Om det är någon i Göteborg som känner för att få lite kärlek, ge lite kärlek eller bådadelar, står jag i Arkaden och fotar Alla Hjärtans Dag-bilder på frivilliga. Är ni ändå i krokarna på lördag eller söndag— titta förbi vettja!
Ingen kommentar än.
För tio timmar sen satt jag fast på i en iskall buss vid Ödsmålsbron mellan Ljungskile och Stenungsund. Nu jobbar jag morgonpass, och jag känner mig hyffsat pigg ändå. Bussen som jag stressat till som en tok (jag kunde tagit det lugnt o väntat på tåget som skulle gått en halvtimme senare) stannade vid Ödsmålsbron pga att kylarslangen brustit. Chauffören hade aldrig varit med om nåt liknande. Det blev en kall väntan på ny buss. Ljungskilevisstelsen gick i filmens tecken. Jag hade visning av “Livsmedel” på bybion där jag en gång fick mina första filmupplevelser för en sådär 20 årsen. Det kändes bra. I onsdags blev det fullsatt, vilket gjorde att vi körde en extravisning igår. Man brukar säga att man inte blir profet i sin egen stad. Det stämmer inte! Jag var från början rädd för att folk skulle vara extra kritiska pga deras nära relationen till lanthandeln och Gert och till Lars. Men det hela gick hem. Men det kanske inte är så konstigt. Att som Ulvesundsbo och hemmapatriot få en film serverad om ens hemort är välkommet. Det kom tanter och farbröder, som var urgamla redan när jag var liten, och som jag inte visste att de var vid liv. Maja, som var gift med Evert, som hade hand om varvet, var där. Hennes hy var vit eller typ genomskinlig. Jag och Jori pallade världens största äpplen hos dom när vi var små. Sen blev vi jagade hem av grannen Folke, som också han var på visningen. Inger, min gamla lärare var där och Figges båda päron kom. Bobs mamma såg jag smita på toaletten i pausen. På Lungskile bybio är det alltid fikapaus eftersom man bara har en projektor, som bara kan köra en halv film. Maskinisten måste alltså byta rulle i mitten. Denna fikapaus är sen det startade för 40 årsen en instution, som är lika viktig som själva filmen.
Kort o gott, besöket i Ljungskile var fullkomligt (förutom bussfadäsen). Nu ska jag äta frukost o dricka kaffe.
Heppåre
Visa kommentarer (8) »
Hej – detta är en kopia av en kommentar den 11 Feb jag gjorde efter att ha läst om Livsmedel i BH – ja alltså läs Bohusläningen. Och frågan nedan kvarstår.
Intressant och spännande att få se hur vi har utvecklats. Inköp av mat berör. Förr var det, det sociala mötet med andra människor i byn som gav shoppingen stimulans. Nu är det smakupplevelser från den globala processindustrin som lockar våra sinnen. Var finns denna kulturfilm – Livsmedel – om lanthandeln i Ulvesund?
Min hemsida fair-trade.se handlar bl a om att grossisterna själva finansierar egna stormarknader. Detta sker med de vinster grossisterna gjort på sin försäljning till små butiker. De som inte åker bil får med andra ord betala 2 gånger.
Frans: Vadå, direkt från kameran?
Olers: De jävlarna ska ju skejta och spela tennis, så det blir inget riktigt Spår. Jag är besviken, ditt engagemang är saknat. Vi lever i kaos, märker du inte det?!
Hej Frans, gratulerar till en lyckad filmvisning. Det låter oerhört småstadsmyspysigt. Nu har du kanske en gång för alla befäst din position som kejsare av Ljungsskile, i hård konkurrens med Sure Mjölk.
På spåret kväll, era djävlar.
Ha ha. Ja, han sa inget om nån mun igår iallafall.. men han berättade när han förfrös händerna nån gång för en trettio årsen. Sådär norlländskt manligt! Och sen kan jag tillägga att filmen inte visades på dvd utan på dv. En helt annan sag och format. Sen så är det så att i vanliga fall så är det paus mitt i filmen pga rull-byte. I onsdags var det lite annorlunda pga min förfilm.
