Jag satt och lyssnade på ett israeliskt noise-band i Flunsåsparken när jag får höra om “plommonstopet”. Några dagar senare sitter jag på Kelly’s och tar en öl när vi får påhälsning av den samme. Han frågar artigt om han får slå sig ner. Han är stiligt klädd i kostym, väst, har välansatt skägg, glasögon utan undre bågar och givetvis sitt plommonstop. Han berättar att han bor på Linnégatan och att han inrett lägenheten i viktoriansk stil. Hans fru är keramiker och mycket trött på kvällarna så han går gärna själv ut, då till exempel till Kelly’s. Han röstar blått, men tycker att människor är människor och hänger därför på ölhak som detta.

En arbetsmorgon börjar med att jag cyklar till jobbet och behöver samt tar en dusch. Helt i onödan tydligen då man direkt får en trappklättring sänd från Hank. En trappklättrare är en maskin man sätter under en rullstol för att ta denna med medföljande person nerför trappor. Det är en kass rullstol för ändamålet, den skruvas fast, men i trappan, som är spiralformad och smal, således redan där ett helvete, lossnar stolen från ena greppet och killen blir naturligtvis tillsammans med mig själv skiträdd. Här står jag med en tiltad rullstol och gör vad jag kan för att få koll på vad det var som hände och hur fan jag ska fixa det här. Tur nog gick det att klättra de tre stegen ner till entréplan. Givetvis dryper du av svett och duschen var helt i onödan.

En timme senare ser jag i rondellen vid Nya Varvet att det hänger flaskor från trädet mitt i rondellen. Jag lämnar av den mentalt funktionshindrade kvinnan vid Nya Varvet och fulparkerar vid rondellen och tar mig en flaska sockerdricka. Det var liksom inte läge att tacka nej till läsk som jag annars gör. Jävligt kul initiativ!

I brevinkastet kommer för andra gången exakt samma urklipp ur en skvallerblaska. Det var över en månad sedan jag fick det förra gången. Givetvis funkar det bra för upphovsmannen; det förbryllar mig fullkomligt.

I Brunnsbo går det omkring buddistiska munkar. Det förgyller arbetsdagen.

När man cyklar över Älvsborgsbron blir man ett offer för dagens ungdom, två av odågorna åker förbi på moped och slänger en vätska i ens ansikte. Är det öl eller är det olja? Då oljeraffinaderierna gör intrång i näsan blir man förbryllad, men inser snart att det bara vara öl. Det leder dock till att man känner sig som en alkis när man är och handlar. Dessutom är det fortfarande ölfläckar på mina underbara lurar. Bu.

Jag ritade med gatukritor utanför en flickas balkong istället för att säga direkt vad jag kände i somras. Det gick inte bra. Det hade nog inte så mycket med målandet att göra i vart fall. Det slutade med att vi skulle Bara vara vänner. Jävla Jakob Hellman, men en dag kommer han ha rätt. Även i detta fall. När jag berättade om min lilla romantiska gest kontrade underbara Siri och Tomas från Norge med att måla ett meddelande till mig. Sedan dansade vi till Raphael Saadiq och söp till. Värt.

Vi har haft ett streetart-möte där vi kom fram till att det skulle ritas ännu mer med gatukritor, så några gjorde just det. Själv var jag för bakfull efter en underbar kväll på Kontiki med dans och taxi samt fyllesamtal till halva telefonboken.

Tydligen är det lagligt!

En sorts street-art?

Dalheimers hus har öppnat igen, med samma kaotiska trafiksituation som vanligt. Det går inte att hämta med tio färdtjänstbussar/taxibilar samtidigt. Då kan man ställa sig uppe i backen. Där uppe fanns en fin liten bit streetart.

Jag längtar tillbaka till sommaren. Här kör Olers ut från Gåsö medan jag slackar där fram.

Betalas….va? onauauk? edit: jag har kommit på vad det står genom att funderar riktigt hårt vad det borde vara. Kommer du på det?