Efter en dålig start på dagen ,då Ul stängde dörren för att inte väcka mig men glömde att Sickan var i sovrummet, är jag nu pepp. Ny iPhone, tsool och zlatan-debut i Barca
Visa kommentarer (4) »
Grymt. Jag tycker att det låter som upplagt för en Peter Flack-fars!
haha, bra förklaring
nej, det verkar som att alla katter lider av en vansinnig klaustrofobi. Så länge dörren är öppen 5cm tar de det lugnt, men om dörren stängs blir det ett jävla mjauande. Det verkar inte ha särskilt mycket att göra med storleken på utrymmet de stängs in i, jag tror de reagerar likadant i såväl garderob som sal.
Låter som en trevlig avrundning! Kan du upplysa mig, kattanalfabet, vad konsekvensen av stängd dörr var? Kiss?
Självmord? Knappast. Men iom Apples release av Spotify i AppStore så känns det ju lite som att de skjuter sig själva i foten. Knappast så att försäljningen av musik i iTunes ökar efter detta.
Men hur som helst så är det ju underbart för oss konsumenter. Nu kan man när som helst, vart som helst lyssna på vad man vill (nästan iaf), synkat i iTunes eller ej.
99:-/mån är de värt. Offlinelistor gör susen på flyg osv.
***
Denna och nästa vecka är det inskolning för Caspar på dagis. Gått bra. Idag är han där själv för första gången.
***
NHL är snart igång. Sa upp Canal Plus pga hälsan. Inte bra att lockas av att sitta uppe och kolla mitt i arbetsveckorna.
Vad gjorde jag då? Skaffade Viasat Sport så att jag kan avnjuta CL.
Men vad händer då? Från ingenstans kommer Viasat Hockey. Nicklas Holmgren och Calle Johansson värvas till kanalen och nu skall de sända 5 matcher i veckan. Precis det jag skulle “slippa” ju.
För Elitserien blir det å andra sidan bra. Nu slipper Canal Plus ha Calle i sina sändningar. Han pratar bara NHL hela tiden. För att Inge snacka om Holmgren som inte gör annat än att berätta om när han vs på plats i MSG 1994, game 7.
***
På tal om NHL. Snart dags för Smallworld igen. Det som ger oss mening med livet 
Visa kommentar (1) »
Jag hade inte sett detta inlägg förrän nu, märkligt. Kul med Canal plus och Viasat. Hahaha. Tur i oturen skulle jag säga. vad är bättre än NHL? Hälsovådligt? Aldrig säger jag! Allt som är kul är bra. Se bara på borsten. Mmm…
Oskyldigt nyväckt ur slummer. Litet barn skyldigt. Flinar åt okvädningsljud innan ögon åter sluts. Ögon öppnas för sparkar mot ben, för att möta blick av litet skyldigt barn. Nytt barn. Ler åt såväl ettåring som dennes ledsagare, tillika mamma. Mamma förstår varför, men förstår inte att flytta barnvagnen så att barnet slutar sparka på ben. En akrobatisk halvsittande snurr senare är ben utom räckhåll för nyfiken blå. Snart uppenbarar sig herr Blund för tredje gången. Säg den lycka som varar.
Kavalleriet intar vagnen. Gendarmeriet hade anat onåd och flytt. De har varit med förr. De vet att flytta på sig. Alla utav oss, såsom bokläsare, gör inte det. Drygt trettioåriga föräldrar med fyra små i åldrar två till sju. Mamma bär på halvbakad femte. Normalt sett barnbefriad resa bekräftar, i överväldigande antal, undantag. Pappa inleder grekisk tragedi med att titta stint på de platser han skall ha. Två vänliga, om än något förvirrade, själar flyttar på sig. En ung kvinna blir kvar i tresätet, ty hon läste bok och uppfattade aldrig olyckan som snart skulle drabba henne. Pappa tar genast av sig till bar överkropp. Tröjan placeras på golvet. Familjen intar sin plats i djungelriket. Bokläsaren, nu uppklämd mellan snuvig tre-fyraårig pojke och vägg, uppfattar situationen. Hon tittar vädjande runt i vagnen. Placerad i allas blickfång möts hennes vädjan utan bifall av samtliga “medresenärer”. Likt Serengetis svagaste gasell omringad av hyenor förlikar hon sig med sitt öde.