Jag tror dock inte han gillar kopplingen till Eddie, Frans… Haha. Fast iofs, en av de roligaste grejerna som hänt med Stefan var när jag och han tittade på TV och Ana Barata presenterade nåt program och jag påpekade att hon hade stor mun, “ja, en riktig kuksugar-mun”, replikerade då Stefan till min bestörtning och stora glädje. Han hade aldrig sagt nåt liknande. Så kopplingen till Eddie kanske finns där trots allt…
Jag skojade. Jag åsyftade att ni skulle ha behövt bytt rulle för ett uppehåll i din film, som ju var på DVD. Men jag vet ju att det blev ett byte mellan din och Provence-filmen. Nevermind. Jag hälsar Stefan.
“menar du”? vad menar du? Kanske att det blir på spåret, fler alternativ hägrar. Hälsa mannen från vidderna.
Har du en film-kopia på Livsmedel, menar du? ^_^ Låter som en härlig vistelse, jag tar över Ljungskile om några timmar. Får se om Stefan fått ordning på bilen. Annars, På Spåret-kväll imorn, eller?
Det känns som jag vill se ett TEDtalk med nån smart person som förklarar varför all skit ska klumpa ihop sig. I mitt fall så har jag en benägenhet att ägna mig alltför mycket åt saker som gör att jag slipper umgås med mig själv när jag är allena. Ul är i gbg så vad gör Marcus då? Jo han jubbar. Jag är nu såpass stressad av jobb att allt annat i livet helt plötsligt förlorat mening. Det är en ganska jobbig tillvaro egentligen när man reducerar sitt liv till en faktor, det konstiga är att jag om och om igen verkar tycka att det är en smart idé innan jag börjar göra det. Deadlines, vinter, ensamhet… fifan.
Mitt i all denna sörja där jag rusar mot en deadline större än jag vet inte vad så överväger jag att åka till San Fran i vår och jobba mig bortom allt förstånd, hur fan kan jag göra det tänker du? Jo, tänker jag, Ul är ju ändå inte här så jag kan ju lika gärna gå all-in. Min logik är så obefintlig att inte ens jag själv missar det, likväl är beslutet i luften…
Vad har hänt förutom jobb det senaste då, just det, ingenting…
Visa kommentarer (8) »
Nej, det bedöms ju inte endast på arbetsbelastning och utförande så enkelt är det väl inte. Men lite är det väl så att det bedöms på ansvar, tar man det så kommer arbetsloaden som ett brev på posten för då är det man själv som får skiten om det inte funkar.
Det lustiga i mitt sammanhang är ju att jag inte strävar efter att klättra, för tillfället trivs jag bra där jag är.
Alltså, jag har ju egentligen ingen saying i det här, ty jag inget arbete har eller har haft. Men att alla vill utvecklas så långt som möjligt, det är ju inget större att diskutera. Det är ju ett axiom.
Men är den enda vägen att gå, om man vill visa sig på styva linan och ge sig själv goda utvecklingsmöjligheter, att ta på sig övermäkigt med jobb och på köpet drabbas av tidsbrist och existensiell arbetsangst?
Är motsatsförhållandet verkligen så enkelt? Välj att jobba ihjäl dig eller bli kvar på botten, eller åtminstone på den plats i hierarkin som du för närvarande befinner dig.
För mig låter det; dvs personen med mest output vinner, som en maskinernas och inte medarbetarnas logik.
Men återigen, vad vet jag.
jag jobbade halvt ihjäl mig förra terminen. 12timmarsdagar i alldeles för många veckor. på helgerna hade jag änna tråkigt för plötsligt brukade jag inte göra annat än jobba, så jag hade ingen lust att göra annat. den här terminen får jag betala, för jag tycker inte att det är lika kul att jobba. så vad gör jag åt det? drar på mig fler 12timmarspass. och hund! man tycker ju att tiden skulle ställa upp och gå långsammare, så att man kan rusa på och hinna, men den är smartare än så. lär sig!
i hear you, chrille.. men det är ju så förbannat enkelt att skjuta upp sånt. Sen är det så svårt att värja sig mot valet att dra. Om man försöker väga saker mot varandra så blir det bara hittepå metrics. Det som är det läskiga är att jag tror den egentliga utmaningen för mig är att spendera en vår i Malmö allena men jag har ju nu valet att fly den och äventyra i Kalifonien… herreminje
Vill du spendera en vår med enbart dig själv som reell referenspunkt i alt-Kuröd? Det förutsätter väl typ att du älskar dig själv över allt annat. Min uppfattning är att du är mer än så.
