La Roux – Bulletproof får mig att vilja dansa på kontoret en fredag som denna, jävligt snygg video. Givetvis är den stora frågan “Är hon het?”. Jag har grunnat på detta en aning och efter några dagars betänketid har jag kommit fram till att hon är fulsnygg, på det där bra sättet. Fulsnygg måste ju vara det bästa, så man får tänka lite själv. Nu har hon ju enligt mig slutat vara fulsnygg åt gått över till att bara vara snygg dock, eller ja 5% ful. Videon är ju bara snygg och den tröttnar man ju på. Eller är detta tänkande kanske bara en omskrivning och motivering för ens eget utseende, det bästa man kan hoppas på är väl att man är just fulsnygg, då finns det ju en strimma snygg åtminstone. Haha, jag kanske borde spela in dessa tankar, släppa videon på Youtube och bli Sveriges manliga Moogi eller vad hon nu hette. Jag är just nu sjukt sugen på att ta bort hela detta inlägget av skam men jag bjuder på det, epic fail marcus.
Ja, vad har jag haft för mig under den här perioden egentligen? Snusk snusk snusk snusk snusk snusk snusk snusk snusk snusk snusk och snusk.
tack
Roligaste kommentarsträdet på länge…
Marcus: Skall inte bidra mer till gropgrävandet…
Chrille: Kommer du inte ihåg när polare som gjorde lumpen kom hem…? De var ju helt sjuka, tidelag hängde i luften… Så vad har du haft för dig senaste tiden? Elle skyller du på sommaren?
bra svar. näst intill hamletskt. du klarar dig gott. för övrigt anser jag att du har en dos rätt i ovan nämnda inlägg. jag har dock aldrig resonerat i de tankebanorna.
jag har emellertid blivit mer och mer förbluffad på senare tid över hur många fula som blivit snygga. också i mina egna ögon. nu har jag en referens att basera min förundran i relation till.
Ja, jag har väl grävt min egen grop. Epic fail indeed. Snaran var fast i balken och mitt huvud i den, jag stog på stolen och nu sparkade du bort den. Jag sitter och funderar på om jag kan göra ett drag som geniförklarar mig liknande det som den gode Hamlet försökte i rättssalen men jag hör bara hur dum jag låter och låter därför bli. Ett svar är ju rakt av att jag inte brukar säga “Å, vad fulsnygg du är idag” till Ul… jag tycker inte att hon är fulsnygg, den finns inte en dos ful i snyggheten, men det finns en dos personlighet i den. (Skjut mig tack, detta var mitt dummaste inlägg to date)
Eftersom du och Ul har kilat stadigt i mången år med enbart kortare perioder av social kollaps som störningsmoment så har du uppenbarligen inte tröttnat på henne. Med inläggslogiken är alltså Ul inte snygg utan fulsnygg.
Då undrar jag: På vilket sätt försöker du förmedla just detta till Ul över en stillsam lördagsbrunch i köket? Framförallt, hur får du Ul att vilja höra att hon är fulsnygg åtta år i sträck?
Tacksam för svar.
Ditt epic fail värmer i höstblåsten. Inte i klass med ditt “jag har gjort en stor makaron”-fail, men ändå.
I helgen var jag med TAT i Riga. Vi åkte segways, spelade in krigsfilm, badade i pool, drack öl, åt grillat och sov på tok för lite. Saker man kan göra i Riga som jag inte gjorde är skjuta AK-47, köpa horor och gå på strippklubb. En av de tre hade varit roligt.
Hej Bullen! Jag är en journalist på 26 år som blivit besatt av semikolon. Jag söker desperat ytor i mina texter där de ska klämmas in, utan att egentligen veta vad jag håller på med. Jag har försökt att fråga runt och kolla i böcker med skrivregler men de ger ingen upplysning. Snälla hjälp mig.
Sjãlv hãr jãg gõtt õch kãrãt ner mig i tilde-tecknet. Frãmfõr ãllt pgã ãtt mãn mãste uttãlã ãllã õrd innehãllãnde det tecknet nãsãlt.
Eller ja, bara minus — för att vara korrekt.
