Följer upp bobs t-shirt inlägg med: http://cuteoverload.files.wordpress.com/2009/07/kcat-final.jpg
Visa kommentar (1) »
det var ju genom den t-shirten som jag hittade till amazon-kommentaren. det var nämligen den där varg-tshirten som kommenterades tillsammans med det här youtube-klippet, http://www.youtube.com/watch?v=J—aiyznGQ som gav upphov till just den där t-shirten du nu länkade.
Snittsömn understigande tre timmar på 7 dagar. Bahamas, jobbstart, trasig mp3-spelare, dubbla besök och svår självald insomnia. Natten har älskat mig och jag den. Livet levt i hastighet som får tid att i känsla stå stilla, att i sanning bli relativ. Ofrånkomlig emotionell och plånboksmässig dränering. En vilja till besinning ovillkorligt underminerad av starkare ovilja. Galenskapen i fortsatt strävan efter galenskaper. Lycka påtagligare än tröttheten. Förundran över verklighetens rimlighet utmynnar i euforsikt leende från tankar på orimlig verklighet. Försök till redogörelse görs bäst i annat forum. Mellan fyra eller fler ögon. En kort sammanfattning låter sig göras, Hunter S Thompson utan bandspelare, krokodilsvans, revisor och droger.
Visa kommentarer (2) »
Hahahaha, om sa var fallet hade jag inte skrivit detta inlagg utan en losenordsskyddad sida! Tidsperioden innefattar dessutom bara tva dagar i Bahamas… Vill fortydliga att jag faaaan inte tog nagra droger!!!
Alternativt inlägg: Hej. Jag har varit i Bahamas och knarkat. Det var gött men nu är pengarna slut.
För tillfället ingår jag i något som kallas för jobb och utvecklingsgarantin (borgarna påhitt naturligtvis). Anledningen till att jag är med i denna satsning, som garanterar jobb (och eller?) utveckling, är att mina a-kassedagar är slut. Så därför har staten gått in med hull o hår för att man ska få jobb. Inget fel i det. Faktum är att borgarna överraskade med att man under denna satsning får ta ledigt från jobbsökandet i 20 dagar under det aktuella året. Inte illa för en regering som jobbar ganska hårt för att dra ner på den sociala välfärden (reformerna inom tex a-kassan är inte av denna värld). Men efter ett tags funderande känns det rätt skumt att behöva ansöka om ledighet. Även om jag förstår hela poängen med restriktionerna för oss arbetsfria individer så kan jag inte komma ifrån att man är fången i sitt hem, eller åtminstonde i sin stad. Jag får trots allt röra mig inom stadsgränserna (tänk om jag bara hade fått hålla mig på hisingen..). En annan del i det här programmet är att man ska sitta på en privat typ av arbetsförmedling (ännu en borgaridé) i sex månader där det ska sökas jobb utav bara sjuttan påhejandes av en 25årig konsult som tror att han/hon har koll på livets krokigheter. Eller så skaffar man en praktikplats. Jag ska definitivt gå på alt nr. 2!!!
Livegenskapen botades i helgen då jag o Tomas var ute på en tur med fassans båt. Vi skulle planera framtida filmprojekt och njuta av västkustens behag. Och till min förvåning så lyckades vi med båda dessa uppgifter trots att miljön inte gynnade diciplinen! Själen fick sin dos av hav, klippor och sol (brände upp rygg och bröst, varpå jag hettan togs med till ett regnigt Gbg). Höjdpunkten var när Tomas höll på att bli hängandes med baken i en krok i fören av båten då han skulle hoppa i land med tampen. Han kom undan med en rejäl stjärtlapp hängandes som exponerade hans bleka bakdel. Så kan det gå när inte haspen är på!
Ingen kommentar än.
Jag och David har ju gått och peppat för den här rullen i ett halvår och så dök den till slut upp och mina ganska höga förväntningar stod pall och den var än bättre än väntat. Helt underbart bra, faktiskt. Årets hittills bästa rulle. Recension här när jag kommer hem efter min lilla cykeltur nu. Peace.
Visa kommentarer (2) »
Underbar film! Bra tips! Efter att ha sett the Hangover var det dessutom grymt att se att Zach Galifianakis register är betydligt större än en stereotyp lustigkurre…
första gången såg jag inte att han sular iväg sin egen klubba 45 in i filmen, jag trodde bara att han hade tidernas skönaste efterspel till sin swing. Blev lite besviken när jag såg det igen för jag skulle kunna tänka mig börja med golf bara för att lära mig se så cool ut…
Bastu, bira och chips i Umeå
Ingen kommentar än.