Förlora inte dig själv ty du då förlorar du allt. Minns våra 10+ år gamla ölstinna gryningsdiskussioner på varierande stentrappor i Uddevalla.
Och ett har jag lärt mig under året som gått. Skjut inte upp en mental fajt mot dig själv. Det riktiga jaget förlorar alltid kampen mot det förskjutande jaget. Och nästa oundvikliga re-match vilar bara på högre stakes. Und so weiter.
Nu lät det domedagsfeeling över min ståndpunkt. Det är det givetvis inte. Men tänk över ett varv till vart du vill komma. Det bör man nog göra oavsett om man står utan jobb, eller är mitt uppe i välrullande karriärsnöboll.
All work and no play… Bli ingen dull boy utan åk och hälsa på Ul och oss andra här i Götet vettja. Kanske i samband med att Lars drar norrut?
vi har fula stolar, men jag ska unna mig flex nästa vecka. passionen finns fortfarande, men jag är ju inte dummare än att jag anar vart det barkar åt om jag plöjer vidare
Det där med att döva ensamhet med jobb låter bekant. Gjorde det hela 2008 och halva 2009. Det är synd att det är så fruktansvärt effektivt, för det leder en i fördärvet. Har du fortfarande kvar passionen? För jobbet alltså. Där har du annars en varningsklocka av massivaste av massiv mässing.
Unna dig en snodd kontorsstol från jobbet, så känner du dig kanske bättre.
ågud, storchefen skrämmer livet ur mig.
rensa upp lite hårddiskutrymme, för drygt en vecka sedan ville jag göra en revival av blandbandet, i digital form, idag kallas det väl en mix. det är ett gäng låtar, de får plats på ett c-90 band och om man slutar lyssna kommer filen ihåg var man slutade lyssna (i vart fall i itunes). enda lyssnaren än så länge har gett följande uttalande: “That mix is utterly incredible. I have been listening to it non-stop for the past week.” http://petal.se/temp/100124robinsmix.mp3 (150 Mb)
rensa upp lite hårddiskutrymme, för drygt en vecka sedan ville jag göra en revival av blandbandet, i digital form, idag kallas det väl en mix. det är ett gäng låtar, de får plats på ett c-90 band och om man slutar lyssna kommer filen ihåg var man slutade lyssna (i vart fall i itunes). enda lyssnaren än så länge har gett följande uttalande: “That mix is utterly incredible. I have been listening to it non-stop for the past week.” http://petal.se/temp/100124robinsmix.mp3 (150 Mb)
Visa kommentar (1) »
automatisk fortsättning funkar dock inte i flash-spelaren här på hey. synd. tanken var från början att man även skulle höra ett ljud i mitten när bandet byter sida, men jag hittade inte den ljudeffekten. min tanke är att man ska begränsa sig till att ha 2×45 (ja, eller 2×30 eller 2×23) om man är på det humören).
Jag och Bob hade visst råka missa att domänen skulle betalas, så vårt lilla kärleksknytte låg nere för räkning (häpp!) under dagen men är nu åter på benen. Huzzah!
Visa kommentarer (8) »
Nä, Heylisa ska vara gratis. De små kostnader som är förenliga med endast Heylisa är ett pris jag gärna betalar för “a false feeling of superiority”. Var kommer det citatet ifrån? Fan, nu kommer jag att fundera det på hela natten.