Hade samma problem, fast med pratminus. Det försvann med tiden dock — som tur var.
vill bara meddela att jag är så jävla glad i och stolt över Heylisa! Så många bra, kreativa, öppna, generösa människor på samma ställe. Damn!
Mmm, peep show! Mmm, vuxna män gör saker tillsammans!
Inte sett det, men har hört att det ska vara det bästa sedan Arrested Development!
Ni har väl sett Peep show? Där är det ständiga nazismreferenser. “Ah, I’ll put a swastika in there!”
Jag var i Riga i helgen med TAT, vi fick spela in en krigsfilm och jag var tysk. Bra skit, jag sprängdes i första slaget
Ja, det är ett av mina stora sociala aber — att det är så jävla kul att skämta om nazism och att det aldrig blir gammalt. Classic.
haha, det hade jag glömt. Men det är ju så jävla gött att rita hakkors, de är så snygga och har så bra effekt!
Ungefär som när du kontinuerligt prydde mina anteckningsblock med spontana hakkors under gymnasietiden. Ditt sätt att visa att du bryr dig.
nej, men jag kunde bara inte motstå att vara ett as… you go girl!
Finner du mina känsloyttringar provokerande?
förlåt.
I rest my case.
äh, skit på dig.
varför i helvete köpte jag inte de där biljetterna till Drömmen om herrön? “Martin Luuk är den enda som verkar vara sig själv. Han säger nej till allt. Men han har också byggt en mycket underlig maskin som ska förgöra fittor.” http://www.svd.se/kulturnoje/scen/artikel_3545503.svd
Jag respekterar inte folk som heter Coelho i efternamn. De borde skjutas allihop. Rätt av.
GP var inte lika lyriska. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=518430
är någon peppad på att åka till london och kolla stooges framföra raw power i maj? http://www.atpfestival.com/NewsView/0909171006.php
Jag har två biljetter nu. Om nån vill med, hojta.
biljetterna släpptes i morse. ska vi slå till? det är på en söndag så man får ta ledigt måndagen (eller du jobbar söndag också va? så, ja sön och mån för din del isf)
kan inte säga att jag inte är det!
AIK-Malmö. Hockeysäsongen är nu i gång!
may have lost a blindtarm men gained a magjack.
Hej David. Lite mittimellan frågar jag hur det gick med lärarkarriären? Du bytte bana lite om jag inte mins fel? Vad var roligt / tråkigt?
När du kommer te mig.
du har ej berättat. please do.
Har jag berättat om “1, 2, 3 kommer knifen”? Rolig grej som Dragster-Martin lärde mig. Påsar och skit slipper jag dock.
fy fan. nu måste du på finskt manér gå omkring med kniv så du kan försvara dig mot ett framtida jack! stomitpåse har du också kan jag tänka? cheer up!
Plurre, din kommentar blev mycket roligare utan länk än med. Fortsätt olänka! Ja, jag har blivit urkarvad på sjukhuset och vandrar runt och flämtar som en gammal gubbe här hemma. Känner mig swell.
Såg ett vansinnigt roligt klipp om blindtarmen på YouTube häromdagen, var det Fru Izzard månntro? För trött för att leta upp det nu… Vilket idiotförklarar denna kommentar… Deal with it!
say what? har du fallit offer för kniven?
Juan Martin Del Potro, en 20-årig argentinsk följetong, tillika grand slam debutant intar planen. På andra sidan väntar de senaste fem årens mästare, världens genom tiderna bästa, Roger “the Fed” Federer. Fredagens regn flyttade matchen från söndag till måndag varför Arthur Ashe Stadium blottar några blåa stolar. Matchstart vid 16.00 underlättade naturligtvis inte. Själv blev jag tvungen att ta eftermiddagen ledig. Tungt…
Matchen börjar som väntat, en tveksam följetong blir bruten omgående och Roger tar första set utan att vara hotad i sin egen serve. Klasskillnad, femton breakbollar för Roger mot noll för följetongen (om jag minns rätt). Sjätterankade Del Potro inleder med att tappa sitt första game i andra set och matchen följer manualen tills Federer har 5-4. Roger har i grand slam turneringarna 148 raka vinster efter att ha tagit hem de första två seten. Servar han hem andra setet kan vi lika gärna gå hem. På väg från tunnelbanan till arenan möttes vi alla av en bild på Federer dragandes en kärra överfylld med pokaler som han skall packa in i sin flight hem. Matchen flyger fram som på räls…
Den debuterande följetongen verkar inte ha sett bilden, eller så fattar han inte. Han breakar tillbaka. Av bara farten tar han hem tiebreaket också. Publiken går bananas. Underbart, coolt, nu får vi minst två set till innan Roger knallar hem med sin sjätte raka vinst.
