Nu skall jag skita i det blå skåpet: Är fundersam över mental hållning bland alla de som ideligen kommenterar OS-händelser (givetvis enbart baserade på nationell framgång | annan nationell motgång) på Fejjans statusrad. Själv blir jag upplyft av att skiten snart är slut. Det trodde jag nog aldrig själv, i ärlighetens namn, att jag skulle anse.
obs.det var inte ett seriöst inlägg vill jag tillägga! plus att jag oxå vill passa på att säga att en ironiskt uppdaterad fb profil är skoj- tycker jag- jätteskoj- ibland. ibland är det oxå tråkigt- ibland är det tråkigt i verkligheten oxå- ibland roligare i verkligeheten- ibland roligare på fb.ibland e ingenting roligt- ibland är allt roligt- ibland vet man inte vad man tycker- ibland vet man inte varför man skriver som man gör- varken här eller där- nu till exempel.
hm. facebookstatus/skriva inlägg på heylisa ekvation= facebookstatusuppdatering= shotrace på avenyn= dåligt och plastigt skriva heylisa inlägg= öl på sjuans ölhall=genuint och helylle?
*Myser* efter curling guldet*LER*. Fuck YOU Norge LOL
Frans: det finns olika dimensioner av det. Vad gäller övergäst privatsfär är jag den första och största producenten inom heylisa. Men det har sina skäl, och sina syften. För de allra flesta är det generalfail att prata om misslyckande, problem och misär. Jag menar att det inte skall vara så. Man skall kunna lyfta också detta. Även i ett samhälle som näst intill föraktar svaghet och där alla strävar efter att presentera sin lycka och välgång inför andra. Livet förväntas vara en endless happy teater men tyvärr är jag ingen aktör i detta lustspel. För det andra är utfläkningen en ventil. Utan Johan (i verkliga livet) och min på er påtvingade miserabla läsupplevelse vet jag inte om sommaren och hösten hade slutat särskilt lyckligt. Så tänk ett varv till: utfläkning kanske inte oavkortat betyder narcisism.
jo, Facebook-självexponering kan verkligen vara motbjudande. Mycket förtäckt skryt/ljug om hur härligt livet är.
Jag har svårt för dessa FBstatusar över lag. Ibland, el snarare ofta känns det som att man får nog av alla människors privatliv. Jag vill inte veta att den o den blivit singel el vad det nå må vara som är så världsviktigt att hela världen måste veta. Det är som att man måste försäkra sig om att man finns, hela tiden. När jag yppade mitt missnöje på min status så blev det näst intill ramaskri. - Folk har rätt till att visa upp sina privatliv, och ingen ska komma o vara brorduktig o förklara hur saker o ting ska vara, fick jag känslan av att man tyckte. Och självklart är det så att man får skriva vad man vill, och jag behöver ju faktiskt inte läsa det däringe. Men jag förundras och störs likt förbannat av denna övergästa privatsfär. Det luktar nån slags desperation. Finns jag? Eller?
Men Chrille, om någon faktiskt haft som status: “där fick ni så ni teg” måste man ju tycka det är roligt. Vem utrycker sig så egentligen?
Det är ju hela grejen med vinter-OS. Att få spy galla över Norge. Om allt ska vara konstruktivt hela tiden skulle ju det mesta som är roligt försvinna.
Retoriska fekala kräkningar! Jag delar nog Christians känslor, framför allt när det gäller uppenbara komma-tillbaka-och-bita-en-i-svansen-utspel à la Norge-bashningen ovan. Sådant konfliktsökande är lika konstruktivt som smart och tilltalande. Inte så mycket. Men har man inte utvecklat ett ganska bra undermedvetet filter för att ignorera allt FB-innehåll förutom den procenten man finner givande? Nu generaliserade jag, men så funkar det ganska bra för mig.
Härliga metaforer, kanske är det så att du spytt bajs i det blå skåpet?
Att uppdatera sin status med något i stil med “NORGE, NORGE, NORGE, är ett jävla land. GULL! Där fick ni så ni teg!” är, jag vet inte, [valfritt ord](?). Tja, jag vet inte vad det är. Det är som att framför jubelrop när Sibel vinner melodifestivalen. Fast å andra sidan, när jag tänker efter: någon gång har la jag slängt fram ett GAIS! när de tvålat dit blåvitt, eller något liknande. Så jag skiter nog dubbelt: i magsäcken i det blå skåpet.
Skiten ligger nog inte i ett färgat skåp utan är nog fortfarande kvar i magen tror jag. Är din fundersamhet att folk uppdaterar sin facebook-status med vad de upplever i sin vardag eller att de hejar på ett landslag eller att de bryr sig om OS? Enligt mig är alla dessa tre tämligen ganska normala företeelser eller ser du nåt annat i din text som jag inte gör?