Jag är just nu inne i en rekryteringsperiod. 3 skall bli 5. Jag har något form av ansvar för denna process och antalet mail i inboxen har ökat lavinartat.
För er som inte vet så jobbar jag på för en leverantör av diverse kommunikationsprodukter till företag.
Intressant mix av människor som söker tjänsten. Vi har haft allt från Gogo-dansare till män på 40+. I dessa sk finanskristider så känns det väl som att man skall ta vara chans man får till ett anständigt (nåja) jobb som dyker upp. Det kanske inte är så lätt att utmärka sig på arbetsmarknaden, speciellt efter alla varsel som drabbat västsverige. Kul, men samtidigt svårt tycker rekryterarna. Många att välja på, hur väljer man rätt?
En gemensam sak som slog mig imorse var att ALLA har så förbannat svårt att tala för sig själva. Nästan som om de väntar på att någon annan skall tala gott om dem. Ja menar, inte tusan hade Blossaflaskorna invaderat hemmen kring jul om det inte vore för reklamen. Reklam, reklam, reklam. Det är vad vi människor köper. Vissa ställer sig tveksamma till detta och säger att reklamkostnader, ja det är som att kasta pengarna i sjön. Men är det så? Skulle det finnas någon reklam om företagen inte kan se någon vinning i det? Knappast!
På den så fatalt enkla frågan om varför ska vi anställa just dig får jag svar som. “Jag är glad.” “Jag är morgonpigg.” “Jag tror att jobbet skulle passa mig som person.” “Jag kommer göra mitt bästa.”
Tänk er själva: “VIA, vi gör allt vi kan för att dina kläder ska bli rena.” Ja, men blir de rena? Är det säljande reklam? Knappast!
Vart i ligger felet i att promota sig själv på ett säljande sätt? Övertyga mig! Är du morgonpigg? Bli bagare!
Känns ju som världens chans att skaffa sig ett bra jobb för framtiden nu. Det finns företag som vågar satsa även i dessa tider. Hur kommer det då se ut när denna finanskris är över? Vilka möjligheter det finns.
Nu har jag även haft förmånen att fått intervjua personer med utländsk härkomst. De kan fanimej sälja in sig själva. “Jag kommer sälja si & så mycket” “Min målsättning är att bli bäst.” osv osv.
Är vi svenskar (utan utländsk härkomst) så jävla rädda för att trissa upp förväntningarna på oss själva? Det verkar iaf inte bättre än att det är sanningen.
Priset tog dock en försynt kille på 23 år. Hoppas vid gudarna att han inte läser detta. Hans starka egenskaper som säljare var att han sålt en bil på Blocket och att han tyckte att det var kul…
Skönt att få vara lite bitter ett tag =)
Ah, tusen tack!
Figge: Och 90 procent kropp.
http://www.tellint.se skall det vara
Mistlurar, brandsäkra täcken (för röksignaler) och burkar med snören i. Har jag hört. Bäckman har gått old school.
Det funkade inte så bra. Men tanken uppskattas!
David: http://www.telint.se
Haha! Darriga fingrar? Det var dagens roligaste.
Vad säljer ni för “kommunikationsprodukter”?
Jag tycker han hade sån jävla skön verklighetsuppfattning. Hans svaghet var att jobba med små saker, då han hade ganska darriga fingrar =)
Haha. Du måste ju anställa Blocket-mannen! Han verkar ju helt distanslös, perfekt.