Del Potro inledde tredje set som han avslutade andra, glimrande. Världsettan håller alltjämt sin serve fram till 3-2. Sedan vet jag inte mer för jag gick och köpte mat. Klockan var runt 19 och senaste matintaget var vid 13-snåret. Så illa tvungen. Servicen var under all kritik, personalen berättade hellre skämt för varandra än serverade folk. Detta fram tills en herre fullständigt lackade ur. Polis tillkallades varpå samtliga av oss i kön backade upp den Wall Street klädde herren. Till allas förvåning lät polisen herren vara och talade istället med ägaren som tillkallat polisen. Resultatet blev en service-mindedness jag aldrig innan skådat på amerikansk jord, vilket motsvarar ungefär vilken svensk sylta som helst. Undrar just om den blåbröstade folksnapparen föranade och agerade för att undvika ett klassiskt amerikansk riot. I tumultet missades hur som helst upplösningen av tredje set. Manualen följdes dock, Federer vann.
Fjärde och femte set är helt otroliga. Följetongen servar, som om det ens vore möjligt, bättre och bättre. Den argentinska forehanden matchar eller till och med överträffar Gonzalez motsvarighet. Urladdningarna lämnar fartränder i luften och bränner hål i harcourten i höjd med baslinjekryssen. Klinisk och konsekvent. Roger får jaga, blir trött och tappar, sin sedan innan redan svaga serve, totalt. I avgörande lägen, där vi vant oss vid att se Roger ta fram essen får vi idag dubbelfel. Följetongens oförstånd, dennes fullkomliga ignorans av vett och sans, i kombination med adrenalin och självförtroende förlöser oss i publiken mot extas. När han breakar Roger tidigt i femte set så börjar vi alla tro det som följetongen i sin lama slackerhållning inte har vett att tänka. Den 20-årige debutanten kan slå de senaste fem årens US Open vinnare, Roger som nått semifinal i de senaste 22 raka grand slam turneringarna, Roger som vunnit 15 grand slam, världens genom tiderna bäste tennispelare.
När argentinaren som är längre än en följetong faller till marken efter vunnen matchboll är vi alla helt tagna. Roger, den excellente gentlemannen, är den förste att gratulera. Federer cementerar sin status samtidigt som han förhöjer det oförhöjbara. Underdogen vann. Världssexa i teorin, men i praktiken har David slagit Goliat. Vi var där. Vi såg det. Jag älskar det, amerikanerna avgudar det.
När jag knallar förbi bilden på Federer baxandes grand slam pokaler på väg tillbaka mot tunnelbanan slår det mig att det var lite drygt 24 timmar sedan följetongen slog ut Nadal. Spanjoren var visserligen begränsad av sin skadade magmuskel, men herregud! En tjugoårig följetong har på lite drygt ett dygn slagit sportens två stora giganter. Den förste utklassades i tre raka set. Schweizaren och spanjoren som sedan Roger vann sin första Wimbledon 2003 mer eller mindre prenumererat på de fyra grand slam bucklorna får svassa hem med svansen mellan benen. Messi må vara kung i Argentina, särskilt då Maradonas flagga snabbt närmar sig halv stång, men just nu, idag och tills nästa Barca match, är Juan Martin Del Potro gud. Bara framtiden kan utvisa om följetongen blir en följetong.
