Sonen, Russian Circles, är nästan en reinkarnation av mig själv, instrumentell, hård postrock med löjligt bra trummor. Bästa spelningen sedan Primavera.  

Den helige anden, Boris. Det finns så många vackra passager i denna heliga skrift, men jag väljer att förbli agnostiker. Men ack vad vackert det vore att ha tron i sitt hjärta. 

Tuppsåsindränkta falafel är mitt oblat, valfri öl mitt vin och Truckstop Alaska min kyrka. Tack gode gud för kvällens psalmer. Amen. 

Istället för en konsert får jag en skitfin timme i skogen där solen sipprar ner genom löven på det fallna trädet, på blåbären och på mig. Jag cyklar hem med värme i både kropp och själ.

Förresten har jag börjat skriva för Rockfoto för att få gå på spelningar gratis. Och för att det kan vara småkul att skriva. Det gör väl dock att man skriver än mindre här…

For ovrigt hqtqr jqg frqnskq tqngentbord sqnqr so, qtt snqbel-q kqn ,qn tryckq till utqn nqgrq shift- eller qlt-tqngenter;

Jag har för övrigt skittråkigt på ett fik i Semporna. Så går det när man sover bort förmiddagen. Here goes:

1. Beach House – Teen Dream
2. She & Him – Volume Two
3. Broken Social Scene – Forgiveness Rock Record
4. Säkert! – Facit
5. The Radio Dept. – Clinging to a Scheme
6. The National – High Violet
7. Ratatat – LP4
8. Arcade Fire – The Suburbs
9. Tindersticks – Falling down a mountain
10. Born Ruffians – Say It

Bubblare:
The Books – The Way Out
Gigi – Maintentant
Scout Niblett – The Calcination of Scout Niblett
Sleepy Sun – Fever
Babian – Hälften dör av fetma
Deerhunter – Halcyon Digest
Håkan Hellström – 2 Steg från Paradise
Jónsi – Go
Magnetic Fields – Realism
Dr. Dog – Shame, Shame
Four Tet – There is Love in You
Clogs – The Creatures in the Garden of Lady Walton
Caribou – Swim
Silje Nes – Opticks
Sun Kil Moon – Admiral Fell Promises

Kvartalsrapporten laddar ni ner här.

Anna von Hausswolff – Track of Time

Hon är fin, Anna.

Arcade Fire – The Suburbs, Ready to Start, City with no Children & Suburban War

Jag var lite besviken på The Suburbs först, men sedan har den bara växt och växt och kommer helt klart komma på årets topp tio.

Beach Fossils – The Horse

Trevlig surfpunk. Egentligen är jag rätt trött på sån här musik, men är jag på rätt humör är Beach Fossils rätt fina.

Bill Withers – Harlem

Någon laddade upp Mats Olssons New York-samling från när han, Lokko och Gradvall hade den fenomenala sidan feber för många år sedan nu. Den börjar med den här underbara soulklassikern.

The Books – A Cold Freezin’ Night, The Story of Hip-Hop & Free Translator.

The Books är äntligen tillbaka med deras fina samplingar över cello och dubbelbas och alla knasiga instrument de bygger själva.

Brian Eno – 1/1

Anna T gjorde en lista på skivor på fejjan och jag återupptäckte Music for Airports – och somnade.

Death from Above 1979 – Romantic Rights

Den här låten användes som opening credits till den suveräna tv-serien Human Giant. Bandet har numera lagt ner. Och de hette 1979 på slutet för att James Murphys (LCD Soundsystem) bolag DFA hotade med stämning. Wanker.

Deerhunter – Revival

Jag har inte lyssnat så mycket på Halcyon Digest egentligen. Men jag borde nog.

Doris Duke – I Don’t Care Anymore

Aidan Moffat gjorde en a capella cover på den här och tipsade om den som världens bästa soul-låt. Det är den inte, men sorglig som få.

Edwyn Collins – Girl Like You

Herr Collins spelar på Primavera Club, som jag tänkte åka på, men de pengarna får sparas till sydostasien. Jag laddade ner några album, men han har aldrig toppat det här mästerverket tyvärr.

Elliott Smith – I Don’t Think I’m Ever Gonna Figure it Out

Nej, inte jag heller, Elliott.

Fanfarlo – Atlas

Arcade Fire-komplexet är kanske kvar, men skit i det, det låter ju alldeles underbart!

Gang of Four – I Found that Essence Rare (live)

Jag fick en live-spelning av Zacharias. Den är fylld med guld, men jag har inte betygsatt allt, med andra ord som vanligt.

