Jag trillar rätt trots att jag trillar dit. Jag är inne i zonen. Mina hörsnäckor som fått trumpeter, bygelhästar och smedjeverktyg att vibrera i extas förolyckades mycket tragiskt i lördags. Kirurgen förkunnade domen med en torr, närmast raspig röst, samtidigt chippandes efter andan. Hörsnäckorna gick i graven medan undertecknad väntade på diligensen. Ty er pennförare, er samlingspunkt i natten, er själsliga kartläsare, ert moraliska rättesnöre skulle handla hörlurar. Jag trillade rätt trots att jag trillade dit.
Den senaste tiden har varit fin, närmast smäktande. En flytt ger alltid ett nytt perspektiv på omgivningen och vardagen. Utmanande projekt medför kreativitet och arbetsvilja. Trevliga besök bjuder förutom utökade snusförråd på trevliga, om än sena, kvällar. Nya bekantskaper föranleder i vanlig ordning mycket nyfikenhet, spänning och erfarenheter. Soliga helgdagar med en bok i parken garvandes åt knattar som lirar Baseball i alldeles för stora hjälmar höjer såväl batterinivån som D-vitaminreserven. Ibland räcker det med något ack så litet för att hjärtat skall lysa upp. Andra gånger krävs det delande av hav ackompanjerat av digra mängder fisk och vin. Jag trängde något ack så litet. Jag fick vandra på havsbotten under en vinprovning. Vem behöver fisk då?
Oh, en goding
Marcus: Du tänker på Tredje Rikets största stad?
En abstraktionsnivå på ord i följder som verkar förpacka ihop de New Yorksa arbetarna i behållare av samma molekyl. Endast en Plur och en Clur verkar nå de höjder av målande landskap som en läsare kan tänkas uppfatta som dröm och seans. Likheten är ett slag på en dimmig morgon i Sveriges svar på Malmö… Malmö.