Såg precis Crossing the line på svtPlay. En makalös dokumentär om en amerikan som under koreakriget flydde över till Nordkorea och blev kvar där. Under 60-t flydde sammanlagt fyra amerikanska soldater till Nordkorea där de blev verktyg för propagandan mot den amerikanska imperalismen (idag är de kända som filmstjärnor från filmer som Kim il sung2 regisserade). Allt är filmat innefrån Korea i nutid.Mkt fachinerande! Set.
Visa kommentarer (2) »
Jo faschinerande historier och extremt stora öron har alltid gått hem..
Såg den också, för några veckor sedan. Sjukt bra och intressant. Och väldigt roligt att han som officier (eller vad det nu var) hade så sjukt utstående öron. Makalöst.
denna skulle jag vilja se, verkar härligt kaotisk: http://www.youtube.com/watch?v=d-5v6ZMY4W8
Visa kommentar (1) »
verkan skönt galen! bonus med a clockwork orange-soundtracket. få saker är stressigare! antagligen världens roligaste sexscen som de använde den musiken till då. en flicka tar på sig kläder medan alex sätter på en annan och så vidare.
en slapp internetdags highlight blev den här kommentaren (scrolla ner till kommentarerna): http://tinyurl.com/m7dewd
en slapp internetdags highlight blev den här kommentaren (scrolla ner till kommentarerna): http://tinyurl.com/m7dewd
Visa kommentarer (2) »
Underbart, påminner om kanadensiska Trailer Park Boys och den svagare amerikanska varianten Westbound & Down…
snygg t-shirt och fina kommentarer
Planen är iscensatt. Jag är sedan tre dagar arbetslös, men inte sysslolös. Om sex timmar stiger vi upp, klipper vårt skägg och åker till San Diego, via Paris och New York. Innan vi är tillbaks på hemmaplan om tre veckor, har vi även hunnit med Manhattan Beach, South Bay, Santa Monica och avslutat med Rock The Bells (kolla line-up:en!) i San Fransisco på vår 37-månadersdag.
Sedan har jag fem dagar på mig att flytta hela mitt liv till en väntande, tom 2:a i Lambohov, Linköping. För sedan börjar “Tvärmedial gestaltning och samtidskonst” (30 p) i Norrköping. Och en ganska ny vardag. Det ska startas företag och frilansas, samsas och vänslas. Ett år av ett överlag rätt pissigt leverne i Mölndal har gett mig perspektiv på livets värden, men i rättvisans namn också en grym professionell utveckling och ett Dragster-gäng för livet. I retrospekt värt uppoffringen, men särboendet är i slutändan trots allt ganska… sär.
“That’s what you do when life hands you a chance to be with someone special. You just grab that brownish area by its points and you don’t let go no matter what your mom says.”
För att citera Buster. Sedan har även detta arrangemang en baksida, i och med att jag lämnar framsidan och i minst 1,5 år bosätter mig på behörigt avstånd från familj och vänner. Pendeln slår. Alltid är det något.
Visa kommentarer (5) »
Välkommen till östsidan!
Vill också dit! I Tsinom tid…
Tack, Frans! Tack, Bob! Tack, världen!
San Diego är fyllt surfare och slackers, har aldrig trivts bättre från scratch i ett utland. Vi funderar på att skaffa goatee.
Tvärmedial särbo hittade hem! Lycka till, o hade fint på andra sidan atlanten.
Du har väl alltid varit ganska sär?
Sthlm. Denna underbara stad.
20 July, 2009, klockan 22:52
Etiketter: emiliana torrini, modeblogg, musik, reseredogörelse, sthlm jazz, stockholm
3 kommentarer
I fredags morse for jag österut med Hanna Hedes vän Minna och hennes pojkvän Christian. Vi hade siktet inställt på Sthlm Jazz Festival.
En soulkonsert är som Chrilles observation om pizza på Bleecker Street. Att man kanske inte ska ha “extra allt” utan satsa på några, riktigt bra, råvaror. Det är därför Raphael Saadiq är suverän med sin fantastiska basist och en keyboardist som helt plötsligt visar sig vara en fantastisk sångare. Det är rätt långt ifrån Erykah Badus sena ankomst, tråkiga digitaltrummor och flöjtister, det!