Ganglians – 100 Years

Ännnu ett band jag sett om jag skulle åkt till Primavera Club.

Girls – Hellhole Ratrace

Det tog mig länge att inse Girls storhet. Det tog mig en spelning på WOW där vi passade upp dem med oerhört många Coronas.

Jens Lekman – The End of the World is Bigger than Love

Jag frågade Jens om han ville spela i Slottskogen som en CS-event, men Luger hade ju bokat en “exklusiv spelning” med honom på WOW. Klockan ett på dagen. Jävla wankers. Han spelade i vart fall en liten spelning solo på Kontiki innan han flög hem till Melbourne. Den var finfin.

John Legend & The Roots – Compared to What

Jag trodde det var en David Holmes-cover, men även hans låt var visst en cover, jää jää, bra skit i vart fall.

Lou Barlow – Too Much Freedom & The One I Call

Skulle varit en av höjdpunkterna på Primavera Club, Sebadohs gamle man.

Madvillain – Accordion, Figaro, Strange Ways & All Caps

Kan vara världens bästa hiphop-skiva. Den jag har lyssnat på i åratal hade dock lite jobbiga promo-grejen inbakat. Det tog mig många år att få tummen ur att uppdatera filerna…

Neil Young – Walk with Me

Jag vet inte om den här är så bra som en fyra egentligen. Men den kanske kan bli? ^_^

Paul McCartney – Uncle Albert-Admiral Halsey

Lokkos fru Lisa Millberg gjorde en < href="http://www.letsmix.com/mix/47492/these_salty_days_are_yours_and_mine" target=_blank>mix där denna var med. Jag borde lyssna mer på hennes nya skiva med Concretes nu.

Pink Floyd – See Emily Play

Laddade ner The Piper at the Gates of Dawn igen. Floyd var helt klart bäst när Barrett fortfarande var med. Efter det tycker jag det är världens mest överskattade band.

Rye Rye – Bang (feat M.I.A.)
Kan någon förklara för mig varför jag satt och drack ljummen folköl vid Linnéplatsen när M.I.A. spelade? Rye Rye krockade med nåt annat har jag för mig. Årets bästa danslåt.

Silje Nes – Crystals

Tänk Stina Nordenstam. Mys.

Slow Club – Me & You

Igår såg jag Blue Velvet. Den här duon har tagit sitt namn från klubben där Izabella Rosselini sjunger på. Bergis.

Sun Kil Moon – Ålesund

Undra vad det är Mark Kozelek gillar med den där hålan jag och Alex spenderade två märkliga månader i för fyra år sedan… Vem ska med och se honom på Park Lane (av alla ställen) den 26:e oktober? Jag och Olof S ska gå.

Säkert! – Fredrik & Dansa, fastän

Jag är säker på att det kommer komma fler höga betyg från denna om jag tar mig tid att betygsätta!

Velvet Underground – Rock & Roll

Klart som fan att Mats Olsson hade med Velvet på sin New York-samling. Velvet ÄR New York.

Arcade Fire – The Suburbs

Förrförra veckan satt jag och funderade på om man skulle ta en road-trip till Dalhalla, ni vet det stora kalkstensbrottet i Dalarna som den gamla operasångerskan Margareta Dellefors lade grunden till genom vad sägen säger, att de testade akustiken med att släppa en tändsticksask. Det låter lite väl skrockfullt, men men. Jag satt i vart fall här vid datorn och kollade, samtidigt fick jag ett mail med att en soffsurfare från Götet, Christian, skulle åka upp med en vän och hade platser kvar i bilen. Sicken flyt! Så vi trängde in oss, jag, Sofie och Josiah, som soffsurfade hos mig vid tillfället och drog iväg i den gula bilen, fick man slåss konstant i den då? Spelningen var suverän, bandet var dock lite obekväma med vallgraven till publiken så de hade byggt en provisorisk bro där sångaren kunde gå fram till publiken, en av de andra i bandet hoppade helt sonika i vallgraven. Jag tyckte de spelade lite väl högt för att akustiken skulle komma till sin fulla rätt, men som de själva sa “this is a rock concert”. Tja, jag hade hellre sett lite lägre volym, men när jag kom över det var det bara att luta sig tillbaka och njuta. De håller fortfarande klass och titelspåret från nya skivan växer. Resten av skivan borde läcka snart.

Atlas Sound – Walkabout (w/Noah Lennox)

Jag är inte så mycket för Atlas Sound, tycker det är väl tråkigt. Sånär som denna klockrena låt som David hade med på en spellista till sin syster, där Animal Collectives Panda Bear hjälper till.

