Huja! Det är allt jag kan säga om det här. Jag var lite nere i januari/februari och tänkte att jag ska konsumera mig ur det svarta i tiden, så jag gick och köpte mig en iPhone. Jag kollade frenetiskt olika jämförelser etc. Av Prisjakts “billigaste-abbonemang”-jämförelse framgick att Telenors 299-kronorspaket skulle vara det som blev billigaste (och som inte innebar att man skulle behöva köpa monster-telefonen olåst till runt sju-åtta tusen. Sådana stora pengar lägger man ju bara på böter! Hur som haver, jag gick till Telenor-butiken och köpte luren, trots att jag hade bindningstid kvar på min gamla telefon. Snubben i butiken som bor precis vid en 3G-mast på Johanneberg lyckades spela på mitt ha-begär och jag fixade inte bindningstids-grejen först utan det blev en oändligt lång process av ombildande av gammalt abbonemang till kontantkort och därefter ett SIM-kort skickat till Ljungskile (!). Så mitt råd är att stå emot ert ha-begär tills ni kollat med er gamla operatör så att det går att portera om det gamla numret. Därav hade jag ett temporärt nummer i nära nog en månad, som de flesta här nog vet. Nu kommer vi då till användat av telefonen i Telenors nät, vilket är fullkomligt bedrövligt. Varje dag jag kommer hem poppar det upp “Nätverket förlorat” ty nätet klarar inte mina betongväggar åt alla håll i hallen. Var det inte tio år sedan Comviq kom med en reklam om världens bästa inomhustäckning? Dit verkar fan inte Telenor ha kommit än. Vidare funkar det hjälpligt med den så kallade Turbo-3G-pissnätet. Det är sällan det funkar att visa en kollega Göran Perssons utlägg om Helmut Kohl och dennes fabläss för smör på Youtube. För att inte tala om SVT Play som bara laggar hela tiden. Idag fick jag första räkningen som blev rätt rejäl då de väljer att ta betalt för dels perioden fram till idag och dessutom för nästa period, alltså till slutet av april. Det leder till en jävligt fet räkning. En räkning jag kollar upp och inser att jag borde skaffa “fritt sms” så att jag kan messa oändligt för en hundring i månaden, en tjänst jag sett på deras hemsida tidigare, men som nu inte fanns längre. Jag ringer upp kundtjänst och tänkte undra var fan den tagit vägen nu när jag visat mig behöva den (kostnaden för mina sms har ju gått upp med 315%!), men där i den automatiska tjänsten går det faktiskt att beställa tjänsten jag vill ha. Inkonsekvens.

Så här har ni ett råd av rang: HÅLL ER BORTA FRÅN TELENOR. Och att byta abbonemang från Tele2 var fan inte lätt det heller, det där jävla kontantkortet var jag tvungen att tanka på och ringa några samtal för att de skulle kunna bekräfta att det var jag som använde det – de hade ju för fan skickat det till mig (eller iofs till far min…) Ett till råd är att inte uppdatera programvaran, då går det nämligen inte att highjacka skiten.

Tricky – Singin’ the Blues.

The bills are gonna rob me.

När jag och Alex jobbade i Norge för tre och ett halvt år gjorde vi inte så mycket annat än att sa till Kjartan att starta om modemet så vi kunde fortsätta konversera med några damer på nätet. Till slut tröttnade vi på att vara där uppe och åkte hem och fick träffa dessa damer istället. Vi var väl rätt ivriga att träffa dessa damer och jag körde för fort utanför Oslo. När jag i 92 km/h körde om på en 80-väg blixtrade det givetvis till och väl hemma fick jag efter kanske ett halvår ett papper där jag uppmanades erkänna mitt brott. Fan, heller, jag vill se fotot innan jag erkänner nåt. Sagt och gjort, några månader senare stegade jag in hos Trafikpolisen på Sankt Sigfridsgatan, satte mina lurar runt halsen och fick titta på en lite pixlig bild där jag sitter med mina lurar – denna gången i på huvudet. Jag kunde inte säga mycket annat än att det där trots allt var jag och beredde mig på att få betala de 4900 NOK i böter. Jag kollade även om man eventuellt kunde få sitta i finkan en vecka istället, detta hade jag hört skulle gå. Det kunde man – om man inte hade några som helst ägodelar som kronofogden kunde ta hand om. Så jag gick och väntade på den där räkningen, tiden gick och jag trodde den hade preskriberats, men idag kom den som ett brev på posten, bokstavligt talat. 4900 norska slantar vill de ha innan den 22:e mars! Tack för den!

Så nu undrar jag:

1. Borde det här inte varit preskriberat nu?
2. Är inte det orimligt kort tid innan de vill ha pröjs?
3. Kan jag överklaga på nåt vis?
4. Hur mycket får man för ett större parti god-given ass på Rosenlundsgatan?