Inom individualatommolekylärsociologin finns det tiotusen allting i varje tankekarta men aldrig något mitt-moln. Under sönderfallet är halveringstiden kort.
Christian, nu har du överträffat dig själv. Jag tyckte först att inlägget om golf kom ganska sporadiskt, men kopplat till detta inlägg inser jag att du håller på att bygga något. Jag förstår inte riktigt vad, men tids nog klarnar det nog…
Back in the days när jag spelade golf var jag bra på att slå rakt. Samtidigt var jag en hejjare på närspel till följd av att jag besatt god bollkänsla. Således hamnade jag procentuellt sett ofta väldigt nära hålet vid inspel, speciellt i jämförelse med de flesta andra golfare av ungefär samma spelkvalitet som jag besatt. Jag hade emellertid ingen större fördel av detta faktum till fördel då jag likväl behövde använda lika många (och inte sällan heller fler puttar) och sedermera fick samma eller tom sämre resultat än mina medtävlare. Jag puttade mycket dåligt och över tid kom jag också överens med mig själv om att jag var en dålig puttare. Efterhand tappade jag gnistan att spela överhuvudtaget och slutligen lade jag av att spela golf.
Igår tog jag en grogg till fotbollen och sedan gick jag in i sovrummet och bröt upp hela golvet.
känn ingen sorg för mig och mitt golv. det är redan slipat. lite kantslipning & lackning kvar. blir nog bra. är man händig så är man. och då renoverar man. så är det.
Hahaha, så det blev av till slut. Blir det stampat jordgolv framöver eller var det fint under?
Olé! Är det ditt golv?
epic
Du har alltid varit en känslo-man. Präglades brytandet av sorg eller vrede?
Om jag hade gjort precis som jag hade velat utan omtanke på vare sig mig själv eller andra hade jag omgående satt mig på ett plan rakt av mot spanska breddgrader för att under kommande månad se på VM på annan ort. Jag hade rekogniserat en spansk bar med stålbardisk och försäkrat mig om att det serverades pan con ajo y tomate, bravas, tortilla de patatas och kall öl samt att stället huvudsakligen belägrades av äldre spanska män med flint, håriga bringor, uppknäppt skjorta, gabardinbyxor och käpp. Det hade gissningsvis varit en enkel match för i varje spanskt kvarter finns en bar av detta slag. Iaf där jag befunnit mig. Sedan hade jag suttit där dag ut och dag in i en månad och tittat och läst och funderat och tippat och vridit mig i inre kval för hur utgången slutligen skulle bli.
Den logiska följden är att jag borde hålla på Spanien i det stundande mästerskapet. Det gör jag emellertid inte. Jag håller på Argentina. Dels för att det hade varit en fröjd att se Maradona vinna turneringen eftersom han gissningsvis är åtminstone lite galen, dels för att Leo Messi gärna kan få fortsätta vägen mot att bli den störte någonsin eftersom det är roligare att prata med eventuella framtida barnbarn om Messi som den störste genom alla tider snarare än Pele eller någon annan gammal drasut som man aldrig sett spela utan bara hört och läst de traderade och långtråkiga legenderna om. Dels för att det finns inget annat lag jag kan tänka mig att sympatisera med (möjligtvis Uruguay, varför har jag ingen förklaring till) Dessutom fyller Maradona och jag år på samma dag (för övrigt delar mamma och Walter Zenga födelsedag, det är inte lika coolt) och vid argentinsk VM-vinst skall alla mina framtida födelsedagar därför utöver mig även storslaget ära Diego A. Maradona.
Jag har läst på om lagen, gjort mitt Menisken-VM-tips, klargjort för alla närastående att det kommer skådas en hel del TV-fotboll framöver och spelat upp tusen olika scenarion i mitt inre. Jag har nördat ner mig maxat i den mån jag är kapabel till att nörda ner mig maxat i någonting. Jag betraktar mig som redo.