Beach House – Play the Game (Queen cover) & The Arrangement

Beach House fortsätter att vara favoriten i Bobs hus. Här med en fin Queen cover och en b-sida från Zebra-singeln. Bör ej missas på WOW, Victoria Legrand head-bangar gärna med till sin musik. Det är fint.

Bob Dylan – Maggie’s Farm, It’s All over Baby Blue, If Not for You & Wigwam

Jag laddade ner lite mer Dylan. Wigwam är den där fina vi alla kommer ihåg från Royal Tenenbaums-soundtracket.

bob hund – Festen är över

bob hund är tillbaka med en fin ep där andra låten är allra finast. Fin video också.

Born Ruffians – What to Say

Kanadickerna i Born Ruffians är tillbaka med en ny platta, jag tycker de är mycket underskattade och det här är nog kvartalets allra bästa låt som i vart fall jag kan känna igen mig i. When I wake up I’m speaking slow, when I get drunk I’m speaking more, get to drunk and I don’t speak at all, get to close to you and I don’t know what to say…

Broken Social Scene – World Sick, Texico Bitches, Art House Director & Water in Hell

BSS är tillbaka med bravur, helt klart ett av årets album. De var dessutom skitbra på Primavera. Lite kasst var det dock att man fick välja bort bandets producent, John McEntires egna band Tortoise för att se BSS, men de förstnämnda har blivit för jävla tråkiga ändå…

The Chemical Brothers – Let Forever Be

Kommer ni ihåg den här suveräna låten där Liam Gallagher gästar ack så fint. Ah, svunna tider…

The Doors – Love Me Two Times & People are Strange

När jag jobbade på fiket i England gick jag alltid och sjöng på People are Strange när jag diskplockade.

Dosh – Airlift

Finfina beats.

Fol Chen – Cable TV

Jag laddade ner en skitbra spelning som Liars gjorde i Williamsburg och nånstans där tackar Andrew förbandet med att kalla dem för det bästa bandet just nu. Tja, jag håller inte riktigt med, men den här låten var riktigt skön.

Gregory & The Hawk – Oats We Sow

Ni har väl inte missat den här übersöta tjejen och hennes underbara röst?

Koop – Strange Love

Koop släppte en samlingsskiva där den här nya låten var med. Me like.

LCD Soundsystem – Drunk Girls

Vissa dagar gillar jag honom inte alls, vissa kan jag inte sluta dansa. Men nån New York, I Love You bjöd inte skivan på.

Magnolia Electric Co. – Leave the City

“Broke my heart to leave the city, I mean it broke what wasn’t broken in there already.”

Micah P. Hinson – Beneath the Rose

Jag vet inte varför det tog mig så lång tid att kolla upp den här killen. Riktigt duktig.

Miles Kurosky – An Apple for an Apple

Han kom med än en gång nu när även albumet släpptes. Beulah, älskade Beulah, jag måste än en gång tipsa er om The Coast is Never Clear. Skaffa nu innan sommaren tar slut, en skiva jag ofta spelar i värmen!

The National – England & Sorrow

Helt klart de låtarna som jag älskade mest på nya plattan. Ingen Boxer, men den är ju mer eller mindre omöjlig att toppa.

Nina Simone – Since I Fell for You

Nina hade världens bästa röst. Men det visste ni redan.

Phantogram – Mouthful of Diamonds

Mmm, beats…

Pugh Rogefeldt – Love, Love, Love & Dä ä Bra, dä ä fint

Ja, dä ä dä! Jag respekterar Janne ‘Loffe’ Carlsson mer och mer ju längre tillbaka i tiden man går. Tänk resonemanget Jack Black har i High Fidelity om Stevie Wonder…

Ratatat – Neckbrace & Bob Gandhi

Helt klart årets bästa cykelplatta.

Youth and Student Travel – Summertime

Jag läste i Madeleines blogg om den här underbara, Girls-doftande dängan som några Stockholmare gjort. De var dessutom så snälla att de skickade mig en mp3a när jag mailade dem. Fint så. Man blir dessutom glad av videon.

Dessutom kan jag tipsa om att jag gjorde en lista med vika dagar band på Way Out West spelar här. Ses där!

I november åkte jag till Södra Tyskland, närmare bestämt en liten håla som heter Gernsbach där Shelley höll till för tillfället. Väl där skulle det göras Thanksgiving-middag som även en fotograf kom och fotade för nån mattidning. Hon tänker på det mesta, den där Shelley. För ungefär en månad sedan frågade hon om jag ville hänga med henne och driva en second hand-affär på Bali till förmån för utrotningshotade orangutanger. Låter som en rätt trevlig deal med fyra timmars arbetsdag i paradiset ett halvår. Ja, det låter som det är upplagt för en alkoholism.