De två äldsta barnen tilldelas varsin öronsnäcka. Allsång inleds. Svårt att höra vad. Det begränsade antalet hörsnäckor hindrar inte tre-fyraåringen från att stämma in. Vi smygtittar inte längre, vi glor. Inte en hållplats passerad. Det måste vara ett socialt experiment. Var är kamerorna? Inga syns till. Minstingen börjar gråta. Äldste sonen erbjuder minstingen sin hörsnäcka. Pappa ingriper, det är hans tur. Ordning och reda. Pappa rycker med imponerande knyck hörsnäcka ur dotters öra. Behövde visst båda. Dottern frågar varför, pappan svarar därför. Sonen frågar varför, pappan svarar med hot om hurring. Flertalet passagerarhalsar rycker till. Mamma anar oråd och skipar rättvisa. Pappa och äldste son får dela. Helt sonika blir minsting och dotter utan. Dottern följer minstingen in i gråten. De överröstas snart av pappa som lär äldste sonen texten till vad han vid flera tillfällen upprepar vara deras sång. Det är en komplex text full av intrikata detaljer. Yeah, yeah, motherfucker. Yeah, yeah, motherfucker. Mamma ler. Pappa triumferar stolt när äldste sonen stämmer in. Tre-fyraåringen slår bokläsaren på axeln, om och om igen. Dottern och minstingen gråter.
Vid det här laget är min gräns nådd. En snabb glans avslöjar att jag inte är den ende. Likväl håller vi alla tyst. Civil kurage i inre tyst strid mot tabun. Jag har sällan några problem i att säga till folk att bete sig som, just det, folk. Men detta är större än så. Detta handlar om att berätta för folk hur de skall uppfostra sina barn. Denna dödssynder av dödssynder. Så självskriven att katolska kyrkan lämnade den utanför infamös lista. Berikad med familjs närvaro i fyra hållplatser lämnades vagn för matinhandling. Med kassar i hand var tabustriden en avgjord affär.
Insikten lika uppenbar som instinkten varit stark. Visst borde ord yttrats. Föräldrar, barn, uppmärksammas på oacceptabelt, sjukligt beteende. Om vi alla hade lite civil kurage, lite kruppstahl, lite råg i ryggen, så skulle aldrig situationer såsom denna uppkomma. Stridsberett gendarmeri. Patrull i varje hörn. Istället sitter vi fångar i tabun. Uteblivet motstånd är tyst godkännande. Barns framtid förlorad. Det senare kan tyckas överdrift, men ärligt talat, det är ytterst osannolikt att vi här talar om morgondagens samhällspelare. Vi talar om barn som aldrig kommer ges chansen att nå sin fulla potential. Fyra, snart fem, barns framtid offrades för rädsla. Vi lät pappa, visserligen med gängmössa, vinna. Vi lät pappa som på offentlig plats inte tvekar hota barn om stryk, vinna. Genom risk för våld vann en man mot fullbesatt tågvagn.
Framtida agerande utifrån erfarenhet tillgagnad via misstag skiljer dum från smart. Delgivande av erfarenhet förbereder omgivning. Låt min erfarenhet och nyss inmundigat delgivande förbereda dig. Nästa gång kan det vara du. Utmana dödssyndernas dödssynd. Begrav tabu, förlös framtid!
Visa kommentarer (2) »
Jag hoppas att det framkom att det var precis darfor jag skrev detta inlagg, for att vi inte skall bli overraskade eller chockade i denna sitaution, utan faktiskt saga ifran.
Mycket snack, liten verkstad alltså. Folk, är, och kommer nog säkerligen alltid förbli idioter. Men vi är väl nästan lika idiotiska själva som sitter där och irriterar oss, men håller käften tills vi kan skriva ett blogg-inlägg…
Räknar med en recension av dagsfesten här inom kort, givetvis med bilder och krocketstatistik!
Ingen kommentar än.
Jag tvingades just nu tacka nej till byte till en av stadens attraktivast gator, allt på grund av att jag är student. Bittterhetens vågor väller, distrahera mig med trevligheter, någon.
Visa kommentar (1) »
fan vad sunkigt. det här är mitt favoritklipp från de senaste månaderna: http://www.youtube.com/watch?v=shbgRyColvE annars är världens sötaste stopmotion också glädjehöjande: http://www.ebaumsworld.com/video/watch/45716/
Jag blir så AAAARRRRGGGG!!!!!
Ingen kommentar än.
Så jävla fint nu alltså. Bilen brann upp, gött å slippa den. Kvar är bara ett svart skelett. Känns som att det var himla roligt att inte bara vi som ägare kunde roa oss med den utan att även kidsen såg sin chans till ett kvällsnöje.
Sen gick jag även in i en stolpe häromdagen. Jag gjorde finten på den, ni vet kolla åt ena hållet och gå åt andra, men stolpen läste mig som en öppen bok och valde att stå kvar i försvarsställning. Där fick jag uppleva den sköna känslan av skam och på samma gång bli av med lite blod, man har ändå för mycket av den skiten i kroppen. Jag föredrar att låta lite rinna ut i roliga mönster på pannan.