Christian: Vadan detta medvetna uteslutande av min och Anders favoritkeeper — Rumäniens, Silviu Lung? En rutinerad herre prydd i den vackraste mustaschväxt du kan tänka dig, samt en underdogmålvakt av klass.
Vid närmare Googling visar det sig att ett av mustaschens ligg resulterat i en ny målvakt! Enter: Silviu Lung Jr. Oj oj, vänta tills Anders får reda på detta.
http://www.mysport.ro/out/large/gallery/mihai_issa/silviu_lung_jr/silviu_lung_jr_868981c.jpg
Christians inlägg får mig att inse varför jag är så dålig på att komma ihåg namn - mitt bristande sportintresse.
jag fyllde det där jägarns VM-90-albumet med varenda bild till (förmodligen) mammas och pappas förtret. jag minns att jag därefter lärde mig namnet på varenda lags målvakt och stajlade på verandan med att svara rätt på varje målvaktsnamnfråga från morsans och farsans bekanta varje gång de grillade flintastekar i sommarnätterna. jag minns ett gäng namn än idag. Den redan då urgamle Tomas N’Kono (som tydligen var Gigi Buffons idol) i Kamerun, nämnde Walter Zenga, Andoni Zubizzareta, halvflinten Hans van Breukelen (som jag av någon märklig anledning alltid ville vara när vi spelade på gräsallmänningen där två träd var perfekt placerade för att kunna utgöra stolpar dimensionerade till vår dåvarande ålder), Bodo Illgner, jänkaren Tony Meola (med hästsvans?), straffräddarvirtuosen Sergio Goycochea, brittgubben Peter Shilton, irländaren och vänsterfotade Pat Bonner, krull-harte belgaren Michel Preud’homme och brasse-Taffarel. Sist men inte minst spelade även Rene Higuita (och hans gelike -mf- Carlos Valderrama!).
VM ‘90-panini-albumet! Herre min get. Det har jag ett fint minne till, jag och Jonathan snattade en hög bilder som säkert var längre än närmsta linjal. Vi satt ute i hans stuga och klistrade in bilder när hans mor ropade på honom i trädgården och vi gömde bilderna under bjälkarna i sängen vi satt under. Jag tror aldrig vi fick det komplett. Jag är verkligen imponerad att du har ditt lättillgängligt, Anders.
Rotade fram mitt VM-90 album i tron att du hade rätt Marcus. Men icke!
Uruguay har en uppsättning mycket tråkiga och ordinära bilder. Jag saknar i och för sig några bilder men det ska mycket till för att de ska höja ratiot från ordinär till exceptionell.
såg de inte balla ut i vm-90 klisteralbumet? Det kanske finns en anledning till att man har ett gott öga till de ändå…
Uruguay har även alltid legat mig varmt om hjärtat Chrille. Helt utan anledning.
Man kan inte tycka om ett lag som har spelare som Mertesacker, Schweinsteiger och Philip Lamm.
Däremot Walter Zenga och Silviu Lung. Det var mustaschprydda målväktare det!
Haha! Anders har redan införskaffat enda exemplaret av 103-tummaren.
Walter Zenga — som jag slet ut knän/gräsmattor i hans namn för 20 år sedan. Tack för nostalgitrippen. Och jag kom precis på mig själv med att kanske outsider-heja lite på Tyskland. Om de bara skippar gamlingarna kan de bli otyskt roliga.
Som alternativ till spansk bar finns min gård här på väderkvarnsgatan. Hos Tommy i fönstret finns tv och bergis billig sprit, samt högklassigt sällskap i form av Kenneth och Harry.
Ett företag säger upp halva personalstyrkan ena veckan, och för att täcka semestrar på kvarvarande personal hyrs nästa vecka in personal från externt bemanningsföretag. Det externt inhyrde ombeds i samband med avtalssignering att träffa sina blivande arbetskamrater först om ett några dagar så att varslen “hinner lägga sig lite”.
