor ångest, och arg Emrik.
I lördags skulle jag o Elin på minisemester på havet med fassans snipa. Jag hade fyra dagar ledigt och kände att äntligen skulle havet få omfamna mina bekymmer, för att sen bryta ner dom till tång och alger. Men icke. Emrik återhämtade sig från Johannebergs mörka katakomber (vilket i sig kändes som en liten seger), och vi bokade ny filmsession. Så i söndags var det åter dags. Emrik svidade en en gång om till guldig morgonrock på Ramberget, och det hela började om på nytt.
Sisyfos viskar i mitt öra och Rambergets backar är lika branta som förra gången. Jag tänker återigen på DI, och känslan av att förlora något man aldrig haft är konstig. Som en väldigt bra idé, som kommit bort. Det är svårt att slitas från tanken om en värld full av möjligheter, som nu är förlorad.
Röva numero dos tar mig tillbaka till röva numero uno.
Sisyfos på sin väg upp
9 kommentarer »
nu framstår jag ju som ett drygt pucko, istället för enbart dryg som innan fixen
Ve och fasa! Jag tycker överlag att vi hänger ut varandra för lite på Heylisa. Din tur med mig nästa gång, Bob! Ser fram emot tekoppsfoto nu i veckan.
Yeah, shoot the blooy messenger. The bloody motherfucking asshole (helt klart Martha Wainwrights bästa låt). http://www.youtube.com/watch?v=pX-bIr8dr6U
Jag kommer aldrig förlåta detta intrång. Nä då! Det är helt på sin plats. inga fasa David. Tog nästan för givet att nån av er skulle rätta till detta missöde.
Bob made me do it!
Franvo.
Frams! Jag tog mig den tvivelaktiga friheten att snygga till (?) ditt inlägg. Du får kalla mig Franco, om du vill.
För all del. Det är som med penecilinet – ett misstag. Kanske kan bli lika stort…
Tycker det är STORT att du tänker på våra synskadade heylisor. Äntligen kan Jenny och Bob läsa heylisa utan glasögonen på. Jenny gjorde ju en liknande manifestation när hon ju faktiskt la upp en bild på sina glasögon i måttet 43 000 x 32 000 pixlar.
BIG up!