Ett par veckor senare åkte jag och tittade på Primavera Club, Primavera Sounds lillasyster mitt i december när festivalångesten är som störst. Underbart. De allra flesta nätter bodde jag hos Gabriel och Kaylin. Det var sweet.

I Madrid hade de lustiga hattar.

Kaylin blev lite svartsjuk när jag och Gabriel rodde roddbåt i en park.

I samma park finns en av få statyer av Lucifer. På 666 meters höjd över havet naturligtvis.

I blue myself!

Nån som varken gillar handskar eller mode. Jag gillar denna någon.

Jag styrde upp ett CS-möte på en argentinsk restaurang och åt underbar biff och gjorde några nya vänner i Vlad och Nelly. Vi drog runt på stan och sedan hem till Marcos, min andra värd i Madrid. Han var sådär jättesnäll och osäker som man är när man får sin första soffsurfare på besök. Underbar man.

På vägen hem stannade jag till i London ett par timmar och köpte en ringklocka till cykeln samt fotade lite.

Nyår firades hos Otto med bland andra Alex.

Jag köpte mig en Iphone (sämsta köpet på år och dar om man lägger in allt meck kring) och tog lite ego- och streetart-bilder i Björlanda och Biskopsgården.

I slutet av mars fick jag en idé och lämnade den här skitfilmen på Södra Dragspelsgatan (det allra gråaste av Frölunda).

Jag hittade ett gammalt foto hos mormor. När jag var tio älskade jag allt som hade med USA att göra, nu vet jag bättre.

Jag åkte till Köpenhamn med gubbarna på jobbet. Det var… sådär.

Den här fina roboten regnade bort för en vecka sedan.

En rätt fin bugg måste jag säga…

Melvin fyllde åtta! Han fick Domino och fyra-i-rad jag köpt på Erikshjälpen. Glad började vi spela fyra-i-rad direkt. En fin dag där tre generationer njöt av solen.

Falk fyllde år och styrde upp en härligt testosteronstinn hemmafest där jag fick hybris efter att ha lyckats lyfta Martin T. Att försöka lyfta en tjej som lyfte en annan tjej, det gav mig ryggvärk i flera dagar.

Hang onto yourself, säger du? Jaja.

Förra helgen hängde jag i England. Torsdagen bjöd på cykel kring Manchester, ganska ointressanta museer där mina fingrar var roligare, en knasig kyrka, ett operahus som erbjöd kvalitativ underhållning och ett stort leende kring photoshoppande som grafikern gjort kring Steven Seagal-boxen. I Manchesters Chinatown fanns en katt, The Haçienda är idag lägenheter berättade Steve, som visade mig runt i stan på cykel, mot rödljus och enkelriktat. Ett härligt äventyr. Dagen efter stod körsbärsträden i blod, någon hade gjort ett verk de kallade Rain på väggen och vi blev alla spikrakt övervakade överallt.

Jag tog ett tåg från Manchester till Liverpool där jag träffade Olers och Oscar. Vi hade en fin kväll med öl och Olers blev påkörd när vi gick på gågatan. Gött att bli påkörd av en Escort. Top-notch.

Jag tog en promenad allena medan Olers gick till frisören.

Sedan tog vi en kaffe och kollade in Beatles-museet samt diskuterade om det nya museet har samma arkitekter som Oslos operahus. Jag har inte lyckats luska ut det. Vet ni?

Dagen efter bjöd på en lång bussresa till London där vi mötte upp med Greg, en av mina allra första soffsurfare. Vi slog alla följe och kollade när Suicide framförde sin självbetitlade LP samt Stooges köra Raw Power-plattan plus ett gäng andra låtar. Suicide var rätt kassa, det blir för monotomt att titta på live. Stooges var fullkomligt lysande när de körde Raw Power, efter det tyckte jag att det föll, det var inte lika tight på I Wanna Be Your Dog till exempel, men det var kul att det körde både Cock in my Pocket och I Got a Right, två favoriter bland de låtarna som inte hittat in på nåt album. Sedan var det då Iggy, som trots att han i NME nyligen sagt att han slutat stage-diva då det var några som inte tagit emot honom, flängde runt som den dåre han alltid gjort sken av att vara – och stage-divade flertalet gånger. Det var dessutom roligt att se att det var så många som publiksurfade, det var länge sedan man såg någon göra det. Här gjorde massvis med folk det och när de körde Shake Appeal bjöd de upp folk på scen och det var fullkomligt underbart. Men när den 63-årige Iggy dallrar runt på scen iförd endast jeans som i vanlig ordning visar hela det gamla arslet tycker jag att det är direkt osmakligt. Det är väl svårt att säga till någon som gjort samma grej i fyrtio år att inse sin ålder, så det var lite freakshow mot slutet. Nåväl.