Så går det till, det är snuskigt samtidigt som det med röven och en mindre bit krita går att räkna ut vem som är huvudperson i ovanstående story.
Jag tyckte det gick sådär när hela LO hade just den där frågan som huvudfråga i kollektivavtalsförhandlingarna…
Det hela känns väldigt bekant!! (inga bolag o/el personer nämnda).
vinst 4-2 och vi halkade (spelade) faktiskt rätt bra i lervällingen.
krita i röven? hur gick korpmatchen förresten?
det skulle kunna vara ul som fått sommarjobb på SonyEricsson
Innan säsongen drog igång surrades det om huruvida vi kanske skulle spela såpass bra att vi i slutändan skulle bli uppflyttade när tabelleringen var slutsummerad. När halva säsongen är avklarad -förutom den rätt igenom gudsförgätna bortamatchen på ö-avkroken Styrsö- ligger vi tredje sist. Vi klockar in på fyra poäng. Ett kryss, en vinst, resten förluster. Det är fantastiskt. Illa.
Idag rev vi av ännu en Lars Norénskt influerad tillställning. Tre-Sju. I division sju. Hade vi varit med på måltipset hade vi varit ett standardspel. Vi är emellertid inte med på måltipset, ty vi spelar i Div. 7 C Göteborg. Den sämsta serien i hela lokalsystemet. Den Norénska aftonen var intressant. 3-7 (0-1). Härmed kan utläsas att det drog igång i andra halvlek. På fem minuter gjorde de så många mål att jag inte minns hur många det var. Men jag tror att det var minst tre.
När jag reducerade till 1-4 kände jag spontant att jag skulle göra en cool målgest (för det var mitt första mål någonsin, tror jag), men det passade sig inte så jag spelade cool och gjorde ingenting. Fem minuter senare sköt jag, helt fri -inte ens målvakten var mellan mig och målet- över från max två meter och bollen sökte sig till Södra Vägen istället för -mer normalt från det utgångsläget- in i nätet.
Mot slutet blev det en satans massa mål åt alla håll och jag semi-passade fram till våra övrigt två strutar. Där emellan, eller före eller kanske efter (?) gjorde motståndarnas SVT-profil, Landet Runts programledare Henrik Kruusvall, minst fyra mål och vi sköt i ribban och hade ett ohyggligt Hawaii-tempo där ett tag. Sedan brann det över för Stefan som vanligt, som blivit vår nya Calle P, och sedermera avslutade han (o)snyggt med att sparka ned en motståndare varpå mindre tumult utbröt innan lugnet åter sjönk över Heden i ungefär samma stund som vi alla lämnade planen i förljugna tankar om att vi inte alls är dåliga utan bara har en sjuk otur i tid och otid.
men eftersom jag med mina mål och smörpass igår avancerade till topps i lagets interna poängliga (trots att jag under stora delar av säsongen axlat rollen som inhoppare och meniskens flytta-runt-och-spela-på-alla-positioner-men gärna-back-eftersom-det-saknas-folk-gubbe) så är jag givetvis mogen för större uppgifter än såhär.
Hittills under den gångna säsongen har i varje fall jag haft känslan av att vi haft fett oflyt hela vägen och därmed lika gärna kunnat ligga 3:a som 3:a från slutet. Efter gårdagkvällens vidrigheter råder det dock ej längre några tvivel om att vi ligger precis där vi förtjänar i kanske världens sämsta fotbollsserie.
Det är en unik upplevelse att få dyngspö i div 7. När man inte tror att det gick att sjunka lägre trycks man sakta,sakta längre ner i avföringen. Bedövad av skam och självförakt ligger man klarvaken 01.00 med hjärtklappning och försöker somna ifrån all smärta.