David förlängde hey ett år till. Det kostar sju dollar, tror jag. När nån känner att de är täta kan de gå in och förlänga ett år till genom att använda denna länk: https://joker.com/index.joker?mode=menu_renewal Webb-hotellet vet jag inte riktigt om ni ska behöva pröjsa nåt för, det använder ju vi när vi gör sidor åt andra också. Så det är helt enkelt masugn.com som ska pröjsa den räkningen! ^_^
förövrigt håller jag med chrilles båda inlägg
jenny du har ju även sett alla tre säsonger och borde väl därför komma ihåg att det är ett av dr Tobias Funkes glädjerop. Ävem om din jöthet på tornerspel är en mycket roligare historia.
Jag förstår minsann vad huzzah betyder för det har jag skrikigt på ett torneringsspel a la Merlin och riddarna med runda bord i Las Vegas. Huzzah! Jag skämdes de första 3 gångerna sen släppte svenskheten i förmån för amerikansheten.
exakt samtidigt. lustigt.
är det egentligen inte dags att vi andra pytsar in en kooperativt pålagd avgift för det virtuell rummet eller? inte för att den kanske är så där enormt voluminös, utan mest för att det kanske vore i sin ordning.
http://en.wikipedia.org/wiki/Huzzah för alla er som inte förstår vad huzzah är…
I fredags var det invigning av filmfestivalen, och Lillmangan hade styrt upp en miniramp i Trädgårn där spektaklet ägde rum. Vi var inbjudna för att representera “street” och ungdom, vilket vi (skejtarna) givetvis gick med på. Gratis inträde, gratis öl och miniramp är ett säkert koncept. Och det hela föll väl ut (jag själv föll dock många gånger i rampen, vilket höfter och rygg fortfarande känner av), även om street-temat kändes lite väl krystat. Själva rampen hade satts upp bredvid scenen med en nät runt omkring. Vi skejtade således som i en bur, och hela upplevelsen var rätt absurd, men kul.
Annars då? Jo, jag o Elin gick o såg dokumentären om Jose Gonzales. Kort o gott, en mycket bra film. Gå och se den!
Avslutningsvis kan januari sammanfattas med att det var den kallaste månaden i mannaminne. Nu jobbar jag morgon och tittar ut över älven och jag konstaterar att vi har fått mer snö (men kylan har faktiskt avtagit något vilket jag välkomnar. Mina tår är konstant kalla). Jo, en nyhet. David är precis färdig med affischen till Livsmedel (jag är dig evigt tacksam David). Ett släpp av affischen kommer här inom kort för nyfikna och hungrande heylisor. Vidare så är det nu klart att Livsmedel ska visas på Doclounge i Götet, och ev också i andra doclounge-städer, men det återstår att se.
Heppåre
Visa kommentarer (7) »
For the win i Malmö!
ftw är “for the win”. Trodde också först att det var fuck the world efter att ha hört Turbonegro, men det blev knas på så många ställen att jag var tvungen att kolla upp det. Därför tycker jag nu att det är roligt att använda mig av det.
För övrigt tror jag du inkasserar en gubbpoäng figge genom att ställa frågan till riktiga människor och inte google. IT poäng till Chrille…
jag googlade FTW. hade inte heller en susning. såndäringa chat- och smssvenska för tekniker och barn, inte för gubbar som oss.
Skönt att man inte är ensam om att vara okunnig på detta område. Tänkte nämligen precis fråga detsamma. Är totalt rudis på chatt-tugget.. DRIK (gissa vad det står för då). Jo det vore skitkul om Malmö ville ha den, men det beror på om nu Malmögänget vill visa den. Emrik (som har hand om det i gbg) gillade filmen och skickade den vidare till förhoppningsvis Malmö.
Ja visa den i Malmö tack!
Vad betyder förresten FTW? Jag har alltid trott att det betydde Fuck The World (finns en Turbonegro-låt som heter FTW där de sjunger just så), men att döma av det Marcus skriver har jag nog fått det hela om bakfoten.
Doclounge malmö FTW!
Gött med doc:en. Hörde av en annan källa (mor heter hon i min mun) att du skulle visa den på folkhögskolan snart. Nu ska jag kila iväg på en visning av Svenska Dokumentära bilder. Ses på The Good Heart.