Del Potros makalösa forehand och Federers kontrovers med domaren i rörliga bilder:
Du har naturligtvis helt ratt angaende stavningen, jag brukar inte gora sadana misstag, lite forbannad pa mig sjalv just nu… Tack for tipset!
Upprepar Federers vinstsviter avsiktligt. Kanske blir det for mycket, men det ar just hans sjuka meriter som gor honom unik och darmed skrallvinsten an storre,,, Dessutom vet jag att langt ifran alla som laser detta foljer tennis, sa jag forsokte formedla hur stor Federer faktiskt ar…
Vet vad du tycker om sportinlagg, och detta var verkligen ett sadant, sa jag tar det faktum att du plojde igenom hela som mycket god kritik… = )
Ursäkta dig mer till Jocke för att hans 5 gb/dag kanske blir överskriden. ^_^ Som redigerare kan jag dock inte hålla mig från att påpeka att det stavas följetong. Och jag läste faktiskt hela, trots att det handlade om sport. Lite väl mycket “han har vunnit ditten och datten”, men bra driv.
Bob & David, ber om ursäkt för bilderna. Lovar att beskära i framtiden. Brandräven får dessutom problem med pixlarna när det förminskas så här mycket.
Efter en lång tid utan arbete fick jag i torsdags dubbelt upp. Först kompletteringar av filmprojektet jag jobbade med i somras, sen kom erbjudande från Västnytt som fågel Fenix. Jag tackade självklart ja till båda jobben, vilket gjorde helgen till en slags prövning. Två arbetsveckor på en är inget att rekommendera, men med tanke på den ekonomiska situationen så hade jag kunnat ta tre jobb av bara farten..
Västnytt ja. Tillbaka på ruta två (rent karriärmässigt är TV4fyrstad ruta 1). År 2003 började jag vikariera där och det var en fantastisk era som påbörjades. En ny stad, en ny tid och ett nytt jobb (om något osäkert). Jag var 21 år och bara tanken på att man en gång skulle fylla 25 kändes avgrundsdjup. Nyhetens behag förgyllde allt. Livet lekte. Jag träffade Calle på Västnyttredaktionen och vi började spela schack i väntan på nya uppdrag (som inte duggade värst tätt där. Det här låter fö som en kass novell i okej från 95..). Det var avenyn som gällde på afterworken, sen en extra allt på Burger king innan hemfärd upp till Johanneberg. Vad som hände sen efter hösten 2003 vet jag inte riktigt. Det har gått så snabbt. Det är klart jag vet ungefär, men till skillnad från den där hösten så är tiden därefter mer suddig och svårare att definiera. Jag kan inte komma ifrån att man behöver uppbrott men jämna mellanrum för att tiden inte ska uppfattas som en sån där tjock odefinierbar dimma. Jaja. Nu är jag snart 27 år och är tillbaka på den arbetsplats som inledde en ny era. Håller samma sak på att hända igen? Det känns faktiskt så. Svt har flyttat. Jag har flyttat. Jag är inte ihop med Lotta. Men jag är däremot ihop med Elin. Nya känslor och förutsättningar. Och när jag går promenaden bort till det fashonabla bygget som en gång var Hasselblads känns allt nytt igen. Otryggheten i att inte veta om man ska jobba nästa vecka är dock väldigt bekant, men det känns ok för det är en slags nystart. Och den nystarten är oerhört välkommen. Samtidigt frågar jag mig hur länge man ska hålla ut. Svt rekryterar numera enbart via bemanningsföretag. Så osäker bransch har blivit än mer osäkrare. A-kassan slår bakut så fort de hör ordet bebamann.., och deras sätt att tackla situationen är att neka folk a-kassa som jobbar för dessa företag. Det är naturligtvis helt galet. Valet man står inför är således inte helt enkelt. Nystarten har ett plastigt skimmer över sig. Ambivalensen ekar. Ena stunden känner man sig blåst och utnyttjad, men annars känns det rätt ok. Som att det går i rätt riktning. Men hur som haver känner jag mig lycklig. Ambivalens ja, men också balans. Det finns en framtid, och den ska levas.
Pepp på Frasser! På tal om aw, det börjar bli dags för Liden igen snart så säg?