Det är alltid roligt ( emellertid under förutsättning att jag slipper spela ytterback och det slapp jag igår). Direkt efter matchslut ville jag spela om bataljen per omgående. Det hade varit ännu roligare om vi inte hade haft en sådan förbannad otur utan istället varit bland topplagen. Fast egentligen spelar det ingen större roll överhuvudtaget.
Det kanske inte var avsikten, men jag tycker att det låter helt underbart roligt. Saknar Heden, saknar ansvarslös grusfotboll.
Kl. 21 Heden. Match. Samling kl. 20. Det är bra, då vet jag att även den här dagen fylls med mening. Igår likaså. Derby. Redan kl 19. Nervös från tvårycket. Bra det, eftersom det då var det fullt legitimt att göra ingenting mellan två och fem. En väl planerad dag. Jag undrar dock vad jag skall göra idag. Jag vill göra ingenting. Men jag skulle kunna tänka mig att flytta tid. Eller iaf leka med tid. Lite som att samla på sig här (till andra tider) och snabbslösa bort där. Men det går ju givetvis inte. Ty tid är exakt. Och exaktheter är inte att leka med och det vet man sedan gammalt. åtminstone sedan Arkimedes cirkulerade.
Jag gratulerar avslutningsvis mig själv på ettårsdagen och några dagar till utan ett “riktigt” arbete. En bedrift i princip enbart alkolister, psyksjuka och allmäna idioter mäktar med. Jag vet emellertid om att jag varken är alkolist (även om jag hade kunnat tänka mig att vara det om jag undslapp social stigmatisering samt intellektuellt och fysiskt förfall) eller galenpanna även om det lutar mer åt det senare än det förra. Allmäna inslag av idioti utgår jag ifrån att jag besitter, det gör nog alla.
Ett år är en lång tid och man tänker, om man vill (eller har tilldelats detta straff till egenskap att ideligen resonera över sakernas tillstånd), tiotusen tankar för varje vattendroppe som rinner under alla broarna.
“jag tollererar inte att du gapar fitta över hela heden” -han sa ju ordet själv,gubbajävel
jag råder alla att läsa Eriks referat om gårdagens match. fotbollslingvistiskkulturell poesi. vi mötte ett glatt skottsk gäng med idel sköna lirare.
Skulle kunna bli en återkommande feature. Den ohyggligt intresserade kan medelst ta en titt på följande blogg: http://fagerlind.menisken.se/ Erik skriver i efterhand om våra matcher som om de inte vore matcher utan någonting, tja, jag vet inte vad. Någonting annat iaf.
Livtag och obsceniteter. Fantastiskt roligt. Sälj biljetter! Garanterat bättre än LSK och mycket av den allsvenska skiten.
Tänk om den regeln funnits när gode Ardeke var med i Grohed. Den mannen hade inte en touche som inte efterföljdes av ett rungande”puta madre”. För att inte tala om övriga som titt som tätt läckte ut klassikern “fitta på Gun”.
Nästa steg i karriären Chrille är nacksving. Det blir visserligen rött, men det kan det vara värt sådär i slutet på en match när du vet att du missar den påföljande (eller att det är en lång bortaresa).
Det här är ju som Hattricks matchreferat, men med en finfin gnutta glimten-i-ögat-cynism. Kan man månne få be om detta som ett återkommande inslag i Heylisan?
Skrattar bäst som skrattar sist skulle man kunna säga. I dagens match spelade vi ut motståndet efter noter i trettio minuter tills dess att Mange ansåg det var ett genidrag att vråla Fitta med hårt men regelboksenligt rött kort som omedelbar konsekvens. Kort därefter fick en motståndare till en dönare från 25 m och strutade i deras, i praktiken, första anfall. Matchen slutade sedermera givetvis med förlust. Själv blev jag inbytt i paus som högerytter och utbytt med kvarten kvar. Under tiden hann jag vara när bollen en sisådär fem sex gånger varav hälften var utsparksnickar. En härlig och riktigt kul match utvecklade det sig till.
innan detta hade jag varit högst delaktig i två av de övriga tre baklängesmålen i egenskap av defensivt usel högerback. tre av dessa fyra mål köttades (!) för övrigt in under matchens tio sista minuter varpå 3-1 blev till 3-4. jag hoppas att min uselhet medför att jag slipper vara meniskens pyloniska version av landslagets alexander östlund ever again.
