Feber och helglugn

Jag överraskade precis mig själv genom att skriva ett mejl på spanska. Jag var överraskad över att jag överhvudtaget kunde författa ett brev med mina falnande spanskakunskaper. Har nämligen funderat över mitt minne. Det är inte bara mitt s.k namnminne som brister. Allt som oftast känner jag nån form av rädsla inför nån form av ungdomscenilitet (kanske inte helt befogat men ändå). Just spanskan ligger illa till. Här har man försökt lära sig ett nytt språk under några månader (förvisso väldigt sporadiskt) , och sen när man kommer hem så hux flux är allt borta. De mest basala orden får man leta efter långt långt bak i bakhuvudet.. inte bra.

Annars då. En filminspelning i västergötland har klarats av, vilket var helt ok. Vi bodde på en herrgård (där också filmen spelades in). Bättre sommaridyll får man leta efter. Det kändes som man var mitt inne i svergies vykortshjärta. Grönskande fält, ringlande grusvägar, älgar i varje skogsvrå och klarblänkade sjöar  (samt skogsbolaget, vilken levererade den alkohol som intogs framför brasa på kvällarna). Man fann varandra rätt snabbt då det lilla teamet och isoleringen gjorde att man inte hade så mkt till val. Ett sommarkollo för vuxna helt enkelt, intensivt men förbannat kul.

Vidare har jag äntligen fått en lägenhet i Kvillestan (eller jag ska inte säga för mkt för fastigehetsskötaren är en idiot som bla har skjutit upp kontraktsskrivningen i en vecka nu. Han kallar mig för Hulta och tycker inte att jag har ett riktigt jobb, vilket jag iofsig inte har eftersom jag inte har något jobb alls för tillfället, men det jag sagt att jag har gills inte som “riktigt jobb” – “det är väl bara lek o stoj hela dagarna där”… – jo kanske, va fan svarar man?). För tillfället bor jag hos Chrille, vilket känns gött. Det känns som en välkommen förändring att dela bostad med nån annan än sin flickvän (absolut inte för att det är nåt fel med det, men umgänget blir ett annat).

Nu ska jag kissa. just det. Igår hade jag en ordentlig feberfrossa. Så så var det med det!