Jag väntar på värmen, som verkar vänta på sig. Men i morse när jag cyklade från Elin utmed älven kändes det bra. Saltvattenstånglukt slog in och kranarna stod som vanligt i givakt i väntan på ett lyft. Jag fick en minnesbild av havet och turerna med farsans båt, som jag och Elin nu väntar otåligt på. Det är så klyschigt, men samtidigt så sant – havet är frihet och lugn och ro. Iallafall har det den effekten på mig, samtidigt som det skrämmer lite grann. Skogen däremot är inte lika skrämmande, men tillika lugnande. Jag och Slangen tog en tur på Bredfjället för några veckorsen, vilket var en lisa för själen. Bob som numer går under namnet Bangare Bob gjorde en undanmanöver och sket i det i sista sekund. I mitt tycke ett misstag. De flesta behöver lisor att fly undan till (även bob). Efter några timmar över stock och sten lyckades jag och Slangen med konststycket att tappa bort varandra. Vi var precis färdiga med att ha inspekterat en gammal husgrund. Jag tog en piss. Han gick en bit i förväg. Jag gick efter, trodde jag. Efter ett tag gick det upp för mig att jag gått fel, och det kändes lite spännande. Man går ju sällan vilse nuförtiden (slangen hade kartan), och det hela var lite inspirerande. Tankarna snurrade kring olika överlevnadsstrategier, ända fram tills Slangen ringde på mobilen. Så det bidde inget oförutsett äventyr, vilket nog var ganska bra ändå. Det hade varit riktigt tråkigt att ensam dricka upp whiskeyn huttrandes under en gran (slangen hade även tältet). Whiskeyn förtärdes istället framför eld med korvgrillning. Mysfaktorn var på topp!! Att Slangen sätte whiskeyn i halsen och spydde (bildbevis finnes om någon är intresserad) var ju självklart pricken över iet.
Heppåre!
8 kommentarer »
Vi kan, vi vill, vi ska!
Cykla vi ska (kan).
Jag vill också cykla!
Jawohl! Det är ju inte mer än några timmar bort egentligen. Gött att cykla runt i Ljungan, ut till Sparreviken och så vidare. Sedan Skarsjön för att spola bort saltet. Nostalgi!
Cykla hela vägen menar du? låter ju schysst!
Hur många hus har den där mannen egentligen? Hur som låter det som en trevlig idé. Jag har även tänkt att cykla upp till Ljungskile nån torsdag-söndag i juli eller augusti om du är pepp.
Jo. Jag var nog också snäppet räddare när vi gick vilse på Kebne. Då var äventyret plötsligt på blodigt allvar,och inte så spännande. Vet inte om det blir nån vandring på ett tag, men jag har en idé om en tur till blåsopp – johanmagnetens och gritts soldattorp som ligger nånstans mellan ljungskile och ödsmål. Kan bli en skön o lagom vandring.
Jag ångrar som sagt bittert det beslutet och är pepp på att gå snart igen. Vad säger ni om nästa helg? Jag älskar för övrigt när du kommer in i det där överlevnads-modet. Jag har inte sett det sedan du var lyrisk över att försöka styra upp en eld i den Argentinska öknen, men ser den gärna igen. Kan inte erinra mig att jag såg den på Kebnekaise, var du lika orolig som jag då? Personligen var jag bra mycket mer rädd där än i öknen.