Efter 10 år säger jag nu tack och adjö till Malmö.

Jag ska flytta till Göteborg.

Till min käre kärlek på seminariegatan.

Åherregudvadärdetsomhänder känns det allt som oftast. Att lämna vänner, jobb, lägenhet, stad, gynekolog och ett relativt ordnat liv.

Det kan bli hur knas som helst.

Och hur bra som helst.

Jag satsar på det senare, för jag får vara med Gab. Det är det värt. Är så fruktansvärt trött på ensamheten, den är tärande. Det är fint att vara två.

Ser fram emot ny stad och gamla bekanta.

Om 4,5 veckor är det dags. Ses där och då.

Hur gör folk?  Är det bara jag som inte kan lattja ihop ett trevligt, intressant, säljande personligt brev? Hur är det för er, kära vänner? Lätt? Svårt? Är det jag som låter mina känslor löpa amok med mig? Ska jag inte ta det så allvarligt? Hur gör man för att inte ta det så allvarligt? Skaffar sig ett riktigt problem?

Imorgon ska jag klippa mig. Hejdå långa hår, hej till… ja inte fullt så långt hår.

Vi ses i Uddevalla nästa vecka.

Är i processen att leta efter praktikplats, vilket är mycket skrämmande. Jag tror ibland att jag måste vara den sämsta människan på jorden på att skriva CV, personligt brev, maila och ringa företag. Jag gör det bara inte. Det tog mig misnt en månad att skriva ett personligt brev. Och truckvis med ångest. Jag måste verkligen lära mig av de människor som kan ta sånthär med lite mera klackspark, lite går det så går det, om inte så går livet vidare.

Annars har jag förskaffat mig ett par nya glasögon, som ser ut såhär.

orm

Vassegoa att beundra.