På måndagen cyklade vi runt i London, Olers inte helt säker bland dubbeldäckare och all trafik, men det gick allt prima. Vi cyklade bland annat igenom Mayfair där de erbjöd “Snob food”. Inte illa. Vi cyklade vidare, men tyvärr hade de inga ringklockor kvar i Covent Garden så Greg fick få sig en liten bok istället. Jää jää. Olers begav sig till tåget mot Liverpool och vi firade Madeira Day med Portugiserna och deras delikata grillat innan jag tog det svindyra tåget ut till Stansted och blev sur när de hade slut på Ham & Greve på Pret.

Häromdagen på jobbet mötte jag en solbränd Chrille precis när jag skulle fota den här vid Kapellplatsen.

Någon hade tapetklistrat upp en tidning om båtar. Den satt inte uppe länge.

David var på besök i torsdags och vi cyklade runt för att hitta en basketplan, men hittade ingen i varken Bräcke eller Eriksberg, men istället hittade vi ett bord med gratis prylar på Slottsberget. Jag norpade en dinosaur som numera är en del av min T-Rex.

Jag fick en punka lagad av cykel-Stefan i torsdags, men han måste gjort nåt galet ty när jag i full fräs cyklade mot Clouzot-filmen på Cinemateket havererade de interna bromsarna och gav ett motstånd som gjorde det omöjligt att cykla så jag ledde den hemåt, men vid Vågmästareplatsen släppte det bara så jag tog mig till House of Win-Win och såg Hasse Appelqvist med Chrille, Jo och hennes Lule-polare. Jag gillar att Hans kör så mycket blockflöjt. Det är ett demokratiskt instrument var det någon som sa. Därefter mötte jag upp några belgare och tog dem på cykeltur upp till Ramberget, men sedan kom samma jävla punka tillbaka. Stefan klarar nog fan inte av nyare cyklar. Bu för det.

I Köpenhamn.

Dags för ny kvartalsrapport! Jag sitter här med mitt försök till att kolsyra kaffe, det funkar dåligt ty kokandet gör att kolsyran försvinner. Egentligen skulle jag nu bege mig ut på en tvådagarspromenad med Slangen och Frans, men jag är idag Bangare Bob och har träningsvärk från en torsdag som bjöd på mycket kul, men gjorde mig ack så trött. I trötthetens hemmavarande namn tänker jag i vart fall göra nåt kreativt från min lilla stuga, skriva lite om årets första kvartal och dess bästa låtar. Ladda ner torrent-filen här.

Babian – Skaka Röv

Babian är ett roligt band med smarta texter och lyssnar man på denna låt vill man helt klart följa dess titel.

Badly Drawn boy – The Shining

Jag tittade på nån film så hade de en låt med Badly Drawn Boy i soundtracket och det fick mig att ladda ner hans fina gamla skiva The Hour of Bewilderbeast igen och öppningsspåret är nog allra finast.

Basia Bulat – Before I Knew

En söt kanadensiska som kommer till Norden i början av maj, men hoppar tyvärr över Götet. Way Out West har dock haft den goda smaken att boka henne (till en klubbspelningen vi inte kommer komma in på och således gör de sig skyldiga till en sorts felaktig marknadsföring i mitt tycke). Denna låt är från hennes förra skiva, Oh, My Darling. Nya Heart of My Own är fin den med.

Beck – Debra och MTV Makes Me Wanna Smoke Crack

Kommer ni ihåg på 90-talet när det var populärt att ha ett låååångt mellanrum mellan sista låten på en skiva och ett “gömt” spår? Debra är en sådan låt. Jag har försökt att dela upp låten (så att den inte tar upp så jävla mycket utrymme på hårddiskar, iPods och iPhones), men har inte lyckats att skapa en “[Hidden track] som låten därefter. Jag ger härmed upp. Dessutom dök en skiva som kallas Original Glue Sniffer Episode One! upp på what.cd, det är en skiva där Beck och några vänner sägs sniffa liv och sedan spela in de här låtarna. MTV.. är en klassiker, resten av skivan var väl sådär. Beck är dock ganska rolig nuförtiden, han har ett projekt han kallar Record Club, där han spelar in hela skivor med lite kända vänner i en tagning. Feist, Wilco och Jamie Lidell var med och gjorde Skip Spences Oar till exempel. Jag är måttligt imponerad och tja, ännu har ingen fått en fyra och kommit upp här. Nu när jag förfriskar mitt minne med att lyssna på Weighted Down är dock fyran inte långt bort. Det är för övrigt en låt som Cat Power blandade ihop med Sonic Youths Schizophrenia och gav titeln Schizophrenia’s Bringing Me Down. Undra vad hon har för sig nuförtiden? Madeleine – har du hört nåt?