Tyckande och smak / Vinst-maximering i konsertvärlden.
31 January, 2010, klockan 1:02
Etiketter: animal collective, eels, Ekonomi, elliott smith, konsertvärlden, local natives, musik
11 kommentarer
Jag är lite lullig, har precis kommit tillbaka från en spelning med Local Natives på Sticky. Jag tänkte dela upp den här essän i två delar:
1. Identifikation ger dig din musiksmak?
Jag gillar Local Natives, de är riktigt duktiga på att bygga bra melodier och de har tagit det bästa av flera av de senaste årens indiesucéer såsom Fleet Foxes stämsång och The Dodos “trumma på kanten av trumman”. Att de sedan har lyssnat en hel del på Animal Collective går uppför mig nu när jag sitter här och lyssnar på original-versionen av deras fantastiska Purple Bottle (Purple Bottle (Stevie Wonder version)). I detta original så finns en vers där de sjunger “I just called to say I like you” likt Stevie Wonders “I just called to say I love you”. De skickade låten till Stevies manager, som hatade den, och vägrade att låta dem ha med den versen, så den fick strykas. Låten är suverän oavsett om den versen är med eller ej. Nu fick jag för mig att jag inte faller för Infödingarna för att de känns daterade, men det stämmer ju inte riktigt, de har ju bara kramat ut essensen ur de senaste årens musik. En annan anledning till att jag inte omfamnar dem totalt tror jag har lite med vad man kan identifiera sig med. De är helt enkelt för coola, de har sina flanellskjortor, mustascher och essens-musik. Det blir för mig rätt ointressant i längden för en ytligt ointressant herre som undertecknad. Samma sak är det med Vampire Weekend, de gör förträfflig musik, men är för coola för att det ska tilltala mig till fullo.
Jag tittar på min lista över vad jag lyssnar mest på och finner flera band som Shelley kallar Sad Bastard Music (hon kallade mig för övrigt en romantiker ty jag vill att de låttexterna nån gång ska vara sanningen) och det är deras texter jag känner igen mig i. Jag menar, jag tyckte inte musiken på Eels skiva från förra året, Hombre Lobo, var så värst fantastisk, men med de texterna gick den rakt in i mig. Sån är jag.
2. Vinst-maximering i konsertlivet.
Jag gillar verkligen inte utvecklingen i konsertlokalsvärlden, ikväll var jag som tidigare påpekats, på Local Natives konsert på Sticky. Enligt uppgift av bland annat den ohövlige vakten som slängde ut oss från soundchecket (så tidiga var vi) skulle bandet börjar 21.30. Det är tiden som getts innan kvällen i ära lika så, 21.30 står de lokala infödingarna på scen. Vi är där strax efter åtta och möter upp med några kortare vänner, som är där tidigt för att få tag på det eftertraktade stolarna på andra våning, där man ser perfekt oavsett kroppslängd. Det spelas musik, mycket bra musik, två Beach House-låtar och ett störande moment när jag inte kommer på att det är en Born Ruffians-låt. Problemet att det är på en fantasiskt hög nivå, så att jag hamnar mitt emellan Mullis och Sara. Den höga volymen gör det mer eller mindre omöjligt för Sara till höger om mig att höra Mullis på min vänstra sida. Jag trivs jävligt dåligt i sitsen där jag måste välja mitt umgänge istället för att försöka skapa nån sorts samkväm. För att inte tala om Saras kompis Elin, som sitter där borta, på andra sidan bordet! Det är lönlöst. Det är så jävla stark volym att man helt enkelt inte kan föra en vettig konversation, man får ta till skrik om man alls vill konversera. Tanken är givetvis att man ska “hålla käften och dricka”. Konsumera mera! 21.30 skulle de börja sades det. Strax innan tio kommer killen som ska sköta ljuset (vi står precis bredvid ljusbordet) varpå vi givetvis frågar när de ska börja spela och får då svaret “om fem minuter, vid tio”. Gött stäm. Jag tror de börjar tio över, alltså är det halv tio man säger till folket, tio till personalen, och sedan kanske bandet vill dricka upp sista pilsnern innan de går på. Där fick Sticky en halvtimme till av bärs-försäljning. Och nu, det här med att de ska börja halv tio, det har det ju sags i många år, kanske du tänker nu, men egentligen så har det funnits en oskriven regel om att förbandet kanske kan börja vid halv tio och huvudakten runt halv elva. Så har det ju alltid varit, varför ändra på det? Jo, för några månader sedan var jag på en spelning med Fuck Buttons på Parken, jag och en vän släntrade in vid tio i tio-tiden och förväntade oss inte att ha kommit mitt i spelning, men det hade vi. Vi fick förvisso komma in till halva priset, men att starta en spelning halv tio är fan inte ok. Det är ju på gränsen till Konserthuset. Det här är en klubb-spelning. Hur vinst-maximeras då en klubb-spelning? Jo, det hela är mycket enkelt, vi lägger den så tidigt att vi kan starta en klubb efter spelningen. Så var fallet denna kväll då communityn Nattstad skulle ha nån klubb efter Fuck Buttons gett oss, en helt annan publik, en timme underbart dunkande noise.