Sen har ju även Jenny blivit av med sitt förstahandskontrakt iom att jag flyttade ut. Det är kanske det roligaste som har hänt det senaste. Dels var det en för jävla oväntad överaskning på morgonkvisten. SURPRISE!!! Jenny får inte bo kvar tack vare att du skrev på ett annat kontrakt. Shit, vad jag blev förvånad, cred till Heimstaden som fixat och donat med överaskningen och verkligen lyckats hålla det hemligt till sista sekund.
Sen är det ju även tur att semestern är över, vet inte hur länge till jag hade kunnat vara ledig med full betalning alltså, nä betald semester är bara ovärt… man ska jobba för sin lön tycker jag.
Nu till de lite sämre nyheterna, det känns tråkigt att få hjälp av sina vänner med flytten så den bara tog två dagar. Lite synd.
Visa kommentarer (3) »
Inget näsblod.
Och jag pallar inte jävlas tebax med alla dessa grejer. Det kommer bara att exponentiellt urarta med ovärdhet allan.
Vad sags om att lamna lagenheten med potatislandet i vardsgarummet intakt? Att kedjeroka in badrummet? Kanske stalla in bilskelettet i lagenheten och kalla det for en installation? Omplacera stolpen till Heimstadens port?
The possibilities are endless?
Fyfan, vilket jävla missflyt. Blev det inte ens något näsblod?
Hemma igen efter en förbannat lyckad resa. Två dagar på mig att flytta. Vill någon ha en överbliven tamburin?
Visa kommentar (1) »
jag vill ha! så att jag kan fronta the brian jonestown massacre!
Fick idag reda på att kontraktsförlängningen gäller tom 18 December, vilket snart firas med Mews nya skiva!
Bob Dylan – The time they are a-changin’.
Kalender hävdar två veckor passerade sedan inlägg senast skrevs. I stad som aldrig sover tycks det ett par dagar. Händelserika dagar. Veckor med avskedsfester för hemvändande praktikanter. Intensiva, vemodiga avslutningsfester och tillsynes utan slut i såväl antal som tid. I det senare återfinns illusionen. De händelserika dagarna, som kalendern hävdar två veckor, har varit en tid av uppbrott och brutna sviter.
Under hela mitt liv har jag slarvat bort eller haft sönder tre saker. Förutsatt att vi exkluderar mössor som jag har en naturlig fallenhet för att förirra. Eller cyklar där jag fått sex utav fem bestulna. Meningen innan är korrekt, på så vis att det sjätte vidundret med sitt fantastiska bockstyre, endast var lånat från kusin då det stals. En tröja som jag inte längre minns hur den såg ut eller hur den försvann. En drygt femårig Nokia 3310 som jag lämnade på Bodele hållplats efter att ha simmat in en soppatorskad segelbåt en vindstilla dag för att därpå från Rödö resident låna en cykel till nämnd hållplats för resa mot fotbollsträning. Som tredje attiralj åsyftas ett par ljusa jeans som uppbars i Stockholmsk TV4 studio då Göran P fick bekänna färg inför valet 2002. De slutade sitt jordeliv abrupt en kort tid därpå då god vän bestämde sig för att tömma mage på mina ben. Via uppbrott med god vana har svit brutits.
Telefon försvann för omkring tre veckor sedan. Helg därpå mötte sexårig Mp3-spelare sin skapare. I lördags blev jag bestulen på min väska i tunnelbanan och i ett trollslag var förutom nämnd väska även favoritkostym, solglasögon, slips, skjorta, kreditkort, CSN-kort, FN legitimation, samt mitt av Posten utfärdade och sedan fem år tillbaka utgångna (!) ID-kort på vift.
I materialistiskt manfall återfinns tröst i ny god vana. Sedan den 27 juli rakas Förenta Nationernas lall in på Chaseiskt lönekonto. Kontraktsförlängning a tre månader sker på fredag. Oförtjänt låg lön som blir bra via FN anställdas frånvaro av skattebetalande. Vän av skatt vänslas med skattebefriandet. Via anställning terminerades svensk Kammarkollegiansk studentförsäkring. Däri finns mycken ironi. Svenska medborgare (i Sverige) har bättre sjukförsäkring än FN-anställda. Personlig ironi favorit är dock att väska stals vid unikt tillfälle. För första gången någonsin stod jag utan försäkring.
Vad som sker då kalendern hävdar mitten av november passerat återstår att se. Din gissning lika god som min. Enda vetskap består i gränslande av mammon. Materialistiskt manfall skall ersättas. Skattebefriat lönekonto åtfaras. Förhoppat sparande skjuts på framtiden. Fördold framtid känns intressant och spännande. Vetskapen i att inte veta lockande. Ostronet världen, Sverige reservplanen. Via känsla att förlust är lika mycket vinst som en seger, finner oförsäkrad trygghet och framtidstro.