Bill Callahan – Taken

Bill Callahan släppte sin första live-skiva, Rough Travel for a Rare Thing där han sånär som Diamond Dancer kör uteslutande gamla Smog-låtar. Lite tråkigt då jag ju som bekant tyckte förra årets Sometimes I Wish We Were an Eagle var årets bästa. Men Smog var ju minst lika bra, speciellt när Jim O’Rourke var med och producerade – Red Apple Falls och Knock Knock är två favoritskivor. Även A River Aint’ Too Much to Love är ett mästerverk. Go hunt!

Black Sabbath – N.I.B. från självbetitlade skivan samt Sweet Leaf samt Solitude från Master of Reality

Rockcirkeln (ni vet, gubbarna jag träffar och snackar musik med) ska ha möte snart där vi ska bestämma 1970 års bästa skivor. Deras självbetitlade debut släpptes då, men kommer nog inte platsa. Hur det är med Paranoid, som kom samma år, får vi se…

Broken Social Scene – World Sick

BBS har fattat hur man använder internet för att marknadsföra sig genom att först släppa denna gratis och sedan släppa en “Double A-Side Single” som givetvis hittade ut på nätet fortare än kvickt. Skivan har nu läckt och Texico Bitches är just nu min favorit. Den kommer dyka upp vid nästa kvartalsrapport. Nextopiskt!

Caribou – Odessa

Caribous skiva Swim borde jag lyssna mer på. här hittar ni en mix han gjorde häromdagen.

Clogs – Red Seas och Last Song

Clogs är ett band med medlemmar från The National (en ny låt från den finns här. Vad jag har förstått var The National är sidoprojekt till Clogs först och sedan har de slagit igenom med buller och numera större än brak. Bästa låten på skivan är helt klart Last Song där The Nationals sångare Matt Berninger gästsjunger “if this was our last song what we do then?”. Förresten hittade jag precis den där Vincent Moon-filmade dokumentären om The National, A Skin, A Night på Karagarga. Yay!

Efterklang – Modern Drift

Jag är lite grinig på Efterklang ty de inte kommer låta Heather Woods Broderick spela förband när de spelar här i Götet. Mer om henne senare. Modern Drift är fortfarande hejdlöst bra och resten av Magic Chairs är inte dum den heller.

Elliott Smith – Needle in the Hay från självbetitlade skivan samt Pretty (Ugly Before), Strung Out Again, King’s Crossing, Memory Lane och A Distorted Reality is Now a Necessity to be Free från det postuma mästerverket From a Basement on the Hill

Jag uppdaterade mina album med vår tids Nick Drake. Har du inte hört den här mannen är det dags nu. Tyvärr kommer jag starkt ihåg när vi bodde i det hemska svensk-kollektivet på Edgware Road i London och Cindy Lee kom på besök och mer eller mindre det första hon sa var att Elliott Smith hade tagit livet av sig, huggit sig själv i hjärtat. Då hatar man verkligen sig själv. Det är för jävla synd, för mig är just From a Basement-skivan starkt förknippad med en promenad jag gjorde allena i ett höstigt San Martín de Los Andes när vi var och luffade runt i Sydamerika för fem (!) år sedan.

Four Tet – This Unfolds och She Just Likes to Fight

Four Tets nya borde jag lyssna än mer på! Som David sa; det låter som gamla Four Tet – och det är då sannerligen inte dåligt, det inte!

Gigi – The Hundredth Time (with Duffy Driediger & Ryan Peters) samt årets bästa låt The Marquee (with Katie Eastburn)

Så här kan jag upptäcka musik: Jag får en RSS-feed med nya torrents där någon av alla artister jag lyssnat på på last.fm dyker upp. Gigis skiva hittade jag genom att Owen Pallett (gamla Final Fantasy vars senaste skiva var en riktig besvikelse) gästsjunger på en låt. Gigi är ett kanadensiskt band som fortsätter det man kan säga She & Him började med Volume 1, att göra musik som låter så där härligt 50-talspoppigt. Det finns mycket bra saker som låter gammalt nuförtiden. The Marquee på denna plattan är hittills årets näst bästa låt, efter Beach Houses Walk in the Park. Men det är ganska jämnt skägg. Sjunger på den gör en Brooklyn-tös som heter Katie Eastburn som annars sjunger i Young People. Jag har för mig att jag testat nån av deras skivor för några år sedan, men har för mig att det inte var så bra. Men det var några år sedan också…

