Innan säsongen drog igång surrades det om huruvida vi kanske skulle spela såpass bra att vi i slutändan skulle bli uppflyttade när tabelleringen var slutsummerad. När halva säsongen är avklarad -förutom den rätt igenom gudsförgätna bortamatchen på ö-avkroken Styrsö- ligger vi tredje sist. Vi klockar in på fyra poäng. Ett kryss, en vinst, resten förluster. Det är fantastiskt. Illa.
Idag rev vi av ännu en Lars Norénskt influerad tillställning. Tre-Sju. I division sju. Hade vi varit med på måltipset hade vi varit ett standardspel. Vi är emellertid inte med på måltipset, ty vi spelar i Div. 7 C Göteborg. Den sämsta serien i hela lokalsystemet. Den Norénska aftonen var intressant. 3-7 (0-1). Härmed kan utläsas att det drog igång i andra halvlek. På fem minuter gjorde de så många mål att jag inte minns hur många det var. Men jag tror att det var minst tre.
När jag reducerade till 1-4 kände jag spontant att jag skulle göra en cool målgest (för det var mitt första mål någonsin, tror jag), men det passade sig inte så jag spelade cool och gjorde ingenting. Fem minuter senare sköt jag, helt fri -inte ens målvakten var mellan mig och målet- över från max två meter och bollen sökte sig till Södra Vägen istället för -mer normalt från det utgångsläget- in i nätet.
Mot slutet blev det en satans massa mål åt alla håll och jag semi-passade fram till våra övrigt två strutar. Där emellan, eller före eller kanske efter (?) gjorde motståndarnas SVT-profil, Landet Runts programledare Henrik Kruusvall, minst fyra mål och vi sköt i ribban och hade ett ohyggligt Hawaii-tempo där ett tag. Sedan brann det över för Stefan som vanligt, som blivit vår nya Calle P, och sedermera avslutade han (o)snyggt med att sparka ned en motståndare varpå mindre tumult utbröt innan lugnet åter sjönk över Heden i ungefär samma stund som vi alla lämnade planen i förljugna tankar om att vi inte alls är dåliga utan bara har en sjuk otur i tid och otid.
men eftersom jag med mina mål och smörpass igår avancerade till topps i lagets interna poängliga (trots att jag under stora delar av säsongen axlat rollen som inhoppare och meniskens flytta-runt-och-spela-på-alla-positioner-men gärna-back-eftersom-det-saknas-folk-gubbe) så är jag givetvis mogen för större uppgifter än såhär.
Hittills under den gångna säsongen har i varje fall jag haft känslan av att vi haft fett oflyt hela vägen och därmed lika gärna kunnat ligga 3:a som 3:a från slutet. Efter gårdagkvällens vidrigheter råder det dock ej längre några tvivel om att vi ligger precis där vi förtjänar i kanske världens sämsta fotbollsserie.
Det är en unik upplevelse att få dyngspö i div 7. När man inte tror att det gick att sjunka lägre trycks man sakta,sakta längre ner i avföringen. Bedövad av skam och självförakt ligger man klarvaken 01.00 med hjärtklappning och försöker somna ifrån all smärta.
Det är alltid roligt ( emellertid under förutsättning att jag slipper spela ytterback och det slapp jag igår). Direkt efter matchslut ville jag spela om bataljen per omgående. Det hade varit ännu roligare om vi inte hade haft en sådan förbannad otur utan istället varit bland topplagen. Fast egentligen spelar det ingen större roll överhuvudtaget.
Det kanske inte var avsikten, men jag tycker att det låter helt underbart roligt. Saknar Heden, saknar ansvarslös grusfotboll.