Dessutom, är en soulkonsert ett musikaliskt arrangemang eller en väldigt trött striptease? Erykah börjar i en kappa med stor hatt och avslutar i nån sorts gördel med lackbyxor. Raphael börjar i stilig gul 60-tals kostym och avslutar i linne. Ok, jag fattar att de blir varma i rampljuset, men kunde de inte tänkt på det innan de valde kostym?
I fredags träffade jag Martin Wallström och vi drog till Rasmus, som snart ska springa Göteborg-Stockholm som protest mot SJ:s biljettpriser (gå med i facebookgruppen). Där styrdes det upp ostfondue. Flöd!? Överflöd… Det var gött i början, men blev lite tjatigt i längden att doppa bröd i flytande ost. Martin skulle hem och möta upp med frugan sin så jag slafade hos Razzmatazz (Guru gjorde tydligen en väldigt trött spelning sa Minna och Christian).
På lördagen mötte jag och Rasmus upp med Johannes, som visst sjunger i Cult of Luna. Vi gick sedan och spelade dodgeball med eliten inom sporten, givetvis var de sponsrade av American Apparel och hade kortkorta shorts på sig. A.k.a. såg ut som idioter. Trevliga idioter. Kul att spela, trots att jag vara totalt värdelös. Jag och Martin gick sedan och tog några folk vid Söder Mälarstrand. Trevligt. Han skulle möta frugan så jag tog mig tillbaka till den fina, sjukt stilrent inredda lägenheten på Folkungagatan och tog en dusch innan jag drog in till stan med en Estrella i näven och en till i påsen. Den fick jag öppnad av en engelsman som ordade väl om mitt ölval när hans tändare fick öppna flaskan. Det kom ett hällregn och jag var sådär pepp på att se Tallest man on earth uppe på Kulturhusets takterass i regn, men det duggade bara när han väl spelade. Mötte upp med Elin från Couchsurfing och tog några öl och snackade lite skit innan jag tog en promenad tillbaka till lägenheten.
Söndagen bjöd på dyr macka till frulle, chorizo, glass och kanelbulle samt en giro till nattamat. Och en latte på det. Dessutom trötta gubben Booker T, cut n’ paste-musiken från Joss Stone och lite annat. Älskade Emiliana Torrini (hennes fantastiska album Fisherman’s Woman är nummer tre i flest antal spelningar någonsin på min last.fm. Någonsin är väl bortåt fyra-fem år. Det har mycket med att jag nästan alltid somnar till den där fina plattan. Och när hon Summer Road kom det, rysningarna. Mmm. Härligt. Resten av spelningar var också finfin och hennes nervösa dans och blyga lilla mellansnack var bara så underbart älskvärt. Man vill ju bara krama henne. Jag hann även med att träffa en trevlig fransman, Benoît, som tagit fotot här uppe. Klicka för hans flickr. Fina grejer. Han jobbar för fransk radio och ska komma ner och lyssna på Fever Ray med oss andra. Dagsklubben kommer vara överbefolkad för övrigt. Alla är pepp på idén och vill komma. Ska vi få SMHI att flytta moln a la Sovjet?
Efter den tråkiga Erykah-spelningen gick vi tillbaka till lägenheten och packade ihop kitet. Jag körde en liten stund, men var aptrött. Christian tog över och körde som en kung, jag hann sova tre-fyra timmar. Det behövdes då jag bara var hemma och vände i morse innan tio timmars jobb (vilotid, javisst!). Nu ska jag ta igen de där timmarna (kinda). Ta-ta.
Visa kommentarer (3) »
Bob: Latte är inte ok.
måhända. jag får se vad som händer med mig själv de närmsta. ger dig besked när vi talas vid härnäst. hepåre.
Hej Bob. Vill du haka till Båstad filmfestival? Vi har en gratisnatt på pensionat som festivalen står för från lördagen den 1.e aug till den 2.e. (då Livsmedel också går upp) Jag är i nuläget ensam resenär, vilket inte är att föredra. Tänkte att man kunde dra dit på fredan, men då är det tält som gäller. Festivalen har ett mkt gott rykte, liten och samtalsvänlig i svensk sommaridyll! O massor med svensk kvalitetsfilm.. Slå till!