Heather Woods Broderick – Something Other Than och Cottonwood Bay

Jo, Heather Woods Broderick, ja. Jag upptäckte henne när jag såg att hon skulle agera förband till Efterklang. Då det vid tillfället inte var bestämt vem som skulle öppna för dem här i Götet försökte jag genom Facebook få henne att spela här, men de valde nåt annat band just här. Bu! Heather är för övrigt Peter Brodericks syster och är aktiv i Portlands musikliv där hon bland annat satt ihop skivorna Music and Migration samt Portland Stories. De samt hennes egen platta From the Ground rekommenderas varmt för en ljuv våreftermiddag.

Ikons – The Hawk

Den här fyran kom nog lite väl hastigt, men helt dumt är då inte alls Göteborgsbandet Ikons, som senast syntes på Pecha Kucha-Jespers t-shirt. Krautigt, monotomt och är man på det humöret riktigt gött.

Joanna Newsom – Good Intentions Paving Company

En trippel-cd säger du, Jo? Come on! Så mycket harpuner orkar vi inte med! Men i måttlig dos är den givetvis alldeles underbar. Om ni gillar harpor och söta indieflickor tycker jag ni ska slänga ett getöga på Gregory & The Hawks video till nåt de kallar Geysir Nationale.

Judee Sill – Things are Lookin’ Up

Medan GATH-videon laddas kanske ni vill lyssna på Judee Sill, en dam som 70-talet gjorde två vackra singer-songwriter-skivor innan hon tog en överdos. Min husgud, Jim O’Rourke producerade outgivet material som gavs ut som plattan Dreams Come True för fem år sedan. Denna låt är från den plattan.

LCD Soundsystem – Drunk Girls

Oh oh oh, I believe in waking up together.

The Magnetic Fields – You Must Be Out of Your Mind och We are Having a Hootenanny

Realism är en av årets hittills bästa skivor. Med andra ord dags att lyssna lite mer på Distortion, skivan de gjorde innan. Come and take our personality quizzzzz.

MF Doom – That’s That

Jävla snyggt beat.

Miles Kurosky – An Apple for an Apple

Miles var hjärnan bakom Beulah, kanske 2000-talets mest förbisedda band. De spelade i Sverige en gång. Då bodde jag i England och när de skulle spela där blev de stoppade i tullen av nån outgrundlig anledning. Buhu. Det finns ingen skiva jag spelar oftare än The Coast is Never Clear när solen skiner och jag vill ha sommar, sommar, sommar. Nu såg jag att visst även albumet hittat ut på nätet. Och här överraskar några Miles med att låta resten av Beulah backa upp honom när han ska promota sin nya skiva.

Mitty Collier – Git Out

Jag laddade ner nåt som hette Chess Soul Sisters, där den här härliga gamla dängan stack ut. Nån som grävt i Chess Records och som vill ge mig fler tips?

New Buffalo – Cheer Me Up Thank You

New Buffalo går numera under sitt riktiga namn, Sally Seltmann, och ligger på Broken Social Scenes bolag Art & Crafts. Den här fina lilla melodin ligger på hennes skiva Somewhere, Anywhere från 2007.

Nirvana – About a Girl

När jag var kanske femton åkte jag med mor och Stefan till Norrland. I min Discman hade jag bara en skiva som jag lånat av Jonathan. Det var Sugar Rays Lemonade & Brownies med en naken tös på konvolutet. Titeln var tydligen vad en annons erbjöd långt bak i en porrtidning, alltså kiss och bajs. Moget. Den lyssnade jag i vart fall sönder och i en ICA-butik någonstans i Sverige fick jag en skiva av mamma. Jag stod i valet mellan Metallicas Load och Nirvanas Unplugged in New York. Jag valde det sistnämnda och fick därmed ett musikintresse. Jag lyssnade på den konstant i flera veckor och tycker än idag att deras version av The Man Who Sold the World slår Bowies original.

Pavement – Stereo

Jag peppar inför Pavements spelning på Primavera (och med största sannolikhet blir det en till titt på Way Out West) med att ladda ner några av deras gamla album. Dags för en liten anekdot till: när jag var nitton tyckte jag väldigt mycket om Stephen Malkmus första solo-skiva och blev väldigt sur när jag fick reda på att man kunde komma in på Pustervik även om man inte var de tjugo år man hade varit tvungen att vara. Jag kommer ihåg när jag läste recensionen i GP om att han hade strechat på scen. Jag har för mig att han även den gången lät Träd, Gräs och Stenar vara förband. De spelade förresten på Primavera häromåret när även Malkmus var där.