Visa kommentarer (11) »
du minns mycket väl! tom uttalsproblematiken återger du korrekt:
- vooluuum (jag)
- vålljum (lärare)
- våliym
- vålljum
- vooluum
hahahahahahaha (bakgrundsljud)
- vålljum
unt so weiter.
jag har inget minne av situationen och blånekar. kan dock höra/se humorn när du föröker uttala “volum”
Tja, jag är väl äldst, inte bara rent tekniskt utan nu kanske också i sinnet. Men det är väl det vår interna strid handlar om nuförtiden, vem som är mest/minst gubbe. Fast så kanske det alltid varit.
Oh, det var jag.
Blir man per automatik gubbe när man flyttar till Göteborg? Denna diskussionen hade jag väntat mig på ett PRO-möte.
Vem va mobbaren? Kommer ihåg att nån anklagat mig för nåt liknande, var det du?
Vem var det som var en av Hisingens yngsta gubbar, jag !? Ok, det var öppet mål. Jag gillar faktiskt inte heller voluminösa ljudmattor.
För övrigt tänker jag alltid (ALLTID!) på den gång under den inledande gymnasietiden då läraren insisterade 5-6 gånger i rad på att jag skulle uttala volume korrekt inför hela klassen, trots uppenbara nervositetstecken, då jag säger, tänker på eller skriver volym. En situation som traumatiserade min fortsatta engelskspråkliga undervisning under hela gymnasietiden. Mobbare!
Jag ska gå på Dagurfilmen idag. Ska vi gå tillsammen?
Instämmer, var på ett gött ställe igår där det lirades Blur och var allmänt trevligt och snygga folk. Men tvingades vräka i mig ölen (vilket jag i och för sig gillar) och evakuera p.g.a. just volymhelvetet.
Wel put! Hatar verkligen det där med volymen. Precis som du säger blir det ju ofta 2-3 kommunikations-bubblor vid ett bord oavsett hur litet det är.
Utmärkta förutsättningar för känslan av att partyt rasar en meter bort medan man själv sitter och, typ tittar på partyt och omar sig för att försöka se ut som om man på något sätt är delaktig och inte bara sitter där och blänger som en idiot.
Istället för att bara luta sig tillbaka och ha trevligt måste man ju anstränga sig i de där fallen. Förmågan att hålla igång konversationen med den enda människa som hör vad man skriker är avhängigt personen i fråga men också den egna sinnesstämningen. Helst skall båda två vara närmast uppvarvade och dela intressen. Blir ofta att man bara rättar sig i leden, håller käften och börjar fundera på en ursäkt att gå hem.
För det första, väl formulerade tankar! Det var Hanna som tipsade mig om LN, med just blandningen AC/Fleet Foxes som motiv. Och det är en fin blandning.
För det andra, Fuck Buttons och sedan Nattstadfest = stor komik!
“whenever i try to spell banana i always feel stupid, I’m like, how many na’s are on this thing”
“bana… keep going… bananana… damn!”