I torsdags satte jag Wolf Peoples 70-talsdoftande platta Steeple i lurarna och styrde kosan norrut. Jag cyklade via Tjörn och Orust upp till min systers sommarställe på Vindön vid Norra Orust. Det gick smidigt och fint, även om 160:an, som är enda vägen som går igenom hela Orust Söder-Norr, skulle behöva sig en refug. En och annan idiot tutade på mig när jag cyklade på det enda stället man kunde. Efter ett toabesök i Henån tänkte jag att det ju bara är en backe upp och ner, eller kanske två till Vindön. Det var nåt i stil med sex. Jävligt tärt. Hur som haver, väl framme var jag tvungen att svalka mig i det varma vattnet, få öl och mat och åka ring efter min svågers båt. Det hade jag inte gjort förr och visst fan var det kul! Det åts och dracks och åt och dracks och nere vid hamnen kokades levande kräftor inför den stundande kräftskivan. Det var en fin kväll, som avslutades på syrrans soffa, bredvid hennes tvååriga dotter som några gånger under natten tappade nappen. Agerade helt enkelt morbror även nattetid.

Nästa dag kom regnet. Jag satt och löste korsord medan min syster stickade Pippitröjor. Hennes söner satt och kollade på film hos grannungen och jag blev framåt eftermiddagen lite uttråkad och kände att det var dags att dra vidare. Sagt och gjort, till tonerna av playlisten Dansa, Fastän (som även innehåller Fuck Buttons Bright Tomorrow i min originaltappning) gick det fort över till Rotan, Lanesund och runt Herrestad, men backen upp till Blåkulla var riktigt seg, sedan rullade det på igen, tog en macka på den fiiina Strandpromenaden som snart bara är en massa sletna bräder? Backen vid Landbadet är nog den brantaste på hela färden. Huja! Och i Forshälla kom ett hällregn från Hank, fi fan! Men väl i Ljungskile fick man varmt kaffe och en macka. Både jag och farsan somnade i varsin fåtölj när det var fem minuter kvar på westernrullen Wild Rovers. Jag tittar mer på tv hos mina föräldrar än vad jag gör hemma. Men det fina är att vi numera ofta kollar på TCM hos far. Yay! För några veckor sedan började jag söndagen med en dos Casablanca. It’s the beginning of a (kinda) new friendship.

När jag vaknade efter nio-tio timmars välbehövlig sömn dagen därpå var vädret fortfarande trist, men vi bestämde oss ändå att åka ut på sjön, jag och Ulven, som skulle komma upp från Götet. Medan vi väntade på henne gav far mig en genomgång av båten och sa att den ibland började koka. Han sa inte vad jag skulle göra om det skedde och inte heller frågade jag. Mañana, mañana… När väl Ulrika kom tog vi en färd ut i det grå vädret, tuffade bort i fem knop till Slussen där vi tog varsin burgare. Top notch. På vägen tillbaka kändes det som om vi åkte söderut precis före det fina vädret. Det kom ikapp oss när vi badade vid Dirhuvud, där jag och Fedda en gång i tiden spelade in en film där vi lekte nakna grottmänniskor. När vi skulle åka därifrån började strulet. Jag glömde fullkomligt bort aktertampen och medan Ulrika, som tog om hand om den främre, ropade på mig att dra upp den hörde jag ju bara motorn som snurrade på bra, bra, och inte alls. Tampjäveln satt i propellern och vi kom givetvis ingenstans. Jag bytte om från blöta jeansshorts (efter hällregn dagen därpå lät far mig leka Tobias hela helgen) till blöta badshorts och stack ner och försökte styra ur tampen ur propellern. Den jäveln hade satt sig mellan propellern och den som driver runt den, efter att ha rådslagit med far via lur skar jag loss skiten, kallt som fan var det att mecka där nere. Men tack och lov kom motorn igång och vi kunde ta oss tillbaka till slut. Alltid är det nåt. Vi fick massa mat och sov bort misären.

Idag regnade det hela förmiddagen och jag såg med glädje framemot att cykla hem de sju milen till Götet. Huja. Det kommer bli kallt. Ulrika åkte tåg och jag tippade på att det skulle ta fyra timmar om det inte regnar alltför mycket. Och dra på trissor, det kom faktiskt bara några droppar i Backa, men däremot var det motvind hela jävla vägen. Men nu är jag hemma och har varit värd både kebabpizza och choklad, javisst.

Det var denna helg det, hur blir nästa? Vilka ska på WOW? Mitt schema ser ut så här.

Huja! Det är allt jag kan säga om det här. Jag var lite nere i januari/februari och tänkte att jag ska konsumera mig ur det svarta i tiden, så jag gick och köpte mig en iPhone. Jag kollade frenetiskt olika jämförelser etc. Av Prisjakts “billigaste-abbonemang”-jämförelse framgick att Telenors 299-kronorspaket skulle vara det som blev billigaste (och som inte innebar att man skulle behöva köpa monster-telefonen olåst till runt sju-åtta tusen. Sådana stora pengar lägger man ju bara på böter! Hur som haver, jag gick till Telenor-butiken och köpte luren, trots att jag hade bindningstid kvar på min gamla telefon. Snubben i butiken som bor precis vid en 3G-mast på Johanneberg lyckades spela på mitt ha-begär och jag fixade inte bindningstids-grejen först utan det blev en oändligt lång process av ombildande av gammalt abbonemang till kontantkort och därefter ett SIM-kort skickat till Ljungskile (!). Så mitt råd är att stå emot ert ha-begär tills ni kollat med er gamla operatör så att det går att portera om det gamla numret. Därav hade jag ett temporärt nummer i nära nog en månad, som de flesta här nog vet. Nu kommer vi då till användat av telefonen i Telenors nät, vilket är fullkomligt bedrövligt. Varje dag jag kommer hem poppar det upp “Nätverket förlorat” ty nätet klarar inte mina betongväggar åt alla håll i hallen. Var det inte tio år sedan Comviq kom med en reklam om världens bästa inomhustäckning? Dit verkar fan inte Telenor ha kommit än. Vidare funkar det hjälpligt med den så kallade Turbo-3G-pissnätet. Det är sällan det funkar att visa en kollega Göran Perssons utlägg om Helmut Kohl och dennes fabläss för smör på Youtube. För att inte tala om SVT Play som bara laggar hela tiden. Idag fick jag första räkningen som blev rätt rejäl då de väljer att ta betalt för dels perioden fram till idag och dessutom för nästa period, alltså till slutet av april. Det leder till en jävligt fet räkning. En räkning jag kollar upp och inser att jag borde skaffa “fritt sms” så att jag kan messa oändligt för en hundring i månaden, en tjänst jag sett på deras hemsida tidigare, men som nu inte fanns längre. Jag ringer upp kundtjänst och tänkte undra var fan den tagit vägen nu när jag visat mig behöva den (kostnaden för mina sms har ju gått upp med 315%!), men där i den automatiska tjänsten går det faktiskt att beställa tjänsten jag vill ha. Inkonsekvens.

Så här har ni ett råd av rang: HÅLL ER BORTA FRÅN TELENOR. Och att byta abbonemang från Tele2 var fan inte lätt det heller, det där jävla kontantkortet var jag tvungen att tanka på och ringa några samtal för att de skulle kunna bekräfta att det var jag som använde det – de hade ju för fan skickat det till mig (eller iofs till far min…) Ett till råd är att inte uppdatera programvaran, då går det nämligen inte att highjacka skiten.

jag har börjat jobba på entré här i malmö, därav den ofrekventa uppdateringen. jag jobbar nämligen 12h om dagen och bygger upp den butik som från och med imorgon är min arbetsplats, nämligen new yorker, det ska bli lite kul men jag är rädd för att det ska bli samma gamla visa som det alltid är med butiksarbete – man kommer in i ett hamsterhjul efter ett tag och sen händer inte så mycket mer än att man knallar runt där… nåja, jag kommer få en lön iallafall!

jag har hunnit fylla år och är numera inne på mitt sista år i 20-års åldern. nästa år går jag in i thirty-something och med det så kan vi väl alla snabbt räkna ut att jag är äldst här på heylisa – också. känns bra det.. 

en kompis och jag funderar på att starta upp ett fanzine som ska ämnesrelateras till musiker i öresundsregionen som kämpar för att slå, dvs underdogs. vad tror ni om detta? kan bli kul faktiskt! 

och på tal om musik. jag är sååå mycket på way out west i sommar. anthony and the johnsons OCH bon iver!! i’m so there! 

och till slut så bjuder jag på en film som talar om att “alcohol is dynamite”

 http://www.avgeeks.com/2007/01/alcohol-is-dynamite-1958/

enjoy!