The Radio Dept. – This Time Around

Jag gillar nya skivan.

She & Him – In the Sun

Ni vet att jag älskar M. Ward och Zooey Deschanel, men har dock inte betygsatt fler låtar på deras fina Volume 2.

Sun Kil Moon – Glenn Tipton

Jag hade råkat radera den här fantastiska Mark Kozelek-skivan. Antagligen topp 50 någonsin på den skivan.

Tricky – Singin’ the Blues

Jag hade The Blues när jag fick 6000 i böter från Norge, ja. För övrigt är det Martina Topley-Bird som sjunger här. Hennes sologrejer är inte dumma de heller.

Tunng – Hustle

I want to Hustle, hustle, hustle!

Vampire Weekend – Horchata

Coolt – och ibland gillar jag det.

Idag är det första april och förutom att min mormor fyller år skojar What.cd till det med att ha en motsvarighet till Microsoft gem på sin sida. Är den där imorn kan det hända att jag ger upp och stävjar mig till Spotifys utbud (not likely). Hur som haver, de av er som har lyckats ha kvar ert konto där (ni är då inte många…) har freeleech på massvis av saker denna helg, så se till att få upp ratiot. Om det är nån av er andra som vill komma med och ge det ett försök med det här konservativt gamla sättet att spisa musik genom att ladda ner (och ha tillgång till näst intill allt) hojta så bjuder jag in er.

Huja! Det är allt jag kan säga om det här. Jag var lite nere i januari/februari och tänkte att jag ska konsumera mig ur det svarta i tiden, så jag gick och köpte mig en iPhone. Jag kollade frenetiskt olika jämförelser etc. Av Prisjakts “billigaste-abbonemang”-jämförelse framgick att Telenors 299-kronorspaket skulle vara det som blev billigaste (och som inte innebar att man skulle behöva köpa monster-telefonen olåst till runt sju-åtta tusen. Sådana stora pengar lägger man ju bara på böter! Hur som haver, jag gick till Telenor-butiken och köpte luren, trots att jag hade bindningstid kvar på min gamla telefon. Snubben i butiken som bor precis vid en 3G-mast på Johanneberg lyckades spela på mitt ha-begär och jag fixade inte bindningstids-grejen först utan det blev en oändligt lång process av ombildande av gammalt abbonemang till kontantkort och därefter ett SIM-kort skickat till Ljungskile (!). Så mitt råd är att stå emot ert ha-begär tills ni kollat med er gamla operatör så att det går att portera om det gamla numret. Därav hade jag ett temporärt nummer i nära nog en månad, som de flesta här nog vet. Nu kommer vi då till användat av telefonen i Telenors nät, vilket är fullkomligt bedrövligt. Varje dag jag kommer hem poppar det upp “Nätverket förlorat” ty nätet klarar inte mina betongväggar åt alla håll i hallen. Var det inte tio år sedan Comviq kom med en reklam om världens bästa inomhustäckning? Dit verkar fan inte Telenor ha kommit än. Vidare funkar det hjälpligt med den så kallade Turbo-3G-pissnätet. Det är sällan det funkar att visa en kollega Göran Perssons utlägg om Helmut Kohl och dennes fabläss för smör på Youtube. För att inte tala om SVT Play som bara laggar hela tiden. Idag fick jag första räkningen som blev rätt rejäl då de väljer att ta betalt för dels perioden fram till idag och dessutom för nästa period, alltså till slutet av april. Det leder till en jävligt fet räkning. En räkning jag kollar upp och inser att jag borde skaffa “fritt sms” så att jag kan messa oändligt för en hundring i månaden, en tjänst jag sett på deras hemsida tidigare, men som nu inte fanns längre. Jag ringer upp kundtjänst och tänkte undra var fan den tagit vägen nu när jag visat mig behöva den (kostnaden för mina sms har ju gått upp med 315%!), men där i den automatiska tjänsten går det faktiskt att beställa tjänsten jag vill ha. Inkonsekvens.

Så här har ni ett råd av rang: HÅLL ER BORTA FRÅN TELENOR. Och att byta abbonemang från Tele2 var fan inte lätt det heller, det där jävla kontantkortet var jag tvungen att tanka på och ringa några samtal för att de skulle kunna bekräfta att det var jag som använde det – de hade ju för fan skickat det till mig (eller iofs till far min…) Ett till råd är att inte uppdatera programvaran, då går det nämligen inte att highjacka skiten.