Som en liten ljusning kan för den fotbollsintresserade heylisan nämnas att Christian bjöd på en-mans show i slutminuten vid söndagens menisken-sammandrabbning.
Efter 88 minuter spelade slet sig en hungrig motspelar-forward loss mot straffområdet. Christian, som sprungit färdigt, kopplade påpassligt ett brottargrepp av aldrig skådad rang kring buken på den unge forwarden, slungade runt 360grader och tvingades därefter släppa till följd av centrifugalkraft eller nått. Att domaren och resten av fältets trötta mannar såg eländet från steg ett var inget som hindrade den säkert 5 sekunder långa vansinnesfärden. Frispark utanför straffområdet. Nickmål. 3-4 och förlust av episkt mått.
Till skillnad från exempelvis mig hade han dock dessförinnan hunnit slå två assister. Ikväll gäller´t!!
Äntligen har jag funnit någonting som gör mina högskolepoäng nyttiga: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7079687.ab Inte nog med det, jag skulle tom kunna fixa två (!) profiler, en äkta och en falsk fulagubbenversion. Tror emellertid inte Jo skulle uppskatta tilltaget. Jo är för övrigt bäst!
Tanken är att jag skall dela med mig dagligen av det härliga livet på Gran Canaria. Dock inleder jag med en samlad exposé över de första dagarna på denna soliga ö öster om västafrika eftersom jag haft fullt upp med att ta in kulturella intryck och tyvärr inte hunnit publicera löpande. Inspiration till denna lilla ventil mot omvärlden kommer givetvis från den välkända modebloggen: Larsas Modeblogg. Eventuell credd tillfaller därför dess ansvarige.
del 1 | söndag april 25
Reser helvetiskt länge men byter flygplan gudabenådat snabbt. Flygplanen, förutom första sträckan från Göteborg, serverar varken mat eller dryck. Det köper man. Minimalt med benutrymme. Värre än Ryanair. Jag hatar att resa under dessa premisser.
Recension (skala 1-5 ©)
Göteborg – Frankfurt ©© (gratis förtäring, vegmacka istället för köttmacka)
Frankfurt – Madrid © (minimalaste minimala med benplats, köpekiosk)
Madrid – Las Palmas © (lite mer benplats, köpekiosk)
©©© till Barajas i Madrid för luftiga rökrum (utan dörr! erinrar om sydeuropeernas gammalmodiga och hippsomhapp-leverne) och billig öl (avnjöts på en stentrapp bland spanska pensionister).
del 2 | måndag april 26
Vaknar vid kl. 02 av värmen från helvetet. Försöker flytta sängen närmare kallblåsaggregatet; men att släpa trä mot stengolv i natten är tusen knivar i allas öron. Slår istället på mer kallblås i förhoppning om att mer urblås gör att fördelningen blir normal i det hörn av rummet där sängen står. Vaknar återigen vid kl. 06 av värmen från helvetet. Somnar om och vaknar vid kl 09 när syster bankar på rutan i extas och meddelar att det är dags för carpe diem.
Frukosten är semesterfrukost: God. Fruktig. Lång.
Därefter åker vi till Puerto Rico. Inte det riktiga Puerto Rico, that’s for sure. En försäljare drar mig i armen och vill att jag skall köpa affärens fina Sony DV-kamera. Pris € 2. Jag tackar nej. Sedan åker vi båt. Hundratals sjömil rätt ut i Atlanten för att se på delfiner. Vi ser en hammarhaj och fyra feta delfiner av någon sort som inte är densamma som Flipper. Sedan åker vi tillbaka. Under resan som pågår i närmare 3 timmar spyr två äldre tyskar kaskader. Den ensamme (finska?) mannen med byxorna i armvecken röker lätt mer än 10 cigg. Skepparens daglediga polare åker med och dricker öl. Själv dricker jag också öl. Och ligger på bänken. Röker lite. Läser lite. Halvsover. När det blir aktion tar även jag en titt. Sedan återgår jag till nämnda sysslor. Jag är delfinresornas motsvarighet till katten Gustaf.
När vi kommer tillbaka äter vi mat. I restaurangen spelas tysk schlager och salladen smakar gudabenådat torftigt. Tar en bit av mammas potatisomelett (spanskt! yeah!). Får på köpet en bit inbakad ståltråd (!) och där tog också både aptit och lunch slut. Avslutar med att placera ståltråden i en potatis. Kypar noterar detta, tittar både en och två gånger och skiter därefter i det hela. Han fick ingen dricks. Vi lät udda vara jämnt.
Ägnar seneftermiddagen till att promenera omkring golfbanan och sköta scorekortet när övrig familj tävlar mot varandra. Själv har jag fortfarande ont i tummarna efter längdskidesnedförsbackevådaåkningen i Sälen. Gråter inte över uteblivet spel.
Recension
Frukost ©©©©
Båttur ©©
Lunch ©
Golf ©©©
Del 3 | tisdag 27 april
Åker bil. åker bil. åker bil. åker bil. Åker bil över berg, utmed hundratals meter höga stup och bredvid Atlanten. Vägen är vacker. Och sjukt smal. Men inte så lång, max 7-8 mil. Det tar 2+ h att köra. Vi snittar max 30 km/h.
Kommer till Las Palmas. Det är siesta och allt är stängt. Förutom shoppinggatan nr. 1. Där hamnar vi efter att ha kört vid upprepade tillfällen. Jag (!) styr färden mot shoppingstråket. Väl där sitter jag och pappa på en parkbänk. Sen byter vi till nästa bänk. Och nästa, och nästa. Shoppinggatans alla bänkar har vi suttit på, en efter en. Mor och syster powershoppar. Syrran avslutar med att bli vansinnig för att vi måste sticka till flygplatsen, trots att vi redan stannat längre än sagt för att hon skulle kunna shoppa maxat (syrran får inga utbrott, hon tar utbrott: notera skillnaden). Flygplatsen för med sig Jo! Kärlek.
Recension
Bil ©©
Vy ©©©©
Las Palmas ©
Jo ©©©©©©
Del 4 | onsdag 28 april
Slutligen träder syftet med själva resan in. Mamma fyller 50. Hon vill bada men vädret visar moln så vi åker bil till bergen. Destination: en grottrestaurang. Vi åker timmar ut i miljön, över berg och utmed våldsamt branta stup. Nära slutdestinationen står en skylt. Återvändsgränd: vägen stängd. Frågar en städtant i intilliggande fabrik vad som gäller. Vägen är trasig säger hon. Så vi vänder. Fast innan vi kommer hem äter vi lunch på ett hak. Ser lokalt ut. Men även då vi befinner oss på öns mitt, längst uppe i bergen bland ingenting är stället sjukt turistigt. Menyn står på svenska. För sakens skull beställer vi på spanska. Under vägen blir syrran vansinnig för ingen orsak. Efter det verbala utfallet håller alla käften. Socialt kallt krig = familjär terrorbalans = konfliktlösning. När vi kommer hem äter vi Jo’s medhavda österrikiska fintårta. Den är väldigt god. Ikväll äter vi på restaurang Guantanamo. Namnet förpliktigar. Återkommer med hiss eller diss.
Häcken – Gais : 0 – 2 [just nu]. Fina tider!
[edit] Restaurang Guantanamo har en kypare som serverar sovandes. Ibland drar han ett torrt skämt. Därför gillar jag han lite. Men bara lite. Ty mestadels kör har sömngångarstilen. Däremellan skickar han fram sina medkumpaner. Den ene kör ställets specialare: Café Mexicana. Han häller brinnande sprit från en meters höjd i ett upphettat glas med kaffe, grädde och sockerrimmad kant. Wow! Den andra flamberar kött i höga flammor på ett rullande bord. Coooooolt! Själv äter jag en hel fisk och blir mätt som aldrig förr. Jo äter också fisk. Fast vitlök med fisk. När stället är tomt får man röka inomhus. Regeln säger tydligen att om 20 procent av hakets gäster vill ta en fyr, då tar man en fyr var man vill. Sen åker vi taxi hem. Det tar fyra minuter. Men det är otrevligt att korsa motorvägar, grustag och busch i mörkret (Gran Canaria är medelsvenssons -men även mittelMüllers och averageSmiths- Pyonyang, en enda stor graciös potemkinkuliss). Jag somnar som en stock.
Recension
Bil ©
Spansk väginformation ©
Lunch ©©©©
Jo ©©©©©©
Hannas humör ©
Sachertårta ©©©©
Restaurang Guantanamo ©©
* * *
Tvärr arbetar jag inte med bilder, foton och visuella medier då jag inte medförde nödvändiga verktyg i packningen. Överväger att köpa en kamera i ovan nämnd by. € 2 för dyrt. Måste pruta. Härligt att pruta! Det hör till. Pruta pruta.
Synd att du inte orkade blogga om det. Lura på comeback. Tyckte detta inlägg var jäkligt charmigt på ett så fint übersvenskt vis…
jag håller inte med: jäfvla ogött med svennesemester. veckans andra halva gav uppslag för en film men jag blev såpass matt att jag inte ens orkade blogga om’et. nu är jag hemma. det är gött det.
Instämmer med Johan. Jävla gött med Svenne-semester. Igår blev Olers påkörd av en bil i 1 km/h. Det är så man tar hand om turister här i Liverpool. Flöa!
Gött å komma ifrån lite, varva ner och äta lite gött. Undvika de vanliga turistfällorna och upptäcka på egen hand.
Att teatraliskt låtsas inte veta fast man redan vet, när en vän frågar, ligger nära att utgöra den ultimata likgiltigheten inför sig själv. But, I did it. Ty jag orkade inte, orkade inte ännu en gång. Inte just där och då. Sorry Frans, jag visste redan när du frågade i luren, men hade ingen lust att tala om det. Så jag bytade ämne. Well, now you know.
Jag fick inte det här jobbet heller. De ville ha någon som var mer specifikt kunnig inom tolerans och respekt och relationen där emellan. Själv ägnade jag ett år till att kritiskt granska sambandet mellan tolerans och respekt. Så är det något som jag kan, så är det att diskutera det problematiska i att basera och praktisera tolerans på basis av ett respektbegrepp. Men det är uppenbarligen otillräckligt. Det också.
Nu, iaf idag och säkerligen ett tag till, är all inspiration och motivation återigen bortblåst. Nästa projekt kommer att vara något med tämligen säker utgång ty jag är uppriktigt less på att göra och göra och göra och göra utan att nå något som helst resultat överhuvudtaget. Eller så blir projektet helt utsiktslöst där enbart vägen mot målet tillmäter mig och projektet dess värde, och där målet är fullständigt ovidkommande. Att försöka men ideligen misslyckas knäcker fett. Men enbart mig. Inget coolt över det.
jag tror på utsiktslösa projekt, skulle själv vilja ha ett
Fan, det är svårt att komma på något att säga förutom att hoppas att vårjäveln gör det hela lite lindrigare och kanske bidrar med någon uppenbarelse. Kämpa på